Woermann, K.—Vogeserna 695 mar. S. å. överläto de sina höghetsrättigheter på Tyska riket. V. S-g.* Woerniann [vö'r-], Karl, tysk konsthistoriker (1844—1933), bror till A. W. Var urspr. advokat, blev prof, vid konstakad. i Düsseldorf 1873 och var dir. för målningsgalleriet i Dresden 1882—1910. W. började 1877 utge »Geschiehte der Malerei» tills, m. A. Wolt-mann. Efter Woltmanns död (1880) fortsatte W. arbetet (3 dir, 1877—87). Det följdes av »Geschiehte der Kunst aller Zeiten und Völ-ker» (3 dir, 1900—11; ny, omarb. uppl., 6 bd, 1915—22). Bland hans övriga arbeten märkas »Was uns die Kunstgeschichte lehrt» (1894; 5:e uppl. 1926) och kritiska katalogarbeten över Dresdengalleriet m. m. (E. L-k.) Wærth [vört], se W ö r t h. Woeste [vö'sto], Charles Frédéric Auguste, greve, belgisk politiker (1837— 1922). Var urspr. advokat, inträdde 1874 i deputeradekammaren och blev inom kort ultra-klerikalernas inflytelserike ledare. Några månader 1884 var W. justitieminister och erhöll 1891 titeln statsminister. 1914 blev han greve. W. framträdde särskilt i skolfrågor, där han oftast med stor framgång tillvaratog de katolska intressena. 1901 lyckades han hindra ett förslag om omedelbar annexion av Kongo-staten. W. skrev bl. a. »La neutralité beige, la Belgique et la France» (1891). B. E-r. Woestijne [vöstéFno], Karel Van de, flamländsk författare (1878—1929), skrev bl. a. dikter, prosaverken »Janus met het dub-bele voorhoofd» (1908), »De modderen man» (1920), »God aan zee» (1926) och »Kunst en geest in Vlaanderen» (1911). W :s »Werken» (3 bd) utkommo 1928—30 och strödda uppsatser i »De schroeflijn» (2 bd, 1930). W. räknade sig till den s. k. neoklassicismen och stod de franska symbolisterna nära. — Mo-nogr. av M. Gijsen (1921) och J. Eeckhout (1932). _ (E. Rth.) Voetius [fö'tiös], Gisbertus (Gijsbert V o e t), holländsk reformert teolog, en av pie-tismens »fäder» (1589—1676), urspr. präst, från 1634 teol. prof, i Utrecht. V., som under en resa till England fått sympatier för puri-tanismen, företrädde en strängt ortodox och kyrkligt exklusiv calvinism. Därigenom kom han i strid med Arminius’ anhängare, med Cartesius och med Coccejus, vilka samtliga enl. V. förvanskade den kristna tron. Se även Förbundsteologi. Han ivrade samtidigt för en religiös och sedlig förnyelse inom folket, vilket ledde till en omfattande reformrörelse, som fick inflytande på pietismens uppkomst. V., som var en grundlärd teolog och betydande predikant, författade flera skrifter (»Politica ecclesiastica», 4 bd, 1663— 76, och »Exercitia pietatis», 1664). — Monogr. av A. C. Duker, »Gisbert V.» (3 dir, 1897 —1915). _ HgPl. Woevre [vcoavr], landskap i Lothringen, ö. Frankrike, ö. om Verdun. Bildar en täml. jämn slätt (kalksten, leror) med talrika småsjöar och sumpmarker samt avvattnas mot ö. till Moselle av floden Orne. I v. begränsas W. av de branta Cötes de Meuse. — Under världskriget utkämpades på den omedelbart vid fransk-tyska gränsen liggande Woevreslätten häftiga strider 1914 och april 1915 (den s. k. Woevreoffensiven) samt 1916 i samband med 696 Verdunslaget (se Belgisk-franska fronten, sp. 1158 och 1167, samt Verdun). Vogel [få'gol], E d u a r d, tysk Afrikaresan-de (1829—56), fick 1853 engelska regeringens uppdrag att leda en expedition till Central-afrika för att understödja och fortsätta Barths och Overwegs forskningar, nådde Bor-nu i jan. 1854, gjorde s. å. och 1855 utflykter mot v. till Zinder och mot s. till Benue. 1 jan. 1856 bröt han upp för att genom Sudan nå Nilländerna men mördades s. å. på befallning av sultanen i Wadai. — Biogr. av A. Pahde (1889). K. G. L. Vogel [fä'gol], Hermann Carl, tysk astronom (1842—1907). Förestod först v. Bü-lows privata observatorium i Bothkamp och deltog i organiserandet av ett astrofysikaliskt observatorium i Potsdam, vars chef han blev 1882. V. utförde omfattande observationer av nebulosor och stjärnhopar och lämnade viktiga bidrag till utforskningen av planeternas och solens spektra och ej minst till stjärnornas spektrala klassifikation. V. var också en av banbrytarna vid bestämningen av stjärnornas rörelser i synlinjens riktning. K. Lmk. Vogel [få'gol], Hermann Wilhelm, tysk fotokemist (1834—98), blev 1873 prof, i fotokemi i Berlin och 1884 föreståndare för ett fototekniskt laboratorium vid Charlottenburgs tekniska högskola. V. utförde viktiga undersökningar på alla områden av den rena och tillämpade fotografien och upptäckte bl. a. färgsensibilisatorerna (1873; se Fotografi, sp. 874—875). Han utgav bl. a. »Handbuch der Photographie» (1890—99; bd 2: 1—12 i ny uppl. 1925—26) och »Practische Spectralana-lyse irdischer Stoffe» (1877; 2:a uppl., 2 bd, 1888—89). K. A. V-g.* Vogel [fä'gol], Hugo, tysk målare (f. 1855), studerade vid akad. i Düsseldorf och i Paris; var prof, vid akad. i Berlin 1888—93. V. började som historiemålare med »Luther predikar på Wartburg» (1883; Kunsthalle i Hamburg), utförde även genretavlor, ss. »Moder och barn i en lövsal» (1896; nationalgal-leriet i Berlin), och porträtt. Inom monumentalmåleriet utförde han 1897—1900 väggmålningar i rådhuset i Berlin, i Ständehaus i Merseburg och i Hamburgs rådhus; de senare fullbordades 1909. För den tyska avd. på världsutställningen i Bryssel 1910 utförde han »Prometheus skänker människorna elden» (80 kvm stor), sedan utförd som väggmålning i Charité i Berlin (fullb. 1920). En kraftigt hållen gruppbild av Hamburgs senatorer i gammaldags dräkter målades 1902 (Kunsthalle där). G-gN.* Voge'Iia, bot., se N e s 1 i a. Vogelsberg [få'golsbärk], bergstrakt i mell. Tyskland, i Hessen samt Hessen-Nassau. Bildar en del av Hessiska berglandet samt skiljes från Taunus av dallandskapet Wet-terau, från Spessart av Kinzigdalen och från Rhön av Fuldadalen. V. är den sista resten av en väldig vulkan. Högsta toppen, Tauf-stein, når 774 m ö. h. Klimatet är täml. strängt och befolkningen gles. Vogelweide [fä'gølvaida], se Walther von der Vogelweide. Vogeserna, fr. V os ges, ty. Vogesen eller Wasgau, bergland i ö. Frankrike, bildar v. gränsen för Elsass. V. sträcka sig från Bur-