699 Vogt, J. H. L.—Vogt, N. C. 700 Vogt [fokt], Johan He rm an Lie, norsk geolog, metallurg och mineralog (1858—1932); jfr släktövers. Efter bergsexamen i Oslo 1880 bedrev V. under några år studier vid utländska högskolor, 1882— 83 hos W. C. Brögger vid Stockholms högskola och bl. a. R. Åkerman vid Tekniska högskolan i Stockholm. 1886 blev V. prof, i metallurgi i Oslo, och 1912—29 var han prof, i geologi m. m. i Trondheim. Led. av sv. Vet.-akad. (1920). För främjandet av Norges bergshantering, sär skilt nickel- och järnindustrierna, verkade V. outtröttligt, och han var ivrig förespråkare för byggandet av Ofotenbanan. V :s mycket omfattande vetenskapliga produktion har varit av banbrytande betydelse inom de forskningsområden, som han huvudsaki. behandlade, näml, dels den fysikaliska kemiens tillämpning vid studiet av eruptivbergarterna, dels malmförekomsternas geologi. Ett resultat av studierna hos Brögger och Åkerman blev V :s »Studier over slagger» (Bihang till Sv. Vet.-akad :s Handl., 9, 1884), som inledde en lång serie viktiga arbeten om silikatsmältor och kristallisationsföljden samt den magmatiska differentiationen hos eruptivbergarterna; särskilt kunna här ytterligare blott följ, verk anföras: »Die Silikatschmelzlösungen», I-—II (i Oslo vet.-akad:s skr. 1903—04), »Physika-lisch-chemische Gesetze der Krystallisations-folge in Eruptivgesteinen» (Tschermaks Mine-ralogische und Petrographische Mitteilungen, 24—27, 1905—08), »Über anchi-monominera-lische und anchi-eutektische Eruptivgesteine» (i Oslo vet.-akad:s skr. 1908), »Die Sulfid: Silikatschmelzlösungen» (ibid. 1918) och »The physical chemistry of the magmatic differen-tiation of igneous rocks», I—III (ibid. 1924— 30). Bland V:s malmgeologiska arbeten må här framhållas hans uppsatser i Zeitschrift für Praktische Geologie på 1890-talet om malmförekomsternas bildning och systematik samt den tills, m. F. Beyschlag oeh P. Krusch utgivna handboken »Die Lagerstätten der nutzbaren Mineralien und Gesteine» (2 bd, 1910—13; 2:a uppl. 1914—21). Förutom intressanta glacialgeologiska bidrag publicerade V. dessutom viktiga geologiska arbeten om bl. a. »Salten og ranen» (i Norges Geologiske Undersökelse, 3, 1890), »Norsk marmor» (ibid., 22, 1897) och »Söndre Helgeland» (ibid., 29, 1900). — Biogr. av C. W. Carstens och S. Foslie i Norsk Geol. Tidsskr., 11, 1932. N. Zn. Vogt [fokt], Jörgen Herman, norsk statsman (1784—1862); jfr släktövers. Blev student 1800 och tog juridisk examen 1806. I danska räntekammaren steg han till högre poster men var från 1814 knuten till Norge och blev s. å. expeditionssekr. i finansdep. samt 1818 led. av kommittén för Norges lagstiftning. 1822 utnämndes han till statssekr. och 1825 till statsråd. 1828 blev V. led. av strafflagskommissionen och avgick från stats-rådsbefattningen men återtog den 1836 som chef för finansdep. 1845 ställdes V. inför riksrätt på grund av vägrad kungl. sanktion av ett stortingsbeslut m. m. men frikändes. 1858 tog han avsked. 1871 utgåvos V:s »Opteg-nelser om sit liv og sin embedsvirksomhed» (2 dir, 1871, 1895; omfatta tiden 1784—1858) med viktiga bidrag till Norges historia. (J. Schr.) Vogt [fåkt], Karl, tysk-schweizisk naturvetenskapsman och politiker (1817—95), studerade hos Agassiz, blev 1847 prof, i anatomi i Giessen men avskedades 1849 av politiska skäl, flydde till Schweiz och blev 1852 prof, i geologi och sedan även i paleontologi i Geneve. V., som urspr. slutit sig till Cuvier, var en bland de första naturforskare pä kontinenten, som omfattade Darwins utveck-lingslära, vilken han mycket bidrog att göra känd och utbredd genom populära framställningar. Hans läroböcker i jämförande anatomi och i geologi och paleontologi användes mycket. Tidigt hade V. deltagit i det unga Tysklands politiska strävanden och var 1848 led. av parlamentet i Frankfurt a. M. Även i Schweiz var V. bemärkt politiker. Biogr. av W. Vogt (1896). K. A. G. Vogt [fokt], Nils, norskt statsråd (1817— 94); jfr släktövers. Blev 1839 jur. kand., 1850 amtman i Söndre Bergenhus amt och 1860 stiftsamtman i Kristiansands stift. V. var 1857—58 och 1862—71 led. av stortinget, där han åtnjöt stort anseende och 1868—69 var president. 1865—67 var han led. av den stora unionskommittén och 1871—84 statsråd i F. Stängs och C. A. Selmers ministärer. Som led. av den sistnämnda dömdes V. tills m. övriga statsråd av riksrätten 1884 och förlorade sitt ämbete; var sedan amtman i Bus-keruds amt till 1890. E. H.* Vogt [fokt], Nils, norsk publicist (1859— 1927); jfr släktövers. Blev jur. kand. 1881 och 1882 redaktionssekr. i det konservativa Mor-genbladet (se d. o.), vars huvudred, han var 1894—1913. V. stiftade 1892 Den konservative presses förening, vars ordf, han var 1892 —98, och Norsk presseforbund, vars förste ordf, han var. (J. Schr.) Vogt [fokt], Nils C o 11 e 11, norsk författare (f. 1864); jfr släktövers. Väckte uppmärksamhet med sina friska »Digte» (1887), som voro starkt erotiska och upproriskt radikala. Italien frigjorde hans livsglädje helt (»Fra vaar til höst», 1894), och i nästa samling, »Musik og vaar» (1896), hyllade han Norge. Senare diktböcker (»Det dyre bröd», 1900, »Septemberbrand», 1907, »Hjemkomst», 1917, »Ned fra bjerget», 1924, m. fl.) bevara de tidigares karaktär av kraft och intensi tet. V. har även skrivit romaner (»Harriet Blich», 1902, m. fl.), dramer (»De skade-skudte», 1914, m. fl.) och självbiogr. »Fra. gutt til mann» (1932). Han var en förnyare av den norska lyriken på 1880-talet, då problemböckerna hotade kväva poesien, och fortsätter linjen Wergeland—Björnson. R-n B.