747 Vorontsov—Worsaae 748 framlagd bl. a. i »La conquéte de la vie» (1928) och »La greffe testiculaire du singe ä 1’homme» (1930). Operationen tillgår så, att delar av ett ungt djurs (chimpans’) tes-tiklar inympas på mannens och delar av en djurhonas ovarium på kvinnans. Verkningarna, särskilt i fråga om mannen, lära ofta ha visat sig överraskande, men beträffande deras varaktighet har man rätt att hysa tvivel. V. höll ett av kraftig opposition mött föredrag om sin metod på internationella fysiologkongressen i Stockholm 1926. (1. B-n.) Vorontsov [varantså'f], rysk ätt, känd sedan 1400-talet. — Roman 111 a r io n o-vitj V. (1707—83) blev 1760 romersk riks-greve, utnämndes av Peter 111 till general en chef men avlägsnades av Katarina 11 som guvernör i Vladimir. Ilans dotter Elizaveta Romanovna var Peter lll:s älskarinna; om hennes syster furstinnan Dasjkova se d. o. — R. I. V:s bror Michail Illariono-vitj V. (1714—67) var kejsarinnan Elisa-bets gunstling, blev 1744 romersk riksgreve och var 1758—63 rikskansler. — R. I. V :s son greve Aleksandr Romanovitj V. (1741—1805), diplomat, var 1802—04 rikskansler. — A. R. V :s brorson Michail S e-menovitj V. (1782—1856) deltog i Napo-leonskrigen, var 1815—-18 chef för den ryska ockupationskåren i Frankrike, blev 1823 generalguvernör över Nya Ryssland, 1844 ståthållare i Kaukasien och erövrade 1845 Schamyls fäste, staden Dargo, för vilket han erhöll furstetitel. — Greve Illarion Ivano-vitj V.-Das j ko v (1837—1916) deltog i fälttågen i Centralasien, Kaukasus och mot turkarna, blev 1881 chef för kavalleriet, var 1881—97 hovminister och bildade en hemlig organisation till monarkiens skydd. Han var 1905—15 ståthållare i Kaukasien och bekämpade kraftigt revolutionen där. A. A-t. Vorosjilov [varaj*y'lof], Kliment E f re-mo vit j, rysk arbetarledare och militär (f. 1881). Kom vid sju års ålder i arbete, arrangerade 1899 sin första strejk och blev sedan flera ggr häktad och utvisad. På bolsje-vikkongressen i Stockholm 1906 blev V. bekant med Leuin. Efter bolsjevikrevolutio-nen 1917 stred han i Ukraina mot tyskarna och blev snart chef för 10:e röda armén och led. av Ukrainas sovjetregering. Han deltog i undertryckandet av revolten i Kron-stadt 1921, blev s. å. led. av centrala exekutivkommittén och befälhavare i Nordkaukasus och 1924 chef för Moskvadistriktets trupper. Efter Frunzes död blev V. 1925 folkkommissarie för militär väsendet och president i krigsrådet, 1926 led. av politiska byrån. V. har på senare år spelat en betydande roll och anses åtnjuta stor popularitet bland sovjettrupperna. A. A-t. Vorovskij [varå'fski], Vatslav V a t s 1 a-v o v i t j, rysk diplomat och publicist (1871— 1923). Som student i Moskva började V. deltaga i den revolutionära rörelsen och slöt sig 1903 till bolsjevikerna, förvisades ett par gånger och kom 1915 till Stockholm i tjänst hos firman Siemens-Schuckert. Efter bolsje-vikrevolutionen blev V. Sovjetrysslands representant i Stockholm, förde 1918 förhandlingar med Finland men måste jan. 1919 lämna sin post, sedan sovjetregeringen missbrukat ku-rirprivilegierna. 1920 deltog han i fredsunderhandlingarna mellan Sovjetryssland och Polen. 1920—21 var V., en av bolsjevikernas främsta publicister oeh teoretiker, chef för ryska statsförlaget. 1921—23 var han ryskt ombud i Italien. V. mördades under Lausanne-konferensen 1923. V. S-g.* Vorpommern [få'r-], se Pommern. Worpswedeskolan [vårpsvè'do], nordtysk konstnärskrets, har sitt namn efter en kommun i Hannover, Worpswede, 7 km ö. om Osterholz. Worpswede »upptäcktes» 1889, och unga tyska konstnärer flyttade dit. 1895 bildades där en konstnärsförening. W :s representativa namn äro F. Mackensen, O. Moder-sohu, F. Overbeck, H. Vogeler och Ii. am Ende. — Jfr monogr. av R. M. Rilke (2:a uppl. 1905). G-g N.* Worringer [vå'rirjar], Wilhelm, tysk konsthistoriker (f. 1881). W. har blivit mest känd genom sina konstteoretiska skrifter, ss. »Abstraktion und Einfühlung» (1908; ny uppl. 1921) och »Formprobleme der Gotik» (1911; ny uppl. 1921); i det senare arbetet ställer han det gotiska mot det klassiska, i det att han betraktar dessa båda stilformer som de väsentliga i konstens historia. E. L-k. Worsaae [vå'rså], Jens Jacob Asmus-sen, dansk arkeolog, historiker och museiman (1821—85). Som samlare kom W. tidigt i beröring med Chr. J. Thomsen (se d. o.), utgav 1838 sin första avh. (en fyndbeskrivning) och vann genom polemik mot N. M. Petersen 1841 samt F. Magnåsson 1844 (om Runamo, se d. o.) rykte som kritisk forskare. 1843 utgav han »Danmarks old-tid», en översikt och programskrift om de fasta fornminnenas betydelse, samt 1846 »Blekingske mindes- mærker», där en landsdel arkeologiskt beskrevs. Efter resa till England (reseberättelse 1851) blev W. 1847 inspektör för fornminnenas bevarande i Danmark. Som medl. av Lejrekommissionen var han 1848—53 med om att uppdaga kökkenmöddingarnas rätta karaktär, och genom en rad avh. på 1850—60-talet utformade han Thomsens treperiodssys-tem. 1858 blev W. tillika inspektör vid Rosenborgsamlingen, som han ordnade. Efter Thomsens död blev W. chef för Oldnordisk