Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Vittoria, T. L. da—Vittring
676
—— Läget 24 okt. 1918.
••••••• » i nov. 1918.
Pietro Zen m. fl.) skilja sig från hans övriga
verk genom sin naturalism. Som arkitekt har
V. i Palazzo Balbi (Guggenheim) vid Canal
grande även givit uttryck åt sin strävan efter
rytmisk gestaltning, i det att fasadens
mittparti blivit betydligt mer betonat än i hans
föregångares, Sansovinos och Sanmichelis,
palats. — Litt.: L. Planiscig, »Venezianische
Bildhauer der Renaissance» (1921); H. Cornell,
»Italiensk senrenässans» (1927). H. C-l.
Vittoria [coitå’ria], Tomaso L u do v i c o
d a (urspr. Tomas Luiz de Victoria),
spansk tonsättare (omkr. 1540—1611),
kapellmästare i Rom 1573 och i Madrid 1589. V.
är en av Palestrinastilens främsta
representanter med upphöjd stämning och fyllig
har-monik i sina verk. V :s mässor, motetter m. m.
uppföras ännu i katolska länder, och smärre
stycken ha även funnit väg till
protestantiska. Sami. arb. i 8 bd utg. av F. Pedrell
1903—13. Fr. monogr. av H. Collet (1914). T. N.
Vittorio [vitå’riå], it. namnform för Viktor.
Vittorio Veneto [vitå’riå vä’netå], stad i it.
prov. Treviso, Venezia, 35 km n. n. ö. om
staden Treviso; 24,234 inv. (1931); biskopssäte.
Textil- och cementindustri.
Italienarna ha efter V. uppkallat den seger
de (jämte en del brittiska, franska,
tjeckoslovakiska och amerikanska trupper) vunno över
österrikisk-ungerska trupper 24 okt.—4 nov.
1918. Den italienske överbefälhavaren Diaz’
avsikt med den italienska offensiven i okt.
1918 var, att huvuddelen av italienska hären,
efter att ha tilltvingat sig övergången över
Piave, skulle söka nå linjen Sacile—V.—Feltre
(se kartan) och därigenom avskära
förbindelsen mellan motståndarens trupper i
alpområdet och ö. om Piave.
De österrikisk-ungerska trupperna voro
fördelade dels på Trentinofronten under
ärkehertig Josef, dels på Piavefronten under general
Boroevic. Det var i själva verket mot en armé
i upplösning, som italienarna gingo till anfall.
Detta började 24 okt. genom en framstöt mot
Monte Grappaområdet. 28 okt. började Piave
överskridas av 12 :e armén (under franske
generalen Graziani) längst till vänster, av 8:e
armén (general Caviglio) i mitten vid Nervese
och längst till höger av 10 :e armén (under
be
fäl av brittiske generalen Cavan). Striden kom
denna dag i full gång utefter hela linjen, och
italienarnas framryckning kunde ej hejdas.
29 okt. intogs Conegliano och därefter V.
På vänstra flygeln besattes Quero och på den
högra Oderzo, 30 okt. voro försvararna på
flykt, och flykten erhöll snart en panikartad
karaktär. Sacile intogs. Även de vid Piaves
nedersta lopp stående italienska trupperna
sattes i rörelse i ö. riktning. De i reserv
stående kav.-divisionerna sändes fram till
för-följning. På den italienska frontens yttersta
vänstra flygel togs 30 okt. Asiagoplatån. 31
okt. hade kolonntäterna nått fram till floden
Livenza. 1 nov. måste Grappaområdets
försvarare draga sig tillbaka; de följande dagarna
intill 4 nov. framryckte italienarna utan att
möta egentligt motstånd. — Litt.: »Report
by the comando supremo on the battle of
V.» (1920); se ock Italienska
krigsskådeplatsen. M. B-dt.
Vittra, se Vitterfolket.
Vittring, Förvittring, den
sönderdel-ning och förstöring, som mineral och
bergarter undergå vid jordens yta genom
atmosfä-riliernas, vattnets, temperaturväxlingarnas
och organismernas inverkan. Vid v., som är
av allra största betydelse för uppkomsten av
sedimentära bergarter och fyndigheter,
samverka sålunda kemiska och mekaniska
krafter, av vilka de förra ge upphov till kemisk v.,
de senare till mekanisk v.
Den kemiska v. åstadkommes i regel
av i jorden nedträngande vatten, innehållande
kolsyra m. fl. ämnen (syre, ammoniak,
salpe-tersyrlighet och salpetersyra, klorider,
humusämnen m. m.), av vilka en del upptagits av
nederbörden ur luften, andra utlakas ur
jordlager med multnande växtlämningar. Sådant
vatten angriper mineralämnena ganska starkt.
Kraftigast försiggår den kemiska v. ovanför
grundvattenytan. I stort sett sker en
uppdelning i en löslig och en olöslig andel. Det
lösta bortföres genom vattencirkulationen och
kan sedan under andra omständigheter
utfällas. De olösta vittringsprodukterna kunna
antingen bli liggande i sitt ursprungliga läge
(se E 1 u v i u m) el. bortföras av rinnande
vatten, vind el. is för att avlagras på annan
plats.
Kalkspat löses fullständigt av
kolsyrehal-tigt vatten. Kalksten visar därför gärna en
anfrätt, ofta gropig yta, och i kalkberg
uppstå ej sällan stora grottor (se d. o. och
Droppsten). Kvarts angripes i allm. föga,
under det att fältspater o. a. silikatmineral i
bergarter som granit, gnejs m. m. ge upphov
till lerartade vittringsrester. Främst alkalier
och kalcium jämte magnesium och under vissa
förhållanden även en stor del av järnet
bortgå i lösning. Vittringslerans kemiska
beståndsdelar utgöras huvudsaki. av
alumimum-oxid, kiselsyra och vatten jämte växlande
mängder järnoxid. Bortsett från denna
senare får leran, som består av till en början
kolloidala, senare kristalliniska
mineralsubstanser, i fuktiga tempererade klimat
kaoli-nens (se d. o. och Lera, sp. 1028)
sammansättning. I fuktiga tropiska klimat däremot,
med deras höga temp. och saknad av
humusämnen, bli vittringslerorna proportionsvis
fattigare på kiselsyra, som till stor del följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
