675 Vittoria, T. L. da—Vittring 676 —— Läget 24 okt. 1918. ••••••• » i nov. 1918. Pietro Zen m. fl.) skilja sig från hans övriga verk genom sin naturalism. Som arkitekt har V. i Palazzo Balbi (Guggenheim) vid Canal grande även givit uttryck åt sin strävan efter rytmisk gestaltning, i det att fasadens mittparti blivit betydligt mer betonat än i hans föregångares, Sansovinos och Sanmichelis, palats. — Litt.: L. Planiscig, »Venezianische Bildhauer der Renaissance» (1921); H. Cornell, »Italiensk senrenässans» (1927). H. C-l. Vittoria [coitå'ria], Tomaso L u do v i c o d a (urspr. Tomas Luiz de Victoria), spansk tonsättare (omkr. 1540—1611), kapellmästare i Rom 1573 och i Madrid 1589. V. är en av Palestrinastilens främsta representanter med upphöjd stämning och fyllig har-monik i sina verk. V :s mässor, motetter m. m. uppföras ännu i katolska länder, och smärre stycken ha även funnit väg till protestantiska. Sami. arb. i 8 bd utg. av F. Pedrell 1903—13. Fr. monogr. av H. Collet (1914). T. N. Vittorio [vitå'riå], it. namnform för Viktor. Vittorio Veneto [vitå'riå vä'netå], stad i it. prov. Treviso, Venezia, 35 km n. n. ö. om staden Treviso; 24,234 inv. (1931); biskopssäte. Textil- och cementindustri. Italienarna ha efter V. uppkallat den seger de (jämte en del brittiska, franska, tjeckoslovakiska och amerikanska trupper) vunno över österrikisk-ungerska trupper 24 okt.—4 nov. 1918. Den italienske överbefälhavaren Diaz’ avsikt med den italienska offensiven i okt. 1918 var, att huvuddelen av italienska hären, efter att ha tilltvingat sig övergången över Piave, skulle söka nå linjen Sacile—V.—Feltre (se kartan) och därigenom avskära förbindelsen mellan motståndarens trupper i alpområdet och ö. om Piave. De österrikisk-ungerska trupperna voro fördelade dels på Trentinofronten under ärkehertig Josef, dels på Piavefronten under general Boroevic. Det var i själva verket mot en armé i upplösning, som italienarna gingo till anfall. Detta började 24 okt. genom en framstöt mot Monte Grappaområdet. 28 okt. började Piave överskridas av 12 :e armén (under franske generalen Graziani) längst till vänster, av 8:e armén (general Caviglio) i mitten vid Nervese och längst till höger av 10 :e armén (under be fäl av brittiske generalen Cavan). Striden kom denna dag i full gång utefter hela linjen, och italienarnas framryckning kunde ej hejdas. 29 okt. intogs Conegliano och därefter V. På vänstra flygeln besattes Quero och på den högra Oderzo, 30 okt. voro försvararna på flykt, och flykten erhöll snart en panikartad karaktär. Sacile intogs. Även de vid Piaves nedersta lopp stående italienska trupperna sattes i rörelse i ö. riktning. De i reserv stående kav.-divisionerna sändes fram till för-följning. På den italienska frontens yttersta vänstra flygel togs 30 okt. Asiagoplatån. 31 okt. hade kolonntäterna nått fram till floden Livenza. 1 nov. måste Grappaområdets försvarare draga sig tillbaka; de följande dagarna intill 4 nov. framryckte italienarna utan att möta egentligt motstånd. — Litt.: »Report by the comando supremo on the battle of V.» (1920); se ock Italienska krigsskådeplatsen. M. B-dt. Vittra, se Vitterfolket. Vittring, Förvittring, den sönderdel-ning och förstöring, som mineral och bergarter undergå vid jordens yta genom atmosfä-riliernas, vattnets, temperaturväxlingarnas och organismernas inverkan. Vid v., som är av allra största betydelse för uppkomsten av sedimentära bergarter och fyndigheter, samverka sålunda kemiska och mekaniska krafter, av vilka de förra ge upphov till kemisk v., de senare till mekanisk v. Den kemiska v. åstadkommes i regel av i jorden nedträngande vatten, innehållande kolsyra m. fl. ämnen (syre, ammoniak, salpe-tersyrlighet och salpetersyra, klorider, humusämnen m. m.), av vilka en del upptagits av nederbörden ur luften, andra utlakas ur jordlager med multnande växtlämningar. Sådant vatten angriper mineralämnena ganska starkt. Kraftigast försiggår den kemiska v. ovanför grundvattenytan. I stort sett sker en uppdelning i en löslig och en olöslig andel. Det lösta bortföres genom vattencirkulationen och kan sedan under andra omständigheter utfällas. De olösta vittringsprodukterna kunna antingen bli liggande i sitt ursprungliga läge (se E 1 u v i u m) el. bortföras av rinnande vatten, vind el. is för att avlagras på annan plats. Kalkspat löses fullständigt av kolsyrehal-tigt vatten. Kalksten visar därför gärna en anfrätt, ofta gropig yta, och i kalkberg uppstå ej sällan stora grottor (se d. o. och Droppsten). Kvarts angripes i allm. föga, under det att fältspater o. a. silikatmineral i bergarter som granit, gnejs m. m. ge upphov till lerartade vittringsrester. Främst alkalier och kalcium jämte magnesium och under vissa förhållanden även en stor del av järnet bortgå i lösning. Vittringslerans kemiska beståndsdelar utgöras huvudsaki. av alumimum-oxid, kiselsyra och vatten jämte växlande mängder järnoxid. Bortsett från denna senare får leran, som består av till en början kolloidala, senare kristalliniska mineralsubstanser, i fuktiga tempererade klimat kaoli-nens (se d. o. och Lera, sp. 1028) sammansättning. I fuktiga tropiska klimat däremot, med deras höga temp. och saknad av humusämnen, bli vittringslerorna proportionsvis fattigare på kiselsyra, som till stor del följer