597 Winterhjelm—Winther 598 rinnan Eugénie med sina hovdamer» (1855). Porträtt av W. finnas i Louvre och Versailles (hertiginnan av Orleans, kejsarinnan Eugénie m. fl.). Se bilder på sp. 595 och vid Eugénie, sp. 1143. (E. L-k.) Winterhjelm, Hedvig Charlotta, f. Fors m a n, skådespelerska (1838—1907). W. blev 1854 elev vid Kungl. teatern och var 1858—60 anställd vid O. Anderssons sällskap, 1860—63 vid Mindre teatern, 1863—67 vid W. Åhman—M. Pou-settes sällskap, 1867 —72 vid Svenska teatern i Helsingfors och 1872—75 vid W. Äh-mans sällskap i Göteborg och Oslo. Hon ägnade sig sedan åt gästspel, bl. a. i Stockholm 1879, 1883 och 1887, samt åt en högt skattad lärarverksam-het. W. var en tek niskt fulländad skådespelerska med intelligent uppfattning, lidelsefullt temperament samt ädel och själfull framställning av det högre dramats och det borgerliga skådespelets stora kvinnokaraktärer. Bland hennes roller märkas lady Macbeth i »Macbeth», prinsessan Eboli i »Don Carlos», Adrienne Lecouvreur, Jane Eyre, Thusnelda i »Fäkta-ren i Ravenna», Regina v. Emmeritz, Katri i »Daniel Hjort», Fru Inger till östråt, fru Alving i »Gengångare», Arria i »Arria och Messalina» och Maria Stuart (Björnson) samt i Helsingfors 1869 Lea (A. Kivi) på finska språket. W. var från 1866 g. m. skådespelaren F. Raa (se d. o.) och från 1875 omgift, med K. A. W. (se nedan). G. K-g. Winterhjelm, Kristian Anastas, norsk skriftställare (1843—1915), bror till O. Winter-Hjelm. Var 1865—74 teater- och litteraturanmälare i Oslotidningen Morgenbladet, redigerade sedan bl. a. 1874—79 Ny lllustre-ret Tidende och 1876—78 Norsk Tidsskrift for Literatur. W. var från 1883 korrespondent i Stockholm till Aftenposten. W. skrev, delvis under pseud. Johannes Norman, romaner och skisser och utgav under sign. Diplomaticus 1906 de politiska broschyrerna »Den norske kongemagt» och »I Sverige 1905». Om hans hustru, Hedvig W., se ovan. E. F-t.* Winter-Hjelm, Otto, norsk musiker (1837 —1931), bror till K. A. Winterhjelm. Studerade musik i Leipzig och Berlin, ledde filharmoniska sällskapet i Oslo 1863—71 och blev organist i Trefaldighetskyrkan 1874. W. framträdde även som musikkritiker, utgav en orgelskola och orgelpreludier samt var en ansedd tonsättare (i Schumanns anda) av såväl större verk som mindre för manskör, solosång och piano. Av de större märkas två symfonier, kantat vid Lutherfesten 1883 och kantaten »Lyset» av B. Björnson m. fl. T. N. Vinterkonungen, se Fredrik, sp. 1096. Vinterkorn, tidigt mognande fyrradigt (eg. sexradigt) korn, odlat som höstsäd; förekommer något i sydligaste Sverige. II. J. Dft. Vinterkrasse, skarpt smakande, förr odlad form av sommargyllen, Barbaraea lyrata. Vinterkörsel, se Byggningshjälpen. Vintermyggor, zool., se Harkrankar. Vintermånad, gammalt namn på november. Vinternarr, bot., se Eranthis hiemalis. Wi'nternitz, Moritz, österrikisk indolog (f. 1863), 1902 e. o. och 1911 ord. prof, i Prag i indisk filosofi och etnologi. W. har utgivit »The Äpastambiya Grihyasütra» (1887) och »The Mantrapätba» (1897; i Anecdota Oxoni-ensia; med övers.) samt skrivit bl. a. »Das altindische Hochzeitsrituell» (1892) och »Die Frau in den indischen Religionen» (d. I, »Die Frau im Brahmanismus», 1920). Hans huvudarbete är det betydande verket »Geschichte der indischen Litteratur» (3 bd, 1905—22). Lqr. Wknternitz, W., se Kall vattenkur. Vinternot, se Fiskredskap, sp. 500. Vinterpalatset, se Leningrad, sp. 993 och bild 2. Vintersporer, bot., se Rost svampar och Spor. Vinterståndare, växter, vilkas frön spridas under vintern, t. ex. al, kaveldun och rölleka. Vintersömn, hos många däggdjur (björn, grävling, igelkott, fladdermöss, murmeldjur, sjusovare m. fl.) under den kalla årstiden inträdande sömnlikt tillstånd med starkt nedsatt andning, fördröjd hjärtverksamhet och kraftig reduktion av kroppstemp. Djur, som falla i v., äro sådana, som blott med svårighet el. ej alls kunna anskaffa föda under vintern. På motsv. sätt uppträder hos vissa tropiska djur under torrtiden en »sommarsömn». Hos växelvarma djur betecknas som v. el. v i n-t e r d v a 1 a det tillstånd av medvetslöshet och orörlighet, som under den kalla årstiden inträder i anslutning till höggradig nedsättning av alla livsförrättningar. Vissa lägre djur äro dock s. k. kölddjur med bibehållen livaktighet även vid lägre temp., t. ex. många vattendjur, ss. laxfiskar och flodkräfta, de, som bebo kalla källor och djuphavet, samt bland landdjur snöloppor. — Jfr Ide. T. P. Wi'nterthur [ tör], stad i schweiz. kantonen Zürich, 20 km n. ö. om staden Zürich; 53,925 inv. (1930). W. är viktig järnvägsknut och en av Schweiz’ förnämsta industristäder; stora maskinfabriker, tillv. av bomulls- och sidentyger, kemisk industri. Flera högre läroanstalter. Vinterträdgård, växthus, inrett till ett slags sällskapsrum, vanl. med breda gångar, sittplatser, springvatten o. s. v. Vissa större växter (palmer, klätterväxter) bruka vara fri-planterade på jordbäddar utmed väggarna, öppna ytor täckas av mattbildande, gröna plantor (ss. Selaginella och Ilelæine) etc. C. G.D. Vinterviken, liten vik av Mälaren i Brännkyrka församling, Stockholm. Där anlades 1865 av Nitroglycerin a.-b. (se d. o.) en spräng-ämnesfabrik för tillv. av det av A. Nobel uppfunna sprängämnet nitroglycerin (se d. o.). Fabriken, som sedermera huvudsaki. tillverkade dynamit, var i gång till 1920, tjänstgjorde därefter några år som reservfabrik, sedan bolaget flyttat sina huvudtillverkningar till Gyttorp, men är nu nedlagd. G. H-r. Vintervila, bot., se Vilperiod. Winther, Christian, dansk författare (1796—1876). Växte upp på Själland och Fal-ster, vart student 1815, tog 1824 teol. äm-betsexamen, hade ett par år plats som infor-