617 Virtanen—Virus 618 VFrtanen, Artturi II mar i, finländsk biokemist (f. 1895). Disputerade 1918, blev docent i kemi vid Helsingfors univ. 1924, föreståndare för Valios laboratorium 1921 och för Biokemiska forskningsinstitutet 1930 samt prof, i biokemi vid Tekniska högskolan i Helsingfors 1931. Jämte betydande forskarverk-samhet har V. utvecklat metoder av betydelse för smör- och ostberedningen. Mest känd är han genom sin s. k. AlV-metod, som grundar sig på användning av en saltsyreblandning för konservering av grönfoder (jfr P r e s s f o-d e r). Den har i Finland o. a. länder vunnit stor spridning. B. N-gh. Wirth [virt], Karl Joseph, tysk politiker (f. 1879), blev 1908 gymnasiallärare i nationalekonomi i Freiburg im Breisgau, invaldes 1913 i Badens lantdag och 1914 i tyska riksdagen, var 1919 medl. av tyska nationalförsamlingen och tillhörde sedan ånyo riksdagen till 1933. Mars 1920 riksfinansminis-ter, var han maj 1921 —nov. 1922 rikskansler och tidvis tillika utrikes- och finansminister. Som sådan sökte han finna möjlighet att på överenskommelsens väg uppfylla Tysklands ska- deståndsförpliktelser men kunde icke bemästra de finansiella svårigheterna och avgick, sedan planer på en stor regeringskoalition strandat. 1929—30 var han minister för de ockuperade områdena och 1930—31 inrikesminister. W. tillhörde centerpartiets vänstra flygel. 1926—30 redigerade han tidskr. Deutsche Republik. L-ts. Wirth [virt], Max, tysk nationalekonomisk skriftställare och publicist (1822—1900). Var 1864—73 dir. för schweiziska statistiska byrån i Bern och framträdde då som förfäktare av internationell likformighet i fråga om statistiska uppgifter. 1874 blev W. medarb. i Wientidningen Neue Freie Presse, där han redigerade den ekonomiska avd. W. var en hland de mest representativa anhängarna av den frihandelsvänliga, liberala tyska nationalekonomien, som anknöt till franska auk-torer, särskilt Bastiat. (E. F. K. S-n.) VFrtsjärv, ty. Wirzjärw, insjö i n. Livland, republiken Estland, 35 m ö. h.; avrinner genom Ema jögi (ty. Embach) till Peipus; 276 kvkm, största djup 6 m. VirtueTl (av lat. vi/rtus, kraft) brukas i flera fysiska och mekaniska termer, virt u-e 11 bild, virtuell hastighet m. fl. Se Spegel och Virtuell hastighet. Virtuell bildpunkt, fys., se Lins, sp. 1283. Virtuell brännpunkt, fys., se Lins, sp. 1282. Virtuell hastighet. Om man tänker sig, att en kropp erhåller en oändligt liten rörelse, så att dess punkter förflyttas oändligt små stycken, sägas dessa vara de särskilda punkternas virtuella hastigheter. Om dem gäller virtuella hastighets principen. Tänker man sig de krafter, vilka verka på kroppens punkter, projicierade på motsv. rikt-ningslinjer vid förflyttningen och multipli cerar man projektionens storlek med v., blir vid jämvikt mellan krafterna de så erhållna produkternas summa lika med noll. Därvid räknas produkten eller virtuella momentet positivt eller negativt, allteftersom kraften och förflyttningen äro riktade åt lika eller motsatta håll. Redan Galilei angav den virtuella hastighetsprincipen som en allmän lag för jämvikt vid maskiner. Jean Bernoulli visade, att den är gällande för alla kroppar och alla krafter. G. R. D.* Virtuos, person, som uppnått tekniskt mästerskap inom en konstart. — Virtuositet, tekniskt mästerskap. VFrtus, lat., »mandom», »dygd». Som hjältekraftens gudinna hade V. — dels i förening med H o n o s, dels för sig — tempel i Rom. Virtüti militäri, lat., se Ordnar, sp. 326. Wirtz [virts] (Würtz), Paul, frih., krigare (1612—76). Stod i kejserlig, sedan i svensk tjänst och blev överste under Karl Gustavs överbefäl. Han förblev nära förbunden med pfalziska huset, besökte 1653 Gottorp och utverkade åt hertigen av Holstein neutralitet och fri handel under kriget mellan England och Holland. 1654 blev W. generalmajor och kommendant i Stade och var underbefälhavare i första bre-miska kriget (se Bremen, sp. 1175). Sommaren 1655 inryckte han i Polen och blev s. å. kommendant i Krakau, där han inneslöts av fienden. W. slog emellertid Dembinski i maj 1656 och upprev en annan polsk avd. 31 juli, varefter han uthärdade en tredje belägring, under Lubomirski, 16 sept. 1656—febr. 1657, men måste kapitulera 24 aug. 1657 mot fritt avtåg. W. blev frih. (ointroducerad) 1657, s. å. kommendant i Stettin och 1658 generallöjtnant. 1659 opererade W. i Preussen tills, m. hertig Adolf Johan och ledde 19 sept.—4 nov. (g. st.) försvaret av Stettin. W. var vice generalguvernör i Pommern 1661—64 och tog jan. 1665 tjänst med fältmarskalks titel i Danmark men avgick s. å. 1668—74 var W. holländsk fältmarskalk. , P. S.* Virués [<yiroä's], C r i s tö b al de, spansk författare (omkr. 1550—efter 1614), deltog bl. a. i slaget vid Lepanto och avancerade till kapten, varför han ofta figurerar såsom »el capitän de V.». Hans mest kända verk var eposet »El Monserrate» (1587). Som dramatiker var han föregångare till Lope de Vega. V. var en talangfull verskonstnär, men hans dramer »Obras trägicas y liricas del capitän C. de V.» (1609) äro av mycket växlande värde; bäst är »La gran Semiramis». Se Rivadeneira, bd 17 (1851). K. A. II. Virule'ns, Virule'nt, se V i r u s. Virungabergen, se Kirungabergen. Virus, lat., eg. slem, vätska; gift; smittämne, som efter inträngande el. inympning i en organism framkallar en viss infektionssjukdom hos denna. V. kan bli synbart i