Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhetsakademien - Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
672
av en silvermedalj. Av akad:s Handl.
ut-kommo 5 dir: d. 1 1755, d. 2 1776, d. 3 1780,
d. 4 1783 och d. 5 (bekostad av Gustav 111)
1788. — Lovisa Ulrikas V. återuppväcktes
under förändrad skepnad i den av Gustav III
1786 stiftade Svenska akademien, under det
att V. ersattes av Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien (se d. o.). — Jfr
B. E. Hildebrand i Vitt.-akad:s Handl., bd 21,
1855; G. Göthe, »Historisk öfversigt af de
vittra samfunden i Sverige» etc. (1875);
»Kungl. vitterhetsakademiens dagbok 1773—
1782» (1930). (A. S-k.)
Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien (gr. 20 mars 1786) skall enl. sina 22
sept. 1933 förnyade stadgar ha till
bestämmelse »att främja studiet av historien,
anti-kviteterna och övriga humanistiska
vetenskaper; att ha högsta tillsyn över landets
forn-lämningar samt över de av statens samlingar,
som äro eller varda åt akademiens vård
anförtrodda; att granska förslag till medaljer,
som skola präglas å kungl. myntet, ävensom
förslag till offentliga inskrifter; samt att i
frågor, som höra till området för akademiens
verksamhet, avgiva utlåtande, när sådana av
K. m:t infordras eller av offentlig
ämbets-myndighet begäres». V. utgöres av högst 10
svenska hedersled., högst 50 svenska
arbetande led., fördelade på en historisk-antikvarisk
klass och en filosofisk-filologisk med högst
25 i vardera. Härtill komma högst 24
utländska led., fördelade på samma två klasser, samt
ett obestämt antal svenska och utländska
korrespondenter. De sistnämnda äga ej rätt att
deltaga i V:s förhandlingar. V. håller ord.
sammanträde första helgfria tisdag i varje
månad och har sin högtidsdag 20 mars (vanl.
i riddarhuset). V. väljer årl. preses, tillika
ordf, i sin klass. Den andra klassen utser
årl. inom sig en ordf. Riksantikvarien (se d.
o.) är såväl V :s som den
historisk-antikva-riska klassens sekr.; den andra klassen utser
inom sig en särskild sekr. Under V :s vård
äro ställda: Statens historiska museum, där
V:s lokaler befinna sig, Kungl.
myntkabinettet, Antikvarisk-numismatiska biblioteket,
Antikvarisk-topografiska arkivet och
östasiatiska samlingarna. Samtliga dessa
statssam-lingar förvaltas av V:s särskilda tjänstemän.
V :s förvaltningsutskott, som består av preses,
riksantikvarien, den särskilda
klassordföranden samt tre valda led. (i vissa fall även
äldste antikvarien), utövar bl. a. dess
beslutanderätt i ett flertal inre tjänsteärenden
samt om åtgärder till fornlämningarnas vård.
I sistnämnda avseende utövas V:s
verksamhet av riksantikvarien. V. utser inom sig en
del mindre nämnder (bl. a. en historisk, en
antikvarisk och en filologisk samt en för
beredning av inskriftsärenden), till vilka vissa
ärenden kunna hänskjutas.
V. åtnjuter huvudsaki. för
museisamlingarnas och fornminnesvårdens skötsel ett
statsanslag av 268,950 kr. (1933—34), och dess egna
fonder uppgingo 1933 till 2,983,363 kr. Bland
dessa märkas K. V. Bergers fond på 291,589
kr., E. G. Hjertbergs på 255,391 kr. (som
anlitas för att avlöna en numismatisk
antikvarie), H. F. Antells och J. H. Scharps
donationer på vardera omkr. 100,000 kr., Oscar
Montelius’ på 70,258 kr., Gustav Adolfsfonden
till de svenska kulturminnenas vård på 527,414
kr. samt Daniel Engelkes på 1,490,374 kr. De
flesta av dessa fonder äro avsedda att
understödja vissa särskilda grenar av V :s
verksamhet. Vissa donationer (t. ex. O. Björnstier
nas, B. v. Beskows, J. F. Loubats, Karl och
Betty Warburgs och delvis O. Montelius’) äro
avsedda för vetenskapliga pris i olika ämnen.
Det Loubatska priset utdelas av V. vart 5:e
år för på nordiskt språk utgivet arbete om
Amerikas arkeologi, etnografi el. historia.
Under V:s förvaltning står även Humanis
tiska fonden (se d. o., suppl.).
V. har utgivit ett flertal tidskrifter och
skriftserier, ss. Handlingar (sedan 1789).
Månadsblad (1872—1905), Antikvarisk Tid
skrift för Sverige (1864—1924), Fornvännen
(sedan 1906), Årsbok (sedan 1926),
arkeologiska monografier (f. n. ett 20-tal),
»Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och
brevväxling», »Sveriges runinskrifter»,
»Svenska fornminnesplatser» och »Ur Statens
historiska museums samlingar», vidare enstaka
arbeten, bl. a. beskrivningar över sigill, mynt
och medaljer samt dess ännu ofullbordade, av
H. Schück författade historia »Kgl. Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademien. Dess
historia och förhistoria» (1932 ff.).
Historia. V:s stiftande av Gustav III 1786
innebar till formen, om än icke så mycket till
väsendet, ett återupplivande av
Vitterhetsakademien (se d. o.); dennas
kvar-levande led. övergingo i V., som var avsedd att
fullfölja Vitterhetsakad :s mera strängt lärda
värv. Gustav III begränsade V:s område till
historien och antikviteterna, inskrifts- och
sin-nebildskonsten samt myntkunskapen. Det forna
Antikvitetsarkivet (se
Antikvitetskollegium) förenades med V., som därigenom
alltifrån början fick inseendet över och
bestyret med statens antikvitetsmuseum. V.
skulle bestå av 50 led., fördelade i tre
klasser, näml. 14 hedersled., 20 arbetande och 16
utländska, varjämte korresponderande led.
till obestämt antal kunde kallas. V:s ständige
sekr., tillika riksantikvarie och (sedan 1794)
konungens garde des médailles, utnämndes av
konungen och fick till sitt biträde en
amanuens. V. utsatte årl. tävlingsämnen, och för
de inkomna tävlingsskrifterna voro som pris
anslagna större och mindre guldmedaljer samt
accessit. V. var skyldig att uppge eller
granska förslag till minnespenningar samt
inskrifter på offentliga byggnader och
monument ävensom att tillhandagå korporationer
och enskilda i sådana ämnen. Genom anslag
vid 1840 års riksdag sattes V. i tillfälle att årl.
utsända stipendiater för antikvariska
forskningsresor i landsorterna. I och med upprät
tandet av Statens historiska museum (se
d. o.) på B. E. Hildebrands initiativ ävensom
genom riksantikvarieämbetets ökade
betydelse fick V. en vidsträcktare befattning med
fornminnesärenden än tidigare. I stort sett
förvandlades V. vid 1800-talets slut till en
historisk-arkeologisk akad., som särskilt
ägnade sig åt den arkeologiska forskningens
befrämjande. 1933 utvidgades och ombildades
V. till en för de humanistiska vetenskaperna
gemensam akad. — Litt.: H. Hildebrand i
Vitt.-akad:s Handl., 31: 2, 1886; V. Gödel,
»I Kungl. slottets biblioteksflygel» (1927);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
