553 V incentius—W inckelmann 554 motsv. manlig förening. Bägge samfunden vunno stor spridning och ägde beständ till revolutionen. Sedan 1833 utövas deras verksamhet av den manliga föreningen Conférence de Saint-Vincent de Paul. 1655 stiftade V. det ännu verksamma ordenssamfundet Com-pagnie des filles de la charité (Barmhärtiga systrar, se d. o.). Han arbetade också för att förbättra galärslavarnas ställning och stiftade 1624 Compagnie des prétres de la mission, vanl. kallade la-sarister (se d. o.). V. kanoniserades 1737. Hans »Correspondance, entretiens, documents» utgåvos av P. Coste (14 bd, 1920—25). — Biogr. av E. Bougaud (3:e uppl., 2 bd, 1898), J. M. Angéli (1911) och E. de Broglie (5:e uppl. 1913). HgPl. Vince'ntius. 1. V. den helige, rom.-kat. helgon, diakon i Zaragoza. Led martyrdöden under diocletianska förföljelsen i början av 300-talet. V :s helgongestalt blev tidigt populär i Sydeuropa och Orienten. Hans dag är 22 jan. — 2. V. från L e r i n u m (V. Le-r i n e n s i s), munk och teologisk författare, d. före 450 i klostret på S:t-Honorat (se L e r i n e r n a). Genom skriften »Commoni-torium» (434; utg. av G. Rauschen 1906, R. S. Moxon 1915) formulerade V. den rom.-kat. traditionsprincipen (se Tradition) och framträdde som förkämpe för den semipela-gianska vulgärkatolicismen. — 3. Svensk biskop, seVincensHenningsson. Hg Pl. Vince'ntius av Beauvais f-båvä'], se E n-c y k 1 o p e d i, sp. 773. Vincents anglna [väsä's-], med., se Svalgets sjukdomar, sp. 830. Winchester [o>i'n(t).fiste], huvudstad i grevsk. Southampton (Hampshire), s. England, vid floden Itchen; 22,969 inv. (1931); biskopssäte. Den berömda katedralen, gr. omkr. 1079 på platsen för en äldre kyrka, ombyggdes i slutet av 1300-talet och fullbordades 1486 (restaur. 1906—12). Till sitt inre är den en av Englands bäst bibehållna gotiska kyrkor. I koret bevaras Knut den stores och flera saxiska konungars kistor. Bland övriga byggnader märkas Hospital of Saint Cross (gr. 1136), ett typiskt ex. på en medeltida fattig-vårdsanstalt, samt ruinerna av Wolvesey castle (gr. 1138), det forna biskopsresidenset. Av stadsmurarna kvarstå endast två portar. W. är sedan gammalt en berömd lärdomsstad, och W. college (gr. 1387 som College of Saint Mary) är en av Englands äldsta och största internatskolor. — W., romarnas Venta Belgarum, var i äldre tider en mycket viktig ort, huvudstad i Wessex, från 827 en av det förenade rikets huvudstäder, mynt- och kröningsort, drev under normandiska tiden stor ullhandel och hade en bekant judisk koloni. W s välstånd började avtaga på 1400-talet. Winchester [wi^ftljiste], se Henrik, engelska konungar, 3, sp. 857. Vinci [vTnt/i], L. da, se Lionardo da V i n c i. Interiör av katedralen i Winchester. Wi'nckelmann, Johann Joachim, tysk konstforskare (1717—68). Började 1739 stu dera teologi i Halle, sedan matematik och medicin, var 1743—48 konrektor vid latinskolan i Seehausen samt blev därefter bibliotekarie hos greve von Bünau på Nöthnitz nära Dresden. W. fortsatte sina egna studier och excerperade särskilt klassiska författare, varigenom han förvärvade bekantskap med de antika källskrifterna. I Dresden kom han i beröring med konstnärer, lärde känna konstsamlingar och skaffade sig en grundläggande insikt i konstens teknik. Den påvlige nuntien vid sachsiska hovet, Archinto, ställde i utsikt en syssla vid Vatikanen, om W. övergick till katolicismen, vilket också skedde 1754. Följ, år utgav W. »Gedancken fiber die Nach-ahmung griechischer Wercke in der Male-rey», som väckte stor uppmärksamhet och följdes av ett svar på de invändningar, som riktats mot den, »Sendschreiben» och »Erläu-terung» o. s. v. Här framställde W. antikens konst som den fulländade konsten och förebilden. W. kom 1755 till Rom och blev 1757 bibliotekarie hos Archinto, då kardinal. Efter dennes död fann han en gynnare i kardinal Albani och fick bostad i dennes villa vid Porta Salaria, vars konstsamlingar han ordnade. Frukter av upprepade besök i Her-culaneum, Pompeji och Paestum blevo »An-merkungen über die Baukunst der Alten» (1762), där han eftertryckligt fäste uppmärksamheten på den grekiska arkitekturen och särskilt templen i Paestum, och »Nachrichten von den neuesten herculanischen Entdeck-ungen» (1764), vilka voro så mycket viktigare, som fynden då svartsjukt bevakades. Hans huvudarbete, »Geschichte der Kunst des Alter-