615 Wirsén, C. E. Th. af—Virta bro 616 (1899). Ett litet urval av W :s poesi äger poetiskt värde. En tidigt stelnande religiös och estetisk dogmbyggnad synes på flera punkter ha hämmat W:s utveckling. Hans svenska idyller ha ringa beröring med verkligheten. På bottnen var dock hans religiositet äkta, och riktad av livets smärtsamma erfarenheter skapade han omsider personligt kända och varma strofer: sammansmältningen av jordiskt svårmod och kristet hopp bildade den originella delen av hans poesi; och stundom får den ett honom eget spiritualistiskt behag. I »Nya psalmer» ingå två original och tre bearbetningar av W. Som kritiker bekämpade W. särskilt naturalismen och försvarade det officiellt bestående. Han erkände därvid icke de estetiska förtjänsterna hos den nya dikten (Strindberg, Heidenstam, Selma Lagerlöf) men kunde ägna frikostiga lovord åt obetydlig, nu glömd efterklangsdiktning. Den delvis i hans viljefasthet grundade maktställning han intog i sin samtid står ej i fullt förhållande till hans kritiska prestationer. Högre än dessa stå hans i Sv. Akad:s Handlingar offentliggjorda litterära avh., där hans grundliga bildning och litteraturkärlek komma till sin rätt; nämnas må hans inträdestal över C. V. Bottiger, en biogr. över F. M. Franzén (1887), »Järta och Geijer före utgifvandet af den senares Litteraturblad» (1899) samt »Lef-nadsteckningar» (1900; över J. G. Oxenstierna, C. A. Nicander och B. von Beskow). 1901 utkom en samling »Kritiker». Från Sv. akad. lyckades han länge hålla undan den moderna litteraturens representanter och utövade i allm. stort inflytande. — Litt.: V. von Hei-denstams inträdestal i Sv. akad. (i dess Handl. 1914); F. Vetterlund i »Skissblad om poeter» (s. å.); F. Böök i »Sveriges moderna litteratur» (1921); E. A. Karlfeldt, »Tankar och tal» (1932). J.L-t. Wirsén, Carl Einar Thure af, militär, diplomat (f. 18 7 5 20Uh son till C. D. af W. Officer 1895, avancerade W. till major 1917, var 1915—20 militärattaché i Konstan-tinopel och Sofia och bevistade krigsoperationerna vid Dardanellerna 1915—16 samt i Make-donien 1918. W. var 1915 led. av en bulgariskturkisk gränskommission. I juni 1921 chargé d’affaires i Reval och Riga, blev W. i sept. s. å. envoyé (på extra stat) i Bukarest, Aten och Belgrad och är sedan 1925 envoyé i Berlin. W. var 1924—25 ordf, i Nationernas förbunds Mosulkommission (se Mosul). W. har skrivit bl. a. »Balkanfolken och stormakterna» (1909) samt »Första världskrigsåret» (1915). S. Lpt. Wirsén, C a r 1 Johan a f, sjöofficer (1777 —1825), bror till G. F. W.; jfr släktart. W. var skeppsgosse i kriget 1788—90, blev 1795 fänrik och tjänstgjorde vid arméns flotta och på handelsfartyg. 1807 kommenderade W. en division kanonslupar vid Pommern; han deltog i 1808—09 års krig bl. a. som chef för skär-gå rdseskadern under expeditionen till Västerbotten 1809. Ilan adlades 1812 med namnet af W. 1813 förde W. befälet över den eskader, som medverkade vid Pommerns besättande. Utnämnd till överste, fick W. 1814 befälet över den till Strömstad samlade roddflottan, som i förening med örlogsflottan under Pukes befäl samt trupper ur armén besatte Val- öerne, intog Krageön och tvang Fredrikstads fästning till kapitulation. W. inlade från 1815 stor förtjänst om en förbättrad flottorganisation, blev 1823 chef för Förvaltningen av sjöärendena och 1825 viceamiral. ö-g. Wirsén, Gustaf Fredrik, greve, ämbetsman (1779—1827), bror till C. J. af W.; jfr släktart. Var urspr. militär men blev 1799 revisor i Kammarrätten, 1805 överkrigskommissarie där och 1807 statskommissa-rie. 1810 blev W. led. av Statsberedningen och 1812 statssekr. för krigsärenden. Hos Karl Johan stod han i allm. högt i gunst. Under 1813—14 års krig skötte W. utmärkt arméns ekonomi. 1814 visade han sig även som skicklig diplomat i egenskap av svensk kommis sarie vid förhandlingarna med Norge. 1816 blev han t. f., 1818 ord. president för Statskontoret. Här nedlade W. ett betydelsefullt reorganisationsarbete. Han adlades 1812 och blev 1815 frih. På riksdagarna var W. genom sin lugna saklighet en av regeringens värdefullaste tillgångar. 1824 inträdde han åter i regeringen, denna gång som statsråd. Ehuru illa anskriven hos oppositionen, torde han ha varit den av Karl Johans rådgivare, som bäst förstod att bevara sin självständighet gentemot konungen. Då 1827 års statsrevision granskade skeppshandeln (se d. o.), fick han med orätt huvudansvaret för denna affär. Bland revisorerna igångsattes en aktion mot W.; upphovsmannen härtill torde ha varit deras ordf., G. Adlersparre, och man sökte ifrågasätta W:s hederlighet. Angreppet misslyckades fullständigt, men W. tog insinuationerna personligen mycket hårt. W:s enorma arbetsförmåga medförde, att han i stor utsträckning användes vid kommittéarbete, bl. a. som led. av 1817 års kommitté för näringsfrihetens ordnande och 1822 års finanskommitté. Genom sin karaktärsfasthet, sina grundliga ekonomiska kunskaper och sin utpräglat realpolitiska begåvning höjer sig W. vida över Karl Johans övriga rådgivare. W. blev 1817 led. av Vet.-akad., 1826 greve och s. å. led. av Sv. akad. — Litt.: N. Wohlin, »G. F. W.» (1932); G. Heckscher, »Konung och statsråd i 1809 års författning» (1933; akad. avh.). B. E-r. Virserum, socken i Kalmar län, Aspelands härad; 167,36 kvkm, 3,490 inv. (1934). Sjörik skogsbygd med spridd bebyggelse. 2,023 har åker, 11,393 har skogsmark. Vid kyrkan V:s stations- och municipalsamhälle, gammal marknadsplats; 760 har, 1,630 inv. (1934), tax.-värde å fastighet 2,749,300 kr. (s. å.), tax. inkomst 1,017,960 kr. Bankkontor, snickeri- och möbelfabriker. Egendomar: Tynshult (Tönshult) m. fl. Ingår i V:s och Järeda pastorat i Linköpings stift, Aspelands kontrakt. Virta bro, i Idensalmi, Finland, leder över Koljo ström. J. A. Sandels vann här 27 okt. 1808 en seger över ryssarna i en strid, som besjungits av Runeberg i »Sandels». H. E. P.