819 Vågrörelse 820 Bild 1. Resonanskurvor för två olika dekrement. ende av amplituden blott för små amplituder. Med en pendels svängningstid menar man ofta tiden för en halv svängning, från ena vändpunkten till den andra. Även periodiskt föränderliga tillstånd av annan art än mekanisk kallas svängningar (jfr Elektriska svängningar). En sådan svängningsrörelse, då elongatio-nen är en sinusfunktion av tiden, kallas h a r-monisk; svängningsrörelser av annat slag kunna enl. Fouriers teorem sammansättas av en grundsvängning och ett antal översvängningar, vilkas svängningstal äro heltalsmultipler av grundsvängningens (jfr Ton). Sådana översvängningar kallas harmoniska; även oharmoniska översvängningar, som ej stå i heltalsförhållande till grundsvängningen, finnas. Den sammansatta rörelsen blir då ej strängt periodisk. Påverkas den svängande kroppen även av friktion, dämpas svängningarna alltmer (jfr Dämpning). Vid alltför stor friktion får man ingen svängning utan endast en Bild 2. Transversell vågrörelse, som genomlöper en punktrad. a vågrörelsen uppnår punkten längst till vänster, b 4 period senare, c x/-> period senare, d 3/< period senare, e 1 period senare. aperiodisk rörelse. Om utom den elastiska och den dämpande kraften en periodisk yttre kraft verkar, kommer kroppen i svängningar med en amplitud. som efter någon tid uppnår ett konstant värde; frekvensen är lika med den yttre kraftens. Amplituden i det stationära tillståndet har ett maximum, då denna frekvens är lika med kroppens egenfrekvens i dess fria svängningar (resonans, se d. o.). Grafiskt återges sambandet mellan kraftens frekvens och amplituden av resonanskurvan (bild 1), vars topp med tilltagande dämpning hos det svängande systemet blir allt lägre och flackare och även förskjutes något. Härrör den periodiska kraften från ett annat svängande system, återverkar det betraktade systemet på detta och förändrar dess svängningssätt. Man kan då få en deformerad resonanskurva med två toppar. Två olika svängningsrörelser kunna sammansättas (superponeras) till en enda, varvid elongationen i varje ögonblick är summan av de båda delsvängningarnas. Två si-nussvängningar i samma riktning och med samma frekvens sammansättas till en sinus-svängning med samma frekvens som komponenterna. Den resulterande svängningens amplitud beror på komponenternas f a s s k i 11-n a d, den tid (oftast uttryckt i perioder el. i grader, varvid 360° = 1 period), som förflyter mellan att den ena och den andra svängningen passerar vändpunkten åt ena sidan. Är fasskillnaden 0, blir den resulterande svängningens amplitud summan av komponenternas, är den 180°, blir amplituden skillnaden mellan komponenternas. Ske åter de båda svängningarna i olika riktningar, sammansättas de till alltefter fasskillnaden och förhållandet mellan frekvenserna mer el. mindre komplicerade kurvor, Lissajous’ figurer. I enklaste fall äro dessa räta linjer, cirklar el. ellipser (jfr Polarisation, sp. 1143). Om nu en partikel i ett medium försättes i svängningar och på något sätt påverkar grannpartiklarna, så försättas även dessa i svängningar men med någon försening efter den första partikeln. Med ytterligare försening försätta grannarna i sin tur ännu längre bort belägna partiklar i svängning o. s. v. Ske svängningarna vinkelrätt mot punktradens riktning el., allmännare, vinkelrätt mot den riktning, i vilken punkterna påverka varandra och i vilken v. därför fortplantar sig (transversell v. i motsats till longitudinell v., där svängningarna ske i fort-plantningsriktningen), ordna sig punkterna efter en vågformad sinuskurva med »vågberg» och »vågdalar» (dessa från vattenvågor hämtade termer ha överförts även till andra slag av v.). Jfr bild 2. Vågberg och vågdalar röra sig genom mediet med en viss hastighet, v :s fortplantnings hastig het, som intet har att göra med de enskilda partiklarnas rörelse. Detta är lätt att iakttaga på vattenvågor; på vattnet flytande kroppar gunga upp och ned men föras ej nämnvärt framåt av vågorna. I många fall måste man skilja den ovan definierade hastigheten (i så fall kallad fashastighet) från grupphastigheten. den hastighet, varmed en begränsad våggrupp, betraktad som helhet.