749 Vorskla—Voss, J. H. 750 museum och Etnografisk museum, vilka han nyordnade, 1878 för Det nationalhistoriske museum på Frederiksborg. W :s »Nordens for-historie» (1881) gav en ny översikt av arkeologiens resultat. Som ledare av Danmarks museiväsen var W. framstående och representativ. Hans flitiga författarskap berör nästan alla områden av dansk förhistoria och historia. Som en av den nordiska fornforsk-ningens vetenskapliga utdanare och förfäk-tare av jämförande metoder däri fick W. jämte Thomsen avgörande betydelse. — Litt.: Ws »Optegnelser om Rosenborgsamlingen 1858—83» (1886) och »En oldgrandskers erind-ringer» (1934; med brevurval); S. Miiller i Aarböger for Nordisk Oldkyndighed 1886 (med bibliogr.); J. Steenstrup, »Historieskrivningen i Danmark i det 19. aarhundrede» (1889). V. H-sen. Vorskla [vå'r-], vänsterbiflod till mell. Dnjepr, Sovjetunionen, upprinner i trakten n. om Charkov, passerar Poltava och utmynnar vid Perevolotjna (se d. o.); längd 448 km. Jfr Poltava. Vorstehhundar [få'rftè-], zool., se II u n d-raser, sp. 135. Vorstenlanden [få'rston-], benämning på residentskapen Djokjakarta och Soerakarta på Java, nominellt styrda av inhemska furstar. V. bilda Javas förnämsta tobaksdistrikt. Wo'rtels, Abraham, se O r t e 1 i u s, A. Worthing [<o5'öin], stad i eng. grevsk. West Sussex, vid Engelska kanalen, v. om Brigbton; 46,230 inv. (1931). W. är en livligt frekventerad badort; betydande frukt- och grönsaksodling; fiske. Vortice'lla, zool., se Infusionsdjur, sp. 575. Vorwärts [fä'r-], tyska socialdemokratiens centralorgan, uppsatt 1890. efterträdare till Berliner Volksblatt, gr. 1884. V. redigerades 1890—1900 av W. Liebknecht och 1921—33 av F. Stampfer. Från 1919 utgavs tidningen 12 ggr i veckan. Sedan nationalsocialisterna 1933 kommit till makten, undertryck u-s V. S. å. började en veckotidning med namnet Neuer Vorwärts utges i Karlsbad. Vos [fås], Cornelis de, flamländsk målare (1585—1651), bror till P. de V. Stod under inflytande huvudsaki. av Rubens och van Dyck och åtnjöt högt anseende som porträttmålare. Museet i Antwerpen äger av honom bl. a. »S:t Norbert mottager de heliga altarkärlen av Antwerpens borgare» (1630) samt porträttet av Abraham Grapheus, S:t Lukasgillets vaktmästare (1620). På en målning i Bryssel har V. porträtterat sig själv och sin familj. Bland hans stora historietavlor märkes »Kristi nedtagande från korset», triptyk i Antwerpens katedral, med porträtt på flyglarna. Porträttgrupperna »Konstnärens döttrar» och »Ett äkta par på terrassen till sin villa» (1629) finnas i Berlin, »Familjen Hutten» i München (se bild på pl. 2 till Flamländsk konst). G-g N.* Vos [fås], M a r t e n de, flamländsk målare (1531—1613), lärjunge av Frans Floris, besökte Rom, Florens och Venezia, där han studerade för Tintoretto. V:s arbeten verka hårda och hans färg porslinsaktig. I Antwerpens museum finnas bl. a. »Den tvivlande Tomas» (1547), »Kristus och skattepenningen» (1601 ) och »Kristus i gloria» (hans sista verk, triptyk). I Gents museum finnes »Heliga familjen» (1585). Bäst äro V:s porträtt (i museer i Amsterdam, Bryssel och Madrid). Se Flamländsk konst, bild på pl. 1. G-g N.* Vos [fås], Paul de, flamländsk målare (omkr. 1590—1678), bror till C. de V. Tog intryck av sin svåger Snyders och av Rubens, sysslade huvudsaki. med samma ämnen som Snyders; hans arbeten ha ej sällan tillskrivits denne. Ett av hans förnämsta arbeten är »Hjortjakt» (i Bryssels museum); en annan »Tljortjakt» finns i Nationalmuseum i Stockholm. G-g N.* Vos [fås], Simon de, flamländsk målare (1603—76), var lärjunge av Cornelis de V. men ej släkt till honom. Han var en mångsidig men ojämn mästare, som målade porträtt, historie- och altartavlor. I Mechelens kyrkor finnas »Herdarnas tillbedjan» (1644) och »Konungarnas tillbedjan» (1645). Som porträttmålare är han bäst i ett självporträtt (i Maagdenhuis i Antwerpen). Dessutom målade han historietavlor med små figurer och genrebilder i liten skala, ss. »Zigenerska i ett värdshus» (1646; i Liechtensteinsgalleriet, Wien) och »Årstiderna» (1635; i Prag). G-gN.* Vosges [vå$], 1. Berg, se Vogeserna. 2. Departement i n. ö. Frankrike, omfattar s. delen av Lothringen samt delar av Franche-Comté och Champagne; 5,903 kvkm, 377,980 inv. (1931); huvudstad: Épinal. Vogeserna, vilkas v. sluttningar tillhöra V., bilda gränsen mot Elsass; i övrigt är V. huvudsakligen en del av den lothringska högplatån, i s. avslutad av Monts Faucilles. Huvudfloderna äro Meurthe, Moselle, Meuse och Saöne. Jordbrukets huvudprodukter äro vete, havre, potatis och frukt; betydande boskapsskötsel och mejerihantering. Textilindustrien är högt utvecklad, dessutom tillv. av papper, kemikalier, metallvaror m. m. Talrika bad- och kurorter (jfr Vogeserna). Voss [vås], herred i Hordaland fylke, v. Norge, kring Vosseelven och Vangsvatn (8 kvkm); 928.oi kvkm, 8.448 inv. (1930), därav 2.725 i stationssamhället Vossevangen vid Bergensbanan. Från V. leda kända turistvägar till Gudvangen i Sogn samt till Eide och Ulvik i Hardanger. Ax. S. Voss [fås] (latiniserat Vossius), Gerhard J o h a n n. tysk-holländsk filolog (1577—1649), rektor i Dordrecht 1600, rektor för teol. kollegiet i Leiden 1615—19. Misstänkt för kät-teri, måste V. nedlägga sitt ämbete och utnämndes i stället till prof, i Leiden 1622 och i Amsterdam 1632. V. är Hollands störste polyhistor. Han företog viktiga forskningar i latinska språket samt grekisk och romersk historia och var den förste, som betraktat såväl hedniska religioner som den kristna teologiens dogmer från historisk synpunkt. V :s saml. skr. utgåvos i 6 bd 1695—1701. A. M. A.* Voss [fås], Johann Heinrich, tysk författare (1751—1826). Studerade i Göttingen, slöt sig till Göttinger Dichterbund och utgav dess Musenalmanach 1775—1800, vart skolrektor 1778 och prof, i Heidelberg 1805. — V:s övers, av Odysséen 1781 (och lliaden 1793) betecknade en ny epok i fråga om tolkningen av antik dikt, och hans hexameteridyller, präistgårdsidyllen »Luise» (1795) och