- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
631-632

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wisconsin - Visconti, släkt - Visconti, Ennio Quirino - Visconti, Louis Tullius Joachim - Visconti-Venosta, Emilio - Viscount - Viscum - Visdal, Jo - Visdomständer - Vise - Wiseman, Nicholas Patrick - Wisén, Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

631

Visconti—Wisén

632

of W.» (1916); M. M. Quaife, »W.: its history
and its people 1634—1924» (4 dir, 1924).

Visconti [-kå’n-], italiensk furstesläkt från
Lombardiet. O 11 o n e V. (d. 1295) blev 1262
ärkebiskop i Milano, nådde makten i staden
1277 och grundläde släktens ställning. Hans
brorson Matteo I (1250—-1322) och yngre
fränder behärskade under olika former
Milano. Galeazzo II:s (d. 1378) son Gian
Galeazzo V. (1351—1402) tog makten
ensam 1385 och erhöll 1395 av kejsaren titeln
hertig av Milano, utvidgade mycket sitt
välde samt gynnade konst och vetenskap. Hans
dotter Valen tina blev g. m. hertig Ludvig av
Orleans (d. 1407; se O r 1 é a n s, sp. 354). Gian
Galeazzo efterträddes av sin son hertig
Giovanni Maria (1389—1412) och denne av
sin bror F i 1 i p p o Mar ia (1392—1447). Den
sistnämnde var medelmåttigt bildad, grym och
vidskeplig men dugande regent. Han slöt
ättens huvudlinje. Hans oäkta dotter var g. m.
Francesco Sforza (se d. o.). Jfr uppsatser i olika
årg. av Archivio Storico Lombardo. B. H-d.

Visconti [-kå’n-], Ennio Q u i r in o,
italiensk arkeolog (1751—1818), 1771
bibliotekarie i Vatikanen och 1787 konservator vid
Kapitolinska museet. V. utgav och
fullbordade den av hans fader, Giambattista
Antonio V. (1722—84), påbörjade
beskrivningen av de nytillkomna samlingarna i
Vatikanen, »Museo Pio-Clementino» (bd 1 1782,
2—7 1787—1807). Han anslöt sig till
Napoleon och blev inrikesminister i Romerska
republiken. Sedan Italiens bästa skatter av
antik konst förts till Paris, blev V. chef för
antiksamlingen i Louvre och utgav kataloger
däröver. Hans huvudarbete, som understöddes
av Napoleon, är »Iconographie grecque» (3 bd,
1808—16) och bd 1 (1817) av »Iconographie
ro-maine» (4 bd, 1817—33; forts, av A. Mongez).
En fullständig uppl. (12 bd, 1818—22) av hans
skrifter ombesörjdes av J. Labus. V:s
betydelse ligger i en noggrann, med konstnärlig
förståelse given beskrivning. — Biogr. av G.
Sforza (1923). M. Pn N-n.

Visconti [-kå’n-], Louis Tullius
Joachim, italiensk arkitekt (1791—1853), son
till E. Q. V. Var elev av Percier. V :s
förnämsta verk voro de tillbyggnader av Louvre,
som förbundo detta slott med Tuilerierna.
Han utförde även ritningarna till Napoleon
I:s gravkrypta i Invaliddomen (fullb. 1853).

Visconti-Venosta [ kå’n- -nå’s-], E m i 1 i o,
markis, italiensk statsman (1829—1914), anslöt
sig till Cavour 1853
och var kunglig
kommissarie hos Garibaldi
under fälttåget 1859.
I
deputeradekammaren invaldes V. s. å.
och övergick till
senaten 1886. V. var
utrikesminister mars 1863
—sept. 1864, juni 1866
—april 1867, dec. 1869
—mars 1876, juli 1896
—maj 1898 samt maj
1899—febr. 1901. I
denna egenskap fick

han sitt namn knutet till flera viktiga
överenskommelser, t. ex. 1864 med Frankrike i
romerska frågan (se Italien, sp. 845).
Ga

rantilagen (se d. o.) 1871 skrevs av honom.
Omkr. sekelskiftet verkade han för ett
handelspolitiskt närmande till Frankrike och
förberedde den överenskommelse med detta
land, som 1902 avslöts (se Prinetti). Vid
Algeciraskonferensen 1906 var V. Italiens
ombud. (L-ts.)

Viscount [vai’kaunt], eng., se V i c o m t e.

VFscum, bot., se Mistel.

Visdal, J o, norsk skulptör (f. 1861). Reste
1888 till Paris och studerade där teckning
för Bonnat, Roll och Puvis de Chavannes.
V. ägnade sig huvudsaki. åt porträttskulptur.
Han har utfört byster av språkmannen Knud
Knudsen (1888; marmor), skådespelerskan
Sofie Parelius (1904; båda i Nationaltheatret
i Oslo), II. Ibsen (1903; i Skien),
statsministrarna O. A. Qvam och Chr. Michelsen,
Björnstjerne Björnson m. fl. V. utförde 1904
en altarprydnad, »Korsfästelsen», i
Fager-borgskyrkan, Oslo. G-g N.*

Visdomständer, se Tänder, sp. 966 f.

Vise, zool., se_B i n, sp. 301 och bild 7 på pl.

Wiseman [<yai’zmen], Nicholas Patrick,
engelsk kardinal (1802—65). Blev efter
studier i England och Italien 1829 rektor vid
Collegium anglorum i Rom. 1835 återvände
han till England för att stärka den
katolise-rande strömningen inom Oxfordrörelsen (se d.
o.) och kunde genom intelligent och ihärdig
litterär propaganda i förening med
kloster-och skolstiftelser samt växande politiskt
inflytande inleda en epok av storartad
fram-ryckning för katolicismen i landet. 1840 blev
W. biskop, 1850 återställde påven på hans
initiativ den gamla kyrkliga indelningen med
12 engelska biskopsstift, varvid W. själv blev
kardinal och ärkebiskop av Westminster.
Bland W :s skrifter märkas »Fabiola» (1850;
sv. övers. 1862), »Twelve lectures on the
con-nection between Science and revealed religion»
(2 bd, 1849; övers, och delvis omarb. av K. F.
Bergstedt, 1853). -— Litt.!: Biogr. av W. Ward
(2 bd, 1897; flera uppl.); F. Boase, »Modern
english biography», suppl. III (1921). E. Nwn.

Wisén, T h e o d o r, språkforskare (1835—
92), docent i grekiska språket i Lund 1862,
prof, där i nordiska språk 1865, medlem av Sv.
akad. 1878. W:s produktion rörde sig
framför allt inom
norskisländsk skaldepoesi
och nordisk mytologi.
Bland hans skrifter
märkas: »Om
ordfog-ningen i den äldre
Eddan» (1865),
»Homiliu-bök. Isländska
homi-lier» (1872),
»Ridda-ra-rfmur» (1881),
»Mä-lahattr»(1886), »Emen-dationer och exegeser
till norröna dikter»
(4 bd, 1886—91) och
»Carmina norroena»

(2 bd, 1886—89). W:s arbeten
kännetecknas av hans vidsträckta lärdom och stora
kritiska begåvning. Särskilt hans bidrag till
tolkningen av skaldepoesien utgjorde för sin
tid betydelsefulla insatser.
Universitetsundervisningen i nordiska språk bragtes genom W:s
initiativ till en hög ståndpunkt. Forskning
och studier voro under hans tid huvudsaki. in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 5 17:18:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free