Våmbsjön—Vårdnad om barn 827 N. Kyrketorps och V:s pastorat i Skara stift, Billings kontrakt. Kyrkan har långhus och anmärkningsvärt trångt, absidialt avslutat kor och är byggd av sandsten, trol. under 1100-talets förra hälft. Västtornet med kraftigt utbildade ljudgluggar är yngre. Restaurerad 1932. — 2. Socken i Malmöhus län, se Vomb. G. R-ll;S.H-d. Våmbsjön, se Vombsjön. Våmhus, socken i Kopparbergs län, Mora tingslag, n. v. om Orsasjön; 576,60 kvkm, 1,494 inv. (1934). Utom den ålderdomliga, stora kyrkbyn vid Våmåns utlopp i Orsasjön omfattar V. höglänt skogsbygd med fäbods-bebyggelse. Når i Anjosvarden 763 m ö. h. 587 har åker, 26,569 har skogsmark. Pastorat i Västerås stift, Mora kontrakt. Vånevik, stenhuggeri i Döderhult (se d. o. och Granit, sp. 947). Vång, skånsk benämning på åkerfält, gärde. Vånga. 1. Socken i Kristianstads län, Vil-lands härad, invid Blekingegränsen, mellan Ivösjön och Immeln; 115,io kvkm, 1,733 inv. (1934). Skogs- och bergstrakt med odlad slätt vid Ivösjön, varöver Vångaberget (159 m) reser sig brant. 1,374 har åker, 6,762 har skogsmark. Ingår i Oppmanna och V. pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt. 2. Socken i Östergötlands län, Finspånga läns härad, mellan sjöarna Roxen och Glan; 155,93 kvkm, 2,288 inv. (1934). över slättbygden mellan sjöarna höjer sig i v. och n. skogs-och bergsbygden med intill 100 m höga för-kastningsbranter mot slätten (se kartan vid Förkastning). 3,062 har åker, 8,450 har skogsmark. Egendom: Grensholm (se d. o.). Pastorat i Linköpings stift, Bergslags kontrakt. 3. Se Norra Vånga och Södra Vånga. Vånga kontrakt, i Skara stift, omfattar 7 pastorat: N. Vånga, Edsvära och Kvänum; Vilske-Kleva, Ullene och Bjurum; Gökhem, Marka och Sörby; Floby, Göteve, Trävattna och Hällestad; Larv, Längjum, Tråvad och S. Lundby; Bitterna, Laske-Vedum och Eling; Essunga, Lekåsa, Barne-Åsaka, Fåglum och Kyrkås. Vången, kronoegendom i Alster, Jämtland, se Nordsvensk häst. Våningsköp, förvärvande mot betalning av varaktig rätt till den del av ett hus, som utgör en bostadsvåning (jämte tillhörande källare, vindsutrymme m. m.). En sådan anordning saknade länge i Sverige varje rättslig reglering; 1930 års lagstiftning om bostadsrättsföreningar (se d. o., suppl.) har åsyftat att avhjälpa denna brist. C. G. Bj. Vånsjön, fjällsjö på gränsen mellan Dalarna, Härjedalen och Norge; 8 kvkm, 784 m ö. h. V. räknas vanl. som österdalälvens källsjö. Vånå, fi. Va'naja, socken i Tavastehus län, Finland; 260 kvkm, 4,330 inv. (1933), finsktalande. V. är en av Tavastlands äldsta socknar, trol. från 1250-talet; kyrkan från slutet av 1400-talet, sakristian är ännu äldre. O. Brn. Vår, se Årstider. Vårbrodd, Anthoxa'ntlium odorätum, ett vanl. 3—4 dm högt, spensligt flerårigt gräs med axlikt hopdragen vippa och två ståndare. V. växer på backar, ängar o. s. v. i nästan hela Sverige; är ett värdefullt fodergräs men lämpar sig, bl. a. på grund av sin tidiga blom 828 ning, ej som beståndsdel i slåttervallar. V. anses ge nyslaget hö dess angenäma doft (av kumarin). G. M-e. Vårbruk, åkerjordens bearbetning på våren för vårsådden, består huvudsaki. i matjordens luckring och ytans avjämning. Inledes på icke höstplöjd jord med plöjning och utföres f. ö. vanl. med harv och på styv lera sladd, vid högre stående jordbruk helst även en inledande lätt ytharvning, för att ett luckert ytlager må bildas, som avbryter markfuktighetens avdunstning och bibehåller god »så-rnust» i jorden för utsädets groning. H. J. Dft. Vårby, villa- och sportstugeområde i Huddinge socken, Stockholms län. på Södertörns-kusten mot Mälaren. Bekant genom Vårby strandbad och Vårby hälsobrunn. — V. har uppkommit genom styckning av V. egendom, som bl. a. tillhört släkten Oliveblad. Vård, i folktron ett slags skyddsande. besläktad med å ena sidan fylgja och hamingja (se dessa ord), å andra sidan med rå (se d. o.). Till samma stam hör vålnad, ofta uppenbarelse av en frånvarandes v. såsom förebud eller varning; v. kallas ofta en död människas uppenbarelse (se Gengångare). E. Kl. Vårdagjämning, se Dagjämning. Vårdagjämningspunkt, den av dagjäm-ningspunkterna, som passeras av solen 21 mars. V., som är utgångspunkt för flera astronomiska koordinatsystem, är ingen fast punkt på himlen utan undergår en invecklad förflyttning längs ekliptikan, känd som pre-cessions- och nutationsrörelsen. Jfr P recession. K. Lmk. Vårdhem kallas ibland sådana hem, som enl. fattigvårdslagen skola finnas i kommunerna (jfr Fattigvård), framför allt hem för vård av kroniskt sjuka m. fl. G. H. v. K. Vårdhållning, se L e d i n g. Vårdinge, Stockholms läns sydvästligaste Södermanlandssocken, i öknebo härad, kring V. stambanan; 106,58 kvkm, 1,787 inv. (1934). Omväxlande slätt- och bergsbygd. V. omges av sjöarna Sillen, Frösjön, S. Yngen och Långsjön. 2,029 har åker, 5,107 har skogsmark. Många herrgårdar, däribland Nådhammar (se d. o.) och Hjortsberga. Pastorat i Strängnäs stift, Södertälje kontrakt. Vårdkase, V å r d k a s, eg. »vaktstapel», stor hög av ved, stubbar och ris, som förr i Sverige m. fl. länder var ständigt upplagd på vissa högt belägna platser och tändes som signal, då fienden nalkades. Ad. N-n.* Vårdnad om barn, rättsliga skyldigheter och befogenheter i och för barns omhändertagande och uppfostran. Föräldrars naturliga ställning som barnens vårdare har i allm. bekräftats i lag, vanl. (dock ej numera i nordisk rätt) med något företräde för fadern, om han är moderns äkta man. På sina håll innefattar föräldramakten även rätt att sköta barnets förmögenhet, något som sv. lag hänför till förmynderskapet. V., som sålunda i sv. lag begränsats till omsorg om och makt över barnets person, är reglerad genom barnlagarna (se d. o.) 1917 och 1920. Jämlikt dessa ingår i v. plikt att 1) sörja för tillgodoseendet av barnets kroppsliga behov (äv föda, kläder, bostad, sjukvård m. m.; om skydds-koppympninc se Vaccination, sp. 1243— 44; om skydd mot för strängt förvärvsarbete