Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Vågrörelse
822
fortplantar sig. Vid
longitudinella v. får man i st. f.
vågberg och vågdalar en serie
förtätningar och förtunningar,
som röra sig genom mediet (se
bild 3). Avståndet mellan två
närliggande vågberg (el.
förtätningar) kallas v:s
våglängd; fortplantningshastig-heten är tydligen produkten
av våglängden och
svängningarnas frekvens. V å g p e r i
o
d e n, tiden mellan två vågbergs passage genom
en viss punkt, är lika med svängningarnas
period. Sammanfattningen av de punkter i ett
medium, vilka svänga i takt, med samma
fas, är en vågyta el. vågfront (med
den senare termen avses dock även
sammanfattningen av alla de punkter, som i ett visst
ögonblick just träffas av en sig utbredande
v.). Fortplantningsriktningen är i allm.
vin-kelrät mot vågytorna. En v. med plana
vågytor kallas plan v. För v., som från en
punkt utstrålar i ett homogent isotropt
medium, äro vågytorna sfäriska. Vid gränsytan
mellan två medier ändras v:s
fortplantnings-riktning genom reflexion (se d. o.) och
brytning (se L j u s b r y t n i n g). Denna beror
på skillnaden mellan v:s
fortplantningshastig-het i olika medier. I inhomogena medier
fortplantar sig v. längs krokiga banor.
Två olika v. kunna genom superposition (se
ovan, sp. 820) förstärka el. försvaga
varandra, beroende på fasförskjutningen (i n t e
r-f e r e n s, se d. o.). En grundlag för alla v.
är H u y gens’ princip (se d. o.).
Trans-versella v. kunna uppvisa polarisation
(se d. o.), d. v. s. svängningarna försiggå
övervägande el.’uteslutande i ett visst plan.
Bland olika v. märkas longitudinella
ljudvågor (se Ljud) i gaser, vätskor och fasta
kroppar. Den för v:s uppkomst nödvändiga
kopplingen mellan mediets olika delar består
här i tryckskillnaden mellan förtätningar och
förtunningar. Då dessutom den lätthet, med
vilken partiklarna sättas i rörelse, växer med
avtagande massa, bestämmes v:s
fortplant-ningshastighet av mediets kompressibilitet
och täthet. Vid gaser får man ta hänsyn
till att tillståndsförändringarna äro
adia-batiska. I fasta kroppar kan man även få
transversella v.; då kopplingen mellan
mediets delar härvid beror på
skjuvningskraf-ter, vilka ej äro möjliga i gaser och vätskor,
får man i dessa aldrig transversella v. Längs
en spänd sträng kan en transversell v.
utbreda sig; hastigheten beror på strängens
spänning och massa per längdenhet. Många
v. äro bundna till gränsytan mellan två
medier. Hit höra främst v. på vattenytor, men
även längs gränsytan mellan två vattenskikt
av olika täthet i havet el. mellan två olika
täta skikt i atmosfären uppstår en v., om de
båda skikten röra sig i förhållande till
varandra. Dylika v. i atmosfären bli ofta
synliga som en serie molnstrimmor med jämna
mellanrum. Även dyner (se d. o.) kunna
uppfattas som en sådan v. Vid vattenvågor röra
sig partiklarna i banor, som äro i det
närmaste slutna cirklar el. ellipser. Se vidare
H a v, sp. 645 f., B r ä n n i n g och Dyning.
Fortplantningshastigheten beror på vågläng-
Bild 3. Longitudinell vågrörelse i moment, motsvarande bild 2. Vid f har
IVi period förflutit sedan a.
den och vattendjupet. Den drivande kraften
är oftast tyngden, men för mycket korta
vågor (mindre än 1 cm) är ytspänningen (se
Kapillaritet) avgörande.
En v. av annan natur än mekanisk v. är
den elektromagnetiska v.,
omfattande elektriska vågor i vanlig mening samt
ljus och därmed besläktade strålningar (jfr
Strålning, sp. 685). Om till ledare bundna
elektriska v. se Vandringsvågor.
Genom överlagring av två likadana v., som
fortskrida åt motsatt håll genom ett medium,
får man en stående v. (se bild 4). 1 vissa
punkter, noderna, med 1/2 våglängds
inbördes avstånd, upphäva de båda v. varandra
ständigt, varför dessa punkter förbli i vila.
Mittemellan noderna ligga bukarna; där
samverka ständigt de båda v., varför
ampli-tuden där blir maximal. I mellanliggande
punkter ligger amplitudens storlek mellan
detta maximum och noll. Alla punkter
mellan två noder svänga med samma fas men
med 180° fasförskjutning mot punkterna
bortom dessa noder. Ett stort antal
svängnings-rörelser kan uppfattas som stående v.,
uppkomna genom överlagring av en
fortskridande v. och den v., som uppkommer genom den
förstas reflexion i den svängande kroppens
begränsning. Så har man i en svängande sträng
(se d. o.) alltid en nod vid vardera ändan
Bild 4. Uppkomsten av en stående vågrörelse (grov
linje) genom sammansättning av två fortskridande
vågrörelser (fin heldragen och streckad linje), b Vs
period efter a, c ej fullt V4 period och d 6/s period
efter a. B och N bukar och noder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
