V olgabulgarer —V olkmann 719 ten av april och ännu senare. Både vintertiden på isen och sommartiden som vatten väg har V. en mycket stor betydelse för samfärdseln i Ryssland och bildar en förbindelseled mellan Nordrysslands och Uralbergens skogstrakter samt jordbruksbygderna i s. ö. Utför floden transporteras främst timmer och industrialster, uppför floden spannmål och nafta (från Baku). Av stor vikt är även fisket i V. Av sötvattensfiskarna är sterlet-ten viktigast, av havsfiskarna framför allt stör-, sill- och laxarter, av vilka den förstnämnda spelar stor roll för beredningen av kaviar. V. var känd av Ptolemaios under namnet Rha. — Jfr J. Kolmodin, »De forn-svenska Volga-färderna» (i »Historiska studier tillägnade Harald Hjärne», 1908). A-l W-n. Volgabulgarer, se Ryssland, sp. 1336. Volgaområdet i Sovjetryssland. 1. Mellersta V., ry. Sredne-Volzjskij kraj, omfattar delar av svartjordsbältet kring Volgas och Urals nedre lopp; 236.000 kvkm, 7,933.200 inv. (1932), med det autonoma Mordvinska området (se d. o.); huvudstad: Samara. Jordbruk samt boskapsskötsel med mejerihantering äro huvudnäringar; i n. och v. överväga råg-, havre- och linodling, i s. ö. hirs- och kornodling. Industri och handel koncentreras till Samara o. a. Volgastäder, Orenburg och Penza. 2. Nedre V., ry. Nizjne-Volzjskij kraj, kring nedre Volga, mellan föreg. och Kaspiska havet, omfattar i n. delar av svartjordsbältet, i s. Volgadeltat och angränsande stäpptrakter; 333,987 kvkm 5,731,600 inv (1932), inberäknat Volgatyskarnas republik (se d. o.) och det autonoma Kalmuckområdet (se d. o.); huvudstad är nu Stalingrad (tidigare Saratov). Jordbruket producerar främst råg och havre, men missväxt till följd av torka är ej ovanlig. Boskapsskötsel, betydande fiske i Volga och Kaspiska havet, saltberedning; industri främst i Saratov, Stalingrad och Astrachan. Wolgast [våT-], hamnstad i preuss. prov. Pommern, vid Peenemynningen, mittemot Use-dom; 7,196 inv. (1925). W. var befäst på 1100-talet och en tid hertigarnas av Pommern -Wolgast residens, intogs 1628 av Wallenstein, 1630 av svenskarna, var en kort tid 1637—38 i de kejserligas våld, erövrades av den »store kurfursten» 1675, av lyssarna 1713 och 1715. Här inskeppades Gustav II Adolfs lik 16 juli 1633 för att föras till Sverige. S. F.; Wdt. Volgasvamp, Tekvass, Tesvamp, en ytterst snabbväxande växtkoloni. som bestar av en bakterie, Bacterium xylinum, i vars sega yttre slemlager en el. flera jästsvampar leva. I regel är jästsvampen den i slemflöde från ek och björk vildväxande Saccharomyco-des Ludmgii, som dock ofta ersättes med den tropiska, i det av durra framställda negervinet p o m b e ingående jästsvampen Schtzo-saccharomyces pombe. På grund av förmenade medicinska egenskaper bar v., vars ursprungsort är okänd, spritts över hela världen, varit föremål för fabriksmässig framställning (t. ex. i Tjeckoslovakien) och t. o. m. garvats för beredning av handskskinn. Odlad i sockrat te, helst vid en temp. av omkr. 30° C, ser v., om extraktet tages, innan mjölk-och ättiksyra hunnit bildas i för stora kvan 720 titeter, en angenämt syrlig, musserande dryck av ung. 1 % alkohol, med svagt laxerande och diuretiska egenskaper. V. är vitamin rik och verksam mot arterioskleros. Som drog har den förekommit torkad. Till Sverige kom v. omkr. 1914 och var ganska spridd under 1920-talet. I-m. Volgatyskarnas republik, Volgatyskarnas ASSR, ry. Avtonomnaja sotsialistitje-skaja sovetskaja respublika Nemtsev Povolzjja (förk. ASSRNP), autonom republik inom Nedre Volgaområdet, Sovjetryssland, vid Volga, i trakten av Saratov; 27,152 kvkm, 622,655 inv. (1931); huvudstad: Engels (f. d. Pokrovsk). Större delen av V. tillhör svartjordsområdet; huvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel. Av befolkningen 1926 voro 66,4 % tyskar, 20,4 % ryssar och 12 % ukrainare. Tyskarna äro avkomlingar av de kolonister, som under Katarina II inkommo till Volgatrakten. 1918 bildades Volgatyskarnas arbetarkommun, som 1924 ombildades till autonom republik. Volgsjön, av Ångermanälven genomfluten sjö i Vilhelmina socken, s. Lappland (se kartan vid d. o.); 21 kvkm, 334 m ö. h., 12 m djup. Vid Vojmåns mynning i V. ligger Vilhelmina kyrkby och municipalsamhälle. Volhynien, dets. som V o 1 y n i e n (se d. o.). Volière [våliå'r], fr. (av voler, flyga), fågelhus; stor fågelbur. Volkelt [få'lkolt], Johannes, tysk filosot och estetiker (1848—1930), 1894—1921 prof, i Leipzig. Utgick från Hegel, rönte inflytande av Schopenhauer och E. v. Hartmann men tillhörde i det hela den nykantianska riktningen och utvecklade en kritisk metafysik. Skr.: »Erfahrung und Denken» (1886), »System der Ästhetik» (3 bd, 1905—14), »Die Quellen der menschlichen Gewissheit» (1906), »Gewissheit und Wahrheit» (1918), »Die Gefühlsgewiss-heit» (1922) m. fl. S-e.* Volkens [få'l-], Georg, tysk botanist (1855 —1917), docent i Berlin 1887—1910 och kustos vid bot. museets i Berlin Zentralstelle für die Kolonien från 1898, erhöll professors titel 1895. V. företog resor till Egypten 1884—85, Kilima-ndjaro 1893—94, Karolinerna och Ma-rianerna 1899—1900 och Java 1901—02. Han ägnade sig först åt ekologi och växtanatomi samt systematisk botanik, senare huvudsaki. åt kolonialbotanik och skrev bl. a. »Die Flora der ägyptisch-arabischen Wüste» (1887), »Der Kilimandscharo» (1897) och »Laubfall und Lauberneuerung in den Tropen» (1912). K. A. Volker (lat. Vo^cae), keltisk stam, urspr. bosatt n. om Main och Sudeterna. Omkr. 300 f. Kr. drog en del v. tillika med andra kelter mot s. ö., härjade Grekland 281 och grundade Galatien (se d. o.) i Mindre Asien. Andra v. träffas vid övre Sava, vid Schwarz-wald och framför allt i s. Frankrike (Areco-mici och Tectosages). De gamla germanernas namn på v. var walah, walch. C. W. v. S. Wolker, Elias, se W a 1 c k e r, E. von. Volkmann [få'lk-], Friedrich Robert, tysk tonsättare (1815—83), prof, vid mu-sikakad. i Budapest. V. komponerade symfonier, intagande stråkserenader (däribland n:r 3 i d moll, med obligat violoncell), en särskilt uppskattad pianotrio i b moll stråkkvartetter, många delvis ungerskt färgade pianostycken, sångverk m. m. — Biogr. av H