Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Vrams-Gunnarstorp—Wrangel
758
Vrams-Gunnarstorp, gods i
N. Vrams, Kvidinge och
Björ-nekulla socknar, Malmöhus
län, s. v. om Söderåsen; 3,947
har, därav 1,770 har åker;
tax.-värde 2,428,300 kr. (1933). V.
grundades 1520 under namnet
Gundestrup och kom 1620
genom gifte till danske amiralen
Jörgen Vind, som 1633—44
uppförde det nuv. slottet med
dess stora stenlagda borggård.
Sonen Holger sålde det 1665
till K. Gjedde; det övergick
senare till släkten Berch och
1838 till släkten Tornérhjelm,
som alltjämt äger det. Jfr
M. Weibull i »Skånska samlingar», 1: 1 (1891,
tr. 1894).
Wranér, Henrik, författare (1853—1908).
Blev student 1873, var sedan omväxlande
lantmätarbiträde, student i Lund, lärare och
journalist, slog sig 1893 ned i Stockholm som
författare,
medarbetade i Svensk
Lärartid-ning och kalendrar
samt bearbetade
sagor m. m. för
barnbiblioteket Saga. — 1884
utkom det första av
W:s många häften
med humoristiska,
kulturhistoriskt
givande folklivsskild-ringar, »Stuesnack och
stätteslams», en del
på noggrant
återgivet landsmål. Han
hade sin styrka i att skildra barndomsminnen
från s. ö. Skåne. W. skrev även lyrik,
idealistisk efterklangspoesi och
tillfällighetsvers. — »Valda skrifter» utg. av F. Böök
(6 bd, 1922—23; med biogr. inL). A. A-t.
Wrangel, från Estland härstammande tysk
adelssläkt, som spritt sig till bl. a. Sverige,
Ryssland, Tyskland, Österrike och Holland.
Redan 1241 nämnes byn »Uvarangalæ» (nu
Wrangelsbof el. Varangu i
Wier-land, Estland), efter vilken ätten
bär namn och vars dåv. ägare,
riddaren Eilardus (Eilhard),
trol. är släktens stamfar. Ättens
ursprungliga släktnamn torde ha
varit Levenwalde.
Ättenamnet W. är känt fr. o. m. 1277,
då en Hinricus de Wrangel
nämnes. Ätten, vars vapen är
en krenelerad svart mur i
silver-fält, var tidigt en av Estlands
mest betydande. Tre huvudlinjer finnas,
vilkas inbördes samband ej kan utredas. Den
första linjen (Rojel-Jensel) är ej
representerad i Sverige. På svenska
riddar-huset ha 14 ätter W. introducerats; f. n.
äro 6 representerade i Sverige. —
Lantrådet Hans W. (d. före 1594), av andra
huvudlinjen (H ö b b e t - A d d i n a 1), var fader
till riksrådet Herman W. (om honom och hans
frände TIelm W. se nedan), vars äldste son,
C. G. W. (se nedan), 1651 blev greve W. af
S a 1 m i s (slöt själv sin ätt på manssidan
1676). C. G. W:s halvbror Wolmar W. blev
Ätten
Wrangels
vapen.
Vrams-Gunnarstorp.
(jämte övriga syskon) frih. W. af Lindeberg
1654; till ätten, som lever, hörde bl. a. W.
W :s halvbrors sonson riksrådet frih. E. W.
(d. 1765) och dennes son frih. E. W. (d. 1760),
se nedan. — Lantrådet Hans W:s brorsons
son översten Herman W. blev 1653 frih.
W. af Luden hoff (ätten lever); till
denna gren hörde ryske generalen frih. P. N. W.
(se nedan). Frih. Herman W :s af Ludenhoff
farbror J ü rgen W. blev stamfader för den
i Sverige 1772 naturaliserade adliga ätten
W. Till denna hörde översten Erik
Fredrik W. (1816—96), som skrev krigshistoriska
arbeten, bl. a. »Krigshistoriens grunddrag» (3
bd, 1866—85), och även är känd som
kompositör. Om hans söner II. G. W. W. och E. H.
G. W. se nedan. — Till andra huvudlinjen
hörde även lantrådet Herman W. af A d
i-n a 1, vars äldre son D i d r i c W. (1637—1706)
blev amirallöjtnant 1670 samt landshövding
1674 i Österbotten och 1688 i Närke och
Värmland, kungl. råd och president i
Bergskollegium 1693 och greve W. af Adin al
1693 (grenen utdöd 1707). Greve D. W:s bror
Reinhold W. blev 1680 frih. W. af A d
i-n a 1. Om hans son frih. C. IL W. och dennes
son frih. G. G. W. se nedan. Den senares
brorson frih. Carl Adam W. a f A d i n a 1 (1748
—1829), landshövding i Kristianstads län 1786
—1803 och en av rikets herrar 1825, är känd
som stor godsägare, framstående
lanthushål-lare och byggherre för bl. a. Ovesholms,
Aras-lövs och Sperlingsholms nuv. huvudbyggnader
(jfr H. II. von Schwerin, »Skånska
herrgårdar», 1932; akad. avh.). Med en frih. C. A.
W-.s son utgick denna gren 1833. — Till
tredje huvudlinjen (J e s s e) räknas grenarna
W. af Fall, naturaliserad i Sverige 1734
med W. G. W. (se nedan; ätten utgick på
manssidan 1815), W. af Sauss och W. af
Sage och W as c hel. Riksrådet A. J. W.
(d. 1763; se nedan) blev 1751 greve W. af
Sauss. Hans son greve Anton Johan
W. af Sauss (1724—99) blev 1776 förste
amiral, var hertig Karls närmaste man i
slaget vid Högland 1788 samt 1790—92
befälhavare i Karlskrona. Om hans sonsons son
greve F. U. W. se nedan. Den sistnämndes
bror greve Anton Magnus Herman W.
af S a u s s (f. 1857 13/s) blev envoyé i
Bryssel och Ilaag 1900, i Petersburg 1904, i
London 1906, i disponibilitet 1921 och tog avsked
1927. Han var utrikesminister i De Geers
och von Sydows ministärer okt. 1920—-okt.
1921 och är sedan 1930 överstekammarherre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
