Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinbär - Vinbärsfuks - Vinca - Vincennes - Vincens, C. - Vincens Henningsson (Middelhusen) - Vincent, Saint - Vincent, S:t, earl av - Vincent, sir Edgar - Vincent, François André - Vincent de Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Vinbär—Vincent de Paul
552
Sinngrön, Vinca minor.
Vinbär, frukterna av Ribes nigrum och R.
rubrum, båda buskar med obeväpnade grenar,
tre—femflikiga blad och tvåkönade blommor
i lutande el. hängande klasar. Den förra,
svarta vinbär, ti st ron, odlas i
nästan hela Sverige och finns mångenstädes
förvildad el. rent vild. Bladen nyttjas vid
inläggning av saltgurkor. Frukterna och
bladens undersida äro försedda med körtlar
(»hartsprickar»), som ha egendomlig lukt.
Den senare, röda vinbär — en
kollektivart, omfattande 2 (el. 4) elementararter,
R. vulgäre och R. pubescens —, saknar
harts-prickar. Den odlas företrädesvis i s. oeh mell.
Sverige, och vissa kultursorter ha vita bär;
R. pubescens, som har bladen gråludna på
undersidan, förekommer vild ända upp i
Lappland. — V. innehålla jämte socker citron- och
äppelsyra och ha stor användning till saft,
gelé och sylt samt för vinberedning. De svarta
v. voro förr även officinella. — Se bild 17—19
på plansch till art. Bär. G. M-e.
Vinbärsfuks, zool., se V a n e s s a.
Vi’nca, släkte av fam. Apocynaceae, med
trattlik blomkrona och rakt utstående, breda
brämflikar. Frukterna
äro kapslar, fröna
sakna fröull. V. minor,
sin(n)grön(a),
träd-gårdsvintergröna,
är en med långa revor
krypande halvbuske
med äggrunda,
läder-artade, övervintrande
blad och stora, blå
blommor, ensamma i
bladvecken. Den växer
vild i s. och mell.
Europa; i Sverige odlas
den allmänt, särskilt
på kyrkogårdar, och
anträffas här och där
förvildad. V.
(Lochne-ra) rosea är upprätt
och har rosen röda
blommor, parvis i
bladvecken. Allmänt
ogräs i varma länder,
i Sverige ofta odlad i
växthus. G. M-e.
Vincennes [väsä’n], stad i fr. dep. Seine, ö.
förstad till Paris; 46,859 inv. (1931);
garnisonsort. Slottet i V., urspr. gr. på 1100-talet,
var länge kungligt residens. Dess på
1300-ta-let uppförda donjon, ett 52 m högt, fyrkantigt
torn, har länge använts som statsfängelse.
Märkligt gotiskt slottskapell, uppfört 1379—
1552. Slottet inrymmer nu bl. a. museum och
bibi, till världskrigets historia; dess nyare
tillbyggnader från 1800-talet, urspr. ingående
i Paris’ inre fästningsgördel, begagnas som
kaserner. S. ö. om V. ligga den vackra
parken Bois de Vincennes (934 har), som
omsluter exercisfält, kaserner o. a. militära
anläggningar, samt idrottsplatsen Stade Pershing.
Här ägde kolonialutställningen 1931 rum.
Vincens [väsä’], C., se B a r i n e, A.
Vincens Henningsson (bar under studieåren
tillnamnet M i d d e 1 h u s e n), biskop i Skara
(d. 1520). Var på fädernet av lågtysk
(holländsk?) men på mödernet av svensk börd och
uppfostrades i Sverige. V. studerade 1489—93
Donjonen i slottet i Vincennes.
i Rostock, där han blev magister. Dekan i
Skara senast 1502, valdes han till biskop där
1505 och invigdes 1506. Politiskt stod V.
Stu-rarna nära, och han blev därför, ehuru han efter
Sten Sture d. y:s död verkade för Kristian II,
avrättad vid Stockholms blodbad. G. C-n.
Vincent [vfnsont], S a i n t, se S a i n t V i
n-c e n t.
Vincent [vFnsønt], S:t, earl av, se Jervis.
Vincent [vfnsont], sir E d g a r, se D’A b e
r-n o n.
Vincent [väsä’], Frangois André, fransk
målare (1746—1816). Efter studier i Rom
återkom V. 1776 till Paris, där han blev prof, vid
konstakad. 1792. Han målade klassiska
ämnen i samma riktning som senare David.
Därjämte behandlade han ämnen ur franska
historien. Med »Presidenten Molé under
fronde-krigen gripen av de upproriska» (1779) blev
V. förelöpare till historiemåleriet. C. R. N.*
Vincent de Paul [väsä’ do på’1], fransk
katolsk präst (1581—1660), prästvigd 1600.
överfölls på en sjöresa av sjörövare, såldes som
slav i Tunis 1605, rymde 1607, kom
småningom till Rom och erhöll där diplomatiskt
uppdrag att bege sig till Frankrike. 1612 blev V.
kyrkoherde utanför Paris och 1619 i närheten
av Lyon. Där framträdde han som nitisk
främja re av kristen kärleksverksamhet. 1620
stiftade han en kvinnlig förening, Confrérie
de charité, vars medlemmar skulle besöka
fattiga och sjuka och skaffa sysselsättning
åt arbetslösa. Senare upprättade han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
