709 Volcanalia—Wolf, Chr. v. 710 fattat »Die Praxis der Händel-Auffiibrung» (1900), biogr. över Händel (1898) och Beetho-ven (1905), »Das möderne Orchester» (2 bd, 1910—19), »Handbuch der Musikwissenschaf-ten» (2 bd, 1926—30) m. m. H. G-1. Volcanalia, se II e f a i s t o s. Volcanoöarna [vålka'nå-], se Vulkanöarna. Volchov [våT^of], flod i v. Ryssland, bildar sjön llmens avlopp till Ladoga; längd 224 km. Vid Petropavlovskforsarna i nedre V. anla-des 1920—26 under medverkan av bl. a. Vat-tenbyggnadsbyrån, ASEA och Karlstads mekaniska verkstad det elektriska kraftverket Volchovstroj (kapacitet 80,000 hkr), som förser Leningrad med energi. Wolcot [caodkot], John, engelsk satiriker under pseud. Peter Pindar (1738—1819). Hans satirer mot Georg III (»The apple-dumplings of a king», »The Lousiad», 1785) o. a. offentliga personligheter, ministrar, hovskalder och akademiker (»Lyric odes to the royal academicians» m. m.) beundrades länge. Skrifter i 5 bd 1812. S. B. L. Voldema'ras (i västeuropeiska språk även Valdemaras), Augustinas, litauisk politiker (f. 1883). V. studerade i Ryssland, där han var docent och prof, i Petrograd och Perm. 1917 blev V. led. av litauiska nationalkommittén i Petrograd och intog sedan en ledande ställning i Litauens frigörelsekamp. Han blev i okt. 1918 dess förste stats- och utrikesminister men måste avgå i jan. 1919, sedan de ryska bolsjevi-kerna bemäktigat sig huvudstaden, Vilna. S. å. avsändes V. till fredskonferensen i Paris som chef för den litauiska delegationen. Vid det nyupprättade univ. i Kovno blev han 1922 prof, i antikens historia men ägnade sig samtidigt åt publicis-tik. Såsom medlem av det oppositionella och starkt nationalistiska tautininkaipartiet invaldes V. 1926 i seimas. Med militärt bistånd genomförde han 17 dec. s. å. en statskupp genom att avsätta presidenten och regeringen. Själv övertog han stats- och utrikesministerportföljerna och upphöjde A. Smetona till president. Sedan seimas upplösts och icke vidare sammankallats, blev V. Litauens diktator. Vid folkförbundet förfäktade han energiskt men utan framgång Litauens ståndpunkt i Vilnafrågan och sökte genom ett närmande till Tyskland förbättra sitt lands utrikespolitiska läge. Genom sitt bryska och obalanserade uppträdande blev han snart allmänt impopulär och störtades 19 sept. 1929 av Smetona och finansministern Tubelis. Ehuru aldrig dömd för ämbetsmissbruk, har V. sedan vid olika tillfällen varit häktad och deporterad. Han har bl. a. utgivit »La Lithua-nie et ses problèmes. I: Lithuanie et Alle-magne» (1933). A. S-k. Voldgift [da. vå'lgift, no. vå'ljift], skiljedom. Wold-Torne [våT-], Oluf, norsk målare (1867 —1919), elev av Zahrtmann i Köpenhamn och av Roll i Paris. 1 målningen var en stark, fyllig och ljuskraftig färg huvudsaken för W. Han målade porträtt, figurer i interiör, naket, landskap, djur och med förkärlek blommor och stilleben. W :s utveckling gick från realism fram till en koloristisk dekorativ stil. Han utvecklade en frodig ornamental fantasi, och hans kartonger till vävnader ha en stor, enkel form och utsökt vacker färgverkan. Ilan gjorde även ritningar till glasfönster, broderier, bokband, fajansföremål, dekorativa friser m. m. och hade stort inflytande på den norska textilkonstens utveckling. W. är representerad utom i norska Nasjonalgalleriet i Göteborgs museum (»Det gamla badhuset») och i Nationalmuseum i Stockholm (»Syrener»). Sedan 1912 var han överlärare vid Haandverks- og kunstindustri-skolen i Oslo. G-g N.* Vole'nte De'o (förk. V. D.), lat., om Gud vill. Wolf, Charles Joseph Étienne, fransk astronom (1827—1918), från 1862 astronom vid nationalobservatoriet i Paris. W. publicerade bl. a. en värdefull historik över Paris-observatoriet och utförde astrofysikaliska och astrometriska undersökningar. K. Lmk. Wolf (W o 1 f f), Christian von, frih., tysk filosof (1679—1754), prof, i Halle 1707. W:s rationalism väckte anstöt, särskilt på pietistiskt håll, och Fredrik Vilhelm I utfärdade 1723 en kabi-nettsorder, varigenom W. avsattes för sina gudlösa läror och ålades att inom 48 tim. lämna Preussen. W. begav sig till Mar-burg men återkallades 1740 av Fredrik II till Halle. — W:s filosofi är väsentligen en popularisering av Leibniz’ (se d. o.), som han blott förändrat i enstaka punkter. Trots sin bristande originalitet utövade den ett mycket stort inflytande på sin tid, ja, blev härskande vid alla tyska univ. Härtill bidrogo den klara och grundliga framställningsformen, som dock urartade till pedanteri, kravet på vetenskaplig bevisföring och användandet av tyska vid föreläsningarna och i de viktigaste skrifterna. Den tyska filosofiska terminologien är till stor del en skapelse av W. — De viktigaste avvikelserna från Leibniz’ system gälla monadläran och den prestabilierade harmonien. W. antog, att kropparna bestå av yttersta enkla delar, som äro kraftbegåvade men icke (som enl. Leibniz) förnimmande väsen. Förnimmande äro blott själarna. Den prestabilierade harmonien inskränkes till att gälla enbart förhållandet mellan kropp och själ, medan den hos Leibniz hade universell betydelse. — Bland W :s många lärjungar voro de mest betydande Thümmig, Bilfinger och Baumgarten. Viktigaste skrifter: »Vernünftige Gedanken von den Kräfften des menschlichen Verstandes» (1712), »Vernünftige Gedanken von Gott, der Welt und der Seele des Menschen, auch allen Dingen überhaupt» (1719), »Vernünftige Gedanken von der Menschen Thun und Lassen