703 Wohlin—Voionmaa 704 trä snidade och inålade figurer. Om W:s egen delaktighet i arbetet ha åsikterna skiftat. Hans äldsta kända verk (1465) äro fyra målningar på Hoferaltaret (nu i Gamla pinako-teket i München) med skildringar av passions-historien och uppståndelsen samt på baksidan bebådelsen, Jesu födelse, apostlar och ärkeängeln Mikael. Bland senare altarverk från W:s verkstad är högaltaret i Mariakyrkan i Zwickau 1479; »Bebådelsen» samt flera motiv ur Jesu barndom och lidandes historia anses vara målade av W. själv, noggrant utförda. Inom träsnittet var W. banbrytare och höjde det från hantverk till konst. Framför allt betydande äro de båda verken »Schatzbehalter der wahren Reichthümer des Heils und der ewigen Seligkeit» (96 träsnitt, 1491) och dr Hartmann Schedels »Die Weltchronik», som utkom på latin 1493 och på ty. 1494 med över 2,000 bilder, motiv ur historien och legenden, bibliska och världsliga kompositioner, utsikter av städer m. m. Bilderna i dessa båda verk utfördes av W. och Wilhelm Pleyden-wurff (d. 1495). Dürer arbetade i sin ungdom i W:s verkstad. Se Tysk konst, bild 24. — Litt.: »M. W. und der Nürnberger Holz-, schnitt im letzten Drittel des XV. Jahrhun-derts» (1913); C. Koch, uppsats i Zeitschrift für Bildende Kunst, årg. 63, 1929—30. (E. L-k.) Wohlin [våll'n], Nils Richard, universitetslärare, ämbetsman, politiker (f. 1881 u/e). Blev fil. lic. i Uppsala 1903, docent 1908 i politisk ekonomi vid Stockholms högskola och 1913 fil. dr, var 1916 —30 prof, i statistik i Uppsala och blev 1930 generaltulldir. Som sekr. 1907—10 i emigrationsutred-ningen utarbetade W. ett antal betydelsefulla bilagor rörande jordbruksbefolkningen m. m. Bland övriga offentliga uppdrag märkas ledamotskap av torp- (1909—11), kronolägenhets- (1912 —20), industri- (1916—17) och jordkommissionerna (1919—23), tull- och traktat-(1919—23) och besparingskommittéerna (1927 —28), skatteutjämningsberedningen (1929— 32), motorbränslesakkunniga (1933) samt utredningarna om ökade försörjningsmöjligheter inom olika näringar (s. å.), om inrättande av en statens affärsbank (1934) och om bered-skapsåtgärder till skydd för den inhemska marknaden (s. å.). Led. av Vet.-akad. (1918). 1919 invaldes W. i Första kammaren och anslöt sig till Bondeförbundet. I Tryggers ministär 1923—24 var W. handelsminister, utan att Bondeförbundet därmed formellt deltog i regeringsbildningen. 1928 blev W. finansminister i Lindmans regering, sedan han vid andrakammarvalen s. å. invalts på högerlistan i Uppsala län. Redan i juni 1929 avgick W. efter en kontrovers med riksdagen med anledning av Allmänna sparbankens krasch. W. tillhör sedan 1932 Första kammaren. Då han 1934 blev vilde, miste han sina tidigare placeringar i riksdagsutskott (bl. a. bevillningsutskottet). I den omfattande utrednings- och författarverksamhet, som W. bedrivit, kunna nämnas »Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna» (1908), »Faran av bondeklassens undergrävande» (1910), »Den svenska jordstycknings-politiken i de 18:de och 19:de århundradena» (1912; akad. avh.), »Det svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden» (1914), »Driftskoncentrationen i svensk fabriksindustri» (1915), »Svensk ekonomi och politik» (1918), »Det industriella underbefälet» (1929) och »Jämförande undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen» (1930). S. Sgh. Wohltäter [våTtäter], ty., välgörare; person, som spenderar. Voigt [fäkt], Georg, tysk historieskrivare (1827—91), son till J. V.; prof, i historia i Leipzig, skrev de för humanismens utvecklingshistoria alltjämt viktiga »Die Wie-derbelebung des classischen Alterthums» (1859; 3:e uppl. 1893) och »E. S. Piccolomini . .. und sein Zeitalter» (3 bd, 1856—63). V. S-g.* Voigt [fåkt], Johannes, tysk historieskrivare (1786—1863). Blev 1817 chef för stadsarkivet i Königsberg och 1823 prof. där. Han skrev bl. a. »Geschichte Preussens» (9 bd, 1827—39) och utgav »Codex diplomaticus prussicus» (6 bd, 1836—61). Voigt-Diederichs [fä'kt-dl'dori^s], H e 1 e n e, tysk författarinna (f. 1875), 1898—1915 g. m. bokförläggaren Eugen Diederichs, har i en rad romaner och noveller (»Schleswig-holstei-ner Landleute», 1898, »Leben ohne Lärmen», 1903, »Dreiviertel Stund vor Tag», 1905, »Wir in der Heimat», 1916, »Regine», 1923, m. fl.) skildrat nordtyskt folklynne, särskilt i hembygden, med kraftfull karakteristik och betydande berättarförmåga. R-n B. Voigtel [fä'ktøl], Richard, tysk arkitekt (1829—1902), känd huvudsaki. som Kölndo-mens fullbordare. V. anställdes 1855 av Zwir-ner vid arbetet på Kölndomen och ledde efter Zwirners död 1862 byggnadsarbetet. Han fullbordade därvid långhuset, tvärskeppet och tornen, allt färdigt 1880. G-gN.* Voigtländer [få'kt ], Friedrich, Ritter von, österrikisk optiker (1812—78), konstruerade 1840 det av Joseph Petzval beräknade ljusstarka fotografiska porträttobjektivet (jfr Fotografiska objektiv). Han grundade 1849 den kända optiska fabriken Voigtländer & Sohn. J. H-g. Voikka [våi'ka] bruk, i Finland, se K y m-m e n e a.-b. Voilå [vcoala'], fr., »se där!», »punkt och slut!» Voile [vcoal], fr., slöja; lätt tyg av hårt tvinnat garn, vävt i tvåskaft. Voionmaa [vå'jånmä], Kaarle Väinö, finländsk historiker och politiker (f. 1869); hette urspr. W a 11 i n. Disputerade 1893 samt blev 1903 docent och 1918 e. o. prof, i nordisk historia vid Helsingfors univ. V. har utgivit betydande finskspråkiga arbeten om Finlands äldre bebyggelse- och medeltidshistoria, Tammerfors stads historia (3 bd, 1903 —10; ny uppl. 1929—32) samt läroböcker i ekonomisk geografi, bl. a. »Finlands ekonomi» (sv. övers. 1924). V. har spelat en ledande roll i nykterhetsrörelsen och är från 1919 led. av riksdagen (socialdemokrat). Han var mars