693 Wloclawek—Woermann, A. 694 Walcheren vid mynningen av Wester-Schelde; 21,661 inv. (1931); badort. V. är överfartsort till England och ändpunkt för järnvägslinjen Berlin—Osnabrück—Tilburg, fortsatt av den dagliga ångfartygslinjen V.—Harwich. Betydande import av petroleum, trävaror m. m.; varv och maskinfabriker. S. F. V. var den första nederländska stad, som höjde upprorsfanan mot Spanien (1572). 1809 intogs staden av engelsmännen, som förstörde dåv. fästningsverk samt de av Napoleon anlagda etablissemangen. Då nederländska regeringen 1911 framlade förslag till Scheldemyn-ningens befästande, framkallade detta en häftig tidningspolemik inom stormakternas tidningspress. Nederländerna veko dock icke från sin statsrättsligt oantastliga ståndpunkt, och 1913 beviljades anslag till V :s befästande. Vid världskrigets slut utsattes Nederländerna, i samband med belgiska krav på annexion av vissa nederländska områden (se Nederländerna, sp. 852), för starka påtryckningar från Belgiens sida i syfte att få bort spärren vid Scheldemynningarna. Nederländerna tillbakavisade dessa fordringar, och befästningarna vid V. bibehöllos. L. af P. Wloclawek [vlåtsla'väk], stad i po. voje-vodskapet Warszawa, på vänstra stranden av Weichsel; 56,277 inv. (1931); biskopssäte. Flodhamn; betydande industri, bl. a. trämasse-fabrik, maskinverkstäder, orgelfabrik m. m. Gotisk katedral från 1300-talet. — W. anlades på 1100-talet och blev snart en viktig handelsstad. 1703 besattes och befästes staden av en svensk styrka under G. Lilliehöök (jfr »Karolinska krigares dagböcker», XII, 1918). I slutet av dec. 1707 gick Karl XII vid W. över den tillfrusna floden. Om striderna vid W. under världskriget se Polsk-ryska fronten, sp. 1206. Wlodzimierz [vlåd^PmjäJ], W. W o 1 y fisk i, ry. Vladimir Volynskij, stad i po. voje-vodskapet Wolyn (Volynien), vid Bugs biflod Luga; 24,581 inv. (1931), judar, polacker och ukrainare. Betydande handel; sågverk m. m. Vlora [vlå'ra], se V a 1 o n a. Vloten [fläTon], Johannes van, holländsk litteraturhistoriker (1818—83). Blev 1854 prof, i nederländska språket och litteraturen vid Athenæum i Deventer, måste 1867 avgå på grund av sin antiteologiska hållning och levde sedan som skriftställare i Bloemen-daal vid Haarlem. V. bekämpade den reformerta kyrkoläran, utgav skrifter om radikalismen, om arbetarföreningar, fattigvård och folkbeväpning m. m. Bland V:s många skrifter må nämnas »De werken van Jacob Oats» (2 bd, 1855—62), »Nederlands opstand tegen Spanje» (3 bd, 1858—60; ny uppl., 2 bd, 1872), »Aesthetica of schoonheidskunde» (2 bd, 1863 —65; 3:e uppl. 1882) samt »Jonckbloets zoo-genoemde geschiedenis der nederlandsche let-teren getoetst en toegelicht» (1876). Hj.P-r.* Vltava [vo'ltava], tjeck, namnet på floden M o 1 d a u (se d. o.) i Böhmen. V. M., V M, förk. för världsmästerskap. V. O., om konjak, förk. för eng. very old, mycket gammal. VoandzéPa, bot., se Angolaärta. Vocabulärium, ordbok. Vocalise [våkalFz], fr., mus., se V o k a 1 i s. Vo'eatlvus, språkv., vokativ (se K a s u s). Woche, Die [di våd^a], tysk illustrerad veckotidskrift, sedan 1899 utg. av A. Scherls (se d. o.) förlag i Berlin. Wockatz [vå'kats], Justus Bertrand, skolman (f. 1856 8/10), blev fil. kand. 1883, tog 1891 folkskollärarexamen och var 1893—1904 folkskolinspektör i Hälsingland. 1906 öppnade han ett seminarium för småskollärarinnor vid Hagaström nära Gävle, vilket han 1919 skänkte till staten. Det nedlades 1932. W. har även grundat ett vilohem för lärarinnor vid Stugsund (tills, m. sin broder Emil) och anordnat ett skyddshem för gossar i Gullgruva, Skogs socken. Fr. Sg. Wodan, se Oden, sp. 145. Wodehouse [mäu/dhåus], se K im be rley, J. W. Vodena [vådena'], off. E dessa, stad i Ma-kedonien, n. Grekland, vid järnvägen Saloniki —Bitolj; 13,743 inv. (1931); huvudstad i nomos Pella. Textilindustri; märklig metropo-litkyrka. övre staden motsvarar Aigai, de makedoniska konungarnas äldsta residens, nedre staden den antika förstaden Edessa. Vodka [vå'tka], ry. (dimin. av voda, vatten), brännvin. Vodnik [vådni'k], V., se S 1 o v e n s k a språket och litteraturen. Vodskov, Hans Sofus, dansk estetiker och religionshistoriker (1846—1910). V. levde i djup tillbakadragenhet som privatman, först i Köpenhamn, mot slutet av sitt liv på en ö i Möckeln i Småland och avböjde den professur i estetik vid Köpenhamns univ., som under kampen mot Brändes erbjöds honom. Hans insatser i den religionshistoriska forskningen bestå framför allt i en med mycken spiritualitet och glänsande framställningskonst framförd kritik av vissa då gängse vetenskapliga teorier, bl. a. av S. Bugges filologiska myttolkning (i »Spredte studier», 1884) och av Max Müllers och Bergaignes romantiska uppfattning av Vedadikterna i det märkliga arbetet »Sjæledyrkelse og na-turdyrkelse» (1890—97). T. A-æ. Voejkov [vaje'jkof] el. W o j e i k o v, A 1 e k-sandr Ivanovitj, rysk meteorolog och geograf (1842—1916), prof, i fysisk geografi vid Petersburgs univ. 1885. En bland V :s främsta vetenskapliga förtjänster är att ha påvisat snötäckets betydelse som klimatisk faktor. Ett föregångsarbete av stor betydelse är hans verk över »Die Klimate der Erde» (1887) liksom hans studier över den atmosfäriska cirkulationen. V. sysslade även med allmänt geografiska problem. Under en strapatsrik resa i ryska Turkestan, som han företog vid 70 års ålder, samlade han material till sitt sista betydande arbete, »Le Turkestan russe» (1914). Betydande delar av hans arbeten äro publicerade i Meteorologische Zeitschrift, Petermanns Mitteilungen och Annales de Géographie. A. Å. Woermann [vÖ'r-]> Adolf, tysk redare och kolonialpolitiker (1847—1911), bror till K. W. Ingick 1874 som delägare i faderns firma (Karl Woermann), vars ledning han övertog 1880. Han utvecklade firmans rederiverksamhet (Woermannlinjen) och förvärvade jämte Jantzen & Thormählen 1884 Kamerun-området, där firman W. haft faktorier från 1868, genom fördrag med några negerstam-