Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Vinstra—Vintergatan
594
lenstierna), till dennes släkt. — Väpnaren
Axel Mattsson till Hällekis, riksråd
1512—26, förde samma vapen som V., men
hans släktskapsförhållande till denna släkt är
okänt. — Jfr uppsatser i Sv.
Autografsällskapets Tidskr., bd 2, 1896, och i Personhist.
Tidskr., bd 6, 1904. G. C-n.
Vinstra, biflod till Gudbrandsdalslågen i
Norge, från sjön Bygdin (1,062 m ö. h.) i
Jo-tunfjällen, genom Vinstervatna (1,022 m ö. h.);
flodområde 1,608 kvkm. Ax. S.
Winstrup, Peder, biskop (1605—79). Var
prof, i filosofi i Köpenhamn och blev 1637
biskop i Lunds stift. Under G. ITorns
härjningar i Skåne 1645 miste W. en del av sitt
rika bibliotek, och
genom Brömsebrof reden
s. å. drogs Halland
från hans stift. Efter
Roskildefreden 1658
visade sig W. som
egoistisk opportunist,
accepterade lojalt
svenska väldet och
blev svensk adelsman
s. å. samt spelade ej
ringa roll som
förmedlare av Skånes
införlivande med
Sverige. W. var adels-
fiende men en aristokratisk natur, lärd och
fint bildad men maktlysten och ömtålig om
sin värdighet. Han uppgjorde första planen
till univ. i Lund och omhuldades, även
ekonomiskt, av Karl X Gustav. Då W. likväl i
mycket förblev danskorienterad och var
personligen svårhanterlig, blev han mindre väl
sedd av förmyndarregeringen och förbigicks
vid tillsättningen av prokansler för Lunds
univ. Med denne, B. Oelreich (se d. o.), låg
W. i ständig fejd, till men för univ. Då
Oelreich flyttades, blev W. dock 1671 prokansler
till 1676, då skånska kriget avbröt univ:s
verksamhet. — Litt.: K. Fabricius, »Skaanes
övergång» (2 bd, 1906); O. Ahnfelt i
Kirke-historiske Samlinger, 4: 5—6, 1898—99; O.
Walde, »Storhetstidens litterära krigsbyten»
(2 bd, 1916—20). B. H-d.
Vinsyra eller Dioxibärnstenssyra,
HCO2 . CH (OH) . CH (OH) . CO2II, en organisk
oxisyra, som allmänt förekommer i naturen,
antingen i fri form el. som salter, t a r t r a t
(av syrans lat. namn, Acidum tartaricum). V.
bildar stora, färglösa, surt smakande prismor.
Särskilt rik är vindruvans saft på surt
ka-liumtartrat. Detta är lättlösligt i vatten
men svårlösligt i utspädd alkohol, varför det
vid druvsaftens jäsning utfaller som vinsten
(se d. o.). V. nyttjas i medicinen i st. f.
citronsyra vid beredning av lemonader samt i
fär-gerier. Om seignettesalt se d. o. Om
kalium-antimonyltartrat se
Antimonförening-a r, sp. 1098, och Kräksalt. Vanlig v.
vrider polarisationsplanet åt höger (se Optisk
vridningsförmåga). Den inaktiva
druv-syran (se d. o.) kan uppdelas i en höger- och
en vänstervinsyra. I. B.
Vint, ry., »skruv», ett kortspel av rysk
härstamning och med utbredning särskilt i
Ryssland och Finland. Själva spelet är dets.
som bridge, men alla fyra händerna spelas
med slutna kort. »Given» utdelar endast 12
kort, och de fyra återstående ligga som
reserv, tills budseriens första repris är
avslutad. Sedan ske vissa kortbyten mellan spe
larna. Namnet v. el. skruv betecknar spelets
rika resurser till budens successiva höjande.
— Se »Hjälpreda vid Skruf Whist-Spel för
nybegynnare» (Tammerfors 1912). O. L-n.
Vintage [vi’ntid^], eng., »årgång» av vin.
särskilt portvin, vintage port, vid vars
beredning endast det bästa av ett, särskilt
gynnsamt vinårs skörd kommit till
användning. Vintage ports utmärka sig för
kraftigare färg, större fyllighet och sötma än övriga
portvinssorter, de s. k. tawny wines. S. H-t.
Vinter, se Årstider.
Vinterannuell, bot., se H a p a x a n t.
Vinterblommor, vitter kalender, som utgavs
av G. H. Mellin 1832—36 och 1838—46.
Vinterbonad är en lokal, som vid uppvärm
ning till bostadstemp. även vid den för orten
lägsta yttertemp. bibehåller så hög temp. på
ytterdelarnas innerytor, att där icke uppstår
kondensering; med ytterdelar avses
ytterväggar, i vissa fall tak, golv över port etc.
Vinterdvala, se Vintersömn.
Vinterfrukt, fruktsorter (av äpplen och
päron), som skördas i omoget tillstånd och
mogna först under förvaringen. V:s hållbarhet,
som beror icke blott av klimatiska
förhållanden utan även av jordmån, trädens ålder och
gödsling m. m., kan växla år från år. Endast
få i Sverige odlade päronsorter (t. ex.
Alexander Lucas, Moltke, vinterbergamott) äro håll
bara längre tid under senhösten och
förvintern. Flera äppelsorter hålla sig däremot
långt fram på våren (jfr Äpple).
Vintergatan (grek. galaxi’as), svenskt och
isländskt namn på det ljusband, som sträcker
sig himlen runt, i det närmaste följande en
storcirkel. I de flesta andra europeiska språk
benämnes V. med namn, som betyda
mjölkvägen el. mjölkgatan. — Den första riktiga
uppfattningen om V:s natur framställdes av
Demokritos (se d. o.), som ansåg V. bestå av
en otalig mängd stjärnor (se d. o.), för små
(ljn=isvaga) för att var och en kunna iakttagas.
Parti av Vintergatan i stjärnbilden Svanen. Fotografi,
tagen med en refraktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
