Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson, Woodrow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Wilson, W.
538
då eller framdeles, för fredens återställande.
Redan dessförinnan hade W. med biträde av
sin vän överste House (se d. o.) sökt verka
för avspänning i de rådande
stormaktsmot-sättningarna. Neutralitetens upprätthållande
förorsakade livliga meningsutbyten med båda
de krigförande parterna, representerade främst
av Tyskland och England. Den engelska
avspärrningen av Tyskland medförde kännbara
ingrepp i Förenta staternas fredliga
handelsförbindelser med detta land, och omvänt
hotade de tyska sjökrigsåtgärderna att hindra
den amerikanska samfärdseln med
entente-makterna. Ät båda hållen riktade W. sina
protester i den amerikanska neutralitetens
intresse. Genom smidigare metoder lyckades
ententemakterna i allm. komma till rätta med
det amerikanska missnöjet, medan tyskarna i
u-båtskriget funno ett stridsmedel, som väckte
allt starkare upphetsning i U. S. A.
»Lusita-nias» (se d. o.) torpedering av en tysk u-båt maj
1915, då ett hundratal amerikaner omkom, gav
upphov till den första allvarligare konflikten.
W:s moraliskt betonade pacifism ville icke
tillåta några ytterligheter, men å andra sidan
kunde icke kravet på upprättelse och på
ändring i de tyska sjökrigsmetoderna hållas
tillbaka. Den notväxling, som blev följden,
avbröts då och då av nya sammanstötningar
med Tyskland, ägnade att närma Förenta
staterna till ententemakterna. W. sökte i det
längsta hålla fast vid sina fredsideal. När
de praktiska konflikterna gåvo alltjämt nya
påminnelser om att direkta amerikanska
intressen sannolikt skulle kräva Amerikas
deltagande i kriget, spanade W. efter möjligheter
att låta den amerikanska interventionen
samtidigt bidraga till att göra slut på kriget och
gagna den kommande allmänna freden. Under
sitt livliga sysslande med dessa problem tog
han allt starkare intryck av
ententepropagan-dans inskärpande av att kampen mot
Tyskland också gällde demokratiens tryggande.
Samtidigt utformades tanken på en helt ny
mellanfolklig rättsordning, i vars framtida
upprätthållande Förenta staterna borde
förpliktiga sig att deltaga som verksam medlem
av »en universell association av nationer».
Denna folkförbundstanke återkom i W:s flesta
tal under presidentvalskampanjen hösten 1916.
Han återvaldes till president 7 nov. främst
på slagordet: »Han höll oss utanför kriget».
En ny fredsaktion gjorde han också, då han
18 dec. till de krigförande riktade en
uppmaning att kungöra sina krigsmål och sina
idéer rörande förebyggandet av krig för
framtiden. Granskande de krigförande parternas
svar i ett tal till senaten 22 jan. 1917,
framkastade W. lösensordet »fred utan seger» och
inskärpte, att »endast en fred mellan
jämlikar kan bli varaktig»; han skisserade även
villkoren för Amerikas deltagande efter
fredsslutet i ett allmänt fredsförbund (covenant
of cooperative pence) samt nämnde bland dess
bärande principer havens frihet och den
nationella självbestämningsrätten. Det tyska
proklamerandet av oinskränkt u-båtskrig (31
jan.) gav emellertid en krigisk vändning åt
W:s tyska politik. Han svarade omedelbart
(3 febr.) med avbrytande av de diplomatiska
förbindelserna, och med motivet »att göra
världen trygg för demokratien» (safe for de-
Woodrow Wilson. Målning av sir William Orpen.
mocracy) genomdrev han 6 april proklamation
om krigstillstånd med Tyskland.
Sedan krigsbeslutet var fattat, pådrev W.
energiskt rustningarna och höll flammande
krigstal, i vilka han med allt större
skärpa tog avstånd från tanken på en
uppgörelse med »Tysklands nuvarande
styresmän». Med stor energi fullföljde W. tillika
arbetet på att utforma sitt
världsfredspro-gram, varav han i ett kongresstal 8 jan. 1918
gav en sammanfattning i de ryktbara
fjorton punkterna (se vidare
Världskriget). Genom krav på havens frihet,
rust-ningsbegränsning, nationell
självbestämnings-rätt, öppen diplomati m. m. framträdde W.
som förkämpe för en på rättens principer
grundad fred. Stora besvikelser väntade
honom dock, när han efter stilleståndet begav
sig till Europa (dec. s. å.) för att som ledare
av den amerikanska fredsdelegationen själv
genomdriva sina idéers förverkligande.
Början var lysande. Han hälsades från olika håll
med stormande ovationer. Lätt fick han i
konferensens början igenom en resolution om
upprättande av ett nationernas förbund, vilket
»skulle behandlas som integrerande del av det
allmänna fredsfördraget». Men starka
meningsbrytningar gjorde sig snart gällande dels
vid denna frågas detaljbehandling, dels i
andra ärenden. Då W. efter en hemresa i mitten
av febr. 1919 återkom till Paris 14 mars, var
hans inflytande på retur. De allierades krav
på faktiska avvikelser från de fjorton
punkterna blevo allt talrikare. Visserligen sökte
W. — en gång genom en hotelse att lämna
kongressen — hävaa sin prestige inom dess
högsta instans, »de fyras råd» (W.,
Clemen-ceau, Lloyd George och Orlando), men i
fortsättningen blev det allt vanligare med
kompromisslösningar, och när W. efter fredens
undertecknande lämnade Europa (30 juni), var
det tydligt, att det slutliga fördraget i
vä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
