Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vilsporer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Vilsporer—Wiman
540
sentliga både territoriella och ekonomiska
punkter avvek från den
förhandlingsgrund-val, som varit förutsättningen för Tysklands
nedläggande av vapnen. Själv lade W.
huvudvikten på att Nationernas förbund dock
kommit till stånd och medel därmed enl. hans
uppfattning skapats för framtida
fullständigare tillämpning av det ursprungliga
freds-programmets grundsatser. Nya besvikelser
väntade W. efter hemkomsten, då han fick
igen, att han vid fredsdelegationens
sammansättning och under dess arbete icke hållit
kontakt med ledarna för senatens
republikanska majoritet. Senaten vägrade godkänna
freden. Förgäves sökte han genom en stor
politisk kampanj i Västern (aug.—sept.)
uppkalla allmänna opinionen till påtryckning på
motståndarna. På grund av sjukdom måste
han avbryta resan. Som en bruten man
kunde han under sitt sista presidentår icke spela
någon positivt ledande roll. Efter sin avgång,
4 mars 1921, levde han som privatman till
sin död. 1920 erhöll han Nobelska fredspriset.
— W:s presidentbudskap, tal o. a. papper
1913—17 utgåvos under titeln »The new
de-mocracy» av R. S. Baker och W. E. Dodd
(2 vol., 1927), vilka 1925 publicerat ett urval
av W:s äldre papper. — Ur den synnerligen
rikhaltiga litt. om W. förtjäna framhållas:
E. E. Robinson och V. J. West, »The foreign
policy of W. W. 1913—1917» (1917); L. P.
Nelson, »President W., världsfredsstiftaren»
(1918; en utvidgad engelsk uppl., »President
W., the world’s peacemaker», utkom 1919);
R. S. Baker, »What W. did at Paris» (1919);
W. E. Dodd, »W. W. and his work» (1920);
R. S. Baker, »W. W. and world settlement»
(3 bd, 1923) och »W. W., Life and letters»
(1928 ff., hittills 4 bd; går till 1914), samt H.
Nicolson, »Peacemaking, 1919» (1933).
Synnerligen upplysande för W:s politik 1913—19
är arbetet »Intimate papers of colonel E. M.
House» (4 bd, 1926—28). V. S-g. (L-ts.)
Vilsporer, bot., se Vilceller.
Vilstadium, bot., se Vilperiod.
Wilt, D. ver, se Ver W i 11.
Wilton [miTton], stad i Wiltshire, s. v.
England, 5 km v. n. v. om Salisbury; 2,193 inv.
(1931). W. är känt för sin tillv. av mattor
(Axminster-, Bryssel- och Wiltonmattor; jfr
följ. art.).
Wiltonmattor [coiTtøn-], industriellt
tillverkade, plyschartade mattor av Axminstertyp.
W. ha sitt namn efter tillverkningen i staden
Wilton (se d. o.) men förfärdigas även på
andra håll, t. ex. i Tjeckoslovakien och
Tyskland. Huvudsakl. imiteras de handknutna
orientaliska mattorna (se d. o.). Olikfärgat
mönstergarn inväves med hjälp av
Jacquard-maskin. Jfr A x m i n s t e r m a 11 a. A. G-r.
Wiltshire [mPltJiijo], W i 11 s, grevskap i
s. v. England, vid övre loppet av de båda
floderna Avon (till Bristolkanalen, resp.
Engelska kanalen); 3,484 kvkm, 303,258 inv.
(1931); huvudstad: Trowbridge (12,011 inv.),
tidigare Salisbury. W. genomdrages i n. och
s. av North och South Downs; mell. delarna
upptagas av kalkplatån Salisbury plain.
Boskapsskötsel och mejerihantering i det
bördiga norra W., fåravel i s.; industri främst
i Swindon, tillv. av mattor i bl. a. Wilton.
Vilult, miner., se V e s u v i a n.
Wiman, Anders,
matematiker (f. 1865
n/2). Blev docent i
Lund 1892, fil. dr 1893
och var 1906—32 prof,
i Uppsala. W. sysslade
först särskilt med
geometriska frågor,
sedermera med algebraiska
och gruppteorien
tillhörande problem.
Inom funktionsteorien är
en viktig sats över
de hela funktionerna
uppkallad efter W. T. B.
Wiman, Carl Johan Josef Ernst,
geolog och paleontolog (f. 1867 10/3). Blev 1895
fil. dr och docent i paleontologi vid Uppsala
univ. och fick 1911 personlig professur i
paleontologi i Uppsala.
Denna överfördes 1922
på ord. stat som
professur i paleontologi
och historisk geologi;
1933 blev W.
emeritus. — Hans första
arbeten behandlade
ämnen från Sveriges
kambrosilur och dess
fauna. Han
studerade då (1893—95)
särskilt graptoliterna,
och genom elegant
tillämpande av
zoolo
giska prepareringsmetoder på det
paleontolo-giska materialet lyckades han, ung. samtidigt
med Holm och Törnquist, kasta nytt ljus över
dessa fossils organisation. — Bearbetningen
av samlingar från 1901—03 års svenska
syd-polarexpedition förde W. över till
vertebrat-paleontologien. Han ägnade sig först åt
Spetsbergens fossila fiskar, amfibier och reptilier
och har senare bearbetat el. låtit sina
lärjungar bearbeta vertebratfossil från Kina,
sammanförda av J. G. Andersson (se d. o.,
sp. 940, och Kina, sp. 689). K. A. G.
Wiman, Erik August, ingenjör (1838—
1905). Genomgick efter studentexamen 1860
—63 Teknologiska institutet, där han 1867—
73 var biträdande lärare i tillämpad fysik,
och ingick 1869 som
delägare i firman
Wiman & c:o, som utfört
en mängd betydande
arbeten, hörande till
värmeledningsfacket,
bl. a.
uppvärmnings-och luftväxlingsanord-ningar i gamla
riksdagshuset, Kungl.
bibi., Karol. inst.,
Centralstationen och nya
universitetsbyggnaden
i Uppsala. Han
konstruerade även en hel
del detaljer, varibland de mest kända äro
hans friskluftsventiler, ångkakelkaminer,
kaminkakelugnar, rökhuvar m. m. Under sin
elevtid vid Teknologiska institutet stiftade
W. kamratföreningen T. I., vilken blev
ursprunget till Svenska teknologföreningen (se
d. o.), vars mångårige ordf, och styrelseleda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
