Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vita myror—Viterbo
657
Vita myror, zool., se Termiter.
Vita nätter, meteor., se N a 11 m o 1 n.
Vita rasen (också kallad Kaukasiska
rasen m. m.), namn på människogrupper
med ljus hud, vågigt el. slätt (ej strävt) hår
och god skäggväxt samt utan vissa
främmande raskännetecken som de mongoliska; hår
och ögon kunna vara antingen ljusa eller
mörka. Till v. räknas — med vissa undantag
— européerna, Främre Indiens ljusa folk samt
Nordafrikas och Västasiens flesta folkslag
(jfr Människoraser, sp. 632—633). V.
torde ingå som inslag i n., måhända också
centrala Asiens befolkning; möjl. bör
ainofol-ket i Japan räknas hit. I vad förhållande
Polynesiens, ö. Asiens och Amerikas ljusare,
icke mongoliska människor stå till v. är ännu
outrett. Rbg.
Vitarv, bot., se Cerastium.
Vita slavhandeln, se Vit slavhandel.
Vita stjärnlinjen, se White star line.
Vita varor, ofärgade bomulls- och
linnevaror, i synnerhet vävda.
Vitaxfly, zool., se Nattflyn och färgpl.
Lantbrukets skadedjur 2, bild 11.
Vitaxighet, sjuklig förändring av gräsens
blomställningar, som består däri, att småaxen
bli tomma och vita. V. förorsakas av insekter,
t. ex. vitaxflyet (se Nattflyn) och
blåsfo-tingar, el. kvalster (jfr Gallkvalster),
t. ex. vitaxkvalstret, Pediculopsis graminum.
V. kan även framkallas av frost.
Vitaxkvalster, zool., se Vitaxighet.
Vita ön, G i 1 e s land, numera vanl.
Vitön (se d. o.).
Vitberg, Aleksand rL av r ent je vi t j,
rysk målare och arkitekt (1787—1855), son
till en till Petersburg inflyttad svensk. V:s
storslagna projekt till Frälsarens
minneskyrka på Sparvbergen (Vorobevy gory) vid
Moskva vann Alexander I s gillande, V. sattes att
leda bygget men var en dålig administratör,
anklagades grundlöst för försnillning och
förvisades till Vjatka, varefter bygget
inställdes. I Vjatka uppförde V. en kyrka och blev
god vän med A. Herzen (se d. o.), som
publicerade V:s minnen. — Se R. Lindqvist i Ord
och Bild 1923. A. A-t.
Vitbeta, bot., se Beta, sp. 143.
Vitbetsfluga, dets. som betfluga (se d. o.).
Vitbetssockertillverkningsavgiften, se S o
c-kertillverkningsskatten.
Vitbleck (ty. Weissblech), se Bleck.
Vitbok, bot., se A v e n b o k.
WTtbooi [-båj], H., se Ilottentotter.
Vitbuk, zool., dets. som bergand (se V i g
g-släktet).
Witch hazel [coFtJ héPzol], eng., bot., se
Ha m am e li s.
Vite, jur., ett belopp, som förelägges någon
att betala, ifall han försummar fullgöra
något, som åligger honom, el. företar sig något,
som är honom förbjudet. De fall, där v.
förekommer, äro rättsligt sett ganska olika.
Inom civilrätten träffas avtal om v.
(»konventionalstraff») ej sällan som tillägg
till andra avtal, t. ex. leverans- el.
entreprenadavtal. I allm. har ett sådant tilläggsavtal
laglig verkan. Dock kan ett avtalat v., som
är uppenbart obilligt och ej i godo erlagts,
av rätten på begäran »nedsättas efter ty
skäligt prövas». Inom processrätten (den
658
judiciella, den exekutiva, den administrativa)
förelägger offentlig myndighet v. för att
tvinga parter el. andra att åtlyda
myndighetens förordnanden i fråga om processuella
åtgärder el. att fullgöra ett slutligt utslag.
Slutligen betecknar inom straffrätten
ordet v. sådana för överträdandet av
allmänna föreskrifter stadgade ansvarspåföljder,
som mera avse att framtvinga efterlevnad av
föreskrifterna än att utgöra en efter varje
överträdelses beskaffenhet lämpad
bestraffning. Särskilt tillkommer K. B. en vidsträckt
befogenhet att för upprätthållande av
»allmän ordning och säkerhet» stadga v. i
sådana fall, där ansvar icke är i lag bestämt.
Medan det civilrättsliga, avtalade v.
tillfaller den borgenär, som betingat sig det, utgå
de process- och straffrättsliga v., liksom
böter, till kronan, emellanåt till en del til)
åklagaren, och förvandlas vid bristande
tillgång hos den betalningsskyldige i regel till
fängelse. (C. G. Bj.)
VTtebsk f-tjibsk], stad i sovjetryska republ.
Vitryssland, vid övre Düna; 108,151 inv. (1931),
judar (45 %), vitryssar och ryssar. Viktig
järnvägsknut och handelsstad; kvarnar,
gar-verier, textil- och träindustri m. m. — V. var
från 1100-talet huvudort i ett furstendöme,
som 1320 förenades med Litauen, och var
därefter länge ett tvistefrö mellan Polen och
Ryssland; genom Polens första delning 1772
tillföll V. Ryssland. Före 1924 var V.
huvudstad i ett liknämnt guv. (45,167 kvkm).
Vitelln, ett i äggula förekommande
äggviteämne (se d. o.).
Vite’llius, A u 1 u s, romersk kejsare. V.
sändes 68 e. Kr. av Galba att taga befäl över
trupperna i Nedre Germanien. Dessa slöto
sig till den resning, som i jan. 69 utbröt inom
hären vid övre Rhen, och beklädde V. med
purpurn. Tian erkändes som kejsare i
Gallien, Spanien och Britannien. Innan hans
trupper nått Italien, var Galba mördad, och V.
måste kämpa mot Otbo. Efter dennes
nederlag och självmord erkändes V. som kejsare i
Rom. Men hans trupper besegrades av
Ves-pasianus’ här vid Cremona, Rom föll, och V.
dödades (dec. 69). E. St.
Vitemö’lla, municipalsamhälle i Vitaby
socken, Kristianstads län, vid Vitabybäckens
mynning i s. delen av Ilanöbukten; 42 har,
310 inv. (1933). V. är ett av länets större
fisklägen (32 yrkes- och 20 binäringsfiskare)
samt badort. Tax.-värde å fastighet 426,000
kr. (1932), tax. inkomst 131.240 kr.
Witenagemot [coiTonegimåuT], se England,
sp. 849.
Viterbo [-tä’rbå], stad i Latium, mell. Italien,
65 km n. v. om Rom; 37,059 inv. (1931; som
kommun); huvudstad i prov. V. (3,646 kvkm,
230,186 inv.), biskopssäte. V. omges av
tornprydda murar från 1100—1200-talet och har
talrika medeltida byggnader. Bland de många
kyrkorna märkas katedralen San Lorenzo
(1100-talet, ombyggd på 1500-talet) med
fristående klocktorn, San Francesco (1200-talet),
Santa Maria della Veritä (1100-talet), nu
museum, samt utanför staden renässanskyrkan
Santa Maria della Quercia (fullb. omkr. 1525).
I det påvliga palatset (uppf. 1255—66) ha
flera konklaver hållits. I omgivningarna
svavelkällor och talrika etruskiska fornlämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
