Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vougt, Allan Georg Fredrik - Woulfeska flaskor - Wouwerman - Vouvray - Vox angelica - Vox humana - Voxna - Voxna—Lobonäs järnväg (V. L. J.) - Voxnans kontrakt - Voxna älv el. Voxnan - Vox populi, vox Dei - Voxtorp - Woyna, Eduard - Wynarowski (Vojnarovskyj), Stanislaus Andreas - Woyrsch, Felix - Woyrsch, Remus von - Vrak - Vraka - Vrakfisken - Vrakgrind - Vrakhus - Vraklax - Vram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Woulfeska flaskor—Vram
756
utskottet sedan 1934. Han blev 1932 medlem
av svenska delegationen vid
nedrustningskonferensen i Genève och var suppleant i
delegationen vid förbundsförsamlingen 1933. V. har
skrivit »Socialism och rasbiologi» (1925). S. H.
Woulfeska flaskor [woTfska-], kem., med två
eller tre halsar försedda och till gasers
tvättning använda flaskor.
Wouwerman [vau’or-], holländska målare, tre
bröder. — Philips W. (1619—68) återger
i sina tavlor sin samtids liv i hemlandets
natur men främst jaktscener och soldatliv.
Undantagsvis förekomma religiösa
framställningar. Som hans förnämsta verk gäller den
stora »Hjortjakten» (i Leningrad). 1 München
finnas »Plundring av en by» och
»Vinterlandskap», i Louvre »Boeuf gras» m. fl., i
Amsterdam »Hjortjakt», i Haag ett stort
bataljstycke. — Pieter W. (1623—82) målade
hästbilder men även vyer från Paris. — Jan
W. (1629—66) var en förträfflig
lapdskaps-målare. Hans landskap från dynerna i
Haar-lems grannskap visa inflytelse från
Wij-nants. C. R. N.*
Vouvray [vovrä’], stad i fr. dep.
Indre-et-Loire, på högra stranden av Loire, 9 km
ö. n. ö. om Tours; 2,333 inv. (1926). V. är
bekant för sina vita viner.
Vox ange’lica, lat., mus., »änglaröst», en 4
fots tungstämma i orgeln.
Vox humana, lat., mus., »människoröst», en
8 fots tungstämma i orgeln, avsedd att
imitera människorösten.
Voxna. 1. Socken i Hälsingland, Bollnäs
tingslag, Gävleborgs län, kring Voxna älv;
443,30 kvkm, 1.803 inv. (1934). Kuperad
skogsbygd med vida sandmoar i älvdalen. 598 har
åker, 34,797 har skogsmark. Egendom: Voxna
bruk. Norrut vid Gryckån ligger Mattsmyra
kapell. Pastorat i Ärkestiftet, Voxnans kontr.
2. F. d. bruksegendom i V. socken (se
ovan). Tillhör Ljusne-Voxna a.-b. (se d. o.).
Voxna—Lobonäs järnväg (sign. V. L. J.),
spårvidd 0,802 m, 28,9 km lång, öppnad 1908,
förbinder Voxna station (S. J.) med Lobonäs.
Koncessionen för banan upphävdes 1932,
varefter V. trafikeras som enskild bruksbana.
Voxnans kontrakt, i Ärkestiftet, omfattar 6
pastorat: Bollnäs (med Annefors och
Katrine-berg); Alfta (med Svabensverk); Arbrå;
Undersvik; Ovanåker; Voxna.
Voxna älv el. V o x n a n, högerbiflod till
Ljusnan (se vidare d. o.).
Vox po’puli, vox De’i, lat., folkets röst,
Guds röst. — Alkuin (se d. o.) nämner detta
ordspråk och varnar för att tro det.
Voxtorp, socken, se V å x t o r p.
Woyna [väPna], E d u a r d, greve,
österrikisk diplomat (1795—1850). Urspr. militär,
ingick W. 1816 på den diplomatiska banan.
1820—23 var han chargé d’affaires i Sverige
och 1829—41 envoyé där. Med bibehållande av
sin post i Stockholm förestod W. därefter till
1844 ad interim ambassaden i Petersburg.
1844 blev han envoyé i Bryssel. W. intog en
ledande plats i Karl Johanstidens
sällskapsliv och var känd för sin spiritualitet. B. E-r.
Woynarowski [våjnarå’fski] (V o j n a r o
v-skyj), Stanislaus Andreas,
kosacköverste (d. på 1740-talet), systerson till
Ma-zepa, följde honom efter slaget vid Poltava
1709 till Bender och ärvde s. å. hans stora
för
mögenhet, vilken emellertid hastigt omsattes,
huvudsaki. i form av betydande lån till Karl
XII. Tsar Peter lät fasttaga W. 1716 i
Hamburg och föra honom till Petersburg, där han
hölls i hårt fängelse till 1723, då han
förvisades till Sibirien, där han dog. — W:s
hustru, Anna Woynarowska, f. M i r
o-w i c z a, kom 1717 till Sverige för att
utkräva mannens fordran. Hon fick (1725—31)
i ett för allt 4 tunnor guld (omkr. hälften
av sin fordran, som i nuv. mynt uppgick
till U/a mill. kr.). Hon lämnade på 1750-talet
Sverige. — Litt.: Th. Westrin, »Anteckningar
om Karl XII:s orientaliska kreditorer» (i
Ilist. Tidskr. 1900), och A. Jensen, »Mazepa»
(1909). Wdt.
Woyrsch [väirf], Felix, tysk tonsättare
(f. 1860), dirigent och organist i Altona. Av
W:s kompositioner ha särskilt flera oratorier
blivit högt skattade.
Woyrsch [väl rf], Re mus von, tysk
generalfältmarskalk (1847—1920). Blev officer
vid infanteriet 1867, inträdde 1882 vid
generalstaben, blev general av infanteriet 1905 och
avgick ur aktiv tjänst
1911. Vid
världskrigets utbrott 1914 blev
han chef för
schle-siska lantvärnskåren.
Okt. 1914 bildades av
denna kår o. a.
trupper en arméavd.
under W:s befäl, vilken
sköts in mellan de
österrikisk-ungerska
och tyska trupperna
och särskilt tog
verksam del i erövringen
av Ivangorod. Från
aug. 1916 till detta års slut förde W. befälet
över hertig Leopolds av Bayern armégrupp.
Dec. 1917 avgick W. ur tjänst och
utnämndes till generalfältmarskalk. Jfr
Polskryska fronten, sp. 1203 och 1209. —
Litt.: »Generalfeldmarschall v. W. und seine
Schlesier» (1919; krigsdagbok; biogr. av B.
Clemenz). M. B-dt.
Vrak, fartyg, som förolyckats el. så
skadats, att ringa el. ingen utsikt för dess
bärgning finnes. Kringflytande delar av
sådant fartyg kallas vrakgods el.
oegentligt v. För sjöfarten hinderligt v.
utmär-kes (se färgplanschen Utprickning av
farleder). Jfr Sjöfynd och
Strandrätt. ö-g.
Vraka, se Vräka.
Vrak fisken, Poly’prion americänus, tillhör
fam. Serranidae bland de taggfeniga
benfiskarna. V. lever på djupt vatten bl. a. i
Medelhavet och Atlanten (Sydafrika—England);
några enstaka exemplar äro funna vid
norska kusten. Yngre v. träffas pelagiskt vid
flytande vrak, därav namnet. Den har blott
en ryggfena, små fjäll, stort gap med
framskjutande underkäke och satt, vanl. blågrå
kropp, som kan bli 1,7 m lång. Lönnb.
Vrakgrind, se I s g r i n d.
Vrakhus, se Fiskredskap, sp. 502.
Vraklax, zool., se Laxfiskar, sp. 890.
Vram, se Norra Vram, Södra Vram,
Västra Vram och östra Vram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
