613 Virginitet—Wirsén, C. D. af 614 U. S. A. och administrativt bilda en del av Portorico. S. F. V. upptäcktes av Columbus under hans andra resa och erhöll sitt namn efter elva tusen jungfrurs dag (se U r s u 1 a). Under 1600-talet koloniserades V. av holländare, engelsmän och danskar. På de av Danmark ockuperade öarna genomfördes under tidigare delen av 1800-talet flera viktiga reformer; bl. a. förbjöds slavhandeln 1803, slaveriet 1847, och 1852 infördes ett slags självstyrelse, öarna åsamkade dock Danmark ständigt ökade kostnader, varför de 1867 såldes till U. S. A., vars senat dock vägrade att ratificera för-säljningstraktaten. Först 1917 kom den definitiva försäljningen till stånd, varvid Danmark avträdde öarna till U. S. A. mot en summa av 25 mill. doll. B. E-r. Virginitet, mödom; jungfrulighet. Virginius-affären [vad^fnjes ], se Kuba, sp. 239. Vi'rgo, lat., jungfru. Vi'rgo, astron., se Jungfrun. VPrihåure, V i'r i j a"u r e, Lule älvs största och djupaste källsjö, i Jokkmokks socken, Lappland (se kartan vid d. o., n. bladet), mellan Sarek och norska gränsen; 108 kvkm, 580 m ö. h., 138 m djup. V. är fiskrik; den avrinner genom en 3 km lång ström med 32 m fall till Vastenjaure. Jfr Lule älv. Viril, manlig, manbar. Virke, trä, som för vissa ändamål fått en förberedande behandling. — Gagnvirke, byggnadstimmer, sågtimmer, bjälkar, spar-rar, spiror och master, i motsats till vedvirke, som utgöres av v., lämpligt som brännved, kolved och trämasseved. Gagnvirket beräknas vanl. ha grövre dimensioner (20 cm vid brösthöjd och däröver), vedvirket klenare. Se vidare Sågat virke, Trä, sp. 700, och Ved. — Om det hit hänvisade casco (kaskoförsäkring) se Sjöförsäkring. Virke, socken i Malmöhus län, Harjagers härad, på den bördiga slättbygden v. om Eslöv; 7,06 kvkm, 221 inv. (1934). 674 har åker; skog saknas. Egendom: Virke. Ingår i Stora Harrie och V. pastorat i Lunds stift, Harjagers kontrakt. Virkessvampar, bot., se Timmersvampar. Virkkunen [vi'rkonen], Artturi H e i k-k i, finländsk historiker (1864—1924), hette urspr. Snellman (se d. o.), bror till P. E. V. Blev 1894 fil. dr, 1895 docent i Helsingfors, 1903 överinspektör vid skolstyrelsen och 1921 prof, vid Åbo finska univ. och rektor där. V. var led. av enkammaren (Finska samlings-, tidigare Gammalfinska partiet) 1907— 08, 1910, 1914—22 och var 1917—18 huvudred, för Uusi Suometar. Han utgav bl. a. på fi. österbottniska nationens (1890—91) och Uleå-borgs stads (1905—19) historia. H. E. P. Virkkunen [vi'rkonen], Paavo Eemil, finländsk teolog och politiker (f. 1874), hette urspr. Snellman (se d. o.), bror till A. H. V. Blev 1905 teol. lic. och överlärare vid Finska normallyceum (rektor 1908) samt 1918 kyrkoherde i Ilmola och 1926 i Helsingfors s. finska församling. V. har spelat en framträdande roll inom Finska samlings- (tidigare Gammalfinska) partiet, är led. av enkammaren sedan 1913 (talman och vicetalman vid flera sessioner) och var undervisningsminister juli 1930—mars 1931. H. E. P. Virkning, se Stickning; jfr Spetsar. ViTmo, fi. My'nämäki, socken i Åbo och Björneborgs län, Finland; 322 kvkm, 4,827 inv. (1933), finsktalande. V. hör till de äldsta bosättningsbygderna i Finland. Kyrkan, av gråsten, är från omkr. 1260. O. Brn. Virsbo. 1. Bruk i Ramnäs och Västerfärne-bo socknar, Västmanlands län, vid Kolbäcks-ån; 7,856 har, därav 458 har åker; tax.-värde 1,043,800 kr. (1933), därav för industrianläggningarna 173,000 kr.; 374 inv. (1931) i brukssamhället. Vid bruket, som äges av Wirsbo a.-b. (gr. 1892, aktiekap. 350,000 kr.), tillverkas projektiler o. a. verkstadsarbeten, smiden samt sågade och hyvlade trävaror. I huvudbyggnaden, ombyggd 1918, ingå delar av en 1600-taIsbyggnad. — V. tillhörde vid slutet av 1500-talet ätten De la Gardie. 1620 an-lades här två stångjärnshammare. V. har sedan ägts av släkterna Stenbock, Boije, von Walcker och von Yxkull. Det köptes 1765 av N. Sahlgren, kom genom gifte till släkten Silfverschiöld, såldes 1873 och köptes sedan av Wirsbo a.-b., vars aktiestock 1907 förvärvades av H. Lagercrantz. 2. Kraftverk i Kolbäcksån, Ramnäs socken, Västmanland. Äges jämte kraftverk vid Seglingsberg och Ramnäs i samma socken av Wirsbo-Ramnäs kraft-a.-b. (jfr R a m n ä s, sp. 459). Utbyggd effekt resp. 915, 980 och 3,400 hkr. Wirsén, svensk släkt från Virserums socken (Kalmar län), känd från 1600-talet. Efter socknen togs släktnamnet av bondsonen rege-mentsskrivaren Johan W. (1738—1809). Av dennes söner blev C. J. W. adlad 1812 med namnet a f W.; om honom, hans sonson C. D; af W. och dennes son C. E. Th. af W. se nedan. Johan W:s yngre son G. F. W. (se nedan) blev adlad 1812 och greve 1826; hans gren utdog på manssidan 1913. B. H-d. Wirsén, Carl David af, författare (1842 —1912); jfr släktart. Blev 1866 fil. dr och 1868 docent i litteraturhistoria i Uppsala. 1870 blev han lektor vid Uppsala högre läroverk och anställdes 1876 i Göteborg som vårdare av dess museums bibliotek och konstsamlingar. Han invaldes 1879 i Sv. akad., återkom 1880 till Stockholm, där han blev litteraturkritiker i Post-och Inrikes Tidningar; 1886 övertog han samma befattning i Vårt Land. 1884 blev han Sv. akad:s sekr. W. uppträdde som lyriker under märket Kuno först i studentkalendern Isblomman (1861) och i »Sånger och berättelser af nio signaturer» (1863). 1876 utgav han »Dikter», som följdes av »Nya Dikter» (1880), »Från Betlehem till Golgata» (1882), »Sånger och bilder» (1884), »Vid juletid» (1887), »I lifvets vår» (1888), »Kristna högtids- och helge-dagar» (1889), »Vintergrönt» (1890), »Toner och sägner» (1893), »Under furor och cypresser» (1896) och »Visor, romanser och ballader»