751 Voss, R.—Voteringsmaskin 752 »Der siebzigste Geburtstag» (i »Idyllen». 1800; sv. övers, av F. M. Franzén), blevo förebildande som skildringar av lantligt vardagsliv (Tegnér, Runeberg). V. skrev även dikter på lågtyska och utgav »Zeitmessung der deutschen Sprache» (1802); hans övers, av Shakespeare (1819—29) är liksom hans senare av grekiska och romerska skalder alltför pedantisk och tvungen. På äldre dagar angrep han häftigt de tyska romantikerna som reaktionära och katoliker. — Sami, verk i 1 bd 1835, i 5 bd 1850; monogr. av W. Herbst (2 bd, 1872—76) och C. Kuhlmann (1914). R-n B. Voss [fås], Richard, tysk författare (1851 —1918), bodde mest i Berchtesgaden och Italien, skrev romaner (»Zwei Menschen», 1911, m. fl.) och skådespel (»Die neue Zeit», 1891, m. fl.), som äro patetiskt effektsökande, bjärt färglagda, fulla av våldsamma kontraster, romantiskt ideella men vilkas sanning han naivt trodde på. Valda skr. i 4 bd 1922. R-n B. Vossevangen [vå'so ], se V o s s. Vossische Zeitung [få^i/o tsaFton], tidning i Berlin, gr. 1704 som Berliner Ordinaire Zeitung, förvärvades 1751 av bokförläggaren Chr. F. Voss (1722—95), efter vilken tidningen 1785 fick sin nuv. benämning. Bland dess medarb. och red. märkas G. E. Lessing (1751—55). Th. Fontane. L. Pietsch och G. Bernhard (1913— 30). Tidningen var från Lessings tid till 1933 frisinnad. 1913 förvärvades den av Ullstein-förlaget. Tidningen upphörde med mars månad 1934. — Jfr A. Buchholtz, »Die Vossische Zeitung» (1904). Vossius [få'siös], I s a a k, holländsk filolog (1618—89), son till G. J. Voss. Blev 1646 bibliotekarie och historiograf i Amsterdam, kallades 1649 av drottning Kristina till Sverige för att lära henne grekiska och samla handskrifter och böcker för hennes bibliotek samt vistades här med flera avbrott till 1654. Då V. vid drottningens tronavsägelse lämnade Sverige, fick han som ersättning för sina omkostnader några handskrifter, bl. a. Wul-filas till det yttre oansenliga bibelöversättning (se Codex 2). Vid V:s återkomst till Holland lånades handskriften av V :s morbror, den lärde Franciscus Junius d. y., en av germanistikens föregångsmän, som genast insåg dess betydelse. 1662 erbjöd V. genom mellanhänder M. G. De la Gardie att köpa handskriften, vilket denne gjorde s. å. 1670 bosatte sig V. i England, där han av Karl II 1673 erhöll ett indräktigt kanonikat i Windsor. V:s litterära produktion består dels av editioner av klassiska författare, ss. Pomponius Mela, Plinius, Catullus och Juvenalis, dels av arbeten i romersk fornkunskap, bibelforskning, naturvetenskap m. m.; märkligt är hans i Oxford 1673 anonymt utg. arbete »De poe-matum cantu et viribus rythmi». Med stor vetenskaplig talang förenade V. en avgjord böjelse för paradoxmakeri och effektsökeri ävensom för religiös och sedlig frivolitet. — Se II. Wieselgren, »Drottning Kristinas bibliotek och bibliotekarier före hennes bosättning i Rom» (1901), samt O. v. Friesen och A. Grape, »Om Codex argenteus» (1928). A-l N. Vossler [få'slor], Karl, tysk språkvetenskapsman (f. 1872), prof, i romanska språk i Heidelberg, Würzburg och 1913 i Munchen, har skrivit bl. a. »Positivismus und Idealismus in der Sprach-wissenschaft» (1904), »Sprache als Schöp-fung und Entwick-lung» (1905), »Die göttliche Komödie» (2 bd, 1907—10; 2:auppl. 1925), »Frankreichs Kultur im Spiegel sei-ner Sprachentwick-lung» (1913; 2:a uppl. 1929), »Lafontaine» (1919), »Leopardi» (1923), »Gesammelte Aufsätze zur Sprach- philosophie» (s. å.),»Jean Racine» (1926), »Geist und Kultur in der Sprache» (1925) och »Lope de Vega» (1932). — Med utgångspunkt i B. Croces (se d. o.) estetik har V. trätt i opposition mot den positivistiska språkfilosofien och utvecklat en kritisk-idealistisk åskådning, för vilken den individuella språkliga skapelsen är det ursprungliga och som sätter stilistik (se d. o.) i centrum av språkforskningen. — V. har mottagit festskrifterna »Idealistische Neu-philologie» 1922 och »Münchener romanis-tische Arbeiten», h. 1, 1932. R-n B. Vöta, se V o t u m. Votera, rösta, besluta genom omröstning. Votering, se Omröstning. Voteringsmaskin, apparat, avsedd att underlätta omröstning. 1932 års riksdag uppdrog åt riksgäldsfullmäktige att verkställa utredning om möjligheterna och kostnaderna för att införa voteringsap-parat i kamrarna. — I Finlands riksdag brukas elektrisk omröstnings-apparat, utförd av Telefon-a.-b. L. M. Ericsson och avsedd för sluten omröstning. På varje riksdagsmans pul-pet finnas två Bild 1. Finska riksdagens om-röstningsapparat: ljustablå, som visar omröstningsresul-tatet. Bild 2. Finska riksdagens omröstningsapparat: mot-tagarapparat på talmannens plats.