589 Winroth —V insarp 590 nedre delarna av skotten skola mogna. Där värmen är mycket hög och torka råder, är bevattning nödvändig. I n. vinodlings-områdena kan v. endast odlas i vinberg, d. v. s. mot s. brant sluttande mark, ty riklig tillgång på sol är ett villkor för hög soc-kerhalt hos druvorna och ett värdefullt vin. Lätt kalkrik och stenbunden mark anses bäst. För att undvika jordtrötthet uthugger man vinbergsodlingarna, när de äro omkr. 50 år, och de läggas i träda el. besås med lucern el. andra kvävesamlande växter. De viktigaste vinodlande länderna finnas angivna i tab. vid art. Vin, sp. 545. I Europa går v:s nordgräns från Loires mynning över Bonn upp till Magdeburg. I U. S. A. odlas den europeiska (äkta) v. främst i Kalifornien, där utmärkta vinsorter och russin frambringas, medan rikt givande vingårdar med V. labrusca och V. aestivalis kanta sjöar och floder i Ontario, New York och Ohio. Endast få kvalitetssorter lämpa sig för drivning. De finaste växthusdrivna dessertdru-vorna importeras från Nederländerna och Belgien (främst från Hoeylaert vid Bryssel). Flera insekter och svampsjukdomar härja v. Viktigast äro vinmögel (se d. o.) och vin lusen (se d. o.). Vinlusens härjningar under årtiondena närmast före och efter år 1900 tvungo vinodlarna att ympa de europeiska kvalitetssorterna på de vinlusresistenta amerikanska v., och till ympunderlag visade sig V. riparia bäst. Underlagsrankorna ha dock andra anspråk på markens kalkhalt och vattenhushållning än de europeiska v. Detta medförde flera nationalekonomiskt ödesdigra förändringar. Många små och medelstora vinodlare ruinerades, och i deras ställe trädde storgodsen, och vinodlingen flyttades från Sydportugals sandiga slätter och Frankrikes, Spaniens och Nordportugals berg- och dalsluttningar till de bördiga åkrarna. I Sveriges s. delar lämna v. på kalljord under solvarma år rätt goda skördar. Lämpliga sorter äro vit sockerdruva, dr Schmidtmanns och blå Burgunder. Lämpligast i svenska växthus är Frankenthaler. Vid övervintring i frostfri, sval källare kan v. även odlas i kruka i boningsrum. E. S-g. Winroth, Alfred Ossian, rättslärd (1852 14/3—1914 23/u). Blev jur. kand. 1877, docent i Uppsala 1879, e. o. prof, i romersk rätt och rättshistoria i Lund 1880, prof, i civilrätt där 1892, jur. hedersdr i Uppsala 1893, e. o. prof, i civilrätt där 1899, prof. 1905, prof, vid Stockholms högskola 1907. Efter tjänstgöring i domstolspraxis utnämnd v. häradshövding 1880, tidtals adjungerad i hovrätterna. W. var en framstående undervisare, som utövade stort inflytande på de juridiska studierna. Hans rättsvetenskapliga författarskap, huvudsaki. i svensk rättshistoria och civilrätt, är högst betydande; det vittnar om enastående forskningsflit och uthållighet samt om energiskt tillgodogörande av arkivmaterial och domstolspraxis, där enl. W:s uppfattning Äkta vinranka, Vitis vinifera. den verkliga svenska rätten stod att finna. Sin egen uppgift såg han i att noggrant återge denna rätt och påvisa dess historiska tillblivelse, knappast i något systematiserande därav eller i utvinnande av dess ledande grundtankar, än mindre i angivande av riktlinjer för rättens framtida utveckling. Kritiska anmärkningar fingo dock emellanåt plats i W :s arbeten. Bland dessa må nämnas »Om tjen-stehjonsförhållandet enligt svensk rätt», I (1878; akad. avh.), »Om arfvingarnes an svarighet för arflåtarens förbindelser» (1879; akad. avh.), »Ur mina föreläsningar» (I, »Äktenskapshindren», 1890; II, »Äktenskaps ingående», 1892), det brett anlagda, ofullbordade verket »Svensk civilrätt» (5 bd, 1898—1909) samt »Handbok i svensk civilrätt» (I 1904, II 1911; ävenledes ofullb.). Postumt har (av K. Lamm 1917) utgivits »Köp av lös egendom». I en del skrifter av politiskreformatorisk eller personligt polemisk art, bl. a. förord till delar av verket »Svensk civilrätt» samt »Strödda uppsatser», VI— VIII (1912—13), framträder W. som pessimistisk, icke alltid objektiv samhällskritiker med sarkastiskt skrivsätt. W:s broder Julius Teodor W., post-expeditör (1837—1921), stiftade genom testamente till Stockholms högskola Professor A. O. W :s minnesfond för stipendier åt behövande studerande vid högskolans stats- och rättsvetenskapliga fakultet. C. G. Bj. Vinruta, bot., se Ruta. Vinrättighet, se Alkoholstatistik, sp. 539. Vinsarp, egendom i Dalums socken, Älvsborgs län, n. n. ö. om Ulricehamn; 301 har, därav 67 har åker; tax.-värde 101,200 kr. (1932). Hette urspr. Tummatorp men fick, då Vinstorpaätten i slutet av 1400-talet gjorde