Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volga - Volgabulgarer - Volgaområdet - Wolgast - Volgasvamp, Tekvass, Tesvamp - Volgatyskarnas republik, Volgatyskarnas ASSR - Volgsjön - Volhynien - Volière - Volkelt, Johannes - Volkens, Georg - Volker - Wolker, Elias - Volkmann, Friedrich Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V olgabulgarer —V olkmann
719
ten av april och ännu senare. Både
vintertiden på isen och sommartiden som vatten
väg har V. en mycket stor betydelse för
samfärdseln i Ryssland och bildar en
förbindelseled mellan Nordrysslands och Uralbergens
skogstrakter samt jordbruksbygderna i s. ö.
Utför floden transporteras främst timmer och
industrialster, uppför floden spannmål och
nafta (från Baku). Av stor vikt är även
fisket i V. Av sötvattensfiskarna är
sterlet-ten viktigast, av havsfiskarna framför allt
stör-, sill- och laxarter, av vilka den
förstnämnda spelar stor roll för beredningen av
kaviar. V. var känd av Ptolemaios under
namnet Rha. — Jfr J. Kolmodin, »De
forn-svenska Volga-färderna» (i »Historiska studier
tillägnade Harald Hjärne», 1908). A-l W-n.
Volgabulgarer, se Ryssland, sp. 1336.
Volgaområdet i Sovjetryssland. 1.
Mellersta V., ry. Sredne-Volzjskij kraj,
omfattar delar av svartjordsbältet kring
Volgas och Urals nedre lopp; 236.000 kvkm,
7,933.200 inv. (1932), med det autonoma
Mordvinska området (se d. o.); huvudstad:
Samara. Jordbruk samt boskapsskötsel med
mejerihantering äro huvudnäringar; i n. och
v. överväga råg-, havre- och linodling, i s. ö.
hirs- och kornodling. Industri och handel
koncentreras till Samara o. a. Volgastäder,
Orenburg och Penza.
2. Nedre V., ry. Nizjne-Volzjskij kraj,
kring nedre Volga, mellan föreg. och
Kaspiska havet, omfattar i n. delar av
svartjordsbältet, i s. Volgadeltat och angränsande
stäpptrakter; 333,987 kvkm 5,731,600 inv
(1932), inberäknat Volgatyskarnas republik
(se d. o.) och det autonoma Kalmuckområdet
(se d. o.); huvudstad är nu Stalingrad
(tidigare Saratov). Jordbruket producerar främst
råg och havre, men missväxt till följd av
torka är ej ovanlig. Boskapsskötsel,
betydande fiske i Volga och Kaspiska havet,
saltberedning; industri främst i Saratov,
Stalingrad och Astrachan.
Wolgast [våT-], hamnstad i preuss. prov.
Pommern, vid Peenemynningen, mittemot
Use-dom; 7,196 inv. (1925). W. var befäst på
1100-talet och en tid hertigarnas av Pommern
-Wolgast residens, intogs 1628 av Wallenstein,
1630 av svenskarna, var en kort tid 1637—38
i de kejserligas våld, erövrades av den »store
kurfursten» 1675, av lyssarna 1713 och 1715.
Här inskeppades Gustav II Adolfs lik 16 juli
1633 för att föras till Sverige. S. F.; Wdt.
Volgasvamp, Tekvass, Tesvamp, en
ytterst snabbväxande växtkoloni. som bestar
av en bakterie, Bacterium xylinum, i vars
sega yttre slemlager en el. flera jästsvampar
leva. I regel är jästsvampen den i slemflöde
från ek och björk vildväxande
Saccharomyco-des Ludmgii, som dock ofta ersättes med den
tropiska, i det av durra framställda
negervinet p o m b e ingående jästsvampen
Schtzo-saccharomyces pombe. På grund av
förmenade medicinska egenskaper bar v., vars
ursprungsort är okänd, spritts över hela
världen, varit föremål för fabriksmässig
framställning (t. ex. i Tjeckoslovakien) och t. o. m.
garvats för beredning av handskskinn. Odlad
i sockrat te, helst vid en temp. av omkr.
30° C, ser v., om extraktet tages, innan
mjölk-och ättiksyra hunnit bildas i för stora
kvan
720
titeter, en angenämt syrlig, musserande dryck
av ung. 1 % alkohol, med svagt laxerande och
diuretiska egenskaper. V. är vitamin rik och
verksam mot arterioskleros. Som drog har
den förekommit torkad. Till Sverige kom v.
omkr. 1914 och var ganska spridd under
1920-talet. I-m.
Volgatyskarnas republik,
Volgatyskarnas ASSR, ry. Avtonomnaja
sotsialistitje-skaja sovetskaja respublika Nemtsev Povolzjja
(förk. ASSRNP), autonom republik inom
Nedre Volgaområdet, Sovjetryssland, vid Volga, i
trakten av Saratov; 27,152 kvkm, 622,655 inv.
(1931); huvudstad: Engels (f. d. Pokrovsk).
Större delen av V. tillhör svartjordsområdet;
huvudnäringar äro jordbruk och
boskapsskötsel. Av befolkningen 1926 voro 66,4 % tyskar,
20,4 % ryssar och 12 % ukrainare. Tyskarna
äro avkomlingar av de kolonister, som under
Katarina II inkommo till Volgatrakten. 1918
bildades Volgatyskarnas arbetarkommun, som
1924 ombildades till autonom republik.
Volgsjön, av Ångermanälven genomfluten
sjö i Vilhelmina socken, s. Lappland (se
kartan vid d. o.); 21 kvkm, 334 m ö. h., 12 m
djup. Vid Vojmåns mynning i V. ligger
Vilhelmina kyrkby och municipalsamhälle.
Volhynien, dets. som V o 1 y n i e n (se d. o.).
Volière [våliå’r], fr. (av voler, flyga),
fågelhus; stor fågelbur.
Volkelt [få’lkolt], Johannes, tysk filosot
och estetiker (1848—1930), 1894—1921 prof, i
Leipzig. Utgick från Hegel, rönte inflytande
av Schopenhauer och E. v. Hartmann men
tillhörde i det hela den nykantianska riktningen
och utvecklade en kritisk metafysik. Skr.:
»Erfahrung und Denken» (1886), »System der
Ästhetik» (3 bd, 1905—14), »Die Quellen der
menschlichen Gewissheit» (1906), »Gewissheit
und Wahrheit» (1918), »Die
Gefühlsgewiss-heit» (1922) m. fl. S-e.*
Volkens [få’l-], Georg, tysk botanist (1855
—1917), docent i Berlin 1887—1910 och kustos
vid bot. museets i Berlin Zentralstelle für die
Kolonien från 1898, erhöll professors titel
1895. V. företog resor till Egypten 1884—85,
Kilima-ndjaro 1893—94, Karolinerna och
Ma-rianerna 1899—1900 och Java 1901—02. Han
ägnade sig först åt ekologi och växtanatomi
samt systematisk botanik, senare huvudsaki.
åt kolonialbotanik och skrev bl. a. »Die Flora
der ägyptisch-arabischen Wüste» (1887), »Der
Kilimandscharo» (1897) och »Laubfall und
Lauberneuerung in den Tropen» (1912). K. A.
Volker (lat. Vo^cae), keltisk stam, urspr.
bosatt n. om Main och Sudeterna. Omkr. 300
f. Kr. drog en del v. tillika med andra
kelter mot s. ö., härjade Grekland 281 och
grundade Galatien (se d. o.) i Mindre Asien.
Andra v. träffas vid övre Sava, vid
Schwarz-wald och framför allt i s. Frankrike
(Areco-mici och Tectosages). De gamla germanernas
namn på v. var walah, walch. C. W. v. S.
Wolker, Elias, se W a 1 c k e r, E. von.
Volkmann [få’lk-], Friedrich Robert,
tysk tonsättare (1815—83), prof, vid
mu-sikakad. i Budapest. V. komponerade
symfonier, intagande stråkserenader (däribland
n:r 3 i d moll, med obligat violoncell), en
särskilt uppskattad pianotrio i b moll
stråkkvartetter, många delvis ungerskt färgade
pianostycken, sångverk m. m. — Biogr. av H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
