Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Witz, Konrad - Vitzen, von, ätt - Vitznau - Vitsthum von Eckstädt - Vitögat - Vitön, Giles land - Viv. - Viva - Vivace - Vivaldi, Antonio - Wivallius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Vitzen—Wivallius
682
skap från Bodensjön som bakgrund
(Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin) och »Den heliga
familjen», insatt i en kyrkinteriör (museet i
Neapel). Stor stil nådde W. i framställningen
av de båda helgonen »Magdalena och
Katarina» (museet i Strassburg). Av ett altarverk,
daterat 1444, återstå (i Genève) fyra
målningar, bl. a. »Petri fiskafänge», där W. visar
sig som nyhetsman och vägbrytare. W., som
var verksam i Basel och från 1444 i Genève,
var en av sin tids märkligaste tyska målare.
Jfr Tysk konst, bild 21. G-gN.*
Vitzen [fPtson], von, nordtysk adelsätt, av
vilken flera medl. vid 1300-talets mitt kommo
till Sverige. — Herman von V., riddare,
var till en början anhängare till Magnus
Eriksson, underhandlade 1361 om giftermål
mellan konung Håkan och Elisabet av
Hol-stein men hyllade senare Albrekt av
Mecklenburg. Han nämnes sista gången 1367. —
Vicke el. Ficke von V. d. ä. (d. 1389)
nämnes som riddare 1367, som riksråd 1378.
Han var under flera år hövitsman på Kalmar
slott, innehade även Sundholms slott och
Sölvesborg samt, som pant, Borgholm. V. var en
trogen anhängare till konung Albrekt och
stupade för hans sak i slaget vid Asle 1389. —
Vicke el. Ficke von V. d. y., nämnd
som riddare 1389, var godsägare i
Östergötland och en av drottning Margaretas
anhängare, beseglade Lindholmsfördraget 1395, var
1397 hövitsman över Ydre och levde ännu
1427. — Tomas von V. (d. 1416), riddare,
ägde gods i Södermanland och Östergötland.
Anhängare till drottning Margareta,
beseglade Nyköpings recess 1396, nämnes som
hövitsman på Raseborg 1404 och sändes s. å. till
Gotland för att bemedla stillestånd mellan
drottningen och Tyska orden. 1408 tillhörde
han riksrådet. — Se Medd. från Kalmar Läns
Fornminnesfören., V, 1907. Kj. K-n.
Vitznau [fi’tsnau], by i schweiz. kantonen
Luzern, vid Vierwaldstättersjön och foten av
Rigi; 1,051 inv. (1930). Luftkurort; bergbana
till toppen av Rigi.
Vitzthum von Eckstädt [fi’tstöm fån [-ä’k-Jtät],-] {+ä’k-
Jtät],+} Hans, krigare (födelse- och dödsår ej
kända). Blev 1630 överste i svensk tjänst,
steg till generalmajor och generallöjtnant och
utmärkte sig bl. a. i slaget vid Nördlingen.
I slaget vid Wittstock (se d. o.) 1636 förde V.
reserven men ådrog sig mycket tadel, rentav
misstankar för förräderi genom sin
långsamhet. När V. 1637 förde överbefälet i
Pommern, intog fienden de viktiga Peenepassen.
V. lämnade utan tillåtelse armén för att
försvara sina handlingar inför regeringen i
Sverige. Hans begärda avsked synes ha beviljats,
och 1639 återvände han till Tyskland. P. S.*
Vitögat, anat., se ögat.
Vitön, Giles land, den östligaste av
Spetsbergens (se d. o., med karta) öar, i
Ishavet, 80 km ö. om Nordostlandet; längd 40
km, största bredd 12 km. V. täckes nästan
h. o. h. av is. ön sågs 1707 av holländaren
Giles och uppkallades efter honom; 1876 sågs
trol. samma ö av norske kaptenen Kjeldsen,
som kallade den Vita ön. 1898 besöktes ön
av Nathorsts expedition. 6 aug. 1930
anträffades på öns s. v., isfria spets kvarlevorna
av Andrée-expeditionen (se A n d r é e, S. A.,
även i suppl.). ön besöktes 1931 av den svensk-
»Petri fiskafänge.» Målning av Konrad Witz.
norska Spetsbergsexpeditionen, varvid en
minnesvård över Andréemännen 19 juli avtäcktes
på fyndplatsen. Samtidigt fastställdes öns
läge, som dessförinnan på sjökort och kartor
återgivits mer el. mindre felaktigt. — Litt.:
S. A. Andrée, N. Strindberg och K. Frænkel,
»Med örnen mot polen» (1930); H. W :son
Ahl-man i Ymer 1932. G. R-1I.
Viv., mus., förk. för vivace.
Viva, bot., se Gullviva.
Vivace [vivaTJe], it., mus., livligt, snabbt.
— Vivacissimo [vivatfi’simå], mycket
snabbt. — Con v i vaci t å [kån vivatfita’],
med livlighet.
VivaTdi, Antonio, italiensk tonsättare
(1680—1743), violinist vid San Marco i
Venezia och konservatoriedirektör, utbildade
soloviolinkonserten och violinsonaten och
utgav flera verk för sitt instrument, däribland
12 konserter. Hans kompositioner spelas
ännu. T. N.
Wiva’llius, Lars, skald (1605—69),
bondson från Närke. Efter skolgång i Örebro vart
W. student i Uppsala 1623, gav sig ut på
resor i Europa efter ett par år och besökte
bl. a. England, Frankrike, Holland, Italien
och Tyskland under växlande äventyr. Under
namnet Erik Gyllenstierna gifte han sig 1629
med en svensk adelsdam, Gertrud Grijp, i
Skåne, avslöjades snart som bedragare och
häktades. Äktenskapet förklarades upplöst,
och efter långvarig process dömdes W. till
fängelse på Kajaneborg i Finland. Först 1641
benådades han, begav sig till Stockholm som
advokat och var några år auditör vid gardet,
bodde sist på fädernegården, Vivalla. — W:s
diktning tillhör hans ungdomstid och tillkom
mestadels under fångenskapen; den är i regel
författad i avsikt att påverka, vara inlägg i
hans outtröttliga strävan att bli fri. Han
skrev dikter på tyska, latin och svenska;
viktigast äro hans svenska visor (»Libertas, tu
ädle ting», »Varer nu glad, mine fiender all»,
»Klage-wijsa öfwer thenna torre och kalla
wåhr» m. fl.), som äro folkligt enkla, burna
av en utomordentligt stark naturkänsla och
frihetslängtan, spänstig iakttagelse och käck
rytmik. Ps. 183 i sv. psalmboken är en
bearbetning av W. —: Litt.: H. Schück,
»L. W.» (2 bd, 1893—95) och »En äfventyrare»
(1918); S. Ek, »L. W:s visdiktning» (1930): N.
Ahnlund, »Kring Gustav Adolf» (s. å.). — W :s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
