Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vincent de Paul - Vincentius, 1. den helige - Vincentius, 2. från Lerinum (Lerinensis) - Vincentius, 3. (svensk biskop) - Vincentius av Beauvais - Vincents angina - Winchester (stad) - Winchester (engelsk konung) - Vinci, L. da - Winckelmann, Johann Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
V incentius—W inckelmann
554
motsv. manlig förening. Bägge samfunden
vunno stor spridning och ägde beständ till
revolutionen. Sedan 1833 utövas deras
verksamhet av den manliga föreningen Conférence
de Saint-Vincent de
Paul. 1655 stiftade V.
det ännu verksamma
ordenssamfundet
Com-pagnie des filles de la
charité (Barmhärtiga
systrar, se d. o.). Han
arbetade också för att
förbättra
galärslavarnas ställning och
stiftade 1624 Compagnie
des prétres de la
mission, vanl. kallade
la-sarister (se d. o.). V.
kanoniserades 1737.
Hans »Correspondance, entretiens, documents»
utgåvos av P. Coste (14 bd, 1920—25). — Biogr.
av E. Bougaud (3:e uppl., 2 bd, 1898), J. M.
Angéli (1911) och E. de Broglie (5:e uppl.
1913). HgPl.
Vince’ntius. 1. V. den helige,
rom.-kat. helgon, diakon i Zaragoza. Led
martyrdöden under diocletianska förföljelsen i början
av 300-talet. V :s helgongestalt blev tidigt
populär i Sydeuropa och Orienten. Hans dag är
22 jan. — 2. V. från L e r i n u m (V.
Le-r i n e n s i s), munk och teologisk författare,
d. före 450 i klostret på S:t-Honorat (se
L e r i n e r n a). Genom skriften
»Commoni-torium» (434; utg. av G. Rauschen 1906, R. S.
Moxon 1915) formulerade V. den rom.-kat.
traditionsprincipen (se Tradition) och
framträdde som förkämpe för den
semipela-gianska vulgärkatolicismen. — 3. Svensk
biskop, seVincensHenningsson. Hg Pl.
Vince’ntius av Beauvais f-båvä’], se E
n-c y k 1 o p e d i, sp. 773.
Vincents anglna [väsä’s-], med., se
Svalgets sjukdomar, sp. 830.
Winchester [o>i’n(t).fiste], huvudstad i grevsk.
Southampton (Hampshire), s. England, vid
floden Itchen; 22,969 inv. (1931); biskopssäte.
Den berömda katedralen, gr. omkr. 1079 på
platsen för en äldre kyrka, ombyggdes i
slutet av 1300-talet och fullbordades 1486
(restaur. 1906—12). Till sitt inre är den en av
Englands bäst bibehållna gotiska kyrkor. I
koret bevaras Knut den stores och flera
saxiska konungars kistor. Bland övriga
byggnader märkas Hospital of Saint Cross (gr.
1136), ett typiskt ex. på en medeltida
fattig-vårdsanstalt, samt ruinerna av Wolvesey
castle (gr. 1138), det forna biskopsresidenset.
Av stadsmurarna kvarstå endast två portar.
W. är sedan gammalt en berömd
lärdomsstad, och W. college (gr. 1387 som College of
Saint Mary) är en av Englands äldsta och
största internatskolor. — W., romarnas Venta
Belgarum, var i äldre tider en mycket viktig
ort, huvudstad i Wessex, från 827 en av det
förenade rikets huvudstäder, mynt- och
kröningsort, drev under normandiska tiden stor
ullhandel och hade en bekant judisk koloni.
W s välstånd började avtaga på 1400-talet.
Winchester [wi^ftljiste], se Henrik,
engelska konungar, 3, sp. 857.
Vinci [vTnt/i], L. da, se Lionardo da
V i n c i.
Interiör av katedralen i Winchester.
Wi’nckelmann, Johann Joachim, tysk
konstforskare (1717—68). Började 1739 stu
dera teologi i Halle, sedan matematik och
medicin, var 1743—48 konrektor vid
latinskolan i Seehausen samt blev därefter
bibliotekarie hos greve von Bünau på Nöthnitz nära
Dresden. W. fortsatte sina egna studier och
excerperade särskilt klassiska författare,
varigenom han förvärvade bekantskap med de
antika källskrifterna. I Dresden kom han i
beröring med konstnärer, lärde känna
konstsamlingar och skaffade sig en grundläggande
insikt i konstens teknik. Den påvlige nuntien
vid sachsiska hovet, Archinto, ställde i
utsikt en syssla vid Vatikanen, om W. övergick
till katolicismen, vilket också skedde 1754.
Följ, år utgav W. »Gedancken fiber die
Nach-ahmung griechischer Wercke in der
Male-rey», som väckte stor uppmärksamhet och
följdes av ett svar på de invändningar, som
riktats mot den, »Sendschreiben» och
»Erläu-terung» o. s. v. Här framställde W. antikens
konst som den fulländade konsten och
förebilden. W. kom 1755 till Rom och blev
1757 bibliotekarie hos Archinto, då kardinal.
Efter dennes död fann han en gynnare i
kardinal Albani och fick bostad i dennes villa
vid Porta Salaria, vars konstsamlingar han
ordnade. Frukter av upprepade besök i
Her-culaneum, Pompeji och Paestum blevo
»An-merkungen über die Baukunst der Alten»
(1762), där han eftertryckligt fäste
uppmärksamheten på den grekiska arkitekturen och
särskilt templen i Paestum, och »Nachrichten
von den neuesten herculanischen
Entdeck-ungen» (1764), vilka voro så mycket viktigare,
som fynden då svartsjukt bevakades. Hans
huvudarbete, »Geschichte der Kunst des Alter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
