Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Vitaminer
656
tin i organismen förvandlas till det egentliga
A-vitaminet, som upplagras i levern. Det
fysiologiska sambandet mellan dessa substanser
var därmed klart. Det kemiska sambandet
har sedan visats av P. Karrer (se d. o.), som
utrett båda dessa ämnens kemiska byggnad.
Den först upptäckta fysiologiska verkan av
A-vitaminet var dess förmåga att befordra
tillväxt hos barn och djurungar. Senare fann
man, att xeroftalmi, en infektiös ögonsjukdom
(se d. o.), uppkom vid A-vitaminbrist men
botades med A-rik näring. Vid A-vitaminbrist
inträder ofta en förändring av slemhinnornas
yttersta skikt (epitelskiktet); denna
förändring (keratinisering) är den första orsaken till
xeroftalmi, till förändringen i
vaginalslem-hinnan hos råttor vid A-brist (kolpokeratos)
ocb torde även vara orsaken till den ökade
mottagligheten för infektioner vid A-brist,
som konstaterats vid en del sjukdomar i
luftvägarna och i matsmältningskanalen
(Mel-lanby, v. Euler).
D-vitaminet framställes genom belysning
med ultraviolett ljus av ergosterin, en bl. a.
i jäst förekommande sterin (se Lipoider).
Ur belysningsprodukterna har det rena
D-vitaminet kunnat isoleras i kristalliserad
form. Det har sammansättningen C2sH13OH
och är verksamt mot råttrachitis i dagsdoser
av 0,1 y. Rikligast förekommer D-vitaminet i
fiskleverolja, som även innehåller mycket
A-vitamin. Det finnes iakttagelser, som tyda på
att fiskleveroljans D-vitamin ej är identiskt
med det av ergosterin framställda, liksom att
smörets D-vitaminverkningar (Kon och Booth
1933) skulle härröra från ännu ett tredje
ämne. Dessa förhållanden äro dock ännu ej
utredda. D-vitaminets fysiologiska roll i
djurkroppen består i reglering av kalcium- och
fosfatomsättningen, och det är alltså av
största betydelse för benbildningen. D-vitaminet
botar i samband med lämplig diet många, dock
ej alla, fall av rachitis (se E n g e 1 s k a
sjukan) och osteomalaci. D-vitaminbrist
inverkar även på tandbildningen: tandsprickningen
försenas, och emaljen blir ofullständigt
förkalkad och ojämn. D-vitaminet har, intaget i
stora doser, vissa giftverkningar (jfr
Fiskleverolja). Förhållandet mellan
nödvändig och skadlig dos är för råttor ung. 1:1,000.
E-vitamin är i kemiskt avseende minst
känt, beroende på svårigheten att påvisa det
med biologiska prov. E-vitaminet kan
framställas ur t. ex. sädeskorn och salladsblad.
E-brist medför sterilitet hos båda könen.
Viktigt är, att missfall, särskilt hos hästar, ofta
kan förhindras genom riklig E-tillförsel med
födan.
Det av Eijkman (se d. o.) upptäckta
vattenlös-liga B-vitaminet har sedermera visat sig vara
ett komplex av olika v., samhöriga därigenom,
att de alla synas vara oumbärliga faktorer för
högre djurs normala tillväxt. På ett tidigt
stadium av vitaminforskningen har
Abderhal-den (se d. o.) utfört undersökningar över
fysiologiska verkningar av B-vitaminpreparat.
Man skiljer mellan komponenterna Bi—Br„ av
vilka endast Bt och B2 äro närmare
utforskade. Vitamin B, är det antineuritiska
vitaminet; det botar den typiska krampen hos
Bt-fritt uppfödda duvor. Tills, m. de övriga
B-komponenterna förekommer detta vitamin
främst i jäst, dessutom bl. a. i sädeskornens
silverhinna. Motsv. avitaminos är beri-beri
(se d. o.). För vitamin B( anges
sammansättningen C12H17N3OS, resp, för dess saltsura salt
C12Il2<iO2Ni|S.21ICl. Komponenten B2 anses
vara det specifika botemedlet mot pellagra (se
d. o.) och är jämte de övriga
B-komponen-terna nödvändig för råttors tillväxt. 1933
isolerades av Ellinger samt av Kuhn, György ocb
Wagner-Jauregg gula färgämnen, kallade
lyo-chromer eller flaviner (se d. o.,, suppl.). Det
ur vassla isolerade färgämnet, laktoflavinet,
äger den tillväxtverkan, som tillskrives
vitamin B2. För detta laktoflavin anger Kuhn
den empiriska sammansättningen CkH^N^Ob
En komponent av detta färgämne är
besläktad med urinsyra (se d. o.).
C-vitaminet har av A. Szent-Györgyi (se
d. o.) isolerats och framställts i rent tillstånd
samt av honom benämnts askorbinsyra. Han
fann även dess rätta kemiska sammansättning,
CelLOe, och utarbetade en metod att
framställa detta ämne i stor skala ur
paprikafrukten. Den kemiska byggnaden utreddes 1933
av flera forskare, bl. a. Haworth och Micheel,
och därpå följde den fullständiga kemiska
syntesen (Reichstein), som ligger till grund
för den fabriksinässiga framställningen.
C-vitaminet utmärker sig, liksom övriga
reduk-toner (se d. o., suppl.), genom sin stora
reduk-tionsförmåga och förstöres lätt genom
luftens syre, särskilt vid uppvärmning. Därför
böra C-haltiga näringsmedel kokas utan
lufttillträde. C-vitaminet finnes i gröna
växtdelar, frukter och groddar av säd och ärter,
vidare i vissa djurorgan, t. ex. oinjurar, corpus
luteum (se Ägg) och i rikliga mängder i
ögon-linsen. C-vitaminhrist förorsakar skörbjugg
och Barlows sjukdom (se dessa ord). Tänderna
degenereras på ett mycket tidigt stadium av
C-avitaminoser. H. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
