765 Wrangel, H.—Wrangel. W. 766 1643 ha kommenderat avantgardet. Han gick t. o. m. över den frusna Limfjorden och sprängde vid Nörre Sundby en bondehär. Under sin marsch söderut in i Tyskland på hösten 1644 detacherade Torstenson W. till Hol-stein och Jylland. Hans försök att i spetsen för 3,500 man 1645 intaga Rendsborg misslyckades, men han slog de till dess undsättning anryckande Buchwald och Ahlefeld 25 april. S. å. blev W. generalmajor av kavalleriet. 1646 års fälttåg gjorde han under C. G. Wrangels befäl, blev vid belägringen av Höx-ter (Westfalen) svårt sårad och kunde först 1647 sluta sig till huvudarmén i Böhmen, där han deltog i flera strider. Vid Plau blev W. 12 aug. dödligt sårad. A. II-ld.* Wrangel (af S a 1 m i s), Herman, krigare, riksråd (1584—1643); jfr släktövers. Var född i Estland, deltog i Gustav Adolfs ryska krig och mottog som överste 1619 det av danskarna återlämnade Älvsborg. 1621 var W. fältmarskalk vid Rigas belägring och 1623 ståthållare på Öland men flyttades 1625 till Jönköpings slott. I de preussiska fälttågen 1626 —29 deltog han med utmärkelse och var därunder svensk kommendant i Marien-burg samt, i konungens frånvaro, under Axel Oxenstierna befälhavare över hären. Då Potocki 1629 sökte hindra honom att med 8,000 man undsätta Strassburg i Westpreussen, slog W. honom vid Gorzno. 1630 blev W. riksråd och fick befäl över Älvsborgs och Jönköpings slott med däromkring förlagda trupper. 1632 blev W. vice generalguvernör i Preussen och var 1635 en av svenskarnas fullmäktige i Stuhmsdorf. Nyåret 1636 bildades under W. en svensk kår vid Oder, vars samverkan med Johan Banér dock ej gav önskat resultat. Från Pommern företog W. hösten 1636 ett fälttåg, som förde till erövringen av Berlin och Frankfurt a. M., men måste retirera och förenade sig i juli 1637 med Banér. Sedermera stod Banér i ett befäst läger vid Stettin, W. i ett likadant vid Anklam för att hindra fienden att övertrå Peene. Oenigheten mellan Banér och W. ökades huvudsaki. genom W:s fel på hösten 1637, då Banér i Hinterpommern opererade mot fienden och de kejserliga övergingo Peene. Vorpommern var nu nära att gå förlorat, och Banérs ställning blev vådlig. Svenskarna lyckades dock hålla sig kvar, tills förstärkningar anlände. Våren 1638 återkallade regeringen W. till Sverige. I aug. 1643 blev W. generalguvernör i Livland. Hans brev till A. Oxenstierna 1614—43 äro utg. av P. Sondén i »Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling», senare avd., bd 9 (1898). N. A.* Wrangel, Herman Georg Waldemar, militär (f. 1859 3n/3), bror till E. H. G. W.; jfr släktövers. Blev 1879 underlöjtnant vid flottan, 1907 kommendör och var 1909— 24 chef för kustartilleriet samt blev general- major 1909 och generallöjtnant 1916. W. har varit led. av ett flertal kommittéer för behandling av marina spörsmål, verkst. styrelseled. i föreningen Sveriges flotta alltsedan dess stiftande 1906, ordf, i styrelsen för Svenska aeronautiska sällskapet m. m. Han var led. av Första kammaren 1909—10 och 1914—19 (nationella partiet). W. har nedlagt ett intensivt arbete inom sjöstrategi och sjötaktik. Han har utgivit bl. a. »Lärobok i teoretisk och praktisk navigation» (1897; 2:a uppl. 1910), »Svenska Flottans bok» (1898) och »Kriget i Östersjön 1719—21» (2 bd, 1906—07). ö-g. Wrangel (af Ludenhoff), Pet r Ni kola je v i t j, baron, rysk general (1878—1928); jfr släktövers. Var urspr. bergsingenjör, deltog i rysk-japanska kriget som kavalleriofficer, utmärkte sig under världskriget och var efter bolsjevikre-volutionen en av De-nikins underbefälhavare. Efter Denikins nederlag blev W. som chef för den »vita» armén de ryska mo-narkisternas främste man och organiserade en »sydrysk» regering på Krim, som erkändes de facto av Frankrike. W. fick dock föga hjälp av ententen, och sedan bolsjevi-kerna slutit preliminärfred med Polen, krossade de W :s makt och erövrade Krim (nov. 1920); spillrorna av W :s armé överfördes till Konstantinopel, och större delen av hans flotta internerades i Bizerte. — Jfr »Mé-moires du général W.» (utg. 1930). V. S-g.* Wrangel (af Fall), Wilhelm Gustaf, krigare, politisk partigängare (1695—1774); jfr släktövers. W., som var född i Reval, var med om striderna i Finland 1713—14, Fred-rikshalds belägring 1718 och striden vid Stä-ket 1719. Sedan 1734 naturaliserad svensk adelsman, deltog han som officer vid Dal-reg:tet i kriget mot Ryssland 1741 och blev efter slaget vid Villmanstrand major. Motståndare till hattpartiet och anhängare till den holsteinska tronkandidaturen, begynte W. sannolikt redan under kriget stämpla mot de maktägande i Sverige och blev som anhängare av danska tronkandidaturen en av ledarna för 1743 års daluppror (se d. o.). Han dömdes härefter till livstids fängelse men benådades 1751. — Jfr B. Beckman, »Dalupproret 1743» (1930). Kj. K-n. Wrangel (af Lindeberg), Wolmar, frih., krigare (1641—75); jfr släktövers. Stod i gunst hos Karl XI och blev 1674 generallöjtnant samt följde sin halvbror riksmars-ken till Tyskland. På grund av dennes och Mardefelts sjukdom blev W. den egentlige överbefälhavaren, en post, för vilken han ej