711 Wolf, F.—Wolf, K. L. 712 zu Beförderung ihrer Glückseeligkeit» (1720) och »Vernünftige Gedanken von dem gesell-schaftlichen Leben der Menschen» (1721). — Litt.: Ty. monogr. av E. Kohlmeyer (1912) och W. Frauendienst (1927); J. P. Dellner, »Den wolffska filosofien och svensk teologi» (1930). G. O-a. Wolf, Ferdinand, österrikisk filolog och litteraturforskare (1796—1866), kustos vid hovbibi, i Wien. W. blev en banbrytare inom romansk filologi genom att emot den tidigare ensidigt estetiska synpunkten hävda den historisk-filologiska och utvecklade metoderna för litteraturhistorisk forskning i en mängd arbeten. W. skrev bl. a. en inl. till tyska övers, av Geijer-Afzelius’ folkvisesamling. W. grundade 1859 med A. Ebert Jahrbücher für Romanische und Englische Litteratur. K. A. H. Wolf, Friedrich August, tysk filolog (1759—1824), blev 1782 rektor i Osterode, var 1783—1807 prof, i Halle och kallades 1807 till Berlin. W. inledde en ny epok i de klassiska studierna, en metodisk-historisk utforskning av den klassiska forntiden över huvud, av W. kallad Alter-tumswissenschaft. Den utgår från W:s epokgörande arbete »Pro-legomena ad Home-rum» (1795; se Ho-meros, sp. 1238). W:s betydelse ligger i det omätliga inflytande hans verk om Homeros utövat, i hans upp fattning om de klassiska studiernas allsidighet, som helt slagit igenom, till sist även i Sverige, och i hans omfattande och inspirerande lä rarverksamhet i Halle, där han grundade det första seminariet för klassisk filologi. Ur hans skola framgingo många framstående klassiska filologer. W :s »Darstellung der Altertumswissenschaft» utkom 1807. Postumt utgåvos bl. a. »Vorlesungen über die En-cyklopädie der Altertumswissenschaft» (1839) och »Kleine Schriften» (2 bd, 1869). M. Pn N-n. Wolf, Hugo, österrikisk tonsättare (1860 —1903). Studerade en kort tid vid Wiens konservatorium och verkade 1884—87 som hänsynslös kritiker (särskilt mot Brahms) i Wiener Salonblatt. Han blev 1897 sinnessjuk. — 1888—97 utgav W. omkr. 250 lieder, näml, tre cykler till dikter av Mörike, Eichen-dorff och Goethe, vidare »Spanisches Lie-derbuch» (till dikter, övers, av Heyse och Geibel), »Italienisches Liederbuch» (2 bd; till efterdiktningar av Heyse) samt sånger till dikter av Kel ler, Michelangelo m. fl. Dessutom komponerade W. musik till »Das Fest auf Solhaug» (1892; Ibsens drama), den av Wagners »Meis-tersinger» påverkade operan »Corregidor», som äger partier av lyrisk skönhet men föga dramatisk nerv, den symfoniska dikten »Pen-thesilea» (efter Kleists drama), »Italienische Serenade» (för liten orkester, även bearb. för stråkkvartett), stråkkvartett samt några körverk, däribland »Christnacht» och »Der Feuer-reiter». — Sin huvudsakliga betydelse har W. såsom liedkompositör. Hans sånger ha mindre gemensamt med Schuberts sångmelodiska lyrik än med den särskilt genom mer självständigt pianoackompanjemang kännetecknade Schumannstilen. Närmaste förebilden för W. blev Wagner, i fråga om sammansmältningen av dikt och musik i den med största språkkänslighet deklamerade sångstämman och den motiviskt utarbetade, karakteristiskt målande pianobeledsagningen. Frånsett en del mer utspekulerat verkande sånger har W. funnit pregnanta uttryck för de mest skiftande stämningar, från det romantiskt lidelsefulla till humor och sarkasm. — W:s samlade musikkritiker utgåvos av R. Batka och H. Werner (1911). Av hans brev ha flera samlingar utkommit. — Biogr. av E. Decsey (4 bd, 1903—06; i 1 bd 1919) och E. Newman (1907). H. G-t. Wolf, Jacob Wilhelm Nicolai, norsk skådespelare (1824—75), av dansk börd. W. debuterade 1848 som sångare på Det konge-lige teater i Köpenhamn och var 1852—74 anställd vid Kristiania teater, där han vann rykte särskilt inom det högre skådespelet (Macbeth, Skule i »Kungsämnena» m. fl.). Om hans hustru och dotter se W o 1 f, K. L., och Wolf, S. G. K-g. Wolf, Johannes, tysk musikforskare (f 1869), prof, i Berlin 1908 och chef för musi-kalieavd. vid Preussische Staatsbibliothek där 1928. W., en av nutidens främsta musikhistoriska källforskare, har utgivit äldre tonsättare och författat bl. a. de betydande »Ge-schichte der Mensuralnotation» (3 bd, 1904) och »Handbuch der Notationskunde» (2 bd, 1913—19). H. G-t. Wolf, Julius, tysk nationalekonom (f. 1862), 1888 prof, i Zürich, 1897 i Breslau och 1913—23 i Berlin. I Schweiz deltog W. i förarbetena för en sedelutgivande centralbank, för reformering av skattelagstiftningen och alkohollagstiftningen m. m. 1 Breslau uppsatte han och utgav 1898—1909 Zeit-schrift für Socialwissenschaft, som i intim kontakt med finans- och storindustri blev ett samlingsorgan för opponenter mot Tysklands katedersocialister (se d. o.). W. bekämpade den Malthusska befolkningsläran och företrädde i den tillämpade nationalekonomien tullpolitik och indirekt beskattning. Ekonomisk Tidskr. 1903 innehåller hans uppsats »Om den Malthusska befolkningslagens ersättande med en annan» (därav följ, inlägg från svenskt håll i samma och följ. årg.). Bland hans arbeten märkas »Sozialismus und kapitalis-tische Gesellschaftsordnung» (1892) och »Die Volkswirtschaft der Gegenwart und Zukunft» (1912). I sin egen tidskrift publicerade han bl. a. sex artiklar under titeln »lllusionisten und Realisten in der Nationalökonomie» (1898). För ett tullpolitiskt närmande mellan Tyskland samt Österrike och Ungern har W. varit verksam och gav 1904 uppslaget till Mittel-europäischer Wirtschaftsverein. E. F. K. S-n. Wolf, Karen L u c i e, f. Johannesen,