Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Wye—Wyndham
800
i Balliol college samt 1361 kyrkoherde i
Fil-lingham och 1374 i Lutterworth i Leicester.
W., som blev teol. dr i Oxford med rätt att
föreläsa i teologi, började 1376 sin bana som
kyrkoreformator. Genom studier i bibeln hade
han övertygats om kyrkans förfall och om
nödvändigheten att återuppliva den
apostoliska tidens enkelhet. Hans åsikter hälsades
med glädje av de kretsar inom parlamentet,
som med ovilja sågo påvens ekonomiska krav
på engelska kyrkan. Under lordernas skydd
utvecklade W. en livlig föredrags- och
skrift-ställarverksamhet i syfte att bekämpa
kyrkans världsliga anspråk. Den ovilja, som han
härigenom ådrog sig från prästerskapets och
de förmögna munkordnarnas sida, ledde till
att påven 1377 fördömde 18 ur hans skrifter
hämtade satser och påbjöd, att han skulle
förhöras. Tiggarmunkarna och Londons
bor-gerskap ställde sig däremot öppet på hans sida.
Ju mer striden växte, desto mer fördjupades
W:s religiösa åskådning. I »De veritate sacrae
scripturae» framställde han bibeln som en
Guds lag, och i »De ecclesia» hävdade han,
att den sanna kyrkans överhuvud vore Kristus
och ej påven. Denne finge gärna framträda
som kyrkans yttre överhuvud men utan
världslig makt. All sådan skulle handhavas av
konungen, vilket särskilt utvecklades i »De officio
regis». När W. på detta sätt bekämpade hela
kyrkosystemet, övergingo tiggarmunkarna till
hans motståndare. 1380 började han översätta
bibeln från Vulgata till folkspråket och
utsända predikanter bland folket. När han 1381
uppträdde mot den romerska
transubstantia-tionsläran, lät den engelska hierarkien
förklara några av hans lärosatser som kätterska.
Han anklagades för att ha medverkat till
bondeupproret s. å. och inkallades inför en synod
1382. Tack vare mäktiga vänner vid hovet
och i parlamentet utsattes han ej för
personlig förföljelse. Efter sin död förklarades han
som kättare av kyrkomötet i Konstanz 1415,
och hans ben brändes 1428. — W:s åsikter
vunno vidsträckt spridning ej blott i
England, där anhängarna kallades lollarder (se
d. o.), utan även i Böhmen, där de påverkade
Hus (se d. o.). W. är den ende, som med full
rätt kan kallas för reformationens förelöpare.
— Sedan 1882 utger Wyclif society hans
skrifter (26 bd till 1922). Biogr. av H. B.
Workman (2 bd, 1926). Hg Pl.
Wye [mai], flod i Storbritannien, upprinner
på Plinlimmon i mell. Wales och utmynnar i
Severns estuarium nedanför Chepstow; längd
209 km. W:s dal är berömd för sin skönhet.
VyeTla, dets. som viyella (se d. o.).
Wykeham [coi’k»m], William of,
engelsk biskop och statsman (1324—1404), kaplan
hos Edvard III 1347, bevarare av privy seal
1364, storsigillbevarare (lordkansler) 1367 och
biskop i Winchester s. å. Efter flera
motgångar blev han ånyo storsigillbevarare (1389
—91) och arbetade därunder för en
konstitutionell riksstyrelse. Duglig och nitisk som
stiftschef, ledde han det kyrkligt-konservativa
partiets kamp mot Wycliffe (rättegången 1377
—78). Livligt intresserad för
undervisningsväsendet, stiftade och donerade han New
college i Oxford (på 1380-talet) samt den stora
skolan i Winchester. — Biogr. av G. H.
Mo-berly (2:a uppl. 1893). Hg Pl.
Wyld [coäild], Henry Cecil, engelsk
språkforskare (f. 1870), prof, i engelska
språket i Liverpool 1904—20, i Oxford sedan 1920,
har gjort sig bemärkt som fonetiker,
språkhistoriker, metriker och lexikograf. Skr. bl. a.:
»The historical study of the mother tongue»
(1906), »The growth of english» (1907),
»Place-names of Lancashire» (1911), »A short history
of english» (1914), »History of modern
col-loquial english» (1920), »Studies in english
rhymes» (1923) och »The universal english
dictionary» (1932). E. E-l.
Wylie [waiTi], Elinor Hoyt,
amerikansk författarinna (1887—1928), g. m. W.
R. Benét (se d. o., suppl.), skrev lyriska
romaner men särskilt dikter (»Collected poems»,
utg. av Benét 1932), originella och med fast,
virtuos form. R-n B.
Wü’lker, Richard, tysk anglist (1845—
1910), prof, i engelsk filologi i Leipzig från
1875, utgav bl. a. »Gescbichte der englischen
Literatur von den ältesten Zeiten bis zur
Ge-genwart» (1896; ny uppl., 2 bd, 1906—07) och
editioner av angelsaxiska poetiska texter
(»Beowulf» m. fl.) i »Bibliothek der
angelsäch-sischen Poesie» (1883 ff.). Han grundade tidskr.
Anglia (1877) och redigerade »Bibliothek der
angelsächsischen Prosa» (1885 ff.). E. E-l.
Wü’llner, Franz, tysk musiker (1832—■
1902). Verkade som framstående
musikpedagog och dirigent, bl. a. i München (1856—58
och 1864—77), skrev för kungl. musikskolan
där sina bekanta »Chorübungen» och ledde de
första framförandena av Wagners »Rheingold»
och »Die Walküre». Från 1884 var W. chef
för konservatoriet och Gürzenichkonserterna
i Köln samt dirigerade flera nederrhenska
musikfester. Han komponerade körverk,
särskilt kyrkliga, kammarmusik m. m. H. G-t.
WüTlner, L u d w i g, tysk sångare och
skådespelare (f. 1858), son till F. W. Var 1884—
87 docent i germansk filologi i Münster men
blev sedan sånglärare och 1889 skådespelare
i Meiningen. Från
1896 vann W. under
vidsträckta turnéer
berömmelse såsom
romanssångare, märklig
mindre genom själva
röstmedlen (baryton)
än genom det
dramatiskt intensiva
föredraget. Han har
framträtt även på
operascenen och som
violinist. I Sverige har
han sedan 1907
kon-serterat flera gånger,
spelade Faust vid Reinhardts gästspel i
Stockholm 1915 samt framträdde där 1927 som
melo-dramrecitatör i Konsertföreningen. H. G-t.
Wyndham [ö>i’ndam], George, engelsk
politiker (1863—1913), från 1889 led. av
underhuset. 1887—91 var W. privatsekr. åt A. J.
Balfour, då denne var minister för Irland.
1898—-1900 var han parlamentssekr. i
krigs-ministeriet och 1900—05 minister för Irland,
från 1902 med säte i kabinettet. W:s namn är
särskilt förknippat med den Irish land act, som
han genomdrev 1903 och som blev av stor
betydelse för den ekonomiska utvecklingen på
Irland (se d. o., sp. 727 f.). Han hade stora litte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
