Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Vittrut—Witz
680
bl. a. en synnerligen rikhaltig och värdefull
samling av botanistporträtt från äldre och
nyare tid. 1883 grundade han Botaniska
sällskapet i Stockholm och var en av stiftarna
av Svenska botaniska föreningen 1907 samt
var ordf, i båda till sin död. 1888—-90
tillhörde han Andra kammaren. Bland hans
skrifter märkas »Försök till en monographi öfver
algslägtet Monostroma» (1866), »Om Gotlands
och Ölands sötvattensalger» (1872), »Prodromus
monographiæ Oedogoniacearum» (1874), »Om
snöns och isens flora, särskildt i de arktiska
trakterna» (1883), »Några bidrag till
Bergian-ska stiftelsens historia» (1890), »Viola-studier»
(I 1897, II 1895), »Illustrerad förteckning öfver
Bergielunds botaniska trädgårds samling
porträtt af botaniska författare; jämte
biografiska notiser» (I 1903, II 1905), »Några ord
om Linné och hans betydelse för den
botaniska vetenskapen» (1907), »Linnæa borealis,
en mångformig art» (s. å.), »Meddelanden om
granen, särskildt hennes svenska former, i
bild och skrift», avd. I (1914). Tills, m. O.
Nordstedt och G. Lagerheim utgav han
ex-sickatverket »Algæ aquæ dulcis», fask. 1—35
(1877—1903). Han utgav från 1891 (1890)
Acta Horti Bergiani, i vilka en stor del av
hans egna verk är publicerad. K. A.
Vittrut, zool., se Måssläktet.
Vitträsk, by, se P å 1 k e m.
Vittsjö, socken i Kristianstads län, V.
Göinge härad, i den sjörika skogsbygden vid
Smålandsgränsen; 156,85 kvkm, 2,531 inv.
(1934). 1,721 har åker, 6.588 har skogsmark.
Vid S. J. Vittsjö stationssamhälle (602 inv.
1931). Egendom: Björstorp. Fiskdammar i
Brusebäck. Ingår i N. Åkarps och Vittsjö
pastorat i Lunds stift, V. Göinge kontrakt.
— 11 febr. 1612 överrumplades och
kringrän-des Gustav II Adolf i sin förläggning vid V.
kyrka av en dansk styrka under Breide
Rant-zau. Svenskarna slogo sig igenom men ledo
mycket stora förluster, ej minst under
återtåget på Pickel- och Vittsjöarnas osäkra isar.
Konungen kom i vattnet och var nära att
drunkna men räddades av kammarjunkaren
Per Banér och ryttaren Tomas Larsson. En
minnessten restes 1912. — Litt.: A. Stilles
skildring i »Skrifter, tillägnade Pehr Gustaf
Eklund» (1911). G. R-ll;Wdt.
Vittskövle. 1. Socken i Kristianstads län,
Gärds härad, på s. delen av den sandiga
Kristianstadsslätten, vid foten av
Linderöds-åsen; 47,01 kvkm, 1,063 inv. (1934).
Genom-flytes av Vittskövleån. 2,245 har åker, 1,421
har skogsmark. Mer än halva socknen lyder
under V. gods (se nedan). Ingår i V. och
Degeberga pastorat i Lunds stift, Gärds kontr.
2. Gods i V. socken (se ovan); 2,415 har,
därav 746 har åker; tax.-värde 1,591,400 kr. (1933),
därjämte tegelbruk, bränneri, sågverk,
kraftstation m. m., tax. till 282,500 kr. Slottet (se
bild 40 vid art. Skåne) är ett stort, av
vattengravar omslutet, kvadratiskt
trevå-ningskomplex i skånsk renässansstil med
sluten borggård och runda hörntorn i n. v. och
s. ö. Det anlades på 1550-talet av Jens Brahe
i st. f. ett äldre stenhus. — V. kom på
1300-talet till danska Braheätten, var vid
medeltidens slut förpantat till Lunds ärkebiskop
men återkom till Braheätten, övergick 1587
genom gifte till ätten Barnekow, som
inne
hade V. till 1826, då det köptes av bankiren
J. Hagerman, och kom 1839 genom gifte i
släkten Stiernswärds ägo. 1915 frånsåldes det
mesta av arrendegodset, medan slottet och
återstoden övertogos av det s. å. bildade a.-b.
Vittskövle. — Jfr M. Weibull i »Samlingar
till Skånes historia» etc., III (1870), och A.
Hahr, »Skånska borgar» (1914—22).
Wittstock [vi’tj*tåk], stad i n. v. delen av
preuss. prov. Brandenburg, vid Havels biflod
Dosse; 7,581 inv. (1925). — Vid W. slog Johan
Banér 24 sept. 1636 med 15,000 man förenade
kejserlig-sachsiska armén (22,000 man) under
Hatzfeld och kurfursten Johan Georg. Slaget
är en av svenska krigshistoriens mest lysande
prestationer. Förenade armén hade i
avvaktan på förstärkningar tagit ställning 4 km
s. v. om W., med front söderut. Banér beslöt
anfalla, innan förstärkningarna till fienden
framkommit. Efter en besvärlig defilering
över ån Dosse framfördes armén mot
ställningens vänstra flank och det trånga
området mellan denna och Dosse. Högra flygeln
(kavalleri) beordrades anfalla samma flank,
vänstra flygeln (kavalleri) sändes att
kringgå och omfatta fiendens högra flank, mitten
(infanteri) skulle t. v. kvarstå, och reserven,
som ännu ej fullbordat övergången över ån,
skulle följa efter. Slagplanen liksom
stridens utförande visar en fullständig
frigjordhet från tidens schematiska
tillvägagångssätt. Fienden kastade sig först över svenska
högra flygeln och mitten. Då vänstra flygeln
och reserven blivit avsevärt försenade och
deras ingripande dröjde, uppstod en
utomordentligt farlig situation. De anfallna avdel
ningarna ledo oerhörda förluster. Under
Ba-nérs mästerliga ledning lyckades de dock
hålla ut, tills vänstra flygeln och reserven
sent omsider ingrepo i striden och inringade
fienden. I skydd av det inträdande mörkret
lyckades dock denne delvis draga sig ur
in-ringningen. Svenskarna togo ett oerhört byte
och 2,000 fångar. Fiendens förluster enbart i
döda uppskattades till 5,000 man. Svenskarna
förlorade i döda och sårade 3,313 man. Före
slaget var svenskarnas läge i Tyskland
synnerligen vanskligt. Segern skapade nya
förutsättningar att fortsätta kriget. — Litt.: G.
Björlin, »Johan Banér», II (1910). Se även
Vitzthum von E ck s t ä d t, Hans. Wdt.
Wi’tu, V i t u, kustlandskap i britt, kolonien
Kenia, Östafrika, n. ö. om floden Tanas
mynning. W. var tidigare ett sultanat under
San-sibar, blev 1885 tyskt protektorat och byttes
1890 till Storbritannien mot Helgoland.
Vitus (Veit) den helige, enl. legenden
marterad men räddad under diocletianska
förföljelsen. 836 kommo V:s reliker till klostret
Korvey, varifrån S:t Veitskulten spred sig,
särskilt bland slaverna (jfr katedralen Svaty
Vit i Prag). V. ansågs kunna hjälpa mot
danssjuka (Sankt Veitsdans, se d. o.). Hg Pl.
Witwatersrand [vPtvätorsrant], populärt
The Rand, se Transvaal, sp. 557—558,
och Guld, sp. 1247. Jfr även
Sydafrikanska u n i o n e n, sp. 1079. Om W :s univ.
se Johannesburg.
Vitvingad trut, zool., se Måssläktet.
Witz [vits], Konrad, sydtysk målare
(omkr. 1400—omkr. 1447). Till hans tidigaste
arbeten höra »Korsfästelsen» med ett
land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
