Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Vi vo—Vjatka
688
Sågverks- och fabriksanläggningarna vid Vivstavarv.
Sitona lineata, gör skada på baljväxter.
Kroppen är svart, beklädd med grå till bruna
hårfjäll, som bilda omväxlande ljusa och mörka
längsränder på täckvingarna. Om alvivel se
d. o. Nötviveln (Balaninus nucum) är grågul,
6—8 mm lång och har det längsta snytet av
alla inhemska vivelarter. Den lägger sina ägg
i hasselnötter, vilkas kärna förtäres av larven.
Lövvivlarna (Phyllobius) äro vanl.
klädda med metallglänsande fjäll; de leva på
buskar och träd, vilkas blad de skada; lar
verna däremot leva i marken och äro oskad
liga Blomvivlarna (Anthonomus} äro
skadedjur på fruktträdens blomknoppar och
stenfrukternas kärnor. Den vanligaste är
äppelblomviveln (A. pomorum;se färgpl.T r ä
d-gårdens skadedjur 1, bild 5), andra
arter äro hallonblomviveln (se färgpl.
Trädgårdens skadedjur 2, bild 9)
och kärnviveln, vars larver leva i
kärnorna av hägg, körsbär och plommon. B 1 a d m
i-nerarvivlar (Orchestes) äro små former
med hoppförmåga, av vilka den vanligaste är
bokbladmineraren (O. fagi), vars
larver leva som minerare inuti bokens blad,
öronvivlarna (Otiorrhynchus}, vilka fått
sitt namn av ett par öronliknande flikar vid
antennernas bas, äro ett artrikt släkte,
omfattande flera skadliga former. I tropikerna
höra flera v. till kulturväxternas farligaste
fiender, t. ex. bomullsviveln (se d. o.),
palmviveln (Rhynchophorus), som
angriper särskilt de högstammiga palmarterna, ss.
kokos-, dadel- och oljepalmer, och
socker-rörsviveln (Spenophorus), som lever i
sockerröret på Hawaii ochSöderhavsöarna. I. T-dh.
Vivo [vi’vå], it., mus., livligt. Jfr V i v a c e.
Vivre [vivr; sv. uttal vFver], fr., föda;
levnadskostnader.
Vivstavarv, träindustriort och lastageplats
i Medelpad, Timrå socken, vid Alnösundet,
n. om Sundsvall; 870 inv. (1933). Vid V. ligga
Wifstavarfs a.-b:s sågverk, hyvleri och
sulfatfabrik. Bolaget, som dessutom äger sulfit-,
sulfitsprit- och pappfabriker vid Fagervik
(Fagerviksverken) i samma socken, har ett
aktiekap. av 14,5 mill. kr. och sysselsätter
omkr. 1,000 arb. Ärstillv. uppgår till 18,000
stds sågade och 4,000 stds
hyvlade trävaror, 50,000 ton
sulfatcellulosa, 65,000 ton
sulfitcellulosa och 2 mill. 1
sulfitsprit. Vid V.-Fagerviks
lastageplats ankommo och avgingo
1933 tills. 658 fartyg om 725,836
nettoton, huvudsaki. i
fraktfart för bolagets produkter. —
På Vivsta bys ägor anlades
1798 ett skeppsvarv av lektor
P. Helzén, som 1799
bildade Wifsta skeppsvarfsbolag.
Skeppsbyggeriet fortsatte in
på 1870-talet och bolagets
rederirörelse till 1883. Från
1820-talet blev dock sågverksrörelse
bolagets förnämsta
verksamhet, varmed följde stora
skogs-inköp. Det första sågverket
låg vid Sillre. Efter att under
1800-talet i huvudsak ha
verkat som skogsbolag har
företaget under 1900-talet omlagts
till industribolag med verksamheten
koncentrerad till V. och Fagervik. Till nuv. bolagsform
ombildades firman 1896.
Vivör (fr. viveur), person, som hänger sig
åt sinnliga njutningar.
Vi’xit, dum vi’xit, läè’tus, lat., »han levde
glad, så länge han levde», skall G.
Stiern-hielm ha bestämt till inskrift på sin gravvård.
Viyella [vijä’la], ett flanellartat
halvylletyg av ett speciellt engelskt fabrikat, vars
tråd är spunnen av bomull och ull. Vanl.
randig i ljusa färger, nyttjas v. till blusar,
nattdräkter och underkläder. E. v. W.
Vizagapata’m, hamnstad i n. ö. delen av
presidentskapet Madras, Indien, vid
Bengaliska viken; 57,303 inv. (1931). Export av
manganmalm, jordnötter, socker m. m. Ny
djuphamn för oceanfartyg öppnades 1933;
genom nyanlagd järnväg till Rampur skall
Cen-tralindiens export till stor del gå över V.
Vizcacha [coipkaA/a], zool., se II a r m ö s s.
Vizcaya [coipka’ja], B i z c a y a, Biscaya,
den västligaste av Baskiska provinserna,
Spanien, vid Biscayabukten; 2,165 kvkm, 485,205
inv. (1931), till stor del basker; huvudstad:
Bilbao. V. uppfylles av Kantabriska bergen
och avvattnas av Nerviön o. a. vattenrika
kustfloder. Trakten kring Bilbao är ett av
Spaniens förnämsta bergsbruks- och
industriområden med rika järngruvor, stora stålverk
o. s. v. I det inre boskapsskötsel och
jordbruk; vid kusten betydande fiske.
Vizcayabukten [<oipka’ja-]> se
Biscayabukten.
Vizille [vizi’1], stad i fr. dep. Isère, 12 km
s. s. ö. om Grenoble; 4,512 inv. (1926).
Märkligt slott från 1600-talet, sedan 1924
statsegendom.
Vizin [vi’zin], D. I. v o n, rysk författare,
se F o n v i s i n, D. I.
Vizi’r, se V e s i r.
Vja’tka, stad i Gorki- (f. d.
Nizjnij-Novgo-rod-) området, Sovjetryssland, vid Kamas
biflod Vjatka; 73,534 inv. (1931). Knutpunkt
för Sibiriska banans huvudlinje och järnvägen
till Kotlas (vid Dvina). Viktig handelsstad
med betvdande industri (stora garverier,
tändsticksfabrik, järnvägsverkstäder m. m.). V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
