745 Worms, G.—Voronov 746 torn ännu delvis kvarstå, märkes främst katedralen (Dom zu S:t Peter und Paul), en av Rhenländernas förnämsta romanska kyrkor; den är urspr. uppf. på i 100-talet men flera ggr ombyggd och restaurerad samt har två kupoler och fyra torn. Även Pauluskirche härstammar från 1100-talet men är till sitt inre ombyggd i barockstil. Dessutom märkas And-reaskirche, inrymmande stadsmuseet (rika arkeol. och hist. samlingar), rådhuset (1700-talet) med det anslutande Cor-nelianum (fullb. 1910), stadshuset (med W:s rika arkiv) samt synagogan (1200—1300-talet). 1 de yttre stadsdelarna märkas bl. a. den sengotiska Liebfrauenkirche (1400-talet) och det storslagna Luthermo-numentet (fullb. 1868 efter plan av E. Rietschel). över Rhen leder, utom järnvägsbron, den ståtliga Ernst-Ludwigbrücke, 771 m lång i tre spann och med mäktiga porttorn (uppf. 1897—1900). W. har ett stort antal högre läroanstalter samt är viktig järnvägsknut och handelsplats. Industrien är mångsidig och omfattar bl. a. tillv. av läder- och yllevaror samt vinberedning (Liebfraumilch o. a. sorter). S. F. W., som är en av Tysklands äldsta städer, leder sitt ursprung till romersk tid och blev på 400-talet burgundernas huvudstad. På Karl den stores tid var W. ofta kejsarens residens och blev på 1000-talet fri riksstad. Under medeltiden voro ofta riksdagar förlagda dit. Genom fördraget i W. 1122 slutade in-vestiturstriden (se I n v e s t i t u r). 1521 försvarade Luther inför en riksdag i W. sina lärosatser (se L u t h e r, sp. 382), och kort därefter antog W. protestantismen. Genom freden i Lunéville 1801 förenades W. med Frankrike, och 1815 gavs staden åt Hessen-Darmstadt. B. E-r. Worms, Gu st a ve, fransk skådespelare (1837—1910). Var 1858—65, 1874—75 och från 1877 anställd vid Théatre frangais. från 1874 som societär, samt under mellantiderna i Petersburg och vid Théatre du Gymnase i Paris. W. var sin tids berömde resonör på fransk scen. Bland hans roller märkas Al-ceste i »Misantropen» och Olivier de Jalin i »Falska juveler». G. K-g. Vornedskab [vå'rneö-], da. (av ett äldre vordned-, fsv. varpnaper), person under annans omvårdnad, den skyldighet, som ålåg bönderna på Själland, Lolland och Falster med tillhörande smärre öar att kvarstanna på det gods, där de voro födda, och där övertaga en gård att bruka. Detta förhållande var närmast en följd av digerdödens härjningar och den under medeltiden naturliga benägenheten att ställa sig under en mäktig herres beskydd men även av omsorger om jordbruket och landets odling. V. nämnes f. ggn 1446. Redan i slutet av 1400-talet hade det urartat därhän, att herremännen sålde »vornede» (»vord-nede») bönder. Detta oskick förbjöds av Kristian II såsom »ont och okristligt» och Domen i Worms. avtog efter hand. Kristian IV sökte 1634 borttaga v. men stötte på motstånd hos adeln; 1660 och 1682 bragtes frågan ånyo på tal, och 1683 blev v. avskaffat h. o. h. Bonden kunde ej flyttas från en gård till en annan, om han erlade stadgade avgifter, men väl överföras till ett annat gods med samma ägare som det förra. Var ingen gård ledig, kunde bönderna däremot flytta bort, varjämte de ägde rätt att köpa sig fria. Även efter en längre tids vistelse i en stad upphörde v. Kvinnorna voro ej bundna av v. V. tillämpades blott på den själländska lagens område. 1696 upphävdes v. på Möen och 1702 på de andra öarna för bönder, födda efter Fredrik IV:s tronbestigning (1699), men ersattes 31 år senare, av hänsyn till soldatutskrivningen, med s t a v n s b a a n d e t (se d. o.), som blev gällande över hela Danmark. E. Ebg.* Voronetu [våråne'ts], se Rumänsk konst, med bild 2. Voronezj [varå'nij], huvudstad i Centrala svartjordsområdet, Sovjetryssland, vid Dons biflod Voronezj; 202,500 inv. (1932; med förorter). Viktig handelsplats (ull, spannmål); ångkvarnar, oljeslagerier, fryshus och maskinfabriker. Flera högre läroanstalter, bl. a. univ. (hitflyttat 1918 från Dorpat), lantbruks-och veterinärinstitut. Staden har uppstått kring ett fäste, anlagt 1586 till skydd mot tatarerna, och var huvudstad i det 1928 upplösta guv. V. (66,831 kvkm). Voronin [varå'nin], M i c h a i 1, rysk naturforskare (1838—1903), ägnade sig företrädesvis åt botaniken och publicerade ett betydande antal särdeles värdefulla undersökningar över lägre kryptogamer, mest svampar. Mycket förmögen, sökte V. aldrig något ämbete men var under de sista åren dir. för Petersburgs-museets kryptogamavd. Han var även frikostig mecenat inom naturvetenskaperna. C. Lmn.* Voronov [vå'renof, fr. uttal vårånå'f] (Voro-noff), Sergij (Serge), rysk-fransk kirurg (f. 1866), några år dir. för laboratoriet för kirurgiska experiment vid College de France. V. är bekant genom sin föryngringsmetod medelst operativt ingrepp på könskörtlarna,