737 Vondel—Wood 738 framför släktnamnet. — Det holl. van har samma ursprungliga betydelse som von-, det nyttjas ofta i adliga namn men är icke i och för sig adelsmärke. Jfr De. B. H-d. Vondel [få'ndol], Joost van den, Hollands störste skald (1587—1679). V:s skalderykte grundar sig främst på hans 32 versifierade sorgespel, varav 24 äro original. De förete en fortskridande utveckling från medeltidens och 1500-talets naiva bibeldrama och det klassiska skoldramat i Senecas stil till det grekiskantika dramat, dock utan att de tidigare stadierna helt övervinnas. Till det tidigare skedet höra bl. a. rederijkersdramat (jfr Holländska litteraturen, sp. 1188) »Pascha» (1612) samt sorgespelet »Hieru-salem verwoest» (1620). Det andra skedet (1637—54), som visar skalden på höjdpunkten av utveckling, kännetecknas främst av »Gijsbrecht van Aemstel» (1637), en dramatisering efter Vergilius’ skildring av Tröjas undergång av en legendarisk episod ur Amsterdams medeltidshistoria, samt »Lucifer» (1654), V;s mest upphöjda tragedi. Som sin yppersta tragedi betraktade V. själv »Jephta» (1659). — V :s korta »Aenleidinge ter neder-duitsche dichtkunste» (1650) anses som en av den holländska litteraturens främsta prosaskrifter. Redan genom sina dramatiska körer (reien) gäller V. som Hollands störste lyriker. Hans mest berömda dikt är odet »De Rijn-stroom» (omkr. 1626—29 eller före 1635). Bland V:s tillfällighetsdikter må nämnas »Olijftack aen Gustaef Adolf», skaldens bön till hjältekonungen att (1632) skona Köln, där V. fötts, »Kinderlijk» och främst »Dionys Vos» (1633), V :s tröstedikt till G. Voss. I sin »Blijde inkomste van koninginne Christina te Rome» besjöng han Kristinas tronavsägelse och mottagande i Rom. V. är den ende av Hollands renässansskalder, som nått någonting liknande världsrykte. Hans inflytande utom Holland spåras främst i den tyska 1600-tals-litteraturen. Hans samlade verk, med utförlig biogr., utgåvos 1855—69 i 12 bd av J. van Lennep (förkortad kritisk uppl. i 6 bd av J. H. W. Unger 1888—93 och H. C. Differee, 2 dir, l910i; ny uppl. i 10 bd under utgivning sedan 1927. — Monogr. av P. Leendertz (1910) och E. van de Veide (1930). Hj.P-r.* Vondräk [vå'ndräk], V å c 1 a v, tjeckisk sla-vist (1859—1925), 1903 prof, i slavisk filologi i Wien, 1920 i Brünn. V. utgav kyrkslaviska texter: »Glagolita Clozüv» (1893) och »Fri-sinské pamåtky» (1896), vidare »Altkirchen-slavische Grammatik» (1900) och »Kirchen-slavische Chrestomathie» (1910; ny tjeck, uppl. 1925). Hans mest betydande arbete, det första i sitt slag, »Vergleichende slavische Grammatik» (2 bd, 1906—08; 2:a uppl., 2 dir, revid. och utvidgad, 1924—28), har fått skarp kritik men är en mycket använd handbok. C. T-t. Wood [cood], sir Charles, se Halifax. Wood [cood], sir E v e 1 y n, brittisk fältmarskalk (1838—1919). Deltog som kapten vid flottan i Krimkriget och efter att ha övergått till armén (kavalleriet) i kolonialkrigen i Indien, mot asjanti, mot suluerna, i Trans-vaal och i Egypten, blev överbefälhavare (sirdar) för egyptiska armén 1882 och generalkvartermästare i krigsministeriet 1893, på vilken post han utövade en förtjänstfull verksamhet vid arméns omorganisation. Han blev 1903 fältmarskalk. W. skrev flera militära arbeten, självbiogr. »From midshipman to field marshal» (1906) och minnena »Winnowed memories» (1917). M. B-dt. Wood [cood], sir Hen r y Jo seph, engelsk dirigent (f. 1869), blev 1895 ledare för symfonikonserterna i Queen’s hall. W. har även framträtt som tonsättare. I Göteborg dirigerade han 1933. H. G-t. Wood [cood], sir K i n g s 1 e y, engelsk konservativ politiker (f. 1881), invaldes i underhuset dec. 1918, medverkade till upprättande av hälsovårdsministeriet, där han i två perioder varit parlamentssekr., och är sedan 1931 postmaster-general i MacDonalds ministär, inom vilken han dec. 1933 blev medlem av kabinettet. L-ts. Wood [cood], Leonard, nordamerikansk militär och generalguvernör (1860—1927). Blev med. dr 1884, ord. militärläkare 1891. Vid utbrottet av spansk-amerikanska kriget blev W. överste och chef för de berömda rough riders (med T. Roosevelt som överstelöjtnant) och senare generalmajor vid volun-teers, var militärguvernör på Kuba 1899 1902, guvernör och militärbefälhavare på Filippinerna 1906—08. Därefter hade han olika militära befattningar i hemlandet, var bl. a. chef för generalstaben 1910—14, och var slutligen från 1921 generalguvernör på Filippinerna. — W. hade alltid verkat för ökad befälsut-bildning, och under världskriget gjorde han sig känd som framgångsrik organisatör av nyuppsatta truppförband. 1920 var han Har-dings medtävlare om den republikanska presidentkandidaturen. W. författade bl. a. »The military obligations of citizenship» (1915) och »Universal military training» (1917). — Jfr monogr. av J. II. Sears (1919). M. B-dt. Wood [cood], M. A. E., se G r e e n. M. A. E. Wood [cood], Robert Williams, amerikansk fysiker (f. 1868), prof, vid Johns Hop-kins’ univ. 1901. W. har utfört undersökningar inom den fysikaliska kemien, fotografien, varvid han använde nitrosodimetylanilin för att borttaga allt ljus utom ultravioletta strålar, och akustiken, men hans huvudarbete är nedlagt i många små uppsatser i optik, delvis utarbetade i förening med hans lärjungar. Hans viktigaste upptäckt på detta område är fluorescensen hos gaser, särskilt av natrium, kalium, jod och kvicksilver (1905). Han har undersökt den anomala dispersionen, absorptionen och de magneto-optiska förhållandena hos dessa gaser. Av vikt för spektral-analysen äro också hans undersökningar av främmande gasers, särskilt heliums o. a. ädelgasers, försvagande inverkan på resonansspektra (av jod och kvicksilver). Katodstrå-lars och det yttersta ultraviolettas förmåga XX. 24