Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Wittenberg, A.—Vitterhetsakademien
670
(1933). Järnvägsknut, flodhamn; livsmedels-,
metall- och kemisk industri. Flera högre
skolor. W. var 1273—1422 residens för
hertigarna, sedermera kurfurstarna av Sachsen. Dess
1502 gr. univ. förenades 1817 med univ. i
Halle. W. är främst berömt genom sina
minnen från reformationstiden. På gården till
Augusteum (prästseminarium) kvarstår en del
av det forna augustinklostret, där Luther
bott; byggnaden (restaur. på 1800-talet)
inrymmer nu ett museum med värdefulla
samlingar till reformationens historia
(Luther-halle). Stadskyrkan är från 1300-talet. I v.
delen av staden ligger slottskyrkan (uppförd
i slutet av 1400-talet). På dess n. dörrar
(förstörda 1760) spikade Luther sina teser 31 okt.
1517; de nuv. bronsdörrarna (med tesernas
latinska text) insattes 1858. I kyrkans inre
finnas Luthers och Melanchthons gravar. —
Monogr. om univ. av W. Friedensburg (1917).
Wittenberg, Arvid, greve, krigare (1606
—57), född i Borgå socken i Finland.
Tillhörde en tysk släkt, som urspr. hette W i
r-tenberg von Debern (vilket namn W.
mest begagnade). W.
deltog som överste i
slaget vid Nördlingen
1634, där han
tillfångatogs, var med i
Johan Banérs fälttåg
samt utmärkte sig i
slagen vid Wittstock
(1636) och Chemnitz
(1639), förde efter
Banérs död som
generalmajor, jämte Pfuel
och Wrangel,
överbefälet över svenska
hären och segrade
med dem i slaget vid Wolfenbiittel (1641).
Under Lennart Torstensons överbefäl bidrog
han som anförare för högra flygeln till
segrarna vid Breitenfeld (1642) och Jankov (1645).
Sedan Torstenson lämnat hären, hade W.
befälet, tills C. G. Wrangel övertog det. Efter
fredsslutet blev han rikstygmästare och
general över artilleriet samt 1651 friherre. 1655
blev W. fältmarskalk och ståthållare över
Pommern samt fick befallning att i spetsen för
en här av 17,000 man bryta in i Polen. Han
omringade det storpolska adelsuppbådet och
tvang det till kapitulationen vid Ujscie (vid
Netze) 25 juli, erövrade vojevodskapen Posen
och Kalisz och stod i hjärtat av Polen, då Karl
X Gustav uppnådde honom. Därefter belägrade
W. Krakau, som kapitulerade 8 okt. 1655, och
tvang polske fältherren Koniecpolski att med
sin här underkasta sig. Konungen gav honom
då befälet i Warszawa, där han efter tappert
försvar mot polske konungen Johan Kasimir
måste dagtinga 21 juni 1656. I strid mot
ka-pitulationsvillkoren fördes han fången till
fästningen Zamosc, där han dog. W. var en
rik man och lånade kronan och kurfursten av
Brandenburg stora summor. M. G. S.*
Wittenberge [viTonbärgo], stad i preuss.
prov. Brandenburg, på Elbes högra strand,
vid järnvägen Berlin—Hamburg; 25,329 inv.
(1933). Viktig flodhamn; oljeslageri,
maskinfabriker m. m.
Vitter, som tillhör el. ägnar sig åt
skönlitteraturen. Jfr Vitterhet.
Lutherhalle i Wittenberg.
Vitterfolket, i norrländsk folktro och sägen
benämning på vättar (se d. o.), underjordiska
väsen, underbyggare, troll o. s. v., i Norge
huldrefolk (se H u 1 d r a). Föreställningen om
v. anknytes särskilt till fäbodarna, som tagas
i besittning av v., då människorna flyttat
därifrån om hösten. V. tänkes därför alltid
ha boskap. Vad som i s. Sverige kallas
skogsrå (se d. o.) kallas i Norrland oftast vittra
(i Norge huldra). C. W. v. S.
Vitterhet, skönlitteratur; förr:
kunskapsrikedom, företrädesvis humanistisk bildning;
övergick senare till att beteckna det mer
estetiskt utbildade författarskapet, diktning
och vältalighet.
Vitterhetens vänner, se Hammarsköld, L.
Vitterhetsakademien stiftades i Stockholm
1753 av drottning Lovisa Ulrika, under
medverkan av A. J. von Höpken och O. von Dalin,
samt var avsedd att vara en »académie des
belles-lettres». Den första sammankomsten
hölls på Drottningholm s. å. 24 juli (Lovisa
Ulrikas födelsedag). Som ämnen för akad:s
verksamhet bestämdes »historien,
antikviteter, med vad till bägges upplysning hörer,
vältalighet och svenska språkets uppodling».
Avsikten vore att »frambringa en ren smak,
ett städat tänke- och ett hyfsat skrivesätt».
Akad. skulle till oväldig granskning mottaga
anonymt inlämnade skrifter, antingen de voro
författade av ledamöter eller av personer
utanför akad. För tävlande av det senare
slaget skulle prisämnen uppges och premier
utfästas. Ledamöternas antal var obestämt.
Faktiskt tillsattes alla led. av drottningen.
Akad. hade en dir. (ordf.) samt en ständig
sekr. (Dalin 1753—56, Sotberg 1773—81 och
därpå N. von Rosenstein). — V. var för sitt
bestånd h. o. h. beroende av stiftarinnan, som
upplät våning för sammankomsterna
(merendels på Fredrikshov) och bestred alla utgifter.
V. nedlades 1756 och öppnades ånyo först i
jan. 1773. V. höll täta sammankomster detta
år men därefter endast 2—3 ggr om året, och
med änkedrottningens död (1782) upphörde
dess verksamhet. — Akad. gjorde
aktningsvärda bemödanden att åstadkomma en lag
för svenska språkets rättskrivning. De årl.
utsatta tävlingsämnena utgjordes av ett
historiskt, ett i vältalighet, ett poetiskt och
(1774—-77) ett i emblematik (inskrifts- och
sinnebildskonst). Stora priset bestod av en
guldmedalj om 20 dukater, det mindre priset
el. accessit först av en guldjetong, från 1773
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
