Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågrörelse - Vågskura - Vågskål - Vågstrålning - Vågsöy - Vågyta - Vågå - Whlin, släkt - Wåhlin, Christian - Wåhlin, Hans (konsthistoriker) - Wåhlin, Hans Fredrik Theodor (arkitekt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Vågskura—Wåhlin, H. F. Th.
824
och (vid översvängningarna) en el. flera noder
mellan dem. Ej önskade övertoner kunna
undertryckas genom att strängen anslås i en
punkt, där de skulle ha en nod. Vid
labial-pipor (se Orgel) har man vid läppen en
buk, vid andra ändan en buk el. en nod,
beroende på om pipan är öppen el. sluten. Vid
översvängningarna har man mellan ändarna
en el. flera bukar och noder; detta ger ett
enkelt samband mellan pipans längd och de
olika svängningarnas våglängd. Med
kännedom om ljudets hastighet finner man även
deras svängningstal (tonhöjd). Vid
svängande plattor motsvaras noderna av de
stillastående nodlinjerna, vilka vid olika
sväng-ningssätt anta olika form och läge hos samma
platta (se Chladnis klangfigurer).
Liknande förhållanden har man vid
svängande klockor m. m. Sv. B-r.
Vågskura, her., se Sköld, sp. 1270, bild 46.
Vågskål, se Våg, sp. 810 f.
Vågstrålning, fys., se Strålning.
Vågsöy, ö s. om Stad, Sogn og Fjordane
fylke, v. Norge; 63,60 kvkm, 3,094 inv. (1930),
därav 1,510 i fiskläget och fabriksorten
Målöy. Ax. S.
Vågyta, fys., se Vågrörelse, sp. 821.
Vågå, herred i Opland fylke, Norge, kring
Otta och ö. delen av Vågåvatn (351 m ö. h.);
1,299,39 kvkm, 3,317 inv. (1930). Genom V.
går den kända turistleden över Grotli.
Wåhlin, svensk släkt, härstammande från
Andreas Jonæ W. (1661—1725),
kyrkoherde i ö. Stenby (Östergötland) 1710, som
antog namnet W. efter sin födelsesocken
Vårdnäs (Östergötland). Hans äldste son, fil.
mag. och teol. dr Jonas W. (1699—1777),
blev 1740 univ.-bibliotekarie i Lund, 1744 teol.
prof, och 1763 domprost där. Från A. J. W-.s
yngste son, prosten och kyrkoherden i
Skaber-sjö (Skåne) Petrus W. (1707—68),
härstamma två levande grenar av släkten, därav den
äldre från hans sonson fil. mag. och teol. dr
LarsPeter W. (1772—1834), som 1793 blev
docent i lärdomshistoria i Lund, 1801 adjunkt
i historia och latinsk vältalighet där, 1805
kyrkoherde i Farhult, 1819 i Norrvidinge o b
1810 prost. Han utgav 1798 en vitter må
nadsskrift, Carolina, samt bl. a. en
»Andaktsbok» (2 bd, 1827—28). I striden om
domprostsysslan i Lund 1829 var han en av
parterna. Son till L. P. W. var den dugande
skolmannen Carl Ludvig W. (1819—94),
rektor vid Malmö högre allm. läroverk från 1870;
jfr »Malmö högre allmänna läroverk», utg.
av S. Schartau (1929). Om C. L. W:s söner
K. L. W. och H. F. Th. W. samt den senares
son H. W. se nedan. Brorson till C. L. W.
var fil. dr Lars Peter Olof W. (1861—
1930), som var överbibliotekarie vid Göteborgs
stadsbibliotek 1890—1927. — Om P. W-.s son
Chr. W. se nedan. Brorson till Chr. W. var
fil. mag. och teol. dr Johan Peter W.
(1786—1861), som blev docent i kyrkohistoria
i Lund 1811, hovpredikant 1815, var
legationspredikant och pastor vid svenska kyrkan
i London 1818—30 samt blev kyrkoherde i
V. Vingåker 1830 och prost 1832. Han utgav
bl. a. »Dagsländor», anteckningar från Frank
rike och England (1846); hans brev till biskop
W. Faxe äro utg. av J. Feuk i Person hist.
Tidskr. 1927. H. W-n.
Wåhlin, Christian, präst,
universitetslärare, skriftställare (1761—1829); jfr
släktövers. Blev fil. mag. i Lund 1781, docent i
historia där 1785 och adjunkt 1790, andre
teol. adjunkt 1795,
förste teol. adjunkt
och kontraktsprost
1808, teol. dr och e. o.
teol. prof. 1809,
domprost 1814. Han
bevistade riksdagarna
1809—18 (hans
anteckningar från
riksdagarna 1809—10, 1812
och 1815 äro utg. av
A. Brusewitz i Hist.
Handl., 25, 1916).
Hans karriär berodde
mest på betydande
praktisk duglighet, som dock starkt avtog på
äldre dagar, icke minst på grund av hans
abnorma aptit, som vållade en oformlig
korpulens. Han utgav talrika skrifter, varav ej få
dock voro övers, och bearb. av andras
arbeten. Allmän spridning vunno hans lärobok
»Fäderneslandets historia» (1787; 12 :e uppl.
1828) och hans »Handbok uti svenska
kyrko-lagfarenheten» (1799; 3:e uppl. 1841). Utan
djupare teologisk bildning, hävdade han en
teleologisk vändsåskädning med särskild
uppmärksamhet för de källor till materiellt
välbefinnande, som naturen erbjuder. För det
idealistiska genombrottet vid 1800-talets
början stod han främmande. Hans originella
personlighet gav upphov till talrika anekdoter.
— Se F. Böök, »Essayer och kritiker 1917—
1918» (1919). H. W-n.
Wåhlin, Hans, konsthistoriker (f. 1894
17/7), son till H. F. Th. W. Blev fil. dr i Lund
1922 och är sedan s. å. illustrationsredaktör
i Nordisk Familjeboks 3:e uppl. W., som även
verkat som konstskriftställare i pressen, har
bl. a. skrivit »Fransk stil i Skånes medeltida
träskulptur» (1921; akad. avh.) samt »Boken
om Skåne» (1930) och utgivit bl. a.
planschverket »Scania antiqua» (1931; med text).
Wåhlin, Hans Fredrik T h e o d o r,
arkitekt, skriftställare (f. 1864 18/12), bror till
K. L. W.; jfr släktövers. Praktiserande
arkitekt i Malmö 1894, i Lund sedan 1910, blev W.
domkyrkoarkitekt där
1902. Han var en av
de första svenska
arkitekter, som
reagerade mot 1800-talets
hårdhänta
restaure-ringsmetoder (jfr
Restaurering), varom
vittnar återställandet
av bl. a. Malmö S:t
Petri kyrka (1904—
05 och 1913—14) och
klostret i Ystad (1909
—11). Hans egna
byggnader (bl. a. Gus-
tavskyrkan i Köpenhamn, 1911, frimurarhuset
i Linköping, 1912, privathus,
institutionsbygg-nader m. m. i Lund, se d. o., sp. 306) äro ofta
påverkade av baltisk tegelgotik. I Lunds
domkyrka har han rekonstruerat det
medeltida konsturet. Bland hans skrifter märkas,
utom monogr. över Ystads S:ta Maria kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
