591 Vinsch—Vinstorpaätten 592 V. till sätesgård, namnet (Nya) Vinstorp. Det övergick på 1500-talet till släkterna Gyllen-stierna och Ulfsparre och ägdes 1701—1800-talets mitt av släkten Fägerskiöld. Vinsch, se Spel. Vinsläktet, bot., se Vinrank a. Vinslöv. 1. Landskommun i Kristianstads län, V. Göinge härad, i skogs- och jordbruksbygden s. ö. om Hässleholm; 69,48 kvkm, 1,986 inv. (1934). Når i s. v. upp på Näv-lingeåsen. Tills, m. V:s köping (se nedan) 3,078 har åker och 2,883 har skogsmark. Egendom: Araslöv. V :s församling (71,48 kvkm, 3,570 inv. 1934) omfattar köpingen och landskommunen. Den utgör tills, m. Nävlinge ett pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt. 2. Köping, bildad 1 jan. 1934 av förutvarande municipalsamhället V. i V:s landskommun (se ovan); 2 kvkm, 1,584 inv. (1934). V. har station vid Kristianstad—Hässleholms järnväg samt livlig handel och småindustri. Tax.-värde å fastighet 2,374,400 kr. (1932), tax. inkomst 810,250 kr. Winslöw, J a k o b, dansk läkare och ana-tom (1669—1760), urspr. teolog, sedan pro-sektor hos Caspar Bartholin d. y. Påverkad av Bossuet, övergick W. till katolska läran 1699 och tog förnamnet Benignus efter denne. W. blev 1743 prof, i Paris. W:s »Exposition anatomique de la structure du corps humain» (1732) åtnjöt länge anseende som lärobok. Hans självbiogr. (på fr.) utgavs 1912 av V. Maar. E. Ebg.* Vinsnes, Johan F rederi k, norsk författare (f. 1866 2S/s), apotekare. V. har utgivit åtskilliga realistiska el. psykologiserande romaner, av vilka de bästa äro »Overretssag-föreren» (1907) och storstadsskildringen »Et gadekryds» (1914). Konstnärligt värde har också hans drama »Wurm» (1906) med motiv från norskt 1600-tal. J. L-t. Vinstandel, anordning, genom vilken på grund av formligt avtal — el. åtm. bindande löfte från arbetsgivare — i ett företag anställda personer få andel i företagets »vinst» för en viss period, vanl. utan att förpliktas att bära någon del av ev. förlust. Med »vinst» förstås då alltid överskott över alla egentliga produktionskostnader, ehuru än med, än utan inberäkning i dessa produktionskostnader av en viss ränta på det i företaget använda kapitalet. V. kunna f. ö. beräknas och komma till utbetalning på flera sätt, varför man också kan tala om olika »vinstandels-system». Företeelser av vitt skild natur hänföras ofta härunder, så t. ex. tantième (se d. o.), välfärdsinrättningar av många slag och p r e m i e s y s t e m (se Arbetslön, sp. 1263). Med vinstandelssystem avses att åstadkomma en högre grad av solidaritet mellan arbetsgivaren och arbetarna samt att å ena sidan tillförsäkra det företag, vari ett sådant system införts, åtm. en stamtrupp av fasta arbetare med intresse för företagets framgång, å andra sidan bereda arbetarna så goda löneinkomster som möjligt, under förutsättning, att företaget skall kunna bära sig och lämna skälig behållning. Mot all egentlig socialism står varje vinstandelssystem i bestämd motsättning, då det strängt fasthåller den enskilda äganderätten till kapitalet och arbetsgivarens auktoritet. — Vinst- andelssystemets praktiska genomförande är förenat med många svårigheter. 1 flera företag är af färsvinsten alltför växlande eller ringa och osäker, för att ett dylikt system skulle kunna leda till avsevärt resultat. Erfarenheten synes ha visat, att system, som avsett egentlig andel i totalvinsten eller kvotdel där av i större företag, väl lämpat sig för företagsledaren och hans närmare ansvariga medhjälpare men varit mindre effektiva eller upprätthållbara för arbetarna, ju större antal av dessa det gällt att få med. I varuhus ha systemen vanl. tillämpats för varje avd. och bransch för sig. Individuell tillämpning för varuutköi are, kommissionsförsäljare m. fl. är bekant även i Sverige. Generella vinstandelssystem ha stundom förbundits med utbetalning under form av aktier i företaget eller andra andelsbevis, vilket medfört övergång till andelsägarsystem (eng. copartnership). Krigsårens krav på industriell demokrati medförde ökat intresse även för vinstandelstanken, vilken redan tidigare utformats i riktning mot »arbetarnas medintres-sentskap» (se Kooperation, sp. 1181). — Litt.: J. Leffler, »Om olika löneformer med särskildt afseende på s. k. vinstandelssystem» (1893); N. Fredriksson i Social Tidskr. 1910; E. Sommarin i Tiden s. å.; »Profit sharing and labour copartnership in the United kingdom» (1912), »Profit sharing and copartnership abroad» (1914), båda arbetena publicerade av Board of trade i London; A. W. Burrit m. fl., »Profit sharing» (1912). Se även B ö h-mert, V. (E. F. K. S-n.) Vinstandelssystemet, se Vinstandel. Vinsten. 1. (Kem.) C r e'm o r ta'rtari, surt kaliumtartrat (se Vinsyra), KC4H5O6, bildas vid vinjäsning, varvid det som rå v. avsätter sig i jäskaren. Renat utgör saltet ett vitt, svårlösligt pulver, som bl. a. nyttjas i bakpulver. G. S-ck. 2. Se Tändernas sjukdomar och vård, sp. 972. Vinstock, bot., se Vin rank a. Winston-Salem [a>i'nsten-séi'lom], stad i n. v. delen av Nord-Carolina, U. S. A.; 75.274 inv. (1930). Stora tobaksfabriker, bomullsindustri m. m. Vinstorpaätten, svensk medeltidssläkt, upp kallad efter sätesgården Vinstorp (se Vin s-a r p); vapen: kluven sköld med halv lilja i högra fältet och två snedbjälkar i det vänstra. Den äldste kände medlemmen, väpnaren Udde Mattsson, bodde på 1360-talet på Vinstorp. Bland hans söner märkas biskopen i Skara Sigge Uddsson (d. 1435), riddaren Knut Uddsson (d. 1435) och väpnaren Bengt Uddsson till Vinstorp, ihjälslagen 1436 el. 1437 under Erik Pukes uppror. Pengt Uddssons söner riddaren Staffan Bengtsson och väpnaren Karl Bengtsson voro båda riksråd och ägde efter varandra Vinstorp; den förre stupade på danska sidan i slaget vid Brunkeberg 1471, den senare åter tillhörde till sin död 1493 det nationella partiet. Med Karl Bengtssons son riddaren och hövitsmannen på öresten Örjan Karlsson till Vinstorp utslocknade ätten på manssidan 1500; Vinstorp övergick då genom hans syster Anna Karls-dotter (d. 1552), g. m. Erik Eriksson (Gyl-