Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
V ivante—V i viani
684
öde är bl. a. behandlat även av H. Molander i
»En lyckoriddare» (1896). R-n B.
Viva’nte, C e s a r e, italiensk rättslärd (f.
1855), prof. 1882 i Parma, 1887 i Bologna och
1898—1930 i Rom. V. är en av Italiens
främsta rättslärda i nyare tid, särskilt på
handels-och försäkringsrättens område, samt har
utgivit en mängd värdefulla arbeten, bl. a. »Il
contratto di assicurazione» (3 bd, 1885—90)
och »Trattato teorico-pratico di diritto
com-merciale» (4 bd, 1893—1901; många uppl.).
Han har varit en av utgivarna av »Il codice
di commercio italiano eommentato» (8 bd,
1883—95). (A. H-rot.)
Viva’nti, Annie, italiensk författarinna (f.
1868), har utgivit diktsamlingen »Lirica»
(1890), romaner och skådespel.
VivarFni, venezianska målare under
1400-talet. — Antonio V. (omkr. 1415—84)
grundade tills, m. Giovanni d’Allemagna den
s. k. Muranoskolan. Bland deras verk
märkes en altartavla med Marias kröning i San
Pantaleone (1444). — Bartolommeo V.,
den föreg:s broder (omkr. 1432—omkr. 1500),
blev efter Giovanni d’Allemagnas död
Mura-noskolans ledare. Han införde den padovanska
Squarcioneskolans lärdomar i det venezianska
måleriet, särskilt dess förkärlek för plastiska
effekter och rik ornamentik (»Madonna med
helgon» i Neapels museum, altartavlor i flera
venezianska kyrkor m. m.). — A 1 v i s e V.,
den föreg:s son (1446—1503), är en
efterföljare till Antonello da Messina. Hans
madonnabilder (i venezianska kyrkor, i
Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin etc.) visa den
närmaste överensstämmelse med dennes, stundom
också med Giovanni Bellinis verk. H. C-l.
Vivärium, lat., stundom benämning på ett
med akvarium (se d. o.) kombinerat terrarium
(se d. o.).
Vivas, cre’scas, flöreas, lat., må du leva,
växa och blomstra!
VIvat, lat. (it. viva, evviva, fr. vive), leve
(han, hon, det)!, hell! — V I v a n t, leve de!
Viva vöce, lat., »med levande röst», jur.,
»muntligt», »med varm hand», som motsats
till »skriftligt» el. testamentariskt.
Vive [vlv], fr., leve!, t. ex. vive la reine
[vl’v la rä’n], leve drottningen!
Vive’rra, Vive’rridae, zool., se S i
bet-kattor.
Vives (cofcoäs], Juan Luis (Joannes
Ludovicus), spansk humanist (1492—1540),
studerade först i Paris och flyttade 1512 till
Brygge, där han kom under inflytande av
humanismen. Från 1516 var han verksam vid
univ. i Louvain, kom i beröring med Erasmus
av Rotterdam och gjorde sig känd som lärd
filolog. Han vistades 1523—28 i England som
lärare för Henrik VIII:s dotter Maria, föll i
onåd och begav sig åter till Brygge. V.
bekämpade efter sin övergång till humanismen
ivrigt den skolastiska filosofien. I »De initiis,
sectis et laudibus philosophiæ» (1518) gav han
en av de första nyare framställningarna av
den grekiska filosofiens historia. Han
hävdade i sina filosofiska skrifter saklighet emot
formalism och krävde själviakttagelse och
experiment även på psykologiens område.
V. behandlade även religiösa och sociala
frågor och var den förste, som (i »De
sub-ventione pauperum», 1526) upptog
fattigvår
dens problem till rationell behandling. För
eftervärlden har han främst gjort sig känd
som pedagog, i flera avseenden före sin tid.
Han förordade mild behandling av barnen,
lämpliga kroppsövningar, efter lärjungarnas
behov avpassade kurser samt uppövning av
minne och förstånd. För språkundervisningen
förordade han talövningar och utlandsvistelse.
Han uttalade sig vidare för undersökning av
barnens begåvning genom metoder, som leda
tanken till de moderna
intelligensmätningarna. I fråga om kvinnouppfostran framlade han
åsikter, som tagits upp först århundraden
efteråt. V. utövade som pedagog ett vidsträckt
inflytande ej minst i Sverige, skönjbart
särskilt i 1649 års skolordning. — V :s främsta
pedagogiska verk är »De disciplinis» (1531).
Sami. skr. utg. senast 1782—90 (av Gregorius
Majanus, jämte biogr.), valda skr. övers, till
ty. av bl. a. R. Heine (1881—82). — Monogr.
av F. Watson (1922) och A. Bonilla y San
Martin (3 bd, 1929). Fr. Sg.
Vives y Tutö [cofcoäs i totå’], José C a 1
a-s a n z i o, romersk kardinal, spanjor (1854—
1913). Inträdde i kapucinorden 1869, blev
kardinaldiakon 1899 samt hörde till Pius X:s
närmaste medhjälpare i kampen för
ultramonta-nismens befästande inom rom.-kat. kyrkan.
V. författade flera läroböcker i katolsk
teologi och kanonisk rätt. Hg Pl.
Viviani’, René R a p h a e 1, fransk
advokat och politiker (1863—1925). Invaldes 1893
i deputeradekammaren, där han (med ett
avbrott 1902—06) hade säte till 1922, då han
flyttade över till
senaten. 1899 huvudred,
för tidningen
Lan-terne, ingick V. 1904 i
Jaurès’ tidning
Huma-nité och bidrog
kraftigt till bildandet av
det enade
socialistpartiet 1905. I
Clemen-ceaus första ministär
blev han
arbetsministerpostens förste
innehavare (okt. 1906),
kvarstod som sådan i
Briands första
minis
tär (juli 1909) till okt. 1910, då han avgick,
ogillande Briands ingripande mot
statsbaneperso-nalens strejkrätt. V. hörde sedan till dem,
som sökte återuppliva det radikalsocialistiska
blocket, var dec. 1913—maj 1914
undervisningsminister i kabinettet Doumergue och
bildade juni 1914 en radikal ministär,
övertog själv utrikesportföljen och blev alltså
närmast ansvarig för Frankrikes politik vid
världskrigets utbrott. 3 aug. överlämnade han
utrikesportföljen åt Doumergue och ombildade
27 aug. kabinettet till en »det nationella
försvarets ministär» med kända märkesmän från
vitt skilda partier som medl. Denna fick okt.
1915 vika för en ministär Briand, i vilken
V. själv ingick som justitieminister (från dec.
1916 tillika undervisningsminister). Som
justitieminister kvarstod V. även under Ribot
(mars—sept. 1917). Vid Nationernas förbunds
delegeradeförsamlings första möte i Genève
1920 var V. Frankrikes förste delegerade.
Han for i officiellt uppdrag till Förenta
staterna 1917 och våren 1921 och blev nov. s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
