631 Visconti—Wisén 632 of W.» (1916); M. M. Quaife, »W.: its history and its people 1634—1924» (4 dir, 1924). Visconti [-kå'n-], italiensk furstesläkt från Lombardiet. O 11 o n e V. (d. 1295) blev 1262 ärkebiskop i Milano, nådde makten i staden 1277 och grundläde släktens ställning. Hans brorson Matteo I (1250—-1322) och yngre fränder behärskade under olika former Milano. Galeazzo II:s (d. 1378) son Gian Galeazzo V. (1351—1402) tog makten ensam 1385 och erhöll 1395 av kejsaren titeln hertig av Milano, utvidgade mycket sitt välde samt gynnade konst och vetenskap. Hans dotter Valen tina blev g. m. hertig Ludvig av Orleans (d. 1407; se O r 1 é a n s, sp. 354). Gian Galeazzo efterträddes av sin son hertig Giovanni Maria (1389—1412) och denne av sin bror F i 1 i p p o Mar ia (1392—1447). Den sistnämnde var medelmåttigt bildad, grym och vidskeplig men dugande regent. Han slöt ättens huvudlinje. Hans oäkta dotter var g. m. Francesco Sforza (se d. o.). Jfr uppsatser i olika årg. av Archivio Storico Lombardo. B. H-d. Visconti [-kå'n-], Ennio Q u i r in o, italiensk arkeolog (1751—1818), 1771 bibliotekarie i Vatikanen och 1787 konservator vid Kapitolinska museet. V. utgav och fullbordade den av hans fader, Giambattista Antonio V. (1722—84), påbörjade beskrivningen av de nytillkomna samlingarna i Vatikanen, »Museo Pio-Clementino» (bd 1 1782, 2—7 1787—1807). Han anslöt sig till Napoleon och blev inrikesminister i Romerska republiken. Sedan Italiens bästa skatter av antik konst förts till Paris, blev V. chef för antiksamlingen i Louvre och utgav kataloger däröver. Hans huvudarbete, som understöddes av Napoleon, är »Iconographie grecque» (3 bd, 1808—16) och bd 1 (1817) av »Iconographie ro-maine» (4 bd, 1817—33; forts, av A. Mongez). En fullständig uppl. (12 bd, 1818—22) av hans skrifter ombesörjdes av J. Labus. V:s betydelse ligger i en noggrann, med konstnärlig förståelse given beskrivning. — Biogr. av G. Sforza (1923). M. Pn N-n. Visconti [-kå'n-], Louis Tullius Joachim, italiensk arkitekt (1791—1853), son till E. Q. V. Var elev av Percier. V :s förnämsta verk voro de tillbyggnader av Louvre, som förbundo detta slott med Tuilerierna. Han utförde även ritningarna till Napoleon I:s gravkrypta i Invaliddomen (fullb. 1853). Visconti-Venosta [ kå'n- -nå's-], E m i 1 i o, markis, italiensk statsman (1829—1914), anslöt sig till Cavour 1853 och var kunglig kommissarie hos Garibaldi under fälttåget 1859. I deputeradekammaren invaldes V. s. å. och övergick till senaten 1886. V. var utrikesminister mars 1863 —sept. 1864, juni 1866 —april 1867, dec. 1869 —mars 1876, juli 1896 —maj 1898 samt maj 1899—febr. 1901. I denna egenskap fick han sitt namn knutet till flera viktiga överenskommelser, t. ex. 1864 med Frankrike i romerska frågan (se Italien, sp. 845). Ga rantilagen (se d. o.) 1871 skrevs av honom. Omkr. sekelskiftet verkade han för ett handelspolitiskt närmande till Frankrike och förberedde den överenskommelse med detta land, som 1902 avslöts (se Prinetti). Vid Algeciraskonferensen 1906 var V. Italiens ombud. (L-ts.) Viscount [vai'kaunt], eng., se V i c o m t e. VFscum, bot., se Mistel. Visdal, J o, norsk skulptör (f. 1861). Reste 1888 till Paris och studerade där teckning för Bonnat, Roll och Puvis de Chavannes. V. ägnade sig huvudsaki. åt porträttskulptur. Han har utfört byster av språkmannen Knud Knudsen (1888; marmor), skådespelerskan Sofie Parelius (1904; båda i Nationaltheatret i Oslo), II. Ibsen (1903; i Skien), statsministrarna O. A. Qvam och Chr. Michelsen, Björnstjerne Björnson m. fl. V. utförde 1904 en altarprydnad, »Korsfästelsen», i Fager-borgskyrkan, Oslo. G-g N.* Visdomständer, se Tänder, sp. 966 f. Vise, zool., se_B i n, sp. 301 och bild 7 på pl. Wiseman [<yai'zmen], Nicholas Patrick, engelsk kardinal (1802—65). Blev efter studier i England och Italien 1829 rektor vid Collegium anglorum i Rom. 1835 återvände han till England för att stärka den katolise-rande strömningen inom Oxfordrörelsen (se d. o.) och kunde genom intelligent och ihärdig litterär propaganda i förening med kloster-och skolstiftelser samt växande politiskt inflytande inleda en epok av storartad fram-ryckning för katolicismen i landet. 1840 blev W. biskop, 1850 återställde påven på hans initiativ den gamla kyrkliga indelningen med 12 engelska biskopsstift, varvid W. själv blev kardinal och ärkebiskop av Westminster. Bland W :s skrifter märkas »Fabiola» (1850; sv. övers. 1862), »Twelve lectures on the con-nection between Science and revealed religion» (2 bd, 1849; övers, och delvis omarb. av K. F. Bergstedt, 1853). -— Litt.!: Biogr. av W. Ward (2 bd, 1897; flera uppl.); F. Boase, »Modern english biography», suppl. III (1921). E. Nwn. Wisén, T h e o d o r, språkforskare (1835— 92), docent i grekiska språket i Lund 1862, prof, där i nordiska språk 1865, medlem av Sv. akad. 1878. W:s produktion rörde sig framför allt inom norskisländsk skaldepoesi och nordisk mytologi. Bland hans skrifter märkas: »Om ordfog-ningen i den äldre Eddan» (1865), »Homiliu-bök. Isländska homi-lier» (1872), »Ridda-ra-rfmur» (1881), »Mä-lahattr»(1886), »Emen-dationer och exegeser till norröna dikter» (4 bd, 1886—91) och »Carmina norroena» (2 bd, 1886—89). W:s arbeten kännetecknas av hans vidsträckta lärdom och stora kritiska begåvning. Särskilt hans bidrag till tolkningen av skaldepoesien utgjorde för sin tid betydelsefulla insatser. Universitetsundervisningen i nordiska språk bragtes genom W:s initiativ till en hög ståndpunkt. Forskning och studier voro under hans tid huvudsaki. in-