641 Wismarska tribunalet—Visnu 642 utgång velat återlösa staden, skulle det ha kostat omkr. 96 mill. kr. 1903 avstod Sverige även formellt från sin återlösningsrätt. — Litt.: F. Techen, »Gescbichte der Seestadt W.» (1929); om W:s pantsättning se sv. monogr. av C. F. Lundin (1892) och ty. av C. Schröder (i Jahrbuch des Vereins für Meck-lenburgische Gescbichte 1912) samt H. Witte, »Wismar unter dem Pfandvertrage 1803— 1903» (1903). L. D. Wfsmarska tribunalet, en för Sveriges tyska besittningar gemensam överdomstol. W. började sin verksamhet 1653; 1656 stadfästes tribunalsordningen. 1802 flyttades tribunalet från Wismar till Stralsund, 1803 till Greifs-wald. 1810 ändrades namnet till ö v e r-appellationsrätt. (L. D.) Vi'smut (nlat. bismüthum). 1. (Kem.) Metalliskt grundämne, närmare undersökt och karakteriserat av J. H. Pott och av T. O. Bergman på 1700-talet. Ur vismutglans (se d. o.) framställes v. genom röstning och reduktion eller genom upphettning med järn. V. är en rödvit, glänsande, mycket spröd, grovkristallinisk metall. Dess spec. v. är 9,80 (i flytande form vid smpt 10,1), smpt 271,o° C, kpt 1,450°. Vid stark upphettning i luft förbrinner metallen; elektrokemiskt är den ädlare än väte och löses därför blott av oxiderande syror, t. ex. salpetersyra. Dess atomnummer är 83, atomvikt 209.0, valens 2, 3 och 5, kem. tecken Bi. V. ingår i några lättsmälta legeringar (se L e g e r i n g). V. bildar nästan uteslutande positiva, trevärda ioner (endast som femvärd negativa). Dock är hydroxiden en svag bas och till följd därav salterna i vattenlösning hydrolyserade under bildning av svårlösliga, basiska salter (se V i s m u t f ö r e n i n g a r). G. S-ck. De viktigaste vismutmalmsmineralen äro vismutglans (se d. o.) och gedigen v. Världs-produktionen av v., som under normala år uppgår till omkr. 500 ton, härrör främst från U. S. A., Bolivia, Japan, Kina, Sverige och Spanien jämte bl. a. Kanada och Peru. Den svenska produktionen utgöres av vid Rönnskärs smältverk framställd v. (35 ton 1933; Rönnskärs produktionsförmåga 80 ton per år) ur Bolidenmalm. N. Zn. 2. (Fys.) V. ändrar elektriskt motstånd i ett magnetiskt fält, varför den ofta begagnas till en approximativ metod för mätning av i synnerhet starka magnetfält. T. E. A.* Vismutföreningar. Viktiga v. äro följ.: oxid, Bi2O3, gult pulver, som nyttjas vid förgyllning av porslin; nitrat, Bi(NO3)3-j-5H2O, kristaller, som med vatten ge olösligt basiskt nitrat, BiONO3+H2O (Bismuthi subnitras, med medicinsk användning); klorid. BiCl3, som till vatten förhåller sig på likartat sätt (basiskt vismutnitrat el. basisk ^ismutklorid kallas vismutvitt, spanskt vitt el. p ä r 1-vitt och har förr använts som smink, vitt smink); hydrid, BiII3. obeständig gas. vars existens framhäver vismuts släktskap med arsenik, antimon samt kväve och fosfor. Organiska v. med användning inom medicinen (vid behandling av tarm-, hud- och luetiska sjukdomar) äro: /Lnaftolat (Bismuthi naphtotas, orfol), oxijodidgallat (Bismuthi oxijodogallas, airol), basiskt karbonat (Bismuthi subcarbo- nas), basiskt gallat (Bismuthi subgallas, der-matol), basiskt salicylat (Bismuthi subsalicy-las) och tribromfenolat (Bismuthi tribromphe-nolas, xeroform). G. S-ck. Vismutglans el. B i s m u t i n, metallglän-sande, blygrått, rombiskt (se Kristallsystem) kristalliserande mineral av svavel-vismut, Bi2 S3. V. har utmärkt bladig klyvbarhet, hårdheten 2 (se Hårdhetsskala) och spec. v. 6,4—6,5. N. Zn. Vismutvitt, se Vismutföreningar. Visnepolitik, i Danmark den av majoriteten (vänstern) i folketinget 1881 började och särskilt 1883—86 fullföljda politiken, som gick ut på att framtvinga ministären Estrups avgång genom att systematiskt underlåta att behandla regeringens lagförslag. V:s ivrigaste förfäktare var Chr. Berg (se d. o.). E. Ebg.* Wifiniowiecki [vij"niåvjä'tski], polsk magnatätt, känd sedan 1400-talet, utdöd 1744. — Furst Jeremjasz Michal W. (1612—51) deltog i krigen mot Ryssland (1623—34) och mot kosackerna; från sina ofantliga besittningar vid Dnjepr kunde han uppsätta en egen armé på 12.000 man men ruinerades av kosackupproren. Po. monogr. av W. Tomkie-wicz (1933). — J. M. W:s son furst Michal (Mikael) Korybut W. (1638—73) valdes 1669 till polsk konung men kunde ej bemästra inbördesstriderna och slöt med turkarna en förödmjukande fred. — Michal Se r w a c y W. (1680—1744) krigade under Karl Xll:s fälttåg på egen hand mot svenskarna, var flera ggr storhetman av Litauen och 1733 tronpretendent. A. A-t. Visnu [vffnu], indisk gud. I Rigveda framstår V. som en av de mindre betydande guda-gestalterna, medan han redan i den senare vediska litteraturen och framför allt i hinduismen (se d. o.) har höjt sig högt över de äldre gudarna. Jfr även T r i m ü r t i. V. säges med tre steg ha överskridit hela universum; hans tredje steg är på universums högsta punkt, dit senare V:s himmel, de saligas hemvist, förlägges. Redan de indiska exegeterna sågo häri en antydan, att V. urspr. varit en solgud, men denna föreställning är säkert ej riktig. V :s egen gestalt i hinduismen är knappast gripbar, han finnes endast i sina inkarnationer (avatära, se d. o.), av vilka man vanl. nämner tio, näml, fisk, sköldpadda, vildgalt, människa och lejon i en gestalt, dvärgartad braman, Paraéu-Räma, Räma. Bala-Räma (om dessa tre se Räma) eller Krisna (se d. o.), Buddha och Kalkin (denne skall uppenbara sig kort före nästa världsförstöring och rensa jorden från barbarer). Redan mycket tidigt uppkom sannolikt idén, att vissa gudar och särskilt V. kunde visa sig på jorden i olika uppenbarelseformer; enl. den senare åskådningen gör V. detta för att befria världen från hotande faror, övermäktiga demoner o. s. v., spelar alltså rollen av ett slags världs-frälsare. I huvudsak förblir denna gudage-stalt en gåta. V :s gemål är Laksmi (se d. o.), som enl. en spridd myt framkom ur mjölkoceanen, när gudarna kärnade denna för att erhålla odödlighetsdrycken, och som därvid kastade sig till V:s bröst. — Jfr A. A. Mac-donell, »Vedic mythology» (1897); E. W. Hop-kins, »Epic mythology» (1915); K. F. Johans- XX. 21