Vita myror—Viterbo 657 Vita myror, zool., se Termiter. Vita nätter, meteor., se N a 11 m o 1 n. Vita rasen (också kallad Kaukasiska rasen m. m.), namn på människogrupper med ljus hud, vågigt el. slätt (ej strävt) hår och god skäggväxt samt utan vissa främmande raskännetecken som de mongoliska; hår och ögon kunna vara antingen ljusa eller mörka. Till v. räknas — med vissa undantag — européerna, Främre Indiens ljusa folk samt Nordafrikas och Västasiens flesta folkslag (jfr Människoraser, sp. 632—633). V. torde ingå som inslag i n., måhända också centrala Asiens befolkning; möjl. bör ainofol-ket i Japan räknas hit. I vad förhållande Polynesiens, ö. Asiens och Amerikas ljusare, icke mongoliska människor stå till v. är ännu outrett. Rbg. Vitarv, bot., se Cerastium. Vita slavhandeln, se Vit slavhandel. Vita stjärnlinjen, se White star line. Vita varor, ofärgade bomulls- och linnevaror, i synnerhet vävda. Vitaxfly, zool., se Nattflyn och färgpl. Lantbrukets skadedjur 2, bild 11. Vitaxighet, sjuklig förändring av gräsens blomställningar, som består däri, att småaxen bli tomma och vita. V. förorsakas av insekter, t. ex. vitaxflyet (se Nattflyn) och blåsfo-tingar, el. kvalster (jfr Gallkvalster), t. ex. vitaxkvalstret, Pediculopsis graminum. V. kan även framkallas av frost. Vitaxkvalster, zool., se Vitaxighet. Vita ön, G i 1 e s land, numera vanl. Vitön (se d. o.). Vitberg, Aleksand rL av r ent je vi t j, rysk målare och arkitekt (1787—1855), son till en till Petersburg inflyttad svensk. V:s storslagna projekt till Frälsarens minneskyrka på Sparvbergen (Vorobevy gory) vid Moskva vann Alexander I s gillande, V. sattes att leda bygget men var en dålig administratör, anklagades grundlöst för försnillning och förvisades till Vjatka, varefter bygget inställdes. I Vjatka uppförde V. en kyrka och blev god vän med A. Herzen (se d. o.), som publicerade V:s minnen. — Se R. Lindqvist i Ord och Bild 1923. A. A-t. Vitbeta, bot., se Beta, sp. 143. Vitbetsfluga, dets. som betfluga (se d. o.). Vitbetssockertillverkningsavgiften, se S o c-kertillverkningsskatten. Vitbleck (ty. Weissblech), se Bleck. Vitbok, bot., se A v e n b o k. WTtbooi [-båj], H., se Ilottentotter. Vitbuk, zool., dets. som bergand (se V i g g-släktet). Witch hazel [coFtJ héPzol], eng., bot., se Ha m am e li s. Vite, jur., ett belopp, som förelägges någon att betala, ifall han försummar fullgöra något, som åligger honom, el. företar sig något, som är honom förbjudet. De fall, där v. förekommer, äro rättsligt sett ganska olika. Inom civilrätten träffas avtal om v. (»konventionalstraff») ej sällan som tillägg till andra avtal, t. ex. leverans- el. entreprenadavtal. I allm. har ett sådant tilläggsavtal laglig verkan. Dock kan ett avtalat v., som är uppenbart obilligt och ej i godo erlagts, av rätten på begäran »nedsättas efter ty skäligt prövas». Inom processrätten (den 658 judiciella, den exekutiva, den administrativa) förelägger offentlig myndighet v. för att tvinga parter el. andra att åtlyda myndighetens förordnanden i fråga om processuella åtgärder el. att fullgöra ett slutligt utslag. Slutligen betecknar inom straffrätten ordet v. sådana för överträdandet av allmänna föreskrifter stadgade ansvarspåföljder, som mera avse att framtvinga efterlevnad av föreskrifterna än att utgöra en efter varje överträdelses beskaffenhet lämpad bestraffning. Särskilt tillkommer K. B. en vidsträckt befogenhet att för upprätthållande av »allmän ordning och säkerhet» stadga v. i sådana fall, där ansvar icke är i lag bestämt. Medan det civilrättsliga, avtalade v. tillfaller den borgenär, som betingat sig det, utgå de process- och straffrättsliga v., liksom böter, till kronan, emellanåt till en del til) åklagaren, och förvandlas vid bristande tillgång hos den betalningsskyldige i regel till fängelse. (C. G. Bj.) VTtebsk f-tjibsk], stad i sovjetryska republ. Vitryssland, vid övre Düna; 108,151 inv. (1931), judar (45 %), vitryssar och ryssar. Viktig järnvägsknut och handelsstad; kvarnar, gar-verier, textil- och träindustri m. m. — V. var från 1100-talet huvudort i ett furstendöme, som 1320 förenades med Litauen, och var därefter länge ett tvistefrö mellan Polen och Ryssland; genom Polens första delning 1772 tillföll V. Ryssland. Före 1924 var V. huvudstad i ett liknämnt guv. (45,167 kvkm). Vitelln, ett i äggula förekommande äggviteämne (se d. o.). Vite'llius, A u 1 u s, romersk kejsare. V. sändes 68 e. Kr. av Galba att taga befäl över trupperna i Nedre Germanien. Dessa slöto sig till den resning, som i jan. 69 utbröt inom hären vid övre Rhen, och beklädde V. med purpurn. Tian erkändes som kejsare i Gallien, Spanien och Britannien. Innan hans trupper nått Italien, var Galba mördad, och V. måste kämpa mot Otbo. Efter dennes nederlag och självmord erkändes V. som kejsare i Rom. Men hans trupper besegrades av Ves-pasianus’ här vid Cremona, Rom föll, och V. dödades (dec. 69). E. St. Vitemö'lla, municipalsamhälle i Vitaby socken, Kristianstads län, vid Vitabybäckens mynning i s. delen av Ilanöbukten; 42 har, 310 inv. (1933). V. är ett av länets större fisklägen (32 yrkes- och 20 binäringsfiskare) samt badort. Tax.-värde å fastighet 426,000 kr. (1932), tax. inkomst 131.240 kr. Witenagemot [coiTonegimåuT], se England, sp. 849. Viterbo [-tä'rbå], stad i Latium, mell. Italien, 65 km n. v. om Rom; 37,059 inv. (1931; som kommun); huvudstad i prov. V. (3,646 kvkm, 230,186 inv.), biskopssäte. V. omges av tornprydda murar från 1100—1200-talet och har talrika medeltida byggnader. Bland de många kyrkorna märkas katedralen San Lorenzo (1100-talet, ombyggd på 1500-talet) med fristående klocktorn, San Francesco (1200-talet), Santa Maria della Veritä (1100-talet), nu museum, samt utanför staden renässanskyrkan Santa Maria della Quercia (fullb. omkr. 1525). I det påvliga palatset (uppf. 1255—66) ha flera konklaver hållits. I omgivningarna svavelkällor och talrika etruskiska fornlämningar.