679 Vittrut—Witz 680 bl. a. en synnerligen rikhaltig och värdefull samling av botanistporträtt från äldre och nyare tid. 1883 grundade han Botaniska sällskapet i Stockholm och var en av stiftarna av Svenska botaniska föreningen 1907 samt var ordf, i båda till sin död. 1888—-90 tillhörde han Andra kammaren. Bland hans skrifter märkas »Försök till en monographi öfver algslägtet Monostroma» (1866), »Om Gotlands och Ölands sötvattensalger» (1872), »Prodromus monographiæ Oedogoniacearum» (1874), »Om snöns och isens flora, särskildt i de arktiska trakterna» (1883), »Några bidrag till Bergian-ska stiftelsens historia» (1890), »Viola-studier» (I 1897, II 1895), »Illustrerad förteckning öfver Bergielunds botaniska trädgårds samling porträtt af botaniska författare; jämte biografiska notiser» (I 1903, II 1905), »Några ord om Linné och hans betydelse för den botaniska vetenskapen» (1907), »Linnæa borealis, en mångformig art» (s. å.), »Meddelanden om granen, särskildt hennes svenska former, i bild och skrift», avd. I (1914). Tills, m. O. Nordstedt och G. Lagerheim utgav han ex-sickatverket »Algæ aquæ dulcis», fask. 1—35 (1877—1903). Han utgav från 1891 (1890) Acta Horti Bergiani, i vilka en stor del av hans egna verk är publicerad. K. A. Vittrut, zool., se Måssläktet. Vitträsk, by, se P å 1 k e m. Vittsjö, socken i Kristianstads län, V. Göinge härad, i den sjörika skogsbygden vid Smålandsgränsen; 156,85 kvkm, 2,531 inv. (1934). 1,721 har åker, 6.588 har skogsmark. Vid S. J. Vittsjö stationssamhälle (602 inv. 1931). Egendom: Björstorp. Fiskdammar i Brusebäck. Ingår i N. Åkarps och Vittsjö pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt. — 11 febr. 1612 överrumplades och kringrän-des Gustav II Adolf i sin förläggning vid V. kyrka av en dansk styrka under Breide Rant-zau. Svenskarna slogo sig igenom men ledo mycket stora förluster, ej minst under återtåget på Pickel- och Vittsjöarnas osäkra isar. Konungen kom i vattnet och var nära att drunkna men räddades av kammarjunkaren Per Banér och ryttaren Tomas Larsson. En minnessten restes 1912. — Litt.: A. Stilles skildring i »Skrifter, tillägnade Pehr Gustaf Eklund» (1911). G. R-ll;Wdt. Vittskövle. 1. Socken i Kristianstads län, Gärds härad, på s. delen av den sandiga Kristianstadsslätten, vid foten av Linderöds-åsen; 47,01 kvkm, 1,063 inv. (1934). Genom-flytes av Vittskövleån. 2,245 har åker, 1,421 har skogsmark. Mer än halva socknen lyder under V. gods (se nedan). Ingår i V. och Degeberga pastorat i Lunds stift, Gärds kontr. 2. Gods i V. socken (se ovan); 2,415 har, därav 746 har åker; tax.-värde 1,591,400 kr. (1933), därjämte tegelbruk, bränneri, sågverk, kraftstation m. m., tax. till 282,500 kr. Slottet (se bild 40 vid art. Skåne) är ett stort, av vattengravar omslutet, kvadratiskt trevå-ningskomplex i skånsk renässansstil med sluten borggård och runda hörntorn i n. v. och s. ö. Det anlades på 1550-talet av Jens Brahe i st. f. ett äldre stenhus. — V. kom på 1300-talet till danska Braheätten, var vid medeltidens slut förpantat till Lunds ärkebiskop men återkom till Braheätten, övergick 1587 genom gifte till ätten Barnekow, som inne hade V. till 1826, då det köptes av bankiren J. Hagerman, och kom 1839 genom gifte i släkten Stiernswärds ägo. 1915 frånsåldes det mesta av arrendegodset, medan slottet och återstoden övertogos av det s. å. bildade a.-b. Vittskövle. — Jfr M. Weibull i »Samlingar till Skånes historia» etc., III (1870), och A. Hahr, »Skånska borgar» (1914—22). Wittstock [vi'tj*tåk], stad i n. v. delen av preuss. prov. Brandenburg, vid Havels biflod Dosse; 7,581 inv. (1925). — Vid W. slog Johan Banér 24 sept. 1636 med 15,000 man förenade kejserlig-sachsiska armén (22,000 man) under Hatzfeld och kurfursten Johan Georg. Slaget är en av svenska krigshistoriens mest lysande prestationer. Förenade armén hade i avvaktan på förstärkningar tagit ställning 4 km s. v. om W., med front söderut. Banér beslöt anfalla, innan förstärkningarna till fienden framkommit. Efter en besvärlig defilering över ån Dosse framfördes armén mot ställningens vänstra flank och det trånga området mellan denna och Dosse. Högra flygeln (kavalleri) beordrades anfalla samma flank, vänstra flygeln (kavalleri) sändes att kringgå och omfatta fiendens högra flank, mitten (infanteri) skulle t. v. kvarstå, och reserven, som ännu ej fullbordat övergången över ån, skulle följa efter. Slagplanen liksom stridens utförande visar en fullständig frigjordhet från tidens schematiska tillvägagångssätt. Fienden kastade sig först över svenska högra flygeln och mitten. Då vänstra flygeln och reserven blivit avsevärt försenade och deras ingripande dröjde, uppstod en utomordentligt farlig situation. De anfallna avdel ningarna ledo oerhörda förluster. Under Ba-nérs mästerliga ledning lyckades de dock hålla ut, tills vänstra flygeln och reserven sent omsider ingrepo i striden och inringade fienden. I skydd av det inträdande mörkret lyckades dock denne delvis draga sig ur in-ringningen. Svenskarna togo ett oerhört byte och 2,000 fångar. Fiendens förluster enbart i döda uppskattades till 5,000 man. Svenskarna förlorade i döda och sårade 3,313 man. Före slaget var svenskarnas läge i Tyskland synnerligen vanskligt. Segern skapade nya förutsättningar att fortsätta kriget. — Litt.: G. Björlin, »Johan Banér», II (1910). Se även Vitzthum von E ck s t ä d t, Hans. Wdt. Wi'tu, V i t u, kustlandskap i britt, kolonien Kenia, Östafrika, n. ö. om floden Tanas mynning. W. var tidigare ett sultanat under San-sibar, blev 1885 tyskt protektorat och byttes 1890 till Storbritannien mot Helgoland. Vitus (Veit) den helige, enl. legenden marterad men räddad under diocletianska förföljelsen. 836 kommo V:s reliker till klostret Korvey, varifrån S:t Veitskulten spred sig, särskilt bland slaverna (jfr katedralen Svaty Vit i Prag). V. ansågs kunna hjälpa mot danssjuka (Sankt Veitsdans, se d. o.). Hg Pl. Witwatersrand [vPtvätorsrant], populärt The Rand, se Transvaal, sp. 557—558, och Guld, sp. 1247. Jfr även Sydafrikanska u n i o n e n, sp. 1079. Om W :s univ. se Johannesburg. Vitvingad trut, zool., se Måssläktet. Witz [vits], Konrad, sydtysk målare (omkr. 1400—omkr. 1447). Till hans tidigaste arbeten höra »Korsfästelsen» med ett land