- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
649-650

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitaby - Vitaceae - Vita frun - Vita fäderna - Vita gardets regemente - Vita havet - Vita huset - Vital - Vitalianer, Vitaliebröder el. Fetaliebröder - Vitaliebröder - Vitalis - Vitalism - Vitaminer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

649 V itaceae—V itaminer 650 har skogsmark. Vid havet Vitemölla och Kiviks (se dessa ord) municipalsamhällen, det sistnämnda dock endast delvis inom socknen. Egendom: Torup. Ingår i S. Mellby och V. pastorat i Lunds stift, Albo och Järrestads kontr. Kyrkan avbildas på bild 29 till Skåne. Vitäceae, bot., se Vinfamiljen. Vita frun, ett föregivet väsen i gestalt av en vanl. vitklädd kvinna, som visar sig på slott och herrgårdar för att förebåda dödsfall o. dyl. el. stundom för att hjälpande ingripa i släktens öden. V. identifieras ofta med släktens stammoder el. annan framstående kvinnlig medlem av släkten, och om orsaken till att hon går igen finnas många upphovssägner. Hon har en god motsvarighet i de isländska ättsagornas släktfylgjor, en föreställning, som utvecklats ur den om den enskilda människans fylgja (se d. o.). Bland mera kända gestalter, kring vilka sägner om v. ha utbildats, märkes Agnes av Meran, som säges ha levat omkr. 1300 och sedan ha visat sig på dynastien Hohenzollerns slott. C. W. v. S. Vita fäderna. Kardinal Lavigerie (se d. o.) grundade 1868 för mission i Afrika kongrega-tionen Société de missionnaires de Notre Dame d’Afrique, Vår frus av Afrika missionssäll-skap, vanl. efter medlemmarnas dräkt kallat V. Denna kongregation har lagt i dagen en utomordentlig expansionskraft, som endast kan jämföras med jesuiternas under deras första verksamhetstid. Algeriet, Tunisien, Franska Sudan och Sahara, Belgiska Kongo, det inre av Ekvatorialafrika, Uganda och Tanganjika-området höra till V:s verksamhetskrets. Som kvinnlig hjälporganisation upprättades av Lavigerie 1869 Sæurs missionnaires de Notre Dame d’Afrique, Vår frus av Afrika missions-systrar, vanl. kallade Vita systrarna. G. Lbrg. Vita gardets regemente, se Finlands vita garde. Vita havet. 1. Ry. Beloje more, fi. Vienan-rneri, havsvik i n. v. Ryssland; intränger från Ishavet mellan Kolahalvön och halvön Kanin samt bildar s. om den förstnämnda ett stort inhavsbäcken. Från yttre delen utgrenar sig Mezenviken; det inre uppdelas i tre stora vikar: mot n. v. intränger Kandalaksviken (vars största djup överstiger 200 m) mellan Kolahalvön och Karelen; mot s. ö. gå Onegaviken och Dvinaviken. S. och v. kusterna följas av skärgård; i Onegavikens mynning ligga Solo-vetskijöarna (se d. o.). I V. utmynna Mezen, Dvina, Onega och talrika floder från Karelen. Salthalten varierar mellan 2.5 och 3 %; bot-tentemp. i de djupare delarna är omkr. 0°, medan yttemp. under sensommaren kan uppgå till 13° C. V. är isfritt från slutet av maj till början av sept.; förnämsta hamnstaden är Archangelsk. Ett betydande fiske äger rum, främst i de yttre delarna. — V. besöktes av de nordiska vikingarna på deras färder till Bjarmaland och kallades av dem Gandvik. I nyare tid blev V. i Europa mer känt efter engelsmannen R. Chancellors besök 1553. 2. Festivitetssalen i Stockholms slott. Vita huset, se Washington, sp. 110 och bild 2 på plansch vid d. o. Vital, livs-; livskraftig, livfull; viktig. — Subfft.: Vitalitet. Vitaliäner, Vitäliebröder el. F e t ä-1 i e b r ö d e r voro sjörövare, som mot slutet av 1300-talet och under förra hälften av 1400-talet uppträdde i Östersjön och Nordsjön. Då drottning Margareta 1389 erhöll nästan hela Sverige, vägrade Stockholm med sitt talrika tyska borgerskap att underkasta sig och höll alltjämt på konung Albrekt. De tyska Stock-holmsborgarnas krigiska organisation, hätte-bröderna, kom i konflikt med stadens svenska element (jfr Käpplingemorden). Sedan Margaretas trupper börjat belägra Stockholm, förklarade sig de mecklenburgska hertigarna samt städerna Rostock och Wismar öppet beredda att bistå alla dem, som på eget bevåg ville tillfoga Danmark skada. Östersjön var inom kort fylld av sjörövare, som själva kallade sig v. Då Margareta nästan saknade flotta, kunde v. förse Stockholm med livsmedel, plundra Bergen och 1394 även erövra Gotland. Då de av v. företagna kaperierna snart blevo fördärvbringande även för hanseaterna, förmedlade dessa fördraget på Lindholm 1395, genom vilket Albrekt frigavs och Stockholm som pant för avtalad lösesumma lämnades åt städerna för tre års tid. V. hade hädanefter sitt tillhåll främst utmed de bottniska kustländerna samt på Gotland. Deras makt i Östersjön bröts, då Tyska orden erövrade Gotland 1398; en av de mest framträdande v., Sven Nilsson Sture (se d. o.), höll sig dock ännu en tid på Faxeholm i Hälsingland. Längre kunde v. fortsätta sitt sjöröveri i Nordsjön. Bland deras anförare där blev Klas Störtebecker särskilt ryktbar och flitigt besjungen i folklig diktning. Hans nederlag mot hamburgarna 1401 åstaMkom blott en tillfällig avspänning, och rövarlivet pågick in på 1430-talet. 1 Östersjön fortsatte v. sin verksamhet under kampen mellan Erik av Pommern och grevarna av Holstein; 1429 ödelädes Bergen av Bartolomeus Voet. Först efter konung Eriks fördrivande från Gotland 1449 försvinner namnet v. — Litt.: W. Christensen, »Uni-onskongerne og Ilansestæderne 1439—1466» (1895); N. Ahnlund, »Svenskt och tyskt i Stockholms äldre historia» (i Hist. Tidskr. 1929; omtr. i »Från medeltid och Vasatid», 1933); Kj. Kumliens monogr. om Karl Knutsson (1933). Kj.K-n. Vitäliebröder, se Vitalianer. Vitalis, pseud. för Erik Sjöberg (se d. o.). Vitali'sm, den naturfilosofiska åsikt, enl. vilken de levande organismerna ej kunna förklaras ur enbart fysikalisk-kemiska (mekaniska) orsaker utan förutsätta särskilda teleo-logiskt verkande livskrafter (»entelekier», se En tel eki). Den äldre naturfilosofien, särskilt Aristoteles’, var utpräglat vitalistisk. Nyare naturvetenskap tar i allm. bestämt avstånd från v. Vissa samtida filosofer, särskilt Driesch och Bergson (se dessa ord), ha dock återupptagit vitalistiska tankegångar. Jfr L i v 1. G. O-a. Vitaminer, ämnen, som själva, resp, deras modersubstanser, äro nödvändiga beståndsdelar av högre djurs föda och som i ytterst små mängder fullgöra livsviktiga funktioner inom organismen. Saknas något vitamin i födan, uppkommer en bristsjukdom (se A v i-tam i n o s e r) eller hämmas utvecklingen. Arten av v:s fysiologiska verkningar är icke närmare känd och kan därför ej tjäna som indelningsgrund för v. Kemiskt höra de här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 27 18:28:35 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free