539 Vilsporer—Wiman 540 sentliga både territoriella och ekonomiska punkter avvek från den förhandlingsgrund-val, som varit förutsättningen för Tysklands nedläggande av vapnen. Själv lade W. huvudvikten på att Nationernas förbund dock kommit till stånd och medel därmed enl. hans uppfattning skapats för framtida fullständigare tillämpning av det ursprungliga freds-programmets grundsatser. Nya besvikelser väntade W. efter hemkomsten, då han fick igen, att han vid fredsdelegationens sammansättning och under dess arbete icke hållit kontakt med ledarna för senatens republikanska majoritet. Senaten vägrade godkänna freden. Förgäves sökte han genom en stor politisk kampanj i Västern (aug.—sept.) uppkalla allmänna opinionen till påtryckning på motståndarna. På grund av sjukdom måste han avbryta resan. Som en bruten man kunde han under sitt sista presidentår icke spela någon positivt ledande roll. Efter sin avgång, 4 mars 1921, levde han som privatman till sin död. 1920 erhöll han Nobelska fredspriset. — W:s presidentbudskap, tal o. a. papper 1913—17 utgåvos under titeln »The new de-mocracy» av R. S. Baker och W. E. Dodd (2 vol., 1927), vilka 1925 publicerat ett urval av W:s äldre papper. — Ur den synnerligen rikhaltiga litt. om W. förtjäna framhållas: E. E. Robinson och V. J. West, »The foreign policy of W. W. 1913—1917» (1917); L. P. Nelson, »President W., världsfredsstiftaren» (1918; en utvidgad engelsk uppl., »President W., the world’s peacemaker», utkom 1919); R. S. Baker, »What W. did at Paris» (1919); W. E. Dodd, »W. W. and his work» (1920); R. S. Baker, »W. W. and world settlement» (3 bd, 1923) och »W. W., Life and letters» (1928 ff., hittills 4 bd; går till 1914), samt H. Nicolson, »Peacemaking, 1919» (1933). Synnerligen upplysande för W:s politik 1913—19 är arbetet »Intimate papers of colonel E. M. House» (4 bd, 1926—28). V. S-g. (L-ts.) Vilsporer, bot., se Vilceller. Vilstadium, bot., se Vilperiod. Wilt, D. ver, se Ver W i 11. Wilton [miTton], stad i Wiltshire, s. v. England, 5 km v. n. v. om Salisbury; 2,193 inv. (1931). W. är känt för sin tillv. av mattor (Axminster-, Bryssel- och Wiltonmattor; jfr följ. art.). Wiltonmattor [coiTtøn-], industriellt tillverkade, plyschartade mattor av Axminstertyp. W. ha sitt namn efter tillverkningen i staden Wilton (se d. o.) men förfärdigas även på andra håll, t. ex. i Tjeckoslovakien och Tyskland. Huvudsakl. imiteras de handknutna orientaliska mattorna (se d. o.). Olikfärgat mönstergarn inväves med hjälp av Jacquard-maskin. Jfr A x m i n s t e r m a 11 a. A. G-r. Wiltshire [mPltJiijo], W i 11 s, grevskap i s. v. England, vid övre loppet av de båda floderna Avon (till Bristolkanalen, resp. Engelska kanalen); 3,484 kvkm, 303,258 inv. (1931); huvudstad: Trowbridge (12,011 inv.), tidigare Salisbury. W. genomdrages i n. och s. av North och South Downs; mell. delarna upptagas av kalkplatån Salisbury plain. Boskapsskötsel och mejerihantering i det bördiga norra W., fåravel i s.; industri främst i Swindon, tillv. av mattor i bl. a. Wilton. Vilult, miner., se V e s u v i a n. Wiman, Anders, matematiker (f. 1865 n/2). Blev docent i Lund 1892, fil. dr 1893 och var 1906—32 prof, i Uppsala. W. sysslade först särskilt med geometriska frågor, sedermera med algebraiska och gruppteorien tillhörande problem. Inom funktionsteorien är en viktig sats över de hela funktionerna uppkallad efter W. T. B. Wiman, Carl Johan Josef Ernst, geolog och paleontolog (f. 1867 10/3). Blev 1895 fil. dr och docent i paleontologi vid Uppsala univ. och fick 1911 personlig professur i paleontologi i Uppsala. Denna överfördes 1922 på ord. stat som professur i paleontologi och historisk geologi; 1933 blev W. emeritus. — Hans första arbeten behandlade ämnen från Sveriges kambrosilur och dess fauna. Han studerade då (1893—95) särskilt graptoliterna, och genom elegant tillämpande av zoolo giska prepareringsmetoder på det paleontolo-giska materialet lyckades han, ung. samtidigt med Holm och Törnquist, kasta nytt ljus över dessa fossils organisation. — Bearbetningen av samlingar från 1901—03 års svenska syd-polarexpedition förde W. över till vertebrat-paleontologien. Han ägnade sig först åt Spetsbergens fossila fiskar, amfibier och reptilier och har senare bearbetat el. låtit sina lärjungar bearbeta vertebratfossil från Kina, sammanförda av J. G. Andersson (se d. o., sp. 940, och Kina, sp. 689). K. A. G. Wiman, Erik August, ingenjör (1838— 1905). Genomgick efter studentexamen 1860 —63 Teknologiska institutet, där han 1867— 73 var biträdande lärare i tillämpad fysik, och ingick 1869 som delägare i firman Wiman & c:o, som utfört en mängd betydande arbeten, hörande till värmeledningsfacket, bl. a. uppvärmnings-och luftväxlingsanord-ningar i gamla riksdagshuset, Kungl. bibi., Karol. inst., Centralstationen och nya universitetsbyggnaden i Uppsala. Han konstruerade även en hel del detaljer, varibland de mest kända äro hans friskluftsventiler, ångkakelkaminer, kaminkakelugnar, rökhuvar m. m. Under sin elevtid vid Teknologiska institutet stiftade W. kamratföreningen T. I., vilken blev ursprunget till Svenska teknologföreningen (se d. o.), vars mångårige ordf, och styrelseleda-