Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Witte, S. J.—Wittenberg
668
Stadskyrkan i Wittenberg.
niken och genom såväl sin praktiska
verksamhet som sina skrifter kraftigt bidragit till
den svenska fröproduktionens utveckling och
förbättring. Bland hans skrifter märkas »Till
de svenska alfvarväxternas ekologi» (1906;
akad. avh.), »De svenska alfvarväxterna» (i
Arkiv för Botanik s. å.) samt flera avh. om
vallväxter, bl. a. i Sv. Utsädesfören :s Tidskr. K. A.
Wi’tte, Sergej Juljevitj, rysk
statsman (1849—1915). Tillhörande en urspr. från
Holland invandrad rysk tjänstemannafamilj,
lyckades W. dels genom duglighet som
organisatör, dels genom
starkt utvecklad
stre-berenergi från
underordnade järnvägsmannabefattningar småningom arbeta sig
fram först till
trafikminister, sedan (1892)
till finansminister. På
denna post fortsatte
han den av honom
bortintrigerade
finansministern Vysj-nedgradskijs arbete på
omläggningen av
Ryss
lands näringsliv efter moderna kapitalistiska
linjer och gjorde därvid en rad
betydelsefulla insatser. De ryska statsfinanserna
stabiliserades, bl. a. genom en myntreform, som
införde guldmyntfoten, och genom skapande
av brännvinsmonopol; den ryska industrien,
till vars förmån W. förstod locka in utländskt
kapital i landet och som han lät staten mata
med starkt forcerade järnvägsbyggen (bl. a.
Sibiriska banan), gick framåt med stormsteg.
W:s politik, som ansågs undergräva
tsarismens grundvalar genom att främja
tillkomsten av en opålitlig kapitalistklass och ett
för revolutionära stämningar mottagligt
industriproletariat, väckte allt större motstånd
hos de högbyråkratiska kretsarna kring
tronen, och 1903 blev han trängd åt sidan,
närmast med anledning av sitt dock rätt
lama motstånd mot krigsplanerna mot
Japan. Vid fredsuppgörelsen nödgades man
emellertid anlita hans smidighet och
internationella anseende, och han lyckades
verk-lipen skaffa Ryssland oväntat drägliga
fredsvillkor (se Japan, sp. 1005). Även vid den
strax därpå utbrytande första ryska
revolutionen spelade W. en central roll som
inspiratör till tsarismens politik under
revolutions-dagarna och som författare av det s. k.
oktobermanifestet (se Ryssland, sp. 1350);
sedan revolutionens kritiska punkt passerats,
lyckades hans motståndare inom de
reaktionära hovkretsarna åter skaka honom av
sig, och 1906 blev han definitivt ställd
utanför det aktiva politiska livet. Haas minnen (3
bd. 1921—23; eng. övers. 1921) äro en i all sin
subjektivitet viktig källskrift till Rysslands
historia under slutet av tsartiden. — Biogr.
av V Korostovec (ty. övers. 1929). A. Kgn
Wi’ttelsbach, tysk furstesläkt från
Ober-bayern, härstammande från markgreven
Luit-pold (d. 907). Otto av W. (d. 1183) blev
1180 hertig av Bayern. Hans son Ludvig I
(d. 1215) blev även pfalzgreve vid Rhen 1214.
Dennes sonson hertig Ludvig II (d. 1294) var
g. m. kejsar Rudolf I:s dotter Matilda. Från
deras yngre son kejsar Ludvig IV (d.
1347; se Ludvig, sp. 260) stammade
hertigarna av Bayern, som med Maximilian
I nådde kurfurstevärdigheten 1623 (jfr
Maximilian, sp. 1053). Om hans linje, utdöd
1777, se Bayern, sp. 1041 f. Hertig Ludvig
II:s äldre son (kejsar Ludvig IV:s bror)
Rudolf I (d. 1319) blev kurfurste av Pfalz
1294. Till hans linje hörde bl. a konung
Ruprecht (se d. o. 1; d. 1410) och dennes
ättling Fredrik V av Pfalz (d. 1632),
konung i Böhmen 1619—20 (se Fredrik, sp.
1095 f.), med vars sonson Karl den äldsta
kurlinjen utdog 1685. Från Ruprecht
härstammade även huset
Pfalz-Zweibrüc-ken, som med Karl X Gustav besteg
Sveriges tron och utdog i Zweibrücken med hans
brorson Gustav Samuel (se d. o.) 1731. Ur
Zweibrückenlinjen utgingo även grenarna
Pfalz-Neuburg, som innehade
kurvärdigheten i Pfalz 1685—1742,
Pfalz-Sulz-b a c h. av vilken Karl Teodor (d. 1799)
blev kurfurste i Pfalz 1742. i Bayern 1777.
samt Pfalz-Birkenfeld. som ärvde Zwei
-brücken och av vilken Maximilian I Josef
(se Maximilian, sp. 1054) blev kurfurste
av Pfalz-Bayern 1799 och konung av Bayern
1806. Om hans son Ludvig I och huset W.
1825—1918 se Bayern, sp. 1042 f. — Litt.:
O. Doering, »Das Haus W.» (1924). B. H-d.
Wi’tten, stad i preuss. prov. Westfalen, vid
Ruhr, s. v. om Dortmund; 72,612 inv. (1933).
W. är en av fabriksstäderna i Ruhrområdet
och har betydande järn- och stålindustri,
kemiska fabriker, glasbruk m. m.
Witten, Wittenpfennig, plattyska,
»vit pfennig» (med anledning av den starka
silverhalten), namn på ett i de vendiska
han-sestäderna (först i Hamburg, 1334) präglat
silvermynt om 4 pfennig, som till mitten av
1400-talet var huvudmynt i nämnda städer.
Albrekt av Mecklenburg lät i Sverige slå
mynt av samma valör och godhet, kallade
hvit (pl. hvitar) el. hviter pänninger,
hvit-pänninger. »Vitten» var även i Sverige
populär benämning på rdr spec., d. v. s. x/4
skil-ling, ett skiljemynt, som slogs från 1799
(då pollett) till in på 1830-talet och slutligen
hade ett värde av x/2 öre.
Wittenberg [vi’tenbärk], stad i preuss. prov.
Sachsen, på Elbes högra strand; 24,480 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
