755 Woulfeska flaskor—Vram 756 utskottet sedan 1934. Han blev 1932 medlem av svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Genève och var suppleant i delegationen vid förbundsförsamlingen 1933. V. har skrivit »Socialism och rasbiologi» (1925). S. H. Woulfeska flaskor [woTfska-], kem., med två eller tre halsar försedda och till gasers tvättning använda flaskor. Wouwerman [vau'or-], holländska målare, tre bröder. — Philips W. (1619—68) återger i sina tavlor sin samtids liv i hemlandets natur men främst jaktscener och soldatliv. Undantagsvis förekomma religiösa framställningar. Som hans förnämsta verk gäller den stora »Hjortjakten» (i Leningrad). 1 München finnas »Plundring av en by» och »Vinterlandskap», i Louvre »Boeuf gras» m. fl., i Amsterdam »Hjortjakt», i Haag ett stort bataljstycke. — Pieter W. (1623—82) målade hästbilder men även vyer från Paris. — Jan W. (1629—66) var en förträfflig lapdskaps-målare. Hans landskap från dynerna i Haar-lems grannskap visa inflytelse från Wij-nants. C. R. N.* Vouvray [vovrä'], stad i fr. dep. Indre-et-Loire, på högra stranden av Loire, 9 km ö. n. ö. om Tours; 2,333 inv. (1926). V. är bekant för sina vita viner. Vox ange'lica, lat., mus., »änglaröst», en 4 fots tungstämma i orgeln. Vox humana, lat., mus., »människoröst», en 8 fots tungstämma i orgeln, avsedd att imitera människorösten. Voxna. 1. Socken i Hälsingland, Bollnäs tingslag, Gävleborgs län, kring Voxna älv; 443,30 kvkm, 1.803 inv. (1934). Kuperad skogsbygd med vida sandmoar i älvdalen. 598 har åker, 34,797 har skogsmark. Egendom: Voxna bruk. Norrut vid Gryckån ligger Mattsmyra kapell. Pastorat i Ärkestiftet, Voxnans kontr. 2. F. d. bruksegendom i V. socken (se ovan). Tillhör Ljusne-Voxna a.-b. (se d. o.). Voxna—Lobonäs järnväg (sign. V. L. J.), spårvidd 0,802 m, 28,9 km lång, öppnad 1908, förbinder Voxna station (S. J.) med Lobonäs. Koncessionen för banan upphävdes 1932, varefter V. trafikeras som enskild bruksbana. Voxnans kontrakt, i Ärkestiftet, omfattar 6 pastorat: Bollnäs (med Annefors och Katrine-berg); Alfta (med Svabensverk); Arbrå; Undersvik; Ovanåker; Voxna. Voxna älv el. V o x n a n, högerbiflod till Ljusnan (se vidare d. o.). Vox po'puli, vox De'i, lat., folkets röst, Guds röst. — Alkuin (se d. o.) nämner detta ordspråk och varnar för att tro det. Voxtorp, socken, se V å x t o r p. Woyna [väPna], E d u a r d, greve, österrikisk diplomat (1795—1850). Urspr. militär, ingick W. 1816 på den diplomatiska banan. 1820—23 var han chargé d’affaires i Sverige och 1829—41 envoyé där. Med bibehållande av sin post i Stockholm förestod W. därefter till 1844 ad interim ambassaden i Petersburg. 1844 blev han envoyé i Bryssel. W. intog en ledande plats i Karl Johanstidens sällskapsliv och var känd för sin spiritualitet. B. E-r. Woynarowski [våjnarå'fski] (V o j n a r o v-skyj), Stanislaus Andreas, kosacköverste (d. på 1740-talet), systerson till Ma-zepa, följde honom efter slaget vid Poltava 1709 till Bender och ärvde s. å. hans stora för mögenhet, vilken emellertid hastigt omsattes, huvudsaki. i form av betydande lån till Karl XII. Tsar Peter lät fasttaga W. 1716 i Hamburg och föra honom till Petersburg, där han hölls i hårt fängelse till 1723, då han förvisades till Sibirien, där han dog. — W:s hustru, Anna Woynarowska, f. M i r o-w i c z a, kom 1717 till Sverige för att utkräva mannens fordran. Hon fick (1725—31) i ett för allt 4 tunnor guld (omkr. hälften av sin fordran, som i nuv. mynt uppgick till U/a mill. kr.). Hon lämnade på 1750-talet Sverige. — Litt.: Th. Westrin, »Anteckningar om Karl XII:s orientaliska kreditorer» (i Ilist. Tidskr. 1900), och A. Jensen, »Mazepa» (1909). Wdt. Woyrsch [väirf], Felix, tysk tonsättare (f. 1860), dirigent och organist i Altona. Av W:s kompositioner ha särskilt flera oratorier blivit högt skattade. Woyrsch [väl rf], Re mus von, tysk generalfältmarskalk (1847—1920). Blev officer vid infanteriet 1867, inträdde 1882 vid generalstaben, blev general av infanteriet 1905 och avgick ur aktiv tjänst 1911. Vid världskrigets utbrott 1914 blev han chef för schle-siska lantvärnskåren. Okt. 1914 bildades av denna kår o. a. trupper en arméavd. under W:s befäl, vilken sköts in mellan de österrikisk-ungerska och tyska trupperna och särskilt tog verksam del i erövringen av Ivangorod. Från aug. 1916 till detta års slut förde W. befälet över hertig Leopolds av Bayern armégrupp. Dec. 1917 avgick W. ur tjänst och utnämndes till generalfältmarskalk. Jfr Polskryska fronten, sp. 1203 och 1209. — Litt.: »Generalfeldmarschall v. W. und seine Schlesier» (1919; krigsdagbok; biogr. av B. Clemenz). M. B-dt. Vrak, fartyg, som förolyckats el. så skadats, att ringa el. ingen utsikt för dess bärgning finnes. Kringflytande delar av sådant fartyg kallas vrakgods el. oegentligt v. För sjöfarten hinderligt v. utmär-kes (se färgplanschen Utprickning av farleder). Jfr Sjöfynd och Strandrätt. ö-g. Vraka, se Vräka. Vrak fisken, Poly'prion americänus, tillhör fam. Serranidae bland de taggfeniga benfiskarna. V. lever på djupt vatten bl. a. i Medelhavet och Atlanten (Sydafrika—England); några enstaka exemplar äro funna vid norska kusten. Yngre v. träffas pelagiskt vid flytande vrak, därav namnet. Den har blott en ryggfena, små fjäll, stort gap med framskjutande underkäke och satt, vanl. blågrå kropp, som kan bli 1,7 m lång. Lönnb. Vrakgrind, se I s g r i n d. Vrakhus, se Fiskredskap, sp. 502. Vraklax, zool., se Laxfiskar, sp. 890. Vram, se Norra Vram, Södra Vram, Västra Vram och östra Vram.