Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
V itaceae—V itaminer
650
har skogsmark. Vid havet Vitemölla och
Kiviks (se dessa ord) municipalsamhällen, det
sistnämnda dock endast delvis inom socknen.
Egendom: Torup. Ingår i S. Mellby och V.
pastorat i Lunds stift, Albo och Järrestads
kontr. Kyrkan avbildas på bild 29 till Skåne.
Vitäceae, bot., se Vinfamiljen.
Vita frun, ett föregivet väsen i gestalt av en
vanl. vitklädd kvinna, som visar sig på slott
och herrgårdar för att förebåda dödsfall o. dyl.
el. stundom för att hjälpande ingripa i
släktens öden. V. identifieras ofta med släktens
stammoder el. annan framstående kvinnlig
medlem av släkten, och om orsaken till att
hon går igen finnas många upphovssägner.
Hon har en god motsvarighet i de isländska
ättsagornas släktfylgjor, en föreställning, som
utvecklats ur den om den enskilda
människans fylgja (se d. o.). Bland mera kända
gestalter, kring vilka sägner om v. ha
utbildats, märkes Agnes av Meran, som säges
ha levat omkr. 1300 och sedan ha visat sig
på dynastien Hohenzollerns slott. C. W. v. S.
Vita fäderna. Kardinal Lavigerie (se d. o.)
grundade 1868 för mission i Afrika
kongrega-tionen Société de missionnaires de Notre Dame
d’Afrique, Vår frus av Afrika
missionssäll-skap, vanl. efter medlemmarnas dräkt kallat
V. Denna kongregation har lagt i dagen en
utomordentlig expansionskraft, som endast kan
jämföras med jesuiternas under deras första
verksamhetstid. Algeriet, Tunisien, Franska
Sudan och Sahara, Belgiska Kongo, det inre
av Ekvatorialafrika, Uganda och
Tanganjika-området höra till V:s verksamhetskrets. Som
kvinnlig hjälporganisation upprättades av
Lavigerie 1869 Sæurs missionnaires de Notre
Dame d’Afrique, Vår frus av Afrika
missions-systrar, vanl. kallade Vita systrarna. G. Lbrg.
Vita gardets regemente, se Finlands
vita garde.
Vita havet. 1. Ry. Beloje more, fi.
Vienan-rneri, havsvik i n. v. Ryssland; intränger från
Ishavet mellan Kolahalvön och halvön Kanin
samt bildar s. om den förstnämnda ett stort
inhavsbäcken. Från yttre delen utgrenar sig
Mezenviken; det inre uppdelas i tre stora
vikar: mot n. v. intränger Kandalaksviken (vars
största djup överstiger 200 m) mellan
Kolahalvön och Karelen; mot s. ö. gå Onegaviken
och Dvinaviken. S. och v. kusterna följas av
skärgård; i Onegavikens mynning ligga
Solo-vetskijöarna (se d. o.). I V. utmynna Mezen,
Dvina, Onega och talrika floder från Karelen.
Salthalten varierar mellan 2.5 och 3 %;
bot-tentemp. i de djupare delarna är omkr. 0°,
medan yttemp. under sensommaren kan
uppgå till 13° C. V. är isfritt från slutet av maj
till början av sept.; förnämsta hamnstaden är
Archangelsk. Ett betydande fiske äger rum,
främst i de yttre delarna. — V. besöktes av
de nordiska vikingarna på deras färder till
Bjarmaland och kallades av dem Gandvik. I
nyare tid blev V. i Europa mer känt efter
engelsmannen R. Chancellors besök 1553.
2. Festivitetssalen i Stockholms slott.
Vita huset, se Washington, sp. 110 och
bild 2 på plansch vid d. o.
Vital, livs-; livskraftig, livfull; viktig. —
Subfft.: Vitalitet.
Vitaliäner, Vitäliebröder el. F e t
ä-1 i e b r ö d e r voro sjörövare, som mot slutet
av 1300-talet och under förra hälften av
1400-talet uppträdde i Östersjön och Nordsjön. Då
drottning Margareta 1389 erhöll nästan hela
Sverige, vägrade Stockholm med sitt talrika
tyska borgerskap att underkasta sig och höll
alltjämt på konung Albrekt. De tyska
Stock-holmsborgarnas krigiska organisation,
hätte-bröderna, kom i konflikt med stadens svenska
element (jfr Käpplingemorden). Sedan
Margaretas trupper börjat belägra Stockholm,
förklarade sig de mecklenburgska hertigarna
samt städerna Rostock och Wismar öppet
beredda att bistå alla dem, som på eget bevåg
ville tillfoga Danmark skada. Östersjön var
inom kort fylld av sjörövare, som själva kallade
sig v. Då Margareta nästan saknade flotta,
kunde v. förse Stockholm med livsmedel,
plundra Bergen och 1394 även erövra
Gotland. Då de av v. företagna kaperierna snart
blevo fördärvbringande även för hanseaterna,
förmedlade dessa fördraget på Lindholm 1395,
genom vilket Albrekt frigavs och Stockholm
som pant för avtalad lösesumma lämnades åt
städerna för tre års tid. V. hade hädanefter
sitt tillhåll främst utmed de bottniska
kustländerna samt på Gotland. Deras makt i
Östersjön bröts, då Tyska orden erövrade
Gotland 1398; en av de mest framträdande v.,
Sven Nilsson Sture (se d. o.), höll sig dock
ännu en tid på Faxeholm i Hälsingland.
Längre kunde v. fortsätta sitt sjöröveri i
Nordsjön. Bland deras anförare där blev Klas
Störtebecker särskilt ryktbar och flitigt
besjungen i folklig diktning. Hans nederlag mot
hamburgarna 1401 åstaMkom blott en tillfällig
avspänning, och rövarlivet pågick in på
1430-talet. 1 Östersjön fortsatte v. sin verksamhet
under kampen mellan Erik av Pommern och
grevarna av Holstein; 1429 ödelädes Bergen
av Bartolomeus Voet. Först efter konung
Eriks fördrivande från Gotland 1449
försvinner namnet v. — Litt.: W. Christensen,
»Uni-onskongerne og Ilansestæderne 1439—1466»
(1895); N. Ahnlund, »Svenskt och tyskt i
Stockholms äldre historia» (i Hist. Tidskr.
1929; omtr. i »Från medeltid och Vasatid»,
1933); Kj. Kumliens monogr. om Karl
Knutsson (1933). Kj.K-n.
Vitäliebröder, se Vitalianer.
Vitalis, pseud. för Erik Sjöberg (se d. o.).
Vitali’sm, den naturfilosofiska åsikt, enl.
vilken de levande organismerna ej kunna
förklaras ur enbart fysikalisk-kemiska
(mekaniska) orsaker utan förutsätta särskilda
teleo-logiskt verkande livskrafter (»entelekier», se
En tel eki). Den äldre naturfilosofien,
särskilt Aristoteles’, var utpräglat vitalistisk.
Nyare naturvetenskap tar i allm. bestämt
avstånd från v. Vissa samtida filosofer,
särskilt Driesch och Bergson (se dessa ord), ha
dock återupptagit vitalistiska tankegångar.
Jfr L i v 1. G. O-a.
Vitaminer, ämnen, som själva, resp, deras
modersubstanser, äro nödvändiga
beståndsdelar av högre djurs föda och som i ytterst
små mängder fullgöra livsviktiga funktioner
inom organismen. Saknas något vitamin i
födan, uppkommer en bristsjukdom (se A v
i-tam i n o s e r) eller hämmas utvecklingen.
Arten av v:s fysiologiska verkningar är icke
närmare känd och kan därför ej tjäna som
indelningsgrund för v. Kemiskt höra de här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
