757 Vrams-Gunnarstorp—Wrangel 758 Vrams-Gunnarstorp, gods i N. Vrams, Kvidinge och Björ-nekulla socknar, Malmöhus län, s. v. om Söderåsen; 3,947 har, därav 1,770 har åker; tax.-värde 2,428,300 kr. (1933). V. grundades 1520 under namnet Gundestrup och kom 1620 genom gifte till danske amiralen Jörgen Vind, som 1633—44 uppförde det nuv. slottet med dess stora stenlagda borggård. Sonen Holger sålde det 1665 till K. Gjedde; det övergick senare till släkten Berch och 1838 till släkten Tornérhjelm, som alltjämt äger det. Jfr M. Weibull i »Skånska samlingar», 1: 1 (1891, tr. 1894). Wranér, Henrik, författare (1853—1908). Blev student 1873, var sedan omväxlande lantmätarbiträde, student i Lund, lärare och journalist, slog sig 1893 ned i Stockholm som författare, medarbetade i Svensk Lärartid-ning och kalendrar samt bearbetade sagor m. m. för barnbiblioteket Saga. — 1884 utkom det första av W:s många häften med humoristiska, kulturhistoriskt givande folklivsskild-ringar, »Stuesnack och stätteslams», en del på noggrant återgivet landsmål. Han hade sin styrka i att skildra barndomsminnen från s. ö. Skåne. W. skrev även lyrik, idealistisk efterklangspoesi och tillfällighetsvers. — »Valda skrifter» utg. av F. Böök (6 bd, 1922—23; med biogr. inL). A. A-t. Wrangel, från Estland härstammande tysk adelssläkt, som spritt sig till bl. a. Sverige, Ryssland, Tyskland, Österrike och Holland. Redan 1241 nämnes byn »Uvarangalæ» (nu Wrangelsbof el. Varangu i Wier-land, Estland), efter vilken ätten bär namn och vars dåv. ägare, riddaren Eilardus (Eilhard), trol. är släktens stamfar. Ättens ursprungliga släktnamn torde ha varit Levenwalde. Ättenamnet W. är känt fr. o. m. 1277, då en Hinricus de Wrangel nämnes. Ätten, vars vapen är en krenelerad svart mur i silver-fält, var tidigt en av Estlands mest betydande. Tre huvudlinjer finnas, vilkas inbördes samband ej kan utredas. Den första linjen (Rojel-Jensel) är ej representerad i Sverige. På svenska riddar-huset ha 14 ätter W. introducerats; f. n. äro 6 representerade i Sverige. — Lantrådet Hans W. (d. före 1594), av andra huvudlinjen (H ö b b e t - A d d i n a 1), var fader till riksrådet Herman W. (om honom och hans frände TIelm W. se nedan), vars äldste son, C. G. W. (se nedan), 1651 blev greve W. af S a 1 m i s (slöt själv sin ätt på manssidan 1676). C. G. W:s halvbror Wolmar W. blev Ätten Wrangels vapen. Vrams-Gunnarstorp. (jämte övriga syskon) frih. W. af Lindeberg 1654; till ätten, som lever, hörde bl. a. W. W :s halvbrors sonson riksrådet frih. E. W. (d. 1765) och dennes son frih. E. W. (d. 1760), se nedan. — Lantrådet Hans W:s brorsons son översten Herman W. blev 1653 frih. W. af Luden hoff (ätten lever); till denna gren hörde ryske generalen frih. P. N. W. (se nedan). Frih. Herman W :s af Ludenhoff farbror J ü rgen W. blev stamfader för den i Sverige 1772 naturaliserade adliga ätten W. Till denna hörde översten Erik Fredrik W. (1816—96), som skrev krigshistoriska arbeten, bl. a. »Krigshistoriens grunddrag» (3 bd, 1866—85), och även är känd som kompositör. Om hans söner II. G. W. W. och E. H. G. W. se nedan. — Till andra huvudlinjen hörde även lantrådet Herman W. af A d i-n a 1, vars äldre son D i d r i c W. (1637—1706) blev amirallöjtnant 1670 samt landshövding 1674 i Österbotten och 1688 i Närke och Värmland, kungl. råd och president i Bergskollegium 1693 och greve W. af Adin al 1693 (grenen utdöd 1707). Greve D. W:s bror Reinhold W. blev 1680 frih. W. af A d i-n a 1. Om hans son frih. C. IL W. och dennes son frih. G. G. W. se nedan. Den senares brorson frih. Carl Adam W. a f A d i n a 1 (1748 —1829), landshövding i Kristianstads län 1786 —1803 och en av rikets herrar 1825, är känd som stor godsägare, framstående lanthushål-lare och byggherre för bl. a. Ovesholms, Aras-lövs och Sperlingsholms nuv. huvudbyggnader (jfr H. II. von Schwerin, »Skånska herrgårdar», 1932; akad. avh.). Med en frih. C. A. W-.s son utgick denna gren 1833. — Till tredje huvudlinjen (J e s s e) räknas grenarna W. af Fall, naturaliserad i Sverige 1734 med W. G. W. (se nedan; ätten utgick på manssidan 1815), W. af Sauss och W. af Sage och W as c hel. Riksrådet A. J. W. (d. 1763; se nedan) blev 1751 greve W. af Sauss. Hans son greve Anton Johan W. af Sauss (1724—99) blev 1776 förste amiral, var hertig Karls närmaste man i slaget vid Högland 1788 samt 1790—92 befälhavare i Karlskrona. Om hans sonsons son greve F. U. W. se nedan. Den sistnämndes bror greve Anton Magnus Herman W. af S a u s s (f. 1857 13/s) blev envoyé i Bryssel och Ilaag 1900, i Petersburg 1904, i London 1906, i disponibilitet 1921 och tog avsked 1927. Han var utrikesminister i De Geers och von Sydows ministärer okt. 1920—-okt. 1921 och är sedan 1930 överstekammarherre.