587 Vin- och spritcentralen—Vinranka 588 denna del av kronotionden indragits till statsverket fr. o. m. 1871 mot årlig ersättning till vederbörande kyrkor efter medelmarke-gångspris samt stadgad forsellönsersättning, har dylik »indelningsersättning» utgått till kyrkorna. 1931 väckte riksdagen fråga om indragning el. avlösning av denna ersättning. Frågan är föremål för särskild utredning på K. m:ts uppdrag. (Schg.) Vin- och spritcentralen, a.-b. (förk. Spritcentralen), bildades 1917 på initiativ av dr I. B r a 11 (se d. o.) i syfte att inom partihandeln med spritdrycker och viner genomföra den princip om det privatekonomiska intressets avkoppling, som lagts till grund för systembolagsorganisationen inom detaljhandeln. Urspr. ett dotterföretag till a.-b. Stock-hol m ssystemet (se d. o.), övertog V. Reymersholms gamla spritförädlings-a.-b:s spritfabriks rörelse, inlöste samtliga enskilda vin- och sprithandelsfirmor och etablerade därmed ett faktiskt, om än ej formellt monopol på all rening av brännvin samt all försäljning av spritdrycker och viner till systembolagen. 1920 lösgjordes V. från Stockholms-systemet, och Stockholmssystemets stamaktier övertogos av ett konsortium av 10 av K. m:t godkända pers. Denna organisation lagfästes av 1923 års riksdag, och V. blev av K. m:t koncessionerat monopolbolag för partihandeln med spritdrycker och viner. Efter vissa organisationsändringar, beslutade av riksdagen 1930, har V. ett aktiekap. av 15 mill. kr., därav 400,000 kr. i stamaktier, som omhänderhavas av det ovannämnda 10-mannakonsortiet, och 14,600,000 kr. i preferensaktier, som ägas av Pensionsför-säkringsfonden. Utdelningen på stamaktierna är begränsad till %, på preferensaktierna till 5 %. K. m:t utser halva styrelsen, däribland ordf, och v. ordf., samt jourhavande revisor, överskjutande vinstmedel inlevereras till statsverket. Bolagets koncession är sexårig. V. har huvudkontor i Stockholm, filialer i Göteborg, Malmö, Sundsvall och Funchal (Madeira). Rening av brännvin bedrives av bolaget vid fabriker i Stockholm (Reymersholm), Södertälje, Åhus, Eslöv, ödåkra, likör- och bärvinstillverkning i Karlshamn samt tillverkning av råbrännvin vid spritfabriker i Rödaled och Hälsingborg. I Frankrike har bolaget egen infonpationsbyrå. E. R-g. Vinodling, se Vinranka. Vinogradov [vinagra'daf], Pavel (sir Paul) Gavrilovitj, rysk historiker (1854—1925). Var 1884—1902 prof, i historia i Moskva, från 1903 jur. prof, i Oxford och erhöll 1917 engelskt adelskap. V. var en av Europas främsta medeltidskännare. Ilans huvudverk var ett banbrytande arbete om den engelska livegenskapens uppkomst, »Villainage in England» (1892; ny uppl. 1921). V. utgav bl. a. även »The growth of the manor» (1905), »Roman law in mediæval Europé» (1909), »Out-lines of historical jurisprudence» (2 dir, 1920 —23) och »Custom and right» (1925). V. S-g.* Vinogradskij [vinagra'tski], Sergej N i-kolajevitj, rysk mikrobiolog (f. 1856), en av markbakteriologiens grundare och främsta. V. tvekade vid val av bana, studerade bl. a. två år musik men blev så botanist. 1886—90 tillkom i Strassburg (hos De Bary) och Zürich hans storverk: upptäckterna av svavel- och järnbakteriernas bränslen och av salpeterbildarna samt deras kemosyntetiska assimilation (se d. o., sp. 332) av kolsyra, »en av de viktigaste upptäckter i fysiologien». I Petersburg upptäckte han den första fritt levande kvävesamlan-de bakterien. V. var där 1891—1902 avdelningschef och 1902— 05 dir. vid kejserliga inst. för experimentell medicin. Han avgick, trött på stadsliv, politik och för valtning, och levde mest för sin musik på sitt storgods i Podolien, tills revolutionen tog allt han ägde utom en villa i Schweiz, dit han flydde. Efter en kort anställning i Belgrad kom V. 1922 till Pasteurinstitutet, satte upp laboratorium i Brie nära Paris och verkar där ännu som förnyare av markbakteriologien med sina genialt enkla, smidigt anpassade metoder. V. förenar sällsynt väl analytiskt skarpsinne med biologisk blick och gåva att se; hans fysiologiska rön ha till stor del gjorts med mikroskopet. Även hans flärdlöst eleganta, klara stil röjer mästaren. Led. av sv. Vet.-akad. (1934). L.-G. R-ll. Vinpalm. bot., se Borassus. Vinpenningar, se V i n ö r e n. Vinprovare, ett slags areometer (se d. o.). Vinranka, Vinstock, buskartade klänge-växter av vinsläktet, Vitis, tillhörande vinfamiljen, Vitaceae. Omkr. 40 arter äro kända från n. halvklotet; de flesta finnas i Nordamerika och Östasien. Bladen äro femflikiga; de små blommorna ha fem grönaktiga kronblad. Frukten, som kallas druva, är ett klot-runt eller ovalt avlångt bär med 2—4 päron-formiga frön (se även Russin och Korinter). De mogna druvorna ha en matt grön, gulaktig, röd el. violett daggblå färg. Vinklasarna alstras av årsskott, utvuxna från kraftiga knoppar, och ju lägre druvorna hänga, dest» bättre bli de. De blombärande årsskotten toppas, så att endast en eller två klasar bildas. Den äkta vinranka n, Vitis vinifera, härstammar från Kaukasus och länderna vid Kaspiska havet, och fröfynd av den, som gä tillbaka till yngre stenåldern, ha gjorts i Alpländernas pålbyggnader, Egypten och Irak. Från Asien och ö. Medelhavsländerna spreds den av fenicierna till v. Europa. Om kult se D i o n y s o s, sp. 960. De viktigaste amerikanska v. äro V. labrusca (fox grape, rävdruvor) och V. aestivalis från ö. samt V. Lin-cecumi från s. v. Nordamerika. Dessa arter och deras korsningsprodukter lämna de värdefullaste druvorna och vinerna. V. amurensis från n. ö. Asien odlas upp till Stockholmstrakten för sina ornamentala, om hösten purpurfär-gade blad. — Om det som prydnad odlade jungfruvinet se Vildvin. Lönande vinodling existerar endast i varmtempererat klimat med en årlig medel-temp. av 15°C och en värme under vegetationsperioden, som är tillräcklig för att de