Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Virgin islands, Jungfruöarna, Virginska öarna - Virginitet - Virginius-affären - Virgo (latin) - Virgo (astronomi) - Virihaure, Virijaure - Viril - Virke (trä) - Virke (socken) - Virkessvampar - Virkkunen, Artturi Heikki - Virkkunen, Paavo Eemil - Virkning - Virmo - Virsbo - Wirsén, släkt - Wirsén, Carl David af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Virginitet—Wirsén, C. D. af
614
U. S. A. och administrativt bilda en del av
Portorico. S. F.
V. upptäcktes av Columbus under hans
andra resa och erhöll sitt namn efter elva
tusen jungfrurs dag (se U r s u 1 a). Under
1600-talet koloniserades V. av holländare,
engelsmän och danskar. På de av Danmark
ockuperade öarna genomfördes under tidigare
delen av 1800-talet flera viktiga reformer;
bl. a. förbjöds slavhandeln 1803, slaveriet 1847,
och 1852 infördes ett slags självstyrelse,
öarna åsamkade dock Danmark ständigt ökade
kostnader, varför de 1867 såldes till U. S. A.,
vars senat dock vägrade att ratificera
för-säljningstraktaten. Först 1917 kom den
definitiva försäljningen till stånd, varvid
Danmark avträdde öarna till U. S. A. mot en
summa av 25 mill. doll. B. E-r.
Virginitet, mödom; jungfrulighet.
Virginius-affären [vad^fnjes ], se Kuba,
sp. 239.
Vi’rgo, lat., jungfru.
Vi’rgo, astron., se Jungfrun.
VPrihåure, V i’r i j a"u r e, Lule älvs
största och djupaste källsjö, i Jokkmokks socken,
Lappland (se kartan vid d. o., n. bladet),
mellan Sarek och norska gränsen; 108 kvkm,
580 m ö. h., 138 m djup. V. är fiskrik; den
avrinner genom en 3 km lång ström med 32 m
fall till Vastenjaure. Jfr Lule älv.
Viril, manlig, manbar.
Virke, trä, som för vissa ändamål fått en
förberedande behandling. — Gagnvirke,
byggnadstimmer, sågtimmer, bjälkar,
spar-rar, spiror och master, i motsats till
vedvirke, som utgöres av v., lämpligt som
brännved, kolved och trämasseved.
Gagnvirket beräknas vanl. ha grövre dimensioner (20
cm vid brösthöjd och däröver), vedvirket
klenare. Se vidare Sågat virke, Trä, sp.
700, och Ved. — Om det hit hänvisade casco
(kaskoförsäkring) se Sjöförsäkring.
Virke, socken i Malmöhus län, Harjagers
härad, på den bördiga slättbygden v. om
Eslöv; 7,06 kvkm, 221 inv. (1934). 674 har åker;
skog saknas. Egendom: Virke. Ingår i Stora
Harrie och V. pastorat i Lunds stift,
Harjagers kontrakt.
Virkessvampar, bot., se
Timmersvampar.
Virkkunen [vi’rkonen], Artturi H e i
k-k i, finländsk historiker (1864—1924), hette
urspr. Snellman (se d. o.), bror till P. E.
V. Blev 1894 fil. dr, 1895 docent i
Helsingfors, 1903 överinspektör vid skolstyrelsen och
1921 prof, vid Åbo finska univ. och rektor
där. V. var led. av enkammaren (Finska
samlings-, tidigare Gammalfinska partiet) 1907—
08, 1910, 1914—22 och var 1917—18 huvudred,
för Uusi Suometar. Han utgav bl. a. på fi.
österbottniska nationens (1890—91) och
Uleå-borgs stads (1905—19) historia. H. E. P.
Virkkunen [vi’rkonen], Paavo Eemil,
finländsk teolog och politiker (f. 1874), hette
urspr. Snellman (se d. o.), bror till A. H.
V. Blev 1905 teol. lic. och överlärare vid
Finska normallyceum (rektor 1908) samt 1918
kyrkoherde i Ilmola och 1926 i Helsingfors s.
finska församling. V. har spelat en
framträdande roll inom Finska samlings- (tidigare
Gammalfinska) partiet, är led. av
enkammaren sedan 1913 (talman och vicetalman vid
flera sessioner) och var undervisningsminister
juli 1930—mars 1931. H. E. P.
Virkning, se Stickning; jfr Spetsar.
ViTmo, fi. My’nämäki, socken i Åbo och
Björneborgs län, Finland; 322 kvkm, 4,827
inv. (1933), finsktalande. V. hör till de äldsta
bosättningsbygderna i Finland. Kyrkan, av
gråsten, är från omkr. 1260. O. Brn.
Virsbo. 1. Bruk i Ramnäs och
Västerfärne-bo socknar, Västmanlands län, vid
Kolbäcks-ån; 7,856 har, därav 458 har åker; tax.-värde
1,043,800 kr. (1933), därav för
industrianläggningarna 173,000 kr.; 374 inv. (1931) i
brukssamhället. Vid bruket, som äges av Wirsbo
a.-b. (gr. 1892, aktiekap. 350,000 kr.),
tillverkas projektiler o. a. verkstadsarbeten,
smiden samt sågade och hyvlade trävaror. I
huvudbyggnaden, ombyggd 1918, ingå delar av
en 1600-taIsbyggnad. — V. tillhörde vid slutet
av 1500-talet ätten De la Gardie. 1620
an-lades här två stångjärnshammare. V. har
sedan ägts av släkterna Stenbock, Boije, von
Walcker och von Yxkull. Det köptes 1765 av
N. Sahlgren, kom genom gifte till släkten
Silfverschiöld, såldes 1873 och köptes sedan
av Wirsbo a.-b., vars aktiestock 1907
förvärvades av H. Lagercrantz.
2. Kraftverk i Kolbäcksån, Ramnäs
socken, Västmanland. Äges jämte kraftverk vid
Seglingsberg och Ramnäs i samma socken av
Wirsbo-Ramnäs kraft-a.-b. (jfr R a m n ä s, sp.
459). Utbyggd effekt resp. 915, 980 och
3,400 hkr.
Wirsén, svensk släkt från Virserums socken
(Kalmar län), känd från 1600-talet. Efter
socknen togs släktnamnet av bondsonen
rege-mentsskrivaren Johan W. (1738—1809). Av
dennes söner blev C. J. W. adlad 1812 med
namnet a f W.; om honom, hans sonson C. D;
af W. och dennes son C. E. Th. af W. se nedan.
Johan W:s yngre son G. F. W. (se nedan)
blev adlad 1812 och greve 1826; hans gren
utdog på manssidan 1913. B. H-d.
Wirsén, Carl David af, författare (1842
—1912); jfr släktart. Blev 1866 fil. dr och 1868
docent i litteraturhistoria i Uppsala. 1870 blev
han lektor vid Uppsala högre läroverk och
anställdes 1876 i
Göteborg som vårdare av
dess museums
bibliotek och
konstsamlingar. Han invaldes 1879
i Sv. akad., återkom
1880 till Stockholm,
där han blev
litteraturkritiker i
Post-och Inrikes Tidningar;
1886 övertog han
samma befattning i Vårt
Land. 1884 blev han
Sv. akad:s sekr. W.
uppträdde som lyriker
under märket Kuno först i studentkalendern
Isblomman (1861) och i »Sånger och
berättelser af nio signaturer» (1863). 1876 utgav han
»Dikter», som följdes av »Nya Dikter» (1880),
»Från Betlehem till Golgata» (1882), »Sånger
och bilder» (1884), »Vid juletid» (1887), »I
lifvets vår» (1888), »Kristna högtids- och
helge-dagar» (1889), »Vintergrönt» (1890), »Toner
och sägner» (1893), »Under furor och
cypresser» (1896) och »Visor, romanser och ballader»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
