Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitoria - Vitorm - Witos, Wincenty - Vitovt, Witold, Vytautas - Vitpil - Vitplister - Vitrail - Vitré - Vitrin - Vitrina, Glassnäckor - Vitriol - Vitriololja - Vitrost - Vitrot - Vitruvius, Marcus Vitruvius Pollio - Vitry-le-François - Vitryska litteraturen - Vitryska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Vitorm—Vitryska språket
662
säte. Viktig handelsstad med åtskillig
industri. Här sammanträder representationen
för Baskiska provinserna. Vid V. besegrade
21 juni 1813 en engelsk-spansk armé under
Wellington fransmännen under konung Josef
och marskalk Jourdan.
Vitorm, myt., se Lindorm 1.
Witos [vi’tås], W i n c e n t y, polsk
bondepolitiker (f. 1874). Tillhörde 1911—18
österrikiska riksrådets representanthus ocb blev i
det nya Polen ledare för det stora
bondepartiet Piast. Under en för Polen (se d. o., sp.
1169) kritisk period var W. juli 1920—sept.
1921 chef för en flera ggr ombildad
samlingsregering och var maj—dec. 1923 åter
regeringschef. W :s tredje regering, bildad 11 maj
1926, störtades redan 14 maj av Pilsudski,
och W. har sedan med skärpa uppträtt mot
dennes regim. Han häktades 1930 och
dömdes jan. 1932 för revolutionär agitation och
försök att framkalla uppror till l1^ års
fängelse. A. A-t.
Vi’tovt, Witold, Vytautas, storfurste
av Litauen (d. 1430). Erkändes 1392 av sin
kusin Jagiello (se d. o.) som storfurste, gifte
bort sin dotter med Vasilij I av Moskva och
strävade att lägga Ryssland under sitt välde,
vilket ledde till ett nederlag vid Vorskla 1399
mot tatarerna. Med Jagiello slog V. Tyska
orden vid Tannenberg 1410. — Ty. monogr.
av J. Pfitzner (1930). A. A-t.
Vitpil, bot., se S a 1 i x.
Vitplister, bot., se P 1 i s t e r.
Vitrail [vitra’j], vanligare i plur. v i t r a u x
[vitrå’], fr., kyrkfönster med glasmålning.
Vitré [vitre’], stad i fr. dep. llle-et-Vilaine,
ö. Bretagne, vid floden Vilaine; 8,363 inv.
(1926). V. är en av de franska städer, som
bäst bevarat sitt medeltida utseende. Det väl
bibehållna slottet är gr. på 1000-talet och
ombyggt på 1300—1400-talet.
Vitrln, glastäckt låda el. skåp för
utställning av konstföremål, mynt, medaljer o. s. v.
Vitrlna, Glassnäckor, släkte av
lung-snäckornas ordn. med tunt, genomskinligt
skal. Hithörande arter leva på fuktiga
ställen och äro mycket köldhärdiga.
Vitriöl, en redan av Plinius brukad
benämning på kopparsulfat, senare använd även om
några tunga metallers sulfat, t. ex. blå el.
kopparvitriol = kopparsulfat; grön el.
järn-vitriol = järnsulfat; vit el. zinkvitriol =
zinksulfat. G. S-ck.
Vitriololja, kem., se Svavelsyra.
Vitrost, dels släktet Cystopus av
oomyce-terna (se F y k o m y c e t e r), dels av dess
arter framkallade växtsjukdomar. En art, C.
candidiis, förekommer på krueiferer, ss. kål,
pepparrot, lövkojor m. fl. odlade el. vilda
arter, en annan på kompositer, däribland odlad
Scorzonera. På angripna partier, som ofta äro
krökta och ansvällda, uppstå öppna sår, ur
vilka ett vitt, av konidier bestående pulver
väller fram på ett sätt, som erinrar om
rostsvamparna. Ekonomisk betydelse har v. vid
fröodling av kålväxter. Th. Lfs.
Vitrot, bot., se Vetesläktet.
Vitrüvius, M a r c u s V. P o 1 1 i o, romersk
arkitekt och ingenjör, författare till en
berömd arkitekturtraktat, »De architectura
li-bri decem» (Tio böcker om arkitekturen),
nästan enda källan för kännedomen om V. Han
Portbyggnad vid slottet i Vitré.
levde under Augustus’ tid och hade enl. egen
uppgift erhållit en plats som militäringenjör
genom bemedling av kejsarens syster, trol.
Octavia. För Augustus skall han ha byggt en
basilika och tillhörande byggnader. V. tillhör
dock ej antikens stora arkitekter. V :s sk ri 11 är
historiskt utomordentligt värdefull och vid
sidan av Plinius den enda källa, som ger en
inblick i antikens rika men förlorade
arkitekturlitteratur. För senare arkitekter fr. o. m.
renässansen har V. haft en knappast
över-skattbar betydelse. Den första tryckta
upplagan av hans verk utgavs i Rom omkr. 1484.
Boken hade dock hela medeltiden varit känd
av de lärda. Den första övers, till modernt
språk utkom 1521 i Como. — Litt.: B.
Eb-hardt, »Die zehn Bücher des V. und ibre
Herausgeber seit 1484» (1918); E. Wistrand,
»Vitruviusstudier» (1933; akad. avh.). H. C-l.
Vitry-le-Frangois [vitri’-lø-fräscoa’], stad i
fr. dep. Marne, vid floden Marne; 9,082 inv.
(1931). Viktig knutpunkt för järnvägar och
kanaler. V. grundades 1545 av Frans 1 och
var till 1895 viktig fästning.
Vitryska litteraturen kan indelas i två
perioder, en äldre, avfattad på ett blandspråk
(se nedan, Vitryska språket; mest
religiösa och politiska verk), och en nyare,
som uppstod på 1800-talet och först
omhuldades av polska adelsmän. Då ryssarna
efter 1863 års uppror sökte undertrycka
polska språket, råkade även v. — som då vanl.
skrevs med polsk stavning — i lägervall. Vid
1800-talets slut uppstod en folkligare
litteratur, som efter 1905 fick mera vind i seglen
och bl. a. riktades med propagandaskrifter.
Efter 1917 har vitryskan blivit officiellt språk
och v. starkt utvecklats, så ock pressen.
Utmärkande för v. är lyrikens starka övertag.
Mest kända av de moderna författarna, som
vanl. även skriva under olika pseud., torde
vara de båda »nationalskalderna» 1.
Lutse-vitj (pseud. J. Kupala; f. 1882) och K.
Mitskevitj (pseud. J. Kolas; f. 1882),
den produktive F. Olechnovitj (f. 1883),
proletärförfattaren och publicisten D. Z j i 1
u-novitj (f. 1887) och den tidigt bortryckte
lyrikern M. Bohdanovitj (1892—1917).
Folklitteraturen är mycket rik; den
omfattar besvärjelseformler och kultsånger vid
årets folkliga fester, delvis av mycket hög
ålder, sagor och gåtor m. m. — Se E. F.
Kar-skij, »Geschichte der weissrussischen
Litera-tur» (1926; med rikliga litt.-anv.). A. A-t.
Vitryska språket är snarast att betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
