Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolff, Carl Oskar Eugen - Wolff, Caspar Friedrich - Wolff, Chr. v. - Wolff, Emil (skulptör) - Wolff, Emil von (lantbrukskemist) - Wolff, Erik - Wolff, sir Henry Drummond - Wolff, Julius - Wolff, Morits - Wolff, Pierre - Wolff, Pius Alexander - Wolff, Theodor - Wolf-Ferrari, Ermanno - Wolffia - Wolff-Metternich zur Gracht, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Wolff, C. F.—Wolff-Metternich
716
nen (se Finland, sp. 412) och höll, då den
ej mottogs av tsaren, ett uppmärksammat tal.
lian var landsförvisad 1903—05. H. E. P.
Wolff, Caspar Friedrich, tysk
naturforskare (1733—94), prof, i Petersburg 1769.
W., vars namn vunnit ryktbarhet först efter
hans död, trädde i opposition mot den rådande
preformationsläran (se
Preformations-teori) genom sin teori om epigenesen (se
E m b r y o 1 o g i, sp. 743), som han grundade
på undersökningar av hönsfoster, och slog
härigenom in på de banor, som följdes av
1800-talets embryologiska vetenskap. Genom
att påvisa den biåslika strukturen av
vävnaderna hos embryoner av både växter och djur
blev han även en föregångsman på cellärans
område. Hans huvudarbete är »Theoria
generationis» (1759; ty. bearb. 1764). T. P.
Wolff, C h r. v., se Wolf, C h r. v.
Wolff, Emil, tysk skulptör (1802—79), var
elev av G. J. Schadow och blev känd genom
sin relief »David med harpan». 1822 bosatte
sig W. i Rom, övertog R. Schadows ateljé,
avslutade flera av dennes arbeten samt
utförde hans gravvård med byst och
marmorreliefen »Dödsängeln, som kallar
konstnären från hans verk» (i San Andrea delle
Frätte). Bland hans verk märkas
»Segergudinnan, som nämner de fosterländska
hjältarnas namn för en gosse» (1846; slottsbron i
Berlin) samt många byster, bl. a. en
kolossalbyst av Winckelmann (Villa Albani i Rom)
och Thorvaldsens staty (efter Thorvaldsens
eget arbete, uppställd 1871 utanför Palazzo
Barberini i Rom). G-g N.*
Wolff, Emil von, tysk lantbrukskemist
(1818—96), prof, i kemi vid
lantbrukshögsko-lan i Hohenbeim 1854 och föreståndare för
lantbruksförsöksstationen där från 1866. W.
ägnade sig huvudsaki. åt studiet av växternas
näringsfysiologi och husdjurens
utfodrings-lära. Bland hans arbeten märkas »Die
natur-gesetzlichen Grundlagen des Ackerbaus» (2
bd, 1851—54), »Praktische Düngerlehre» (1868;
14 :e uppl. 1904; sv. övers. 1868 och 1878) och
»Die rationelle Fütterung der
landwirtschaft-lichen Nutztiere» (1874; 7 :e uppl. 1899; sv.
övers. 1875). H. J. Dft.
Wolff, Erik, läkare (f. 1891), med. dr i
Lund 1920, prof, och chef vid statens
rättske-miska laboratorium 1925. W:s vetenskapliga
verksamhet har berört albumosliknande
substanser i blodet samt förgiftningar. Ljd.
Wolff [molf], sir Henry D r u m m o n d,
engelsk diplomat och politiker (1830—1908).
Som led. av underhuset 1874—85 stödde W.
Disraelis Orientpolitik, tillhörde från 1880
det s. k. fjärde partiet (se d. o.) och var en
av initiativtagarna till Primrose league (se
d. o.). Efter att 1885—87 ha fört viktiga
förhandlingar med Turkiet ang. eventuell
brittisk utrymning av Egypten var W. 1888—91
brittisk minister i Teheran och 1891—92 i
Bukarest samt därefter till 1900 ambassadör i
Madrid. Tian utgav memoarverket »Rambling
recolleetions» (2 bd, 1908). R. Sv-m.
Wolff, Julius, tysk läkare (1836—1902),
blev 1884 e. o. prof, i kirurgi i Berlin och
1890 föreståndare för den nyinrättade
polikliniken för ortopedisk kirurgi. Utom en stor
mängd större och mindre avh. utgav han det
klassiska praktverket »Das Gesetz der
Trans
formation der Knochen» (1892), vilket spelat
en stor roll i den vetenskapliga ortopediens
senare utveckling. R. T-dt.*
Wolff, M o r i t s, rabbin (1824—1904), f. i
Meseritz, Preussen, från 1857 rabbin i
Göteborg. Av hans arbeten må nämnas »Die
philo-nische Philosophie» (1849; 2:a uppl., Göteborg,
1858), »Muhammedanische Eschatologie» (1872)
och »Bidrag till filosofiens historia med
särskildt hänseende till den judiska
religionsfilosofien» (1882).
Wolff, Pierre, fransk författare (f. 1865),
son till A. W. (f. 1835). Har skrivit romaner
men är mest känd som dramatisk författare
av naturalistiska och psykologiska pjäser
(»Marionettes», 1910, m. fl.), familjestycken
och lustspel.
Wolff, P i u s Alexander, tysk
skådespelare (1782—1828). W. var Goethe»
talangfullaste elev och vann 1803—16 i Weimar
och från 1816 vid kungl. teatern i Berlin
lysande framgång i det högre skådespelets
älskare- och hjälteroller. W. skrev också för
teatern, bl. a. libretton till Webers
»Preciösa». W:s hustru, A m a 1 i e W., f.
Mal-colmi (1783—1857), 1794—1816 anställd i
Weimar och 1816—44 vid kungl. teatern i
Berlin, var en av sin tids främsta tyska
tragiska skådespelerskor. G. K-g.
Wolff, T h e o d o r, tysk tidningsman (f.
1868), inträdde 1887 som medarb. i Berliner
Tageblatt, vars chefred, han var från 1906
till tidningens omorganisation efter national
socialistiska regimens början 1933. W. väckte
uppmärksamhet främst genom sina
utrikespolitiska artiklar. Ett bidrag till
världskrigets förhistoria har han utgivit under titeln
»Das Vorspiel» (1924). Han har även författat
romaner (»Der lieide», 1891, m. fl.) och
teaterpjäser (»Niemand weiss es», 1894; »Det ingen
vet», uppf. 1911 i Sthlm; m. fl.). L-ts.
WoTf-Ferra’ri, E r m a n n o, tysk-italiensk
tonsättare (f. 1876). Efter studier för
Rhein-berger i München har W. verkat som
kördiri-gent i Milano samt 1902—09 som
konservato-riedirektor i Venezia. W. har komponerat ett
tiotal operor, av vilka de flesta i moderniserad
form återuppliva gammal italiensk opera
buffa; internationellt bekant blev »Le donne
curiose» (1903; »Nyfikna fruar», 1907),
varefter följde »Susannens Geheimnis» (1909;
»Susannas hemlighet», 1911), »Der Liebhaber
als Arzt» (1913; »D:r Cupido», uppf. i
Göteborg 1932), »Sly» (1927) m. fl. Veristiskt
sensationell är däremot »Der Schmuck der
Madonna» (1911; »Madonnans juveler», 1913).
Bland W:s övriga verk märkas körverket »La
vita nuova» (efter Dante; framfört i
Stockholm 1912), en kammarsymfoni,
kammarmusik, pianostycken och sånger. II. G-t.
Wo’lffla, släkte av fam. Lemnaceae. W.
ar-rhiza, som är ganska allmän i s. Europa, är
jordens minsta fanerogam och liknar
vanliga andmaten men saknar rot.
Wo’lff-Me’tternich zur Gracht [tsor
gra’^t], Paul, greve, tysk diplomat (f. 1853),
ambassadör i London 1901—12, under en tid,
då den tilltagande spänningen mellan Tyskland
och England satte vänskapen på mer än ett
prov. W. utförde sina ofta kinkiga uppdrag
med stor takt och arbetade icke utan
skicklighet på en utjämning av motsatserna men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
