- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
703-704

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

703

Wohlin—Voionmaa

704

trä snidade och inålade figurer. Om W:s egen
delaktighet i arbetet ha åsikterna skiftat.
Hans äldsta kända verk (1465) äro fyra
målningar på Hoferaltaret (nu i Gamla
pinako-teket i München) med skildringar av
passions-historien och uppståndelsen samt på baksidan
bebådelsen, Jesu födelse, apostlar och
ärkeängeln Mikael. Bland senare altarverk från
W:s verkstad är högaltaret i Mariakyrkan i
Zwickau 1479; »Bebådelsen» samt flera motiv
ur Jesu barndom och lidandes historia anses
vara målade av W. själv, noggrant utförda.
Inom träsnittet var W. banbrytare och höjde
det från hantverk till konst. Framför allt
betydande äro de båda verken »Schatzbehalter
der wahren Reichthümer des Heils und der
ewigen Seligkeit» (96 träsnitt, 1491) och dr
Hartmann Schedels »Die Weltchronik», som
utkom på latin 1493 och på ty. 1494 med över
2,000 bilder, motiv ur historien och legenden,
bibliska och världsliga kompositioner,
utsikter av städer m. m. Bilderna i dessa båda
verk utfördes av W. och Wilhelm
Pleyden-wurff (d. 1495). Dürer arbetade i sin ungdom
i W:s verkstad. Se Tysk konst, bild 24.
— Litt.: »M. W. und der Nürnberger
Holz-, schnitt im letzten Drittel des XV.
Jahrhun-derts» (1913); C. Koch, uppsats i Zeitschrift
für Bildende Kunst, årg. 63, 1929—30. (E. L-k.)

Wohlin [våll’n], Nils Richard,
universitetslärare, ämbetsman, politiker (f. 1881 u/e).
Blev fil. lic. i Uppsala 1903, docent 1908 i
politisk ekonomi vid Stockholms högskola och
1913 fil. dr, var 1916
—30 prof, i statistik
i Uppsala och blev
1930 generaltulldir.
Som sekr. 1907—10
i
emigrationsutred-ningen utarbetade W.
ett antal
betydelsefulla bilagor rörande
jordbruksbefolkningen
m. m. Bland övriga
offentliga uppdrag
märkas ledamotskap
av torp- (1909—11),
kronolägenhets- (1912

—20), industri- (1916—17) och
jordkommissionerna (1919—23), tull- och
traktat-(1919—23) och besparingskommittéerna (1927
—28), skatteutjämningsberedningen (1929—
32), motorbränslesakkunniga (1933) samt
utredningarna om ökade försörjningsmöjligheter
inom olika näringar (s. å.), om inrättande av
en statens affärsbank (1934) och om
bered-skapsåtgärder till skydd för den inhemska
marknaden (s. å.). Led. av Vet.-akad. (1918).

1919 invaldes W. i Första kammaren och
anslöt sig till Bondeförbundet. I Tryggers
ministär 1923—24 var W. handelsminister,
utan att Bondeförbundet därmed formellt
deltog i regeringsbildningen. 1928 blev W.
finansminister i Lindmans regering, sedan han vid
andrakammarvalen s. å. invalts på högerlistan
i Uppsala län. Redan i juni 1929 avgick W.
efter en kontrovers med riksdagen med
anledning av Allmänna sparbankens krasch. W.
tillhör sedan 1932 Första kammaren. Då han
1934 blev vilde, miste han sina tidigare
placeringar i riksdagsutskott (bl. a.
bevillningsutskottet).

I den omfattande utrednings- och
författarverksamhet, som W. bedrivit, kunna nämnas
»Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna»
(1908), »Faran av bondeklassens
undergrävande» (1910), »Den svenska
jordstycknings-politiken i de 18:de och 19:de århundradena»
(1912; akad. avh.), »Det svenska
jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden» (1914),
»Driftskoncentrationen i svensk
fabriksindustri» (1915), »Svensk ekonomi och politik»
(1918), »Det industriella underbefälet» (1929)
och »Jämförande undersökning av den
statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen»
(1930). S. Sgh.

Wohltäter [våTtäter], ty., välgörare;
person, som spenderar.

Voigt [fäkt], Georg, tysk
historieskrivare (1827—91), son till J. V.; prof, i
historia i Leipzig, skrev de för humanismens
utvecklingshistoria alltjämt viktiga »Die
Wie-derbelebung des classischen Alterthums» (1859;
3:e uppl. 1893) och »E. S. Piccolomini . .. und
sein Zeitalter» (3 bd, 1856—63). V. S-g.*

Voigt [fåkt], Johannes, tysk
historieskrivare (1786—1863). Blev 1817 chef för
stadsarkivet i Königsberg och 1823 prof. där.
Han skrev bl. a. »Geschichte Preussens» (9
bd, 1827—39) och utgav »Codex diplomaticus
prussicus» (6 bd, 1836—61).

Voigt-Diederichs [fä’kt-dl’dori^s], H e 1 e n e,
tysk författarinna (f. 1875), 1898—1915 g. m.
bokförläggaren Eugen Diederichs, har i en
rad romaner och noveller
(»Schleswig-holstei-ner Landleute», 1898, »Leben ohne Lärmen»,
1903, »Dreiviertel Stund vor Tag», 1905,
»Wir in der Heimat», 1916, »Regine», 1923,
m. fl.) skildrat nordtyskt folklynne, särskilt
i hembygden, med kraftfull karakteristik och
betydande berättarförmåga. R-n B.

Voigtel [fä’ktøl], Richard, tysk arkitekt
(1829—1902), känd huvudsaki. som
Kölndo-mens fullbordare. V. anställdes 1855 av
Zwir-ner vid arbetet på Kölndomen och ledde efter
Zwirners död 1862 byggnadsarbetet. Han
fullbordade därvid långhuset, tvärskeppet och
tornen, allt färdigt 1880. G-gN.*

Voigtländer [få’kt ], Friedrich, Ritter
von, österrikisk optiker (1812—78),
konstruerade 1840 det av Joseph Petzval beräknade
ljusstarka fotografiska porträttobjektivet (jfr
Fotografiska objektiv). Han
grundade 1849 den kända optiska fabriken
Voigtländer & Sohn. J. H-g.

Voikka [våi’ka] bruk, i Finland, se K y
m-m e n e a.-b.

Voilå [vcoala’], fr., »se där!», »punkt och
slut!»

Voile [vcoal], fr., slöja; lätt tyg av hårt
tvinnat garn, vävt i tvåskaft.

Voionmaa [vå’jånmä], Kaarle Väinö,
finländsk historiker och politiker (f. 1869);
hette urspr. W a 11 i n. Disputerade 1893 samt
blev 1903 docent och 1918 e. o. prof, i
nordisk historia vid Helsingfors univ. V. har
utgivit betydande finskspråkiga arbeten om
Finlands äldre bebyggelse- och
medeltidshistoria, Tammerfors stads historia (3 bd, 1903
—10; ny uppl. 1929—32) samt läroböcker i
ekonomisk geografi, bl. a. »Finlands ekonomi»
(sv. övers. 1924). V. har spelat en ledande
roll i nykterhetsrörelsen och är från 1919 led.
av riksdagen (socialdemokrat). Han var mars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free