Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Woermann, Adolf - Woermann, Karl - Wœrth - Woeste, Charles Frédéric Auguste - Woestijne, Karel Van de - Voetius, Gisbertus (Gijsbert Voet) - Woëvre - Vogel, Eduard - Vogel, Hermann Carl - Vogel, Hermann Wilhelm - Vogel, Hugo - Vogelia - Vogelsberg - Vogelweide - Vogeserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Woermann, K.—Vogeserna
695
mar. S. å. överläto de sina höghetsrättigheter
på Tyska riket. V. S-g.*
Woerniann [vö’r-], Karl, tysk
konsthistoriker (1844—1933), bror till A. W. Var urspr.
advokat, blev prof, vid konstakad. i
Düsseldorf 1873 och var dir. för målningsgalleriet
i Dresden 1882—1910. W. började 1877 utge
»Geschiehte der Malerei» tills, m. A.
Wolt-mann. Efter Woltmanns död (1880) fortsatte
W. arbetet (3 dir, 1877—87). Det följdes av
»Geschiehte der Kunst aller Zeiten und
Völ-ker» (3 dir, 1900—11; ny, omarb. uppl., 6 bd,
1915—22). Bland hans övriga arbeten
märkas »Was uns die Kunstgeschichte lehrt»
(1894; 5:e uppl. 1926) och kritiska
katalogarbeten över Dresdengalleriet m. m. (E. L-k.)
Wærth [vört], se W ö r t h.
Woeste [vö’sto], Charles Frédéric
Auguste, greve, belgisk politiker (1837—
1922). Var urspr. advokat, inträdde 1874 i
deputeradekammaren och blev inom kort
ultra-klerikalernas inflytelserike ledare. Några
månader 1884 var W. justitieminister och erhöll
1891 titeln statsminister. 1914 blev han greve.
W. framträdde särskilt i skolfrågor, där han
oftast med stor framgång tillvaratog de
katolska intressena. 1901 lyckades han hindra
ett förslag om omedelbar annexion av
Kongo-staten. W. skrev bl. a. »La neutralité beige,
la Belgique et la France» (1891). B. E-r.
Woestijne [vöstéFno], Karel Van de,
flamländsk författare (1878—1929), skrev bl.
a. dikter, prosaverken »Janus met het
dub-bele voorhoofd» (1908), »De modderen man»
(1920), »God aan zee» (1926) och »Kunst en
geest in Vlaanderen» (1911). W :s »Werken»
(3 bd) utkommo 1928—30 och strödda
uppsatser i »De schroeflijn» (2 bd, 1930). W.
räknade sig till den s. k. neoklassicismen och
stod de franska symbolisterna nära. —
Mo-nogr. av M. Gijsen (1921) och J. Eeckhout
(1932). _ (E. Rth.)
Voetius [fö’tiös], Gisbertus (Gijsbert
V o e t), holländsk reformert teolog, en av
pie-tismens »fäder» (1589—1676), urspr. präst,
från 1634 teol. prof, i Utrecht. V., som under
en resa till England fått sympatier för
puri-tanismen, företrädde en strängt ortodox och
kyrkligt exklusiv calvinism. Därigenom kom
han i strid med Arminius’ anhängare, med
Cartesius och med Coccejus, vilka samtliga
enl. V. förvanskade den kristna tron. Se även
Förbundsteologi. Han ivrade
samtidigt för en religiös och sedlig förnyelse inom
folket, vilket ledde till en omfattande
reformrörelse, som fick inflytande på pietismens
uppkomst. V., som var en grundlärd teolog
och betydande predikant, författade flera
skrifter (»Politica ecclesiastica», 4 bd, 1663—
76, och »Exercitia pietatis», 1664). — Monogr.
av A. C. Duker, »Gisbert V.» (3 dir, 1897
—1915). _ HgPl.
Woevre [vcoavr], landskap i Lothringen, ö.
Frankrike, ö. om Verdun. Bildar en täml.
jämn slätt (kalksten, leror) med talrika
småsjöar och sumpmarker samt avvattnas mot ö.
till Moselle av floden Orne. I v. begränsas W.
av de branta Cötes de Meuse. — Under
världskriget utkämpades på den omedelbart vid
fransk-tyska gränsen liggande Woevreslätten
häftiga strider 1914 och april 1915 (den s. k.
Woevreoffensiven) samt 1916 i samband med
696
Verdunslaget (se Belgisk-franska
fronten, sp. 1158 och 1167, samt Verdun).
Vogel [få’gol], E d u a r d, tysk
Afrikaresan-de (1829—56), fick 1853 engelska regeringens
uppdrag att leda en expedition till
Central-afrika för att understödja och fortsätta
Barths och Overwegs forskningar, nådde
Bor-nu i jan. 1854, gjorde s. å. och 1855 utflykter
mot v. till Zinder och mot s. till Benue. 1
jan. 1856 bröt han upp för att genom Sudan
nå Nilländerna men mördades s. å. på
befallning av sultanen i Wadai. — Biogr. av A.
Pahde (1889). K. G. L.
Vogel [fä’gol], Hermann Carl, tysk
astronom (1842—1907). Förestod först v.
Bü-lows privata observatorium i Bothkamp och
deltog i organiserandet av ett astrofysikaliskt
observatorium i Potsdam, vars chef han blev
1882. V. utförde omfattande observationer av
nebulosor och stjärnhopar och lämnade viktiga
bidrag till utforskningen av planeternas och
solens spektra och ej minst till stjärnornas
spektrala klassifikation. V. var också en av
banbrytarna vid bestämningen av
stjärnornas rörelser i synlinjens riktning. K. Lmk.
Vogel [få’gol], Hermann Wilhelm, tysk
fotokemist (1834—98), blev 1873 prof, i
fotokemi i Berlin och 1884 föreståndare för ett
fototekniskt laboratorium vid Charlottenburgs
tekniska högskola. V. utförde viktiga
undersökningar på alla områden av den rena och
tillämpade fotografien och upptäckte bl. a.
färgsensibilisatorerna (1873; se Fotografi,
sp. 874—875). Han utgav bl. a. »Handbuch
der Photographie» (1890—99; bd 2: 1—12 i ny
uppl. 1925—26) och »Practische
Spectralana-lyse irdischer Stoffe» (1877; 2:a uppl., 2 bd,
1888—89). K. A. V-g.*
Vogel [fä’gol], Hugo, tysk målare (f. 1855),
studerade vid akad. i Düsseldorf och i
Paris; var prof, vid akad. i Berlin 1888—93.
V. började som historiemålare med »Luther
predikar på Wartburg» (1883; Kunsthalle i
Hamburg), utförde även genretavlor, ss.
»Moder och barn i en lövsal» (1896;
nationalgal-leriet i Berlin), och porträtt. Inom
monumentalmåleriet utförde han 1897—1900
väggmålningar i rådhuset i Berlin, i Ständehaus i
Merseburg och i Hamburgs rådhus; de senare
fullbordades 1909. För den tyska avd. på
världsutställningen i Bryssel 1910 utförde
han »Prometheus skänker människorna elden»
(80 kvm stor), sedan utförd som
väggmålning i Charité i Berlin (fullb. 1920). En
kraftigt hållen gruppbild av Hamburgs senatorer
i gammaldags dräkter målades 1902
(Kunsthalle där). G-gN.*
Voge’Iia, bot., se N e s 1 i a.
Vogelsberg [få’golsbärk], bergstrakt i mell.
Tyskland, i Hessen samt Hessen-Nassau.
Bildar en del av Hessiska berglandet samt
skiljes från Taunus av dallandskapet
Wet-terau, från Spessart av Kinzigdalen och från
Rhön av Fuldadalen. V. är den sista resten
av en väldig vulkan. Högsta toppen,
Tauf-stein, når 774 m ö. h. Klimatet är täml.
strängt och befolkningen gles.
Vogelweide [fä’gølvaida], se Walther
von der Vogelweide.
Vogeserna, fr. V os ges, ty. Vogesen eller
Wasgau, bergland i ö. Frankrike, bildar v.
gränsen för Elsass. V. sträcka sig från Bur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
