Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Wrangell—Wrede
768
var lämpad. Om hans nederlag vid Fehrbellin
1675 se d. o. Wdt.
Wrangell, M o u n t [mau’nt rä’ngol], se
Alaska, sp. 386.
Wrangelska palatset, på Riddarholmen i
Stockholm, uppfördes 1652—64 på Sparreska
husets plats av N. Tessin d. ä. för
fältmarskalken C. G. Wrangel. Denne hade 1648 av
kronan fått sagda hus, vari ingick ett av
holmens 1500 talstorn i s. v. hörnet. Palatset var
genom en flygel sammanbyggt med huset i s.;
det var urspr. ett av huvudstadens största och
praktfullaste privathus (avbildat på två
planscher i E. Dahlberghs »Suecia antiqua et
bodierna»). Huvudbyggnaden är åt sjösidan
flankerad av två massiva torn och åt ö. av två långa
flyglar, omslutande en öppen gård, till vilken
en bred trappa leder upp. De ståtliga
terrass-anläggningarna, trapporna och båthamnen åt
Mälaren, dubbeltrappan åt staden liksom
byggnadens rika arkitektoniska utsmyckning ha
genom eldsvådorna 1693 och 1802 förintats.
1 juli 1697 inköptes palatset efter
slottsbranden av kronan, iordningställdes för kungl.
familjens räkning under N. Tessin d. y. och
är som kungaboning bekant under namnet
Kungahuset el. Kungl. paläet
intill 1754, då hovet inflyttade i det nya slottet.
Kungshuset, där många av frihetstidens
riksdagar öppnats och avslutats, omdanades nu, och
plats bereddes för ämbetsverk, ss.
Kammarkollegium och senare Svea hovrätt.
Statskontoret och Stockholms stads politiekollegium
hade här en tid lokaler. Efter eldsvådan 1802
revs s. flygeln, varvid nuv. Wrangels backe
uppstod, och palatset iståndsattes av Gjörwell.
Så förblev det till 1898, då en grundlig
restaurering skedde, varvid tornen erhöllo kupoler
i enlighet med Sueciabilden. Ehuru helt
förändrad i det inre, är byggnaden alltjämt
ensam i sitt slag från den karolinska tidens
Stockholm (se d. o., bild 20). N. F. ö-n.
Wrangels land, eng. Wrangel island, ry.
Vrangelja zenilja, ö utanför nordostligaste
Sibirien; skiljes från fastlandet av De
Long-sundet; 4.680 kvkm. öns inre är bergigt, och
högsta toppen, Gilders head, uppges nå 910 m
ö. h. Största delen av W. är tundra;
djurlivet är tämligen rikt: fjällräv, valross,
säl-arter och sjöfågel. En koloni på omkr. 60
pers, (tjuktjer, eskimåer och några ryssar) är
sedan 1924 bofast på W.; meteor, och
radiostation. W. är uppkallat efter den ryske
amiralen F. von Wrangel, som 1822—23 förgäves
sökte nå ön. W. tillhör sedan 1926
Sovjetunionen.
Wrangel von Brehmer, se Wrangel,
släktövers.
Vrangselv, norskt namn på Vrångsälven
(se d. o.).
Vra’tislav IT, se B ö h m e n, sp. 419.
Wrba [väTba], Georg, tysk skulptör (f.
1872), prof, i Dresden sedan 1908. Ilar utfört
flera betydande offentliga monument, ss. Otto
av Wittelsbach (ryttarstaty på
Wittelsbach-bron i München), konung Georg av Sachsen
(ryttarstaty i Dresden), rådhusbrunnen i
Leipzig, barngrupper på den av Teschner
komponerade Sagobrunnen i Berlin samt dessutom
småplastik i silver och elfenben. G-g N.*
Vrchlicky [vo’r^litskl], J a r o s 1 a v,
tjeckisk skald (1853—1912). Hette urspr. Emil
Frida men antog även i det borgerliga livet
sitt författarnamn J. V. Ilan blev 1893 e. o.
och 1898 ord. prof,
i litteraturhistoria i
Prag, 1901 ständig
led. av Österrikes
herrebus. V;s rikt
flödande lyrik, som
fyller 40 volymer, stod
först under den tyska
romantikens
inflytande (samlingen »Z
hlu-bin»; Ur djupen;
1875). De följ,
diktsamlingarna, »Sny o
stèstf» (Drömmen om
lyckan; 1876), »Duch
a svét» (Anden och världen; 1878), återspegla
med fördjupad livsåskådning stämningar från
ungdomsåren och nya intryck utifrån, särskilt
från den romanska diktvärlden. Genom
tolkningar av alla viktigare franska och italienska
skaldeverk, införandet av sonetten o. a.
konstformer samt sin egen utomordentliga
virtuositet riktade V. den tjeckiska vitterheten och
frigjorde den frän beroendet av tyska
förebilder. 1 diktsamlingen »Sfinx» (1883) överväger
reflexionen; i »Jak tahla mracna» (Hur
molnen drogo förbi; 1885) kämpar en tungsinthet,
som längre fram övergick till stark
pessimism, med arbetslust och livsberusning. Dessa
stämningar variera i diktsamlingarna »Hudba
v dusi» (Musik i själen; 1886), »Bodläcf
s Parnassu» (Tistlar från Parnassen; 1892),
»Prekrocen zenit» (Zenit överskrides; 1899).
I de sista diktsamlingarna ta pessimismen
och resignationen överhand, ehuru V. i det
längsta söker hålla livsmodet och tron på
mänskligheten uppe: »Prehavé illuse a vècné
pravdy» (Flyktiga illusioner och eviga
sanningar; 1904), »Tiché kroky» (Stilla steg;
1905). De av djup livserfarenhet präglade
»Pfsné poutnfka» (Pilgrimens visor; 1895)
och de formellt glänsande fyra samlingarna
»Sonety samotåre» (Enstöringens sonetter;
1893—96) intaga hedersrummet. V:s lyrik är
improvisationer med deras förtjänster och
svagheter, utan större psykologiskt djup, men
receptibiliteten och spänstigheten äro till det
sista lika beundransvärda som den formella
virtuositeten. Av hans episka verk är
»Bar-Kochba» (1897), som skildrar den gamla
judendomens sista resningskamp under den
romerska kejsartiden, det omfångsrikaste. V.
skrev även bl. a. ett trettiotal dramer och
komedier samt tolkade tyska, polska o. a.
mästerverk. Hans eklektiska idealism var
mottaglig för intryck från alla håll; poetiskt
behärskade han alla tidsåldrar fram till
renässansen. Han var en varm patriot, men den
poetiska kampdiktningen stod främmande för
hans veka kynne. Flera olika uppl. av V:s
samlade skrifter ha utkommit, bl. a. i 65 bd
1895—1910. — Jfr A. Jensen, »J. V.» (1904)
och i Nord. Tidskr. 1905; tjeck, monogr. av
F. V. Krejcf (1913). A-d J.*
Wrede. svensk-finländsk adelssläkt, urspr.
från Westfalen. inkom på 1500-talet till
Livland. Ryttmästaren Henrik W. räddade
i slaget vid Kirkholm 1605 Karl IX :s liv
genom att lämna konungen sin häst och blev
själv nedhuggen av fienden. Karl IX gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
