Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Vittring—Wittrock
678
med lösningarna mot djupet för att utfällas
först där. Under sådana förhållanden kommer
leran i stället att bestå av
aluminiumhydra-tet hydrargillit m. m. Sådan vittringslera är
laterit (se d. o. och E 1 u v i u m); under
likartade förhållanden ha kanske även många
förekomster av bauxit bildats.
Av särskilt intresse och stor ekonomisk
betydelse är den kemiska v:s direkta medverkan
till uppkomsten av brytvärda fyndigheter av
olika slag. Se härom J ä r n m a 1 m, sp. 38,
Kopparmalm, sp. 1197, Malm, sp. 702,
och Manganmalm, sp. 777. Om den
nybildning av mineral, som i sådana fall äger
rum, kan här nämnas, att v. av kopparkis
m. fl. primära sulfidmineral av koppar ger
anledning till bildning av
oxidationsproduk-terna malakit, kopparlasur, chrysokolla och
kuprit jämte brochantit (se Kopparmalm,
sp. 1196), dioptas, kopparsulfat m. fl.
mineral. I likhet med kopparglans är covellin ett
vanligt sekundärt sulfidmineral av koppar.
Blyglans ger som oxidationsprodukter bl. a.
anglesit, cerussit och pyromorphit, och vid
v. av zinkblände uppstå vanl. zinkspat och
calamin. Vid saltförekomster ger dagvattnet
också anledning till mineralnybildningar
(kai-nit, blått stensalt m. m.). Bland andra genom
v. uppkomna mineral märkas garnierit och
sjöskum; bildningen av magnesit och turkos
står också ofta i samband med v.
Om den kemiska v., som äger rum i
svenska jordmåner, se Jordarter och
Po d sol. Vad berggrunden beträffar, har
i de nordiska länderna, som nyligen varit
nedisade, i regel endast en tunn
vittrings-skorpa hunnit utbildas efter landisens
avsmältning. Tidigare förefintliga
vittringsbild-ningar ha i allm. avlägsnats under istiden.
Utanför de kvartära nedisningsområdena har
man däremot ett mer el. mindre mäktigt
vitt-ringsgrus. I tropikerna kunna graniter m. fl.
bergarter vara vittrade till åtm. 50—100 m
djup.
I trakter med fuktigt klimat fortskrider
den kemiska v. uppifrån nedåt; i de torra
ökenområdena kan det å andra sidan inträffa,
att på större djup befintligt vatten kapillärt
uppsuges, varpå det avdunstar vid jordytan.
Därvid avsatta, i lösning medförda ämnen
kunna göra själva bergytan fast, under det
att berggrundspartierna inunder äro starkt
uppluckrade och sönderfrätta.
Den mekaniska v. framkallas av
temperaturväxlingarna, än med, än utan
medverkan av vatten. I områden med kallt klimat
och i torra trakter träder den kemiska v.
starkt tillbaka för den mekaniska, som där
ofta får storartad utbildning. Inom de
förstnämnda områdena (polartrakterna och t. ex.
de högre delarna av de skandinaviska
fjälltrakterna) härskar frostsprängningen
el. frostvittringen, som kommer till
stånd genom att det i fina sprickor
inträngande vattnet spränger lös bergartsstycken
genom sin utvidgning, när det fryser till is.
I de torra ökentrakterna åter med deras
starka solstrålning och uppvärmning under dagen
och kraftiga utstrålning och
temperatursänkning under natten gör sig s o 1 s p r ä n
g-ningen mest gällande. De hastiga och stora
temperaturväxlingarna förorsaka en
olikfor
mig uppvärmning (med åtföljande utvidgning),
resp, avkylning (med sammandragning), av
klippornas yttre och inre delar. Därav uppstå
mycket kraftiga spänningar, genom vilka
bergarten springer sönder i skärvor och grus.
I områden med vegetation bidrager den
senare till bergarternas mekaniska v.
därigenom, att växternas rötter tränga in i
sprickor och vidga dessa. N. Zn.
Vittring, jaktv., dels luktämne, som utgår
från villebrådet och även kvarstannar i dess
spår, vilket vägleder hunden, dels vissa starkt
luktande ämnen, sillake, stötta enbär,
dy-velsträck, valeriana, fettämnen m. m., som
strykas på sax (se d. o. 2) o. dyl.
fångstredskap som lockmedel. Lönnb.
Wittrock, Georg Johan Veit,
historiker (f. 1876 «/8), son till V. B. W. Blev fil. dr
i Uppsala 1908, var docent där 1908—14 och
1915—17, lektor i Luleå 1913—15, i Västerås
1916—23 och är sedan
1923 prof, i historia i
Uppsala. Han har
särskilt ägnat sig åt
1600-talsforskningen,
där han bl. a. skrivit
de grundliga monogr.
om »Carl X Gustafs
testamente» (1908;
akad. avh.), »Karl
XI :s förmyndares
finanspolitik» 1661—72
(2 bd, 1914—17) och
»Svenska
handelskompaniet» (1919) samt
partiet om Gustav II Adolfs regering i
»Sveriges historia till våra dagar», bd 6 (1927; ty.
övers. 1930). W. har även skrivit »Den
väpnade freden» (omfattar tiden 1870—1914) i
Norstedts »Världshistoria» (1934) samt smärre
studier, bl. a. om karolinsk tid, i Hist. Tidskr.,
Karol. Förb:s Årsbok och »Svenskt
biografiskt lexikon» samt art. i Nordisk Familjeboks
2:a och 3:e uppl.
Wittrock, VeitBrecher, botanist (1839
-—1914), fil. dr och docent i Uppsala 1866, e. o.
prof, där 1878, prof, och intendent vid
Riksmuseets botaniska avd. 1879—1904, t. f. lärare
i botanik vid
Stockholms högskola 1879—
83 samt föreståndare
för Bergianska
stiftelsen 1879—1914. Led.
av Vet.-akad. (1878).
W:s verksamhet var
främst knuten till
Bergianska stiftelsen,
och han grundläde
och utvecklade den
nya Bergianska
trädgården vid
flyttningen från
Karlbergs-allén i Stockholm till
Freskati fr. o. m. hösten 1885 samt
understödde trädgården rikligt med egna medel.
Både som forskare och akademisk lärare har
han haft stor betydelse för botanikens
utveckling i Sverige. Hans talrika skrifter
behandla huvudsaki. sötvattensalgerna samt de
svenska kärlväxternas morfologi, biologi och
systematik. Han nedlade även ett intresserat
arbete på botanikens historia och hopbragte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
