705 Voisin—Vokabular 706 —sept. 1917 senator och chef för kommunika-tionsexpeditionen samt dec. 1926—dec. 1927 utrikesminister i V. Tanners socialdemokratiska ministär. H. E. P. Voisin [vcoazä'], bröderna Gabriel (f. 1880) och Charles (f. 1882), franska flyg-planskonstruktörer. De byggde 1906 ett flygplan av säregen konstruktion, ett biplan med två bensinmotorer, vilka drevo en propeller bakom planet. Bröderna V. anlade en fabrik och började en flygskola. Med ett plan av förändrad konstruktion flög Charles V. mars 1907 60 m på 2—3 m höjd. De av bröderna V. tillverkade flygplanen vunno därefter stort anseende. I samband med flygmaskinstill-verkningen har även upptagits automobil-tillverkning i Issy-les-Moulineaux. ö-g. Voit [falt], August von, tysk arkitekt (1801—70), prof, vid akad. i München 1841, uppförde flera kyrkobyggnader i Rhenpfalz i romansk stil samt restaurerade borgen Ham-bach (1846 ff.). V. byggde bl. a. Nya pinako-teket och Glaspalatset i München. G-g N.* Voit [fält], Karl von, tysk fysiolog (1831 —1908), son till A. v. V.; från 1863 ord. prof, i fysiologi i München. V. är den egentlige grundläggaren av den moderna näringsfysio-logien. Först genom hans arbeten om de vägar, på vilka kvävet som en produkt av äggvitesönderdel-ningen i kroppen avges från denna, och hans delvis tills, m. Bischoff utförda forskningar om kvävejämvikten och lagarna för äggviteomsättningen blev ett exakt studium av näringsläran över huvud möjligt. V :s tills, m. Pettenkofer anställda långa försöks-serier över den totala ämnesomsättningen vid tillförsel av olika slag av näringsämnen och av olika mängder av dessa äro banbrytande. V. sammanfattade resultaten av sina forskningar inom näringsläran i »Physiologie des allgemeinen Stoffwechsels und der Ernäh-rung» (i »Handbuch der Physiologie», bd 6: 1, 1881). R. T-dt.* Voiture [vcoaty'r], Vincent, fransk författare (1598—1648). V. var en briljant sällskapsmänniska, själen i den preciösa societet, som samlades i Hotel de Rambouillet, där han gjorde sig berömd genom snirklade ma-drigaler och eleganta prosaepistlar, riktade till framstående samtida eller historiska personligheter. I Franska akad:s första uppsättning var V. den mest lysande led. Hans »CEuvres» utgåvos 1650. — Biogr. av E. Magne (1929). Kj.S-g. Wojciechowski [våjtjä^å'ski], Stanislaw, polsk politiker (f. 1869). Blev som student en av grundläggarna av polska socialistpartiet, nödgades 1892 emigrera, återkom 1906 och blev den polska kooperationens främste man. W. var inrikesminister 1919—20 och blev sedan prof, i kooperation vid handelshögskolan i Warszawa. Efter mordet på Narutowicz i dec. 1922 valdes W. som vänsterns kandidat till president men avgick efter Pilsudskis statskupp maj 1926. A. A-t. Wojeikov [vaje'jkof], A. I., se V o e j k o v, A. I. Vojevod [-vä'd] (po. wojewoda, ry. vojevoda, tjeck, vévoda, serbokroat. vojvoda), eg. härförare, hertig; högre militär el. civil chef med växlande funktioner; i Montenegro stamhövding. I det nuv. Polen är en wojewoda chef för ett län, vojevodskap, po. wojewödztwo. Vojlock [vå'j-], underlag av filt el. läder för sadel. Vojmsjön, av Vojmån genomfluten sjö i Vilhelmina socken, s. Lappland (se kartan vid d. o.); 78 kvkm, 54 km lång, merendels blott 2 km bred, 413 m ö. h., största djup 145 m. Vojmån, vänsterbiflod till Ängermanälven, i s. Lappland (se karta vid d. o.), från Rasta-tjåkko på norska gränsen (omkr. 900 m ö. h.) genom bl. a. Vojmsjön till Volgsjön (334 m ö. h.) vid Vilhelmina; flodområde 3,550 kvkm, längd omkr. 200 km. Vojnarovskyj [våjnarå'fski], se Woyna-r o w s k i. Vojnovic [vå'jnåvitj], I v o, serbokroatisk författare (1857—1929). Var en tid ämbetsman bl. a. i sin hemstad, Ragusa, sedan regissör i Agram (Zagreb) och internerades efter krigsutbrottet som anhängare av sydslavernas enhet. V. hade stor framgång som dramatiker; hans verk präglas av fin psykologisk analys och stor formskönhet. Främst stå »Dubrovacka trilogija» (Ragusansk trilogi; 1900), tre stäm-ningsbilder från 1800-talets Ragusa, samt de på serbiska folkvisor byggda »Smrt majke Jugovica» (Jugovitjernas moders död; 1907) och »Lazarevo vaskresenje» (Lasarus’ uppståndelse; 1913). V. skrev även dikter, berättelser (»Xanta», 1886; sv. övers. 1902), litteraturkritik m. m. Po. monogr. av J. Golabek (1932). A. A-t. Vojt, sjöv., förhalningståg, som sträckes mellan två platser och längs vilket en båt el. dyl. genom förhalning kan förflyttas mellan platserna. V. brukas någon gång för mindre färjor. Ax. L. Vojvod [-vä'd], dets. som vojevod (se d. o.). Vojvodina [vå'jvådina], landsdel i n. ö. Jugoslavien, v. om Donau och Drava; motsv. de områden av egentliga Ungern (Backa samt delar av Banatet och Baranja), som efter världskriget förenades med Jugoslavien; 19,702 kvkm. Sedan 1929 ingår V. till största delen i Donaubanatet. Urspr. var V. benämningen på s. delarna av egentliga Ungern, som i stor utsträckning hade serbisk befolkning. Under turkarnas herravälde i Serbien var V. serbernas kulturella medelpunkt. 1849—60 utgjorde V. med angränsande områden ett från Ungern skilt kronland. — Jfr A. Ivic, »Istorija srba u Vojvodini» (1930). Vokäbel, enstaka ord, glosa. Vokabulär, Vokabulär, ordbok, ordförråd. XX. 23